Skottdagen

Skottdagen är snart till ända. Och nog fick vi skotta alltid. Eller snarare Maken fick skotta i morse eftersom det fallit vitt från himlen under natten. Men nu är det borttöat och lika skönt är det. Imorgon börjar ju vårmånaden mars.

Enligt gammal tradition fick kvinnorna fria just den här dagen. Och om villebrådet tackade nej, fick han köpa sig fri med ett tyg till frierskan. Skönt att vi har kommit lite längre idag. Det är väl varannan damernas, nu för tiden?

Efter frukost och skottning åkte Maken och jag in till La Stada. Jag levererade ett antal exemplar av  min och Rosas andra bok till den charmiga lilla boklådan Bergslagens Bok & Bild. De hade gjort en beställning och jag hoppas att kunderna strömmar till! Sedan träffade vi Joy och LH. Det blev publunch och filmtajm för LH och mig. Hon och jag såg Frost 2. Olof är bäst där, tycker farmor. Den svenska rösten görs så bra av Nassim Al Fakir. Vackra scenerier, men lite för mycket svulstig magi för min smak.

Har ni kommit till skott än? Ta och fria, vet ja!

Sista veckan i februari månad anno 2020

Idag ägnar jag mig lätt vårstädning i sovrummet. Älsklingsdockan Cecilia sitter troget vid min säng med huvudet på sned. Hon börjar bli gammal. Håret har grånat (damm!) och hon lider av benskörhet. Det krasar om celluloiden när jag lyfter försiktigt på henne. Hon har hängt med i dryga 60 år vid det här laget. Jag var väl fem år när jag upptäckte henne i skyltfönstret till Zetterlunds Leksaksaffär i barndomsstaden. Att sedan tomten överbringade henne på julaftonen blev en glädjechock och jag undrade hur i all världen tomten kunde veta att jag tyckte att hon var sötast på jorden,

En vecka har gått, blåsiga februaridagar, sedan sist. Maken kollade ögonbotten på närmsta sjukhus och jag följde med som chaufför (en blind leder en blind!). På helgen hade vi finfrämmat. Lilla Lila med föräldrar kom och sov över en natt. Sedan har jag promenerat med Ve, gått på bio med B-I (Min pappa Marianne), jobbat på Kupan, varit kyrkvärd, körövat och varit på årsmöte. Och ätit semla!

Ha det nu så bra när vi går in i vårmånaden mars!

Semla, sol och shopping = sportlov

Lillasyster L och jag gjorde vår traditionella sportlovstur till La Stada igår. Det regnade när jag klev på tåget, men när jag klev av sken solen. L kom med tåget från Bergslagen någon kvart senare. Det blev ett milt och skönt promenadväder, men vi började med att stärka oss med kaffe och semla på Lill-Annas.

Vi hann med mycket under de där timmarna i La Stada. Här fotar vi vårfloden i Svartån. L till höger i bild. Vi småshoppade (presenter, servetter, ballografpenna...),promenerade ner till Konstfrämjandet och såg spännande utställning med Björn Brusewitz, lunchade på fräscha Rosengrens Skafferi inrymt i gamla teatern och strosade sedan "gate upp och gate ner" och njöt av vårsolen.

När det började skymma, skildes våra vägar och vi tog tåget åt var sitt håll.

Vi ses snart igen, Lillasyster L!

Grattis kusin Eva

Grattis, kära kusin Eva! Idag är det din födelsedag och jag hann inte få iväg något födelsedagskort. Men jag gratulerar dig här i bloggen istället och hoppas att du ser hälsningen.

Ovan väntar du på att faster ska ge dig en bit av tårtan, du ser förväntansfull ut.

Här är du på fest igen, några år senare.

Din "lilla" kusin Maggan, som beundrat dig och sett upp till dig, önskar dig allt gott inför ditt nya levnadsår!

Kram! 💓🌺🌷🌹

Minnen av mimosa

Så här på Alla Hjärtans Dag tänker jag på 2009 när Maken och jag hälsade på i Pyrenée Orientales. Då bodde våra vänner fortfarande i den lilla byn Maureillas i sitt dockskåp till grändhus. Från takterrassen kunde man se milsvida omkring.Alldeles bakom huset plingade en klocka en gång i kvarten dygnet runt.

På det här lilla värdshuset, mycket otillgängligt placerad på en skogsprydd bergstopp, åt jag för första gången musslor och tyckte att det var gott.

PO66 och jag rustade till en Alla Hjärtans supé och bjöd in deras goda vänner P och U. En mycket trevlig och hjärtlig kväll blev det där i det sköna köket med skymningen utanför fönstren.

Jag fick mitt lystmäte när det gäller mimosa. Promenadstigen gick genom lundar av väldoftande mimosaträd. Det väckte minnen från mina ungdomsdagar i Nice och från blombuketten jag fick när jag fött min yngste son. Han ska förresten snart fylla fyrtio år. Men doftminnet lever starkt kvar. Doften av mimosa är doften av lycka och spirande vår för mig.

Önskar er en härlig Alla Hjärtans Dag!

PS: Nu blommar mimosan för fullt  i området. Det skriver Annika Estassy i sin härliga blogg från Cerbere.

The Platters - Twilight Time

En nostalgisk måndagseftermiddag

Den 10 februari fyller Ve. damen till vänster, år. Hon ville inte fira, men det brydde sig inte EMB och jag oss om. Vi kidnappade henne och bjöd henne på lunch på nygamla stället Herrgårdshotellet, Det kom fullt med folk, många från min gamla arbetsplats som jag lämnade för sju år sedan. Tiden har gått, märkte jag. Folk har blivit vuxna och fått skägg och lagt ut.

