Augusti - en fin tid

Oj, oj, oj! Vilken helg! Vilka dagar! Vilka kvällar! Det tar tid att smälta så många intryck. 

Fredagen innebar både sorg och glädje. Min vän E-M och jag var med på en fin stund i Ramundeboda kyrka. En kvinna som vi, och många med oss, tyckte mycket om begravdes. Jag tror att Janne Präst sammanfattade hennes väsen på ett alldeles utmärkt sätt.

Sedan for Maken och jag norrut några mil. Vi var nämligen bjudna av Makens barndomskamrater på surströmming. 

De två systrarna och Maken hade många minnen att ventilera från barndomsstaden Lycksele, där de bodde i lägenheterna mitt emot varandra. Vi satt ute hela kvällen. Några fågelsträck drog kacklande förbi högt uppe i skyn. Maken tog fram dragspelet och fick oss att sjunga med. När kvällen svalnade av svepte vi plädar om oss och drack kaffe. Augustimånen, stor och röd, slog följe med oss på hemvägen.

Dagen därpå, en strålande sensommardag, åkte vi tillsammans med sönerna och deras familjer till Blomsterkullen. Där var det hålligång på logen! Svåger K-O fyllde 70 år och familj, släkt och vänner kom vallfärdandes. Åh, vad roligt det var för kusiner och sysslingar att få träffas igen. Stora V försvann som en oljad blixt till småflickorna, som ivrigt väntat på henne.

Lilla V var lite försiktig i början, men snart hade hon fullt upp med att upptäcka växthus och odlingar.

Svåger och lillasyster är verkligen duktiga odlare. Här växer aubergine, pumpor, morötter, potatis, tomater, ringblommor, solrosor .... Allt gott som vi bjöds på kom från egna odlingar, förutom den rökta rödingen och laxen, då.

Lilla V ville också hoppa på studsmattan som de andra flickorna gjorde. Men det var inte så lätt för henne och mamma Em. Det var ju första gången. Men vänta bara, snart ska ni få se på en som kan studsa!

Vi blev kvar, nästan till sist. Och när vi åkte hemåt dök månen upp igen på kvällshimlen, röd och grann.

💝

Sommartider hej, hej

Gårdagens lilla utflykt blev till ett fint sommarminne. Med oss hade vi flickorna V och deras föräldrar. Efter fikastunden vid det rustika träbordet upptäckte vi världen runt om: Citronfjärilarna som fladdrade över de gula fibblorna, kantarellknapparna under björkarna, fisken som slog i strandkanten. Stora V och mamma Em kastade "smörgås" och lilla V luktade på blommorna. På hemvägen tog Stora V ett dopp i en annan sjö, närmare farfar och farmor.

Stora V är en pigg och klok åttaåring. Det är en tjej med mycket fantasi, som älskar att leka rollspel.

Här står hon med kammen i högsta hugg och leker att hon är en något speedad frisör, som ska få iordning på kundens hår. Mamma Em har fullt förtroende för sin frisör.

Efter lek och bus, blir man gärna lite trött. Lilla V tar igen sig.

Vi tjuvstartade med kräftätandet och kalasade på läckerheterna på söndag kväll. Men det blir nog fler gånger i år. Grannarnas aviserade partaj på lördagskvällen störde inte nämnvärt. Lite dunka-dunka får man väl stå upp med ibland.

Em och jag gick på bio före kräftkalaset. Det blev Sommartider om Gessle och Gyllene Tider. A pro på blogginläggets rubrik.

Allt gott! önskar

Maggan

Lilla V på sportlov och bemärkelsedag

Farmor och farfar fick kärt besök av flickorna V under några dagar. Oj, vad det händer mycket mellan gångerna vi träffas. Det märks allra mest på Lilla V som numera hunnit bli ett år och fyra månader. Nu knatar hon omkring på stadiga ben, bubblar på om det mesta, äter med god aptit, brottas och kramas med storasyster, uppträder gärna med dans och bugar sedan djupt och tackar för applåderna. 

Det hanns med en hel del under dagarna i den lilla galliska byn. Lilla V deltog i kortspelet på fredagskvällen, byggde koja med storasyster, provade farmors halsband och gick på långpromenad med pappa och farmor i vårsolen. Stora V och grannflickan lekte från morgon till kväll och hade svårt att skiljas när det blev dags att åka hem. Ja, jisses vad tyst det blev i huset när de åkt!

Scannat från fotoalbumet

Så har vi haft vår 51:a förlovningsdag. Den 24 februari, 1973, gick flyttlasset från Västerås till Karlskoga för Maken, som skulle börja ett nytt jobb. Jag körde efter flyttbilen i Makens mörkblå Mercerdes. Vi hade bestämt att vi skulle förlova oss på kvällen, efter att vi flyttat in alla grejorna i tvårumslägenheten. Det var kanske lite optimistiskt planerat. När klockan slagit nio på kvällen jobbade Maken fortfarande frenetiskt med att sätta upp hyllor och skruva ihop möbler. Jag, som är kvällstrött, började misströsta: - Ska vi inte förlova oss idag?

Då bytte han hammaren mot stekspaden och vi satte igång att fixa iordning en god middag istället. Jag bytte om till nyinköpt gul jumper och vi kunde äntligen växla ringar.

Dagen därpå kom min familj från Västerås. Mamma kikade försiktigt om jag hade en ring på mitt finger, innan hon lämnade fram förlovningspresenten, en fin tårtspade som vi har haft glädje av i femtioett år!

Lustigt att Maken illustrerade förlovningsannonsen med en bild på svetsning i vårt första fotoalbum. Inte visste jag då att jag skulle jobba på ett svetsföretag i 33 år! Men sammansvetsade blev vi.

Håll utkik efter våren! Det gör jag.