Hur mås det?

God morgon!

Long time no seeing! Här har det firats i dagar i sträck. Det har varit födelsedag, midsommar och bröllopsdag, som det ju alltid är den här tiden på året för oss.

Här bredvid är en liten replika av den bukett jag bar för 52 år sedan, gula rosor och blåklint.  Oj, vad den buketten skakade i mina händer när vi klev in över tröskeln till Badelunda Kyrka den där strålande sommardagen 1973.

I år har vi umgåtts med familj och vänner och varit själva också. På midsommarafton åkte vi ut till Unden med vår kaffekorg och njöt av den vackra omgivningen och på midsommardagen var vi i Skagershults gamla tjärdoftande kyrka och lyssnade på sommarmusik.

I onsdags kväll var vi på plats i Askersunds hamn och lyssnade på ett stort gäng som hanterade durspel, dragspel, gitarr, nyckelharpa och bas. 

Nej, nu blir det inte mer skrivet. Jag ska skjutsa Maken till vårdcentralen, där han tränar två gånger i veckan. Sist jag väntade där, fick jag sällskap av en bister skidvakt (se bilden ovan). Undrar just om han är där idag.

Morsning och Good Bye!

 

Bröllop i syrenernas tid

God morgon!

För flera månader sedan, när februari var som kallast och gråast, damp det ner en inbjudan i brevlådan. Det skulle bli ett utomhusbröllop i syrenernas tid. Min systerdotter hade hittat den rätte och paret ville fira sitt bröllop omgivna av släkt och vänner.

Åh, vad jag gladde mig. Men en vecka innan vigseln så pratade metrologerna om ett omfattande lågtryck med regn, kalla ishavsvindar och till och med snö. Vojne, vojne! Hur skulle det gå med utomhusbröllopet?

Sönerna och jag tog tåget till Hufvudstaden, där bröllopet skulle stånda. Med på tåget var även syster S och kusin O från Bästkusten. Vi skulle bo på Långholmen, pojkarna i Cell 1 och syrran och jag i Cell 131. Och jag som har cellskräck!

Just över Stockholm strålade försommarsolen som på beställning. Långholmen är numer en oas i storstadsvimlet och denna gång blommade syrener och kastanjer i mängder. Koltrasten sjöng och överröstade helikopterljudet. Det var final i IshockeyVM och Elitloppet på Solvalla i helgen.

Vigsel och bröllopsfest hölls i och vid den vackra lilla herrgården Karlhäll. Prästen i röd stola vigde paret, brudens pappa och bästis sjöng och spelade  och tre små brudnäbbar i likadana klänningar tog hand om blommor och ringar. 

Sedan blev det mingel och middag och tal och sång och bröllopstårta. Absolut ingenting fattades för ett lyckat bröllop. Vi tre systrar, brudens mor och mostrar, bidrog med det vi kunde bäst: Brudens mor sjöng duett med brudens far, Moster S gav ett porträtt som hon målat av paret och jag Moster Gagga höll ett litet tal. 

Bruden var så vacker. På bilden ovan hinner hon få en liten pratstund med Moster S.

Toastmaster Irre fångade paret på denna bild just några minuter innan de blev äkta makar.

Ja, nog är det mycket att smälta efter en sådan här upplevelse! 

tycker Moster Maggan eller som Bruden som liten baby på mammas arm ropade till mig: Gagga! Ho ho!

 

Guldkant

Det blev en midsommar med extra guldkant i år! Så ska det väl vara när det är guldbröllop?

Förutom matjessill, lax, färskpotatis och jordgubbstårta hemma runt köksbordet som brukligt om midsommaren, så blev det restaurangbesök på kvällen några mil sydväst om den lilla galliska byn.

Jag lyckades inte hålla det riktigt hemligt (mina söner är smarta), men vi blev hämtade med limousine. Chauffören i livré och hatt backade den låååånga blanka bilen ända ner till ytterdörren och sedan var det bara att kliva in och sätta sig under stjärnhimlen i taket. Man kände sig som en filmstjärna, där man susade fram. Bara för en vecka sedan hade ju Lisa Miskovski suttit här i bilen.

Väl framme i Norrqvarn rullade chauffören ut röda mattan för oss. Jag tror att vi väckte en viss uppmärksamhet när vi kom uttrillandes allesammans. 

