Vårspaning och fest

God morgon!

För en halvtimme sedan klev jag ur sängen. Solen silade in via en glipa mellan rullgardinen och väggen och skickade en stråle till min lilla skyddsängel på väggen.

Det har varit en fin helg och nu är det måndag morgon igen.

Den första Trystorpsvändan är avverkad och det var tid för blåsipporna att briljera. Snart tar vitsipporna över marken, men än så länge höll de sig på mattan.

Hemma hos Flickorna V var det kalas. Stora V fyller 10 år just idag, men Farmor, Farfar, farbror Joy och kusin Eli firade henne i lördags. Bästisen A var med också. Efter fikat och presentöppning blev det tipsfrågor utomhus i den sköna solen. Det tävlades i femkamp också, bland annat i grenen flytta vindruvor med sugrör.

En kväll tidigare i veckan fylldes vår biosalong till bredden av folk i mogen ålder. Det var hembygdsföreningen som bjudit in traktens son Claes JB Löfgren att berätta om sitt spännande liv som nyhetsreporter. Han började med att berätta om uppväxten på vår lilla ort på 50-talet, en fridfull idyll med plats för många vilda utelekar. Många av hans lekkamrater satt i publiken och kunde bara instämma. De krigsskådeplatser han senare rapporterade ifrån var långt ifrån idylliska. 

Det är så mycket otäckt som händer i världen nu. Jag vill fokusera på det fina och nära.

Nu har jag hällt i den sista dosen solrosfrön i fågelhuset. Domherrarna bröstar upp sig och sitter länge i kvällssolen, medan talgoxen väntar på sin tur.

Den här gynnaren, Kurre, vill också vara med och äta solrosfrön. Igår kom han skuttande, hoppade upp på bordet på baksidan av huset och kom ända fram till fönstret och tittade in. Jag hann inte få upp mobilen förrän några minuter senare.

Ny vecka väntar på oss. Bäst att sätta igång!

Ljus och värme

Hej där!

I lördags var det liv i luckan! Äntligen kom barnbarnen på besök till oss, farmor och farfar. Den som allra först ringde på dörrklockan var Stora V, för dagen klädd i vampyrklänning och mantel. Lilla V kom bak efter. Hon hade sina finaste, blankaste festbyxor på sig, dagen till ära. Och Eli kom med famnen full av blommor för att gratulera farfar. Roligt att vara fulltaliga runt köksbordet igen. 

Det gäller att ta tillvara alla ljuspunkter och glädjeämnen, speciellt nu i mörka november med en månad kvar innan ljuset så saktliga börjar komma tillbaka. - Varför inte pigga upp sig med en färganalys igen, tänkte jag när erbjudandet dök upp.

I slutet av 80-talet gjorde jag en färganalys på GBs, ortens dåvarande herrekipering. Hon hette Göta som samlade några damer omkring sig och lät oss prova ut färger som klädde oss bäst. Då bedömdes jag vara Vinter. Nu har mina egna färger dämpats och förra veckans färganalys på Mathildas visade att jag nog klär bättre i Kall Sommar. 

Man kan pigga upp sig med en julmarknadsutflykt också. Det tyckte jag och 20 andra damer från orten och åkte till Taxinge Slott. För mig var det första gången, men jag har länge hört talats om deras fantastiska kakbuffé och drömt om att få komma dit. I förra veckan gick drömmen i uppfyllelse.

Det var rimfrost och snö på träden efter vägen. På en åker långt bort spatserade en älg. I närheten av Strängnäs växte det mistel i trädtopparna. Framme vid Taxinge fanns det mycket att titta på, konsthantverkare erbjöd sina alster och jag föll pladask för de söta örhängena på bilden längst upp till vänster. De ska jag få i julklapp! 💓Tiden gick fort. Vi åt lunch, shoppade, fikade, shoppade och så var det dags att sätta sig i bussen. Chauffören Anders såg till att vi kom snabbt och säkert hem igen.

Det gäller att hitta ljusglimtar nu. Lyd Konfucius råd: Förbanna inte mörkret! Tänd ett ljus!

Lycka till!

Maggan

Bus eller godis

God morgon!

Sista helgen i oktober hade jag laddat upp med en stor skål lösgodis på bänken i hallen. Var det inte då som vi brukade få besök av häxor, spöken och monster? Bäst att vara beredd! Men nej, inte kom det ett enda litet oknytt den helgen och Maken och jag såg till att skålens innehåll försvann undan för undan. När nästa helg närmade sig såg jag ju av annonserna i tidningen att det var dags för Halloween! Ny rusning till godishyllan. Denna gång fick vi hjälp att tömma skålen. Jag frågade ett gäng: - Vad skulle hända om jag valde bus? och jag fick ett generat leende till svar: - Ingenting! Men jag skulle aldrig riskera att stå utan godis! Huvva!

Jag har börjat mata fåglarna inför vintern med solrosfrön och talgbollar. Det är en väldig aktivitet vid lunchdags. Här trängs talgoxar och blåmesar med steglitsar och nötväckor. Ibland kommer det en hackspett och tränger sig före i kön. 

Joy har varit hemma hela helgen och hjälpt oss att vinterbona trädgården. Vi åkte och gratulerade Lilla V en av dagarna. Hon stod på förstukvisten och tog emot i prinsessklänning och halsband. Hon ropade ivrigt: - Vi har tårta!!! Och det stämde. Den jättegoda godistårtan hade tre tända ljus som Lilla V blåste ut med en enda pust.

Nu är det allt bra mörkt ute. Klockan är 06.00 och det är kolsvart utanför fönstret. Idag blir det jobb på Kupan och medlemsmöte på Casselgården.

Ha en fin höstdag, du med!

