Tomt

Sista bilden på den älskliga varelsen. Hon finns inte mer. Hennes kropp orkade inte längre, hon blev kanske 18 -19 år, vi vet inte säkert. Ikväll fick hon somna in.

Vi var utvalda av henne och hon bodde hos oss sedan 2007. Tillgiven, klok, självständig. Hon var liten och söt, som en ungkatt fast hon var gammal. Hon pratade, gjorde sig förstådd med olika läten. Ville hon in sedan hon varit ute i skogsdungen, så hoppade hon upp på fönsterblecket och knackade på. Låg jag och läste kom hon och la sig på min mage som en liten värmedyna. Den sommaren jag hade sådan magvärk, var hon min lilla sjuksköterska och lindrade värken med sin varma kropp. Hon älskade att kura ihop sig i mitt knä.

Sedan en tid tillbaka ville hon varken äta eller dricka. Jag var överlycklig när jag fick henne att lapa i sig några slick med grädde eller vatten. Hon blev till slut bara en skinnpåse och man kände skelettet genom pälsen. Det var jobbigt att se henne. Ändå gör det så ont att behöva säga farväl och låta veterinären ge henne sprutan, fast jag inser att det var det enda vi kunde göra.

Skrållan, älskade lilla katt! Jag sörjer dig, mitt hjärta känns så ekande tomt. Tack för att du valde oss till din familj och att vi fick rå om dig!! Tack för att jag fick vara din matte. Nu blir ingenting sig likt längre.

Från Vilda Västern till oasen

Det har varit en sådan skön dag idag. Här ovan hittar ni bilder från ett höstvackert Karlslund. Lilla Hjärtat sprang i tunnlar av salix och letade sig runt i labyrinter. Vi vuxna njöt av lejongap och ringblommor, rudbeckior och nypon. Ett härligt sätt att smälta lunchmaten på.

Från Wild West går man aldrig hungrig. Servitrisen har nog aldrig fått ett nekande svar på sin fråga:
- Nå, blev ni mätta?

Skönt att umgås med de sina. Jag är så glad att jag har dem.

Ett stort orosmoment just nu är att Katten inte alls mår bra. Hon vill varken äta eller dricka. Hon har blivit så mager och ynklig. Den mesta tiden sover hon. När hon är vaken orkar hon i alla fall spinna som en liten motor när vi är i närheten, Jag har försökt få kontakt med smådjursveterinären utan resultat. På måndag morgon försöker jag igen. Mattes hjärta blöder.

Hösthälsningar

Fynd

Som jag har berättat tidigare jobbar jag en eftermiddag i veckan på Röda Korsets Second Hand-butik Kupan. Den kan vara en riktig guldgruva ibland.

En av mina vänner hittade en ljusstake för fyrtio kronor. När hon kom hem och tittade efter vad hon köpt, såg hon att det var en logotype på den. Google berättade att det var en designerpryl som betingade ett pris på 2000:- i storstaden.

En annan kompis hittade ett häftigt glasbord med inbyggd fiol. Som nytt kostade bordet 15.000:- och nu var priset 300:-.



Gyllene flickor



Själv blev jag glad när jag upptäckte två reproduktioner av Elisabeth Bergstrand-Poulsen. Maken hjälpte mig att bättra på ramarna med lite guldfärg. Nu hänger tavlorna i mitt datarum och sprider sitt gyllene sken. Vad jag fick ge? Tio kronor stycket! Överkomligt för en smula nostalgi och värme.

Idag är det Pingstafton och solen har kommit tillbaka. Då kan Katten och jag hänga lite i trädgården igen.

Ha det!




Gosedjur

Katten har blivit innekatt. Från att ha pipit vid dörren för att bli utsläppt i den stora, spännande världen, så stannar hon numera inomhus. Hon rynkar på nosen och kryper misstänksamt ihop när jag öppnar dörren och erbjuder henne en stunds frisk luft. Nej hon vill hellre kura i stugvärmen, gärna på min mage. Hon sträcker upp tassen och puttar försiktigt på mig. - Klappa mig, är du snäll!

Morgon

Det ser ut att bli en fin dag!

Morgonstund med Katten i knät och Lilla Hjärtat bredvid mig i soffan. Utanför fönstret rodnar himlen och Barnkanalen visar rymdäventyr.

Det blir kort nu: Lilla Hjärtat vill leka med mig!

Hej då!