Det kändes som om man befann sig i Provence med solen, värmen, grilldoften från stekborden, ljuset genom lövmassorna. Chauffören, som är en bekant till familjen och en riktig entreprenör på orten, gjorde oss sällskap vid bordet. En f.d. arbetskamrat till mig, YB, jobbade extra som servitris och hon servade oss på allra bästa sätt. 

Det vimlade av folk bland borden. Någon som också firade guldbröllop den kvällen var vår kantor JK, fast i det fallet var det "bara" 35 årsjubileum! En trubadur spelade covers från scenen vid kanalkanten. Han började mycket lämpligt med "Jag vill vara din, Margareta". Undrar om YB hade något med det att göra?

Lilla Ve trivdes hon också. Maken till harmonisk unge får man leta efter! Glad och nöjd hela dagen.

Så var den midsommaren över! Ett riktigt fint minne blev det.

Glad midsommar!

 Glad midsommar önskar jag dig som tittar in här!

Platsen ovan, Ramundeboda, kommer att fyllas med festklädda människor idag, men igår var det lite glesare med folk. Maken och jag tog oss varsin strutglass vid Sockenstugan. Jag strosade omkring en stund på den gamla kyrkogården. Så många namn på gravstenarna jag kände igen!

Det blommar både inne och ute. Klängrosen trängs med kaprifolen vid bodväggen och grannens urgamla paradisbuske sträcker över sin enda blommande gren på vår tomt. Att den blommar är ett tecken på att det är vår bröllopsdag, för det är då den passar på. 

Just denna dag är det femtio år sedan vi gifte oss i Badelunda kyrka utanför Västerås. Det var en riktigt varm och solig dag. Jag hade gula rosor i håret och i brudbuketten. Klänningen har jag kvar och jag förundras över att jag har kommit i den. Maken hyrde sin smoking och frackskjorta från Gestbloms för 96 kronor. Kvittot är inklistrat i fotoalbumet tillsammans med bilder från kyrkbacken och från festen vid Kolbäcks gästgiveri. 

Uppe i träden vid gästgiveriet underhöll en papegoja gästerna hela kvällen. I tidningen hittade vi, förutom bröllopsbilder på oss själva, en annons under rubriken Förlorat: Var är Jakob? Vem har sett en grå papegoja med röd stjärt, senast synlig vid Gästgivargården. Hoppas att han hittade tillbaka till sin ägare.

Ha det gott!

Kända profiler

En härlig dag vid havet... Nja, inte vid havet men nästan. Vi var tre "kulturdamer" från Laxå som tog oss till Vänerns strand igår. 

Vi hälsade på fru Picasso som spejar ut över sjön. Det är rätt märkvärdigt ändå, att lilla Kristinehamn har en sådan kulturprofil ståendes på klipporna.

En annan känd profil var ju Katja of Sweden, Sveriges Coco Chanel. Just nu pågår en färgsprakande utställning av hennes design i Kristinehamns Konstmuseum. Det blev rena rama nostalgichocken att se mönster, färger och stilar från ungdomens dagar.

Kvällen avslutades hos B-I, som fått det så fint och ombonat i sin nya lägenhet. Förstår att hon trivs där. 

Nej, här kan inte jag sitta och surra. Maken och jag ska fira vår 49-åriga bröllopsdag med en lunch på något mysigt ställe. 

Brudskålen vid Kolbäcks Gästgiveri 1973 - jag har ju sagt att jag gillar gula rosor!!

Post festum

Som vanligt på bröllopsdagen blommar grannens paradisbuske överdådigt. Som tur är hänger blommande grenar in över vår lilla tomt. 

Vi firade dagen igår genom att äta lunch på favoritrestaurangen, kvista till Karlskoga för att köpa madrasser och dunkuddar, titta på EM-matchen Sverige - Polen och skåla i cava. En tredjedel av flaskans innehåll sprutade ut över oss själva och möblemanget innan det hamnade i våra glas. 

I år är det 48 år sedan vi klev in genom grinden och uppför grusgången till Badelunda kyrka. 

En vacker, varm dag tillsammans med familj, släkt, vänner och grannar - ett härligt minne.