Augusti - en fin tid

Oj, oj, oj! Vilken helg! Vilka dagar! Vilka kvällar! Det tar tid att smälta så många intryck. 

Fredagen innebar både sorg och glädje. Min vän E-M och jag var med på en fin stund i Ramundeboda kyrka. En kvinna som vi, och många med oss, tyckte mycket om begravdes. Jag tror att Janne Präst sammanfattade hennes väsen på ett alldeles utmärkt sätt.

Sedan for Maken och jag norrut några mil. Vi var nämligen bjudna av Makens barndomskamrater på surströmming. 

De två systrarna och Maken hade många minnen att ventilera från barndomsstaden Lycksele, där de bodde i lägenheterna mitt emot varandra. Vi satt ute hela kvällen. Några fågelsträck drog kacklande förbi högt uppe i skyn. Maken tog fram dragspelet och fick oss att sjunga med. När kvällen svalnade av svepte vi plädar om oss och drack kaffe. Augustimånen, stor och röd, slog följe med oss på hemvägen.

Dagen därpå, en strålande sensommardag, åkte vi tillsammans med sönerna och deras familjer till Blomsterkullen. Där var det hålligång på logen! Svåger K-O fyllde 70 år och familj, släkt och vänner kom vallfärdandes. Åh, vad roligt det var för kusiner och sysslingar att få träffas igen. Stora V försvann som en oljad blixt till småflickorna, som ivrigt väntat på henne.

Lilla V var lite försiktig i början, men snart hade hon fullt upp med att upptäcka växthus och odlingar.

Svåger och lillasyster är verkligen duktiga odlare. Här växer aubergine, pumpor, morötter, potatis, tomater, ringblommor, solrosor .... Allt gott som vi bjöds på kom från egna odlingar, förutom den rökta rödingen och laxen, då.

Lilla V ville också hoppa på studsmattan som de andra flickorna gjorde. Men det var inte så lätt för henne och mamma Em. Det var ju första gången. Men vänta bara, snart ska ni få se på en som kan studsa!

Vi blev kvar, nästan till sist. Och när vi åkte hemåt dök månen upp igen på kvällshimlen, röd och grann.

💝

Sommartider hej, hej

Gårdagens lilla utflykt blev till ett fint sommarminne. Med oss hade vi flickorna V och deras föräldrar. Efter fikastunden vid det rustika träbordet upptäckte vi världen runt om: Citronfjärilarna som fladdrade över de gula fibblorna, kantarellknapparna under björkarna, fisken som slog i strandkanten. Stora V och mamma Em kastade "smörgås" och lilla V luktade på blommorna. På hemvägen tog Stora V ett dopp i en annan sjö, närmare farfar och farmor.

Stora V är en pigg och klok åttaåring. Det är en tjej med mycket fantasi, som älskar att leka rollspel.

Här står hon med kammen i högsta hugg och leker att hon är en något speedad frisör, som ska få iordning på kundens hår. Mamma Em har fullt förtroende för sin frisör.

Efter lek och bus, blir man gärna lite trött. Lilla V tar igen sig.

Vi tjuvstartade med kräftätandet och kalasade på läckerheterna på söndag kväll. Men det blir nog fler gånger i år. Grannarnas aviserade partaj på lördagskvällen störde inte nämnvärt. Lite dunka-dunka får man väl stå upp med ibland.

Em och jag gick på bio före kräftkalaset. Det blev Sommartider om Gessle och Gyllene Tider. A pro på blogginläggets rubrik.

Allt gott! önskar

Maggan

Lilla V på sportlov och bemärkelsedag

Farmor och farfar fick kärt besök av flickorna V under några dagar. Oj, vad det händer mycket mellan gångerna vi träffas. Det märks allra mest på Lilla V som numera hunnit bli ett år och fyra månader. Nu knatar hon omkring på stadiga ben, bubblar på om det mesta, äter med god aptit, brottas och kramas med storasyster, uppträder gärna med dans och bugar sedan djupt och tackar för applåderna. 

Det hanns med en hel del under dagarna i den lilla galliska byn. Lilla V deltog i kortspelet på fredagskvällen, byggde koja med storasyster, provade farmors halsband och gick på långpromenad med pappa och farmor i vårsolen. Stora V och grannflickan lekte från morgon till kväll och hade svårt att skiljas när det blev dags att åka hem. Ja, jisses vad tyst det blev i huset när de åkt!

Scannat från fotoalbumet

Så har vi haft vår 51:a förlovningsdag. Den 24 februari, 1973, gick flyttlasset från Västerås till Karlskoga för Maken, som skulle börja ett nytt jobb. Jag körde efter flyttbilen i Makens mörkblå Mercerdes. Vi hade bestämt att vi skulle förlova oss på kvällen, efter att vi flyttat in alla grejorna i tvårumslägenheten. Det var kanske lite optimistiskt planerat. När klockan slagit nio på kvällen jobbade Maken fortfarande frenetiskt med att sätta upp hyllor och skruva ihop möbler. Jag, som är kvällstrött, började misströsta: - Ska vi inte förlova oss idag?

Då bytte han hammaren mot stekspaden och vi satte igång att fixa iordning en god middag istället. Jag bytte om till nyinköpt gul jumper och vi kunde äntligen växla ringar.

Dagen därpå kom min familj från Västerås. Mamma kikade försiktigt om jag hade en ring på mitt finger, innan hon lämnade fram förlovningspresenten, en fin tårtspade som vi har haft glädje av i femtioett år!

Lustigt att Maken illustrerade förlovningsannonsen med en bild på svetsning i vårt första fotoalbum. Inte visste jag då att jag skulle jobba på ett svetsföretag i 33 år! Men sammansvetsade blev vi.

Håll utkik efter våren! Det gör jag.