Vi fick oss en härlig lunch, god mat från buffébordet och ett bra samtal om ditten och datten.

På eftermiddagen var Maken och jag på trevligt program om 50- och 60-tal. Vi såg på filmsekvenser på humorsnuttar, så som Guben med Martin Ljung, Tvi, tvi, tvi med Margareta Krook.Vi pratade minnen och spelade nostalgisk musik. Jag för min del önskade Speedy Gonzalez med Pat Boone och Twilight Time med the Platters. Den första minns jag att min klasskamrat Elisabeth Heed spelade när jag var hemma hos henne på lunchrasten och blev så uppiggad av och den andra har man väl dansat till åtskilliga gånger.

Vi hann med ett möte till innan läggdags: Vår samfällighet hade årsmöte hos MÅ. Nu börjar den hektiska årsmötesperioden!

Dagens lunch

Igår lagade jag en rätt jag hittat i ICA-kuriren, som jag prenumererar på:

Kesoplättar med squash

Du behöver
1 dl vetemjöl
1 tsk salt
4 ägg
500 g keso
300 g squash
smör till stekning
1 liten förpackning majs (100 g)
1 pkt bacon

Gör så här
1 Häll vetemjöl och salt i en bunke och knäck i äggen. Vispa till en jämn smet och rör i keson. Låt stå och svälla i 10 minuter.

2 Riv under tiden squashen grovt. Lägg rivet i en ren handduk och krama ur så mycket som möjligt av vätskan. Rör ner rivet i plättsmeten. Stek plättar i smör och håll varma.

3 Låt majskornen rinna av och rosta dem sedan på hög värme i en panna tills de får lite färg och doftar popcorn.

4 Skär baconet i stora bitar och fräs tills det är gyllene och frasigt. Låt rinna av på hushållspapper.

5 Servera plättarna toppade med majs och bacon.

Jag hade morötter och paprika till. Baconet och majsen la vi på själva vid bordet.

På eftermiddagen dansade jag line dance för glatta livet.

Unga kvinnor en onsdag i februari

Nu har vi åtminstone haft vinter i två dagar. Det har aldrig varit en så varm januari som i år, säger man från välunderrättat håll. Solen var redan på väg upp på himlen när jag traskade iväg för att hämta Nerikes Allehanda i brevlådan igår morse. En talgoxe flöjtade sitt härliga vårläte från ett av träden i dungen.

Efter Makens och mitt besök på vårdcentralen för provtagningar och på ICA för proviantering blev det värmlandskorv, potatis och morötter till lunch,

Min väninna Ve och jag tog en långpromenad och hamnade helt oplanerat hos lilla familjen en trappa upp. Lilla Mella har hunnit bli tre månader och hennes stora mörka ögon studerar nyfiket omgivningen. Hon undrade säkert vad det var för tanter som tittade in och drog faktiskt lite små smilbanden. Vi fick hålla henne, men allra skönast tyckte hon det var att vila i mammas famn,

Onsdagen bjöd minsann på en aktivitet till: biobesök med MÅ, epsilon och EMB. Vi såg filmen Unga kvinnor, en sprillans ny film gjord på en gammal, gammal roman av Louise May Alcott (1832 - 1888).

Jag har varken läst boken (trots att det hör till allmänbildningen) eller sett någon av de tidigare filmversionerna, så detta var nytt för mig.

Filmen var charmig och varm men lite förvirrande med hoppen mellan nutid och dåtid. Nyttigt att ta del av kvinnans villkor för 150 år sedan. Det fanns inte mycket att välja på. Helst skulle man gifta sig rikt! Det är tur att saker och ting har ändrat sig!

Avskedet

I en mysig, gammaldags biografsalong med röda tunga draperier bänkade vi oss, B-I och jag, igår eftermiddag. Vi skulle se filmen The Farewell, en kinesisk/amerikansk historia om en förtjusande gammal dam som förmodades ha endast några veckor kvar att leva men som inte visste om det själv. Det visste däremot hela hennes familj. De kom åkandes och tog ett bröllop till förevändning för att få vara med henne de sista dagarna utan att behöva tala om för henne att hon inte hade långt kvar. I verkligheten levde hon 6 år till, för det var en sann historia.

Redan i de första sekvenserna insåg jag att detta skulle bli svårt för mig. Konversationen var på kinesiska den allra största delen av filmen och jag hade svårt att läsa undertexten. Om jag kisade och drog i ögat kunde jag uppfatta lite. Men åttio procent missade jag. Varken linser eller glasögon förslår längre.

Behållningen för mig var den vackra musiken och miljön i Kina. intressant att se hur man lever och bor där.

Snart ska jag gå ner till vardagsrummet och fortsätta läsa Gröna fingrar sökes, av Annika Estassy. Läsa kan jag fortfarande göra när jag är pigg och har mina glasögon och bra belysning.

Ha en skön söndag!

PS: Nu på måndagsmorgonen läste jag ut de sista sidorna på Gröna fingrar sökes. En sådan trevlig bok, den gör verkligen skäl för genren "feel-good". Samtidigt skildrar den en obehaglig verklighet på samma gång som mänsklig värme och humor. Bokens grand old lady påminde mig mycket om min kärva, härliga moster Agge, som också var barnmorska en gång i tiden och brydde sig om de barn hon hjälpt till världen. Författarinnans, Annika Estassy, blogg finns i blogglistan till höger. Hon bor numer i Pyrenées Orientales precis som min vän PO66.