Att fira tar på krafterna. 

Det märks att jag numera är en äldre dam, en riktig sjuttiplusare. Orken tryter snabbare.

Men i natt sov jag gott på ny bäddmadrass och med mjuk dunkudde under mitt trötta huvud.

Glad midsommar!

Tager du ...

 Ja se det var ett riktigt fint bröllop det! Bruden var strålande vacker. Brudgummen stilig i sin lila fluga och matchande näsduk i bröstfickan. Kantorn spelade en hårdrocksballad så fingrarna glödde när brudföljet trädde in i kyrkan. 

Brudens kompis sjöng så vackert så att man fick en klump i halsen och prästen pratade innerligt om brudparets väg som lett fram till kärleken.

En kärleksfest var precis vad man behövde så här när mörker och kyla kryper allt närmre. Tack för att vi fick vara med!

Fyra bröllop

Idag är det nog många som firar bröllopsdag. Så här såg det ut för oss för 47 år sedan:

Det var också en mycket varm sommardag. När vi väntade på att åka iväg till Badelunda kyrka utanför Västerås försökte jag svalka av mig framför kylskåpet. Syster S och Bästisen var tärnor och allt avlöpte mycket väl.

Mamma och pappa gifte sig också på midsommarafton. Det var i Ängsö kyrka och här står de med sina syskon och syskonbarnet Sverre. Mammas storebror Sven, storasyster Anna-Greta och lillebror Bengt och pappas storebror Gösta. Sverres äldsta son Jesper var med på vårt bröllop, som liten knatte.

Här är ett annat brudpar, min farmor Agnes och farfar Edvard. Visst är de stiliga? De träffades i Seglora kyrka, när den låg på sin ursprungliga plats och inte på Skansen. Agnes sjöng från orgelläktaren och Edvard blev förälskad i hennes röst, innan han ens hade träffat henne. Så säger familjelegenden.

Och idag firar detta vackra par 60 år som gifta! Diamantbröllop på min ära! Det är Makens syster och svåger (han har precis fyllt 90 år) som höll sitt bröllop 1960. Grattis!

Minnen från Badelunda

En mycket varm och solig junidag 1973 går vi genom järngrinden, uppför den grusade gången och in i det svala dunkla kyrkorummet. Bakom oss följer våra tärnor i blommiga klänningar från Hennes. Precis när vi kliver över tröskeln börjar orgeln spela och folket i bänkarna reser sig upp. Jag minns att brudbuketten av gula rosor och blåklint darrade till i min hand.

Det är nu 46 år sedan, blybröllop kallas det tydligen. Sedan dess har vi öppnat många grindar och fått två fina söner och två underbara barnbarnsflickor. Och tärnorna är fortfarande med i våra liv, syster S och bästisen.

Foto: Västmanlands Läns Tidning

Bekransade besökare bevistade bröllopsdagsfirande

Midsommar och Safirbröllopsdag ligger nu bakom oss. Syster S och hennes kompis JS kom och hjälpte oss att fira dagarna.

De hade med sig en underbar blomsterkrans med mina älsklingsblommor, gula rosor. När den inte satt på mitt huvud, låg den på middagsbordet.

Och nu hänger den på ytterdörren:

Midsommarfirandet blev gemytligt och traditionsenligt. Som vanligt skedde det i Finnerödja, där små grodor hoppade och prästens lilla kråka for i diket, Tivedspôjkera spelade och Anna sjöng. Henry och Ingegerd ledde danserna med bravur, trots att Henry hade ryggskott. Precis när midsommarstången restes skingrades molnen och solen bröt igenom.

De andra dagarna for vi till de stora sjöarna i närheten. På midsommardagen, bröllopsdagen, såg vi Vänern från caféverandan i Sjötorp. Det var gott om turister men inga slussningar när vi var där.

Nästa dag vände vi kosan söderut och besökte Vätterns norra vik Alsen, vid Askersund. Vi följde Folke Dahlbergs stig och läste hans dikter och knallade sedan ut på Borgmästarholmen. Det doftade sommar.

Nu har syster S och hennes kompis JS återvänt till sitt och vardagsmåndag väntar för Maken och mig. Hoppas att solen ändå fortsätter att lysa.

Ha det gôtt!