Lördag morgon

Katten väckte mig klockan 06.30 med en klapp på kinden. Då hade hon försökt sedan 05.00, men jag gjorde motstånd. Men nu var det lika gott att stappla upp.

Vi har haft en lugn morgon i soffan, med te och tidning.

Nu är det redan förmiddag fast ljuset lyckas inte bli mer än gråblå gryning. Pe och Em är hos oss. Vi hade en trevlig glöggkväll igår med allsköns småplock till. Och snart väntar Nora Marknad.

Det kanske blir rapport på det! Vem vet?

Stötesten

Usch, nu begriper jag innebörden av ordet Stötesten! Jag har varit ute i det vackra höstvädret och fotat i vårt lilla samhälle. Maken ska eventuellt hålla ett litet föredrag om gator i Laxå och hur de blivit namngivna. Till föredraget behövde han bilder över sagda gator och eftersom det är ett strålande väder idag erbjöd jag mig att åka runt och ta några bilder.

När jag skulle fota den tolfte och sista gatan skedde det som inte fick ske: Jag missade en stenbumling som avgränsade parkeringen och körde rakt på den. Visserligen i mycket låg fart, men tillräckligt hög för att nummerplåten numer hänger på sniskan och det blev skrapmärken på lacken! Usch så onödigt!! Gissa om jag grämer mig!

Här är en bild på Öfwerströmsgatan:

Några minuter innan passerade en gammal veteranbil. Det är inte var dag man ser en sådan skönhet:

Jag skulle nog ha stannat inne idag och gonat mig i solstrimman på golvet, som Katten:

PS:
Förmiddagen var väldigt lyckad. Då var jag med och skramlade med insamlingsbössa på torget. Folket här på orten är mycket givmilt. Det blev rekordmycket, en rejäl slant till Världens Barn!

Vit med röda prickar och kammen Fantasia

Gudarna ville väl straffa mig för mitt liv i sus och dus i Venedig. Jag blev dunderförkyld, med alla ingredienser som ont i halsen, feber, snuva, hosta. I natt trodde jag att jag skulle vända ut och in på lungorna, så jobbig var hostan. För att Maken skulle kunna få sin nattro gick jag och la mig i gästsängen.

Dessutom ser jag ut som en flugsvamp, fast omvänt: vit med röda prickar. De italienska myggen är inte att leka med. Salubrinspray dämpade klådan, skönt. Min syster S föreslog att det kunde vara loppbett, men det tror jag inte. Såvida inte loppor inar?

Jag har tänkt ut en liten gissningstävlan: Vad tror du kammen kostar på bilden ovan? Jag har Katten som ställföreträdande tändsticksask, dvs jämförelseobjekt. Kammen inköptes på tax free på Arlanda när jag trodde att jag glömt borste och kam hemma. Den heter Fantasia om det kan vara till någon ledning. Ära och berömmelse (nåja) väntar vinnaren. De andra kammar noll!

Möte med Karl-Johan och herr Kantarell

Solen visade sig igår, så jag lämnade strykbrädan och packade istället en ryggsäck med en termoskaffe och varsin skinksmörgås. Sedan drog vi ut i skogen.

Skogen närmast oss står nästan inte att känna igen. Stora ödsliga hyggen, ett parti var sotsvart efter en skogsbrand för några veckor sedan. Jag provade gå ut i ett område där vi förut hittat både svart trumpetsvamp och kantareller, men där var det nästan hopplöst att gå. Det var sankt, risigt och stora rotvältor hindrade min framfart. Dessutom såg jag ett gryt och påminde mig om den gången vi såg en demolerad myrstack alldeles i närheten. Bodde det månne en grävling i grytet eller ännu värre en björn? Det var skönt när jag lyckades trassliga mig ur den skogen, alldeles genomsvettig.

Vi satte oss vid den lilla sjön Skiren och drack vårt kaffe. Vita näckrosor guppade på sjön och det var tyst och lugnt. Sedan tog vi nya tag och åkte till vårt kantarellställe nr 1. Det lönade sig verkligen. Där var marken alldeles illgul av präktiga kantareller. En och annan knubbig Karl-Johan fick plats i svampkorgen också.

Hemma vid köksbordet tog det en stund innan skörden var rensad och klar och på kvällen vankades det varma svampsmörgåsar.

Jag var lika belåten som Katten, där hon slumrade på min mage. Fast jag spann inte, förstås!

Nästan som på ett julkort

Det är full aktivitet runt fågelhuset morgon, middag, kväll. Igår morse hade ryktet om härliga solrosfrön nått två rödbröstade domherrar och deras något mer dämpade hona. Det var roligt att se inflygningarna och skärmytslingarna kring landningsbanan. Det tycker Katten också. Hon är en mycket intresserad fågelskådare.

Hundgodis

Biblioteken är väl ena riktiga guldgruvor?! Igår fick vi sätta ut de gåvor och blommor vi fått till hembygdsföreningen i bibliotekets skyltfönster. Jag hade även skrivit ut och ramat in collaget från lördagens jubileum. Sedan kunde jag inte låta bli att titta igenom de utgallrade böckerna som låg till försäljning i entrén.

Då hittade jag bland annat denna skatt: Hund i Paris av Inga Borg med helt underbara målningar. Den var nog avsedd som barnbok, men jag bara älskar den, även om jag är till åren kommen! Jag läser sakta och tittar omsorgsfullt på alla detaljrika bilder. Godis för en Paris-älskare!

PS: I morse, när jag i godan ro satt och läste tidningen på nederbotten, utbröt en väldig kalabalik på övervåningen. Maken var oskyldig till bullret, för han låg och sov. Det visade sig att en oförvägen talgoxe klämt sig in genom fönsterspringan på några centimeter. Katten hade fått syn på den och i jakten på fågeln vält prydnadssakerna framför fönstret. När jag kom upp i sovrummet låg Katten och stirrade på fågeln mellan sina tassar. Den var redan illa tilltygad. Maken fick ett abrupt uppvaknande och fick rycka in för att få ut fågeln. I det läget valde jag att dra mig undan och låta mannen ombesörja utforslingen. Inte jämlikt! Jag vet! :DS

Var katten är hon!!!

Känslorna är lite blandade. Dels är jag orolig och ledsen över att Skrållan, vår söta lilla katt, är försvunnen sedan några dagar tillbaka. I vanliga fall travar hon in och ut genom bakdörren, springer ivrigt fram till matskålen i köket för att se om där hamnat något smaskigt, hoppar kurrande upp i mitt knä och trampar sig till rätta innan hon njutningsfullt rullar ihop sig och spinner högt. Nu är både matskålen och knät tomt.

Däremot har en stor röd katt kikat in genom bakdörren varje eftermiddag. Jag försökte fråga honom om han visste något om vart Skrållan tagit vägen, men han såg bara lite lagom hemlighetsfull ut.

Men jag är också lite glad. PO66 ringde nämligen och tyckte att vi skulle lufta på oss lite i Europa någonstans. Så nu har jag precis bokat en resa till Venedig i september. Vi var där år 2010 när askmolnet från Island jagade oss i hälarna på hemvägen. Det ska bli så roligt att få återse alla vackra gränder och bedagade palats.

Här skrev jag om Venedig 2010 och här också.

Imorgon är det den första augusti. Då ska jag baka en tårta till Hembygdsföreningens 60årsjubileum på lördag. Jag har köpt hem ägg, grädde, smör och mandel, och fått låna receptbok av Ve. Håll tummarna att jag fixar det! Och håll tummarna att Skrållan återvänder till hemmet!

UPPDATERING: De hållna tummarna hjälpte! I morse satt Skrållan på fönsterblecket igen och ville bli insläppt. Nu är det bara tårtan kvar.

Huskatt

Gör en liten paus i fredagsstädandet.

Katten gillar inte städning. Hon är nog inte så huslig av sig. Hon tittar förnärmat på mig när jag närmar mig med dammsugaren och gör en stor sväng runt den och lämnar rummet.

Däremot gillar hon matlagning och är mycket intresserad av bordets fröjder. Så fort Maken och jag börjar skramla med grytorna i köket kommer hon svassande.

Här kastar hon ett getöga över bordet för att se om det blir några lämningar.

Nej, om jag skulle göra ett ryck igen. "På fredag ska man städa, det vet varenda tant!"

En dag i januari

Vi betar av januaridagarna, en efter en. Gårdagen tog sin början på gymmet, som var välbesökt. Många har nog givit nyårslöften som stöds av träning. Min träningskompis AO och jag pustade ut på konditori Promenaden efteråt med en kopp kaffe och en smörgås.

På eftermiddagen var Ve och jag på födelsekalas för en flicka som fyllde tio år. Hennes storasyster hade bakat både tårta och bullar, så där gick de intjänade kalorierna upp i rök. På hemvägen tittade vi in till vår vän M, som bor på ett hemtrevligt vårdhem nu för tiden. Hennes rum var fyllt av fina porslinstomtar. Men snart är det dags för dem att "krypa ner i vråna" igen.

Idag ska jag städa linneskåpet, klappa katten och gå på körövning.

Ha en bra januaridag, du också!

Katt och skratt

Just nu, bakom min rygg

Jag behöver ingen väckarklocka. Jag har för det mesta inga tider på morgonen att passa. Däremot har jag en levande väckarklocka, Katten, som sätter igång senast klockan fem varje morgon med sina enträgna och uppfordrande jamningar. Ibland låtsas jag sova och då kan det hända att hon ger upp. För stunden.

Idag kom Katten tillbaka klockan sex och jag fann för gott att masa mig upp. Nu, efter att ha ätit några tuggor av oxkött i gelé, ligger hon och på divanen och tittar på när jag bloggar.

Får jag bjuda på ett skratt så här på morgonen? Det här klippet påminner mig om sonens katt som också älskar kartonger och pappkassar.

Sen ankomst

Idag räknades 1608 svanar in. Fotot från idag.

Ett efterlängtat vårtecken till kan bockas av. Svarnarna har äntligen börjat samlas vid Tysslingens norra spets. Idag var Maken och jag där som hastigast och lyssnade på vårljudet. Det var dock dragit och småsnålt, så vi vände snart kosan hemåt.

Hemma väntade Katten, som numer föredrar stugvärmen mer och mer.

På måndag kommer jag att få denna utsikt från köksfönstret. Då befinner jag mig hos PO66 i Körsbärsdalen för några dagar. Jag hoppas på något behagligare temperaturer.

Inspirationen tryter för tillfället. Detta får räcka för nu.

Vink, vink!!

Rälig men god groda

Grodor kan vara goda, i alla fall sådana här. Sonen Joy hade införskaffat dessa från Bullvivan till igår då söta frun hade födelsedag.

Här får hon en kram av Lilla Hjärtat.

Skrållan har det lugnt och skönt om dagarna. Går inte gärna ut när det är så här kallt.

Jag har det också bra. Har fått en omgång ryggmassage idag på morgonen. I eftermiddag väntar jobb på Kupan och det ska bli trevligt.

Bläckfisk och sjögräs på julbordet

Katten håller sig inomhus dessa dagar. Hon följer intresserat utomhuslivet från insidan fönstret.

Själv vågade jag mig ut idag. Det blev en utflykt till La Stada och det lilla kulturreservatet i Sveriges vackraste stadspark.

Där träffade jag mina kära ex från dokumentationsavdelningen. Vi åt en god jullunch på Café Wadköping, en trappa upp. Julbordet saknade inte något, inte ens bläckfisksallad och sjögräs. Gott!

Sedan blev det hemfärd mot den sjunkande solen.

Ögonblicksbild

Det är årets första dag. Det snöar sakta. Den vita amaryllisen blommar igen.
Katten ligger på fåtöljens ryggstöd och spejar ut mot det vita. Hon har ingen lust att lämna sin favoritplats.

Det är tyst och lugnt i huset. Vi återhämtar oss och samlar kraft på årets allra första fräscha dag.

Lördagsgodis

Så var det dags att fira Maken tillsammans med de yngre generationerna. Konditoriets sista tårta för dagen inhandlades och så for vi till La Stada. Vi åt lunch på restaurang, ett ställe där det inte gör så mycket om en liten gäst leker Tyrannosarius Rex under bordet. Lilla Hjärtat är sedan länge inne i dinosarieepoken. Hon lät meddela att den här dinosarien åt kadaver, inte pizza.
Kaffe och tårta och uppvaktning blev det hemma hos den lilla familjen. Maken blev sååå bortskämd, rätt åt honom! Lilla Hjärtat spelade på gitarr och sjöng och så lekte hon med skuggflickan på väggen.
När Maken och jag kom hem igen, hoppade Katten upp i mitt knä och kurrade kärvänligt. Visst har hon ett sött litet ansikte?

Imorgon väntar ännu mer födelsedagsuppvaktningar, nu av de allra äldsta på vår ort.

Vi hörs!