Ingen vanlig höst

I år är hösten inte som vanligt. Så här dags brukar jag vara med min kompis Ch på bokmässa i Göteborg och framför allt bo på vackra Styrsö. Men eftersom avdelningen håller på att lösas upp och eftersom min härliga Chef slutar nu, så hade vi en avslutningsfest i fredags. Det blev verkligen "sista natten med gänget." Ovan står vi i hallen och ska just ge oss iväg till "festplatsen" där ytterligare en kollega väntade.

Vi åt och drack gott förstås, pratade och skrattade. Och kanske grät en liten tår. Ärtan T och jag blev avtackade som pensionärer med blommor, silverljusstakar och den fina boken om ESABs verkstadsskola. Chefen ville passa på att göra det medan hon var kvar. Annars har vi några veckor kvar innan vi slutar.

Och tänk! Jag gick inte och la mig förrän klockan 3! Det har nog inte hänt på mången god dag.

Lördagsmorgonen blev ändå inte alltför sen. Jag blev hemskjutsad med allt mitt pick och pack. På eftermiddagen när regnet upphört och solen tittade fram igen, åkte Maken och jag ut med våra kameror och förevigade Hösten. Ovan är några bilder från min kamera.

PS: Klicka på bilderna så blir de större.

Dimma över dammen

Imorse fick jag skrapa bilrutorna för första gången denna säsong. När jag kom fram till jobbet, var det dags att plocka fram kameran igen. Inte kan jag strunta i en sådan här vy. Morgonsolen silade genom dimman över dammen.

Idag har jag tänkt mycket på PO66 som bestiger det vackra Mont Canigou. Just idag. Du är beundransvärd, vet du det!

Bästisar

Mamma Barbro i svampskogen

Maken är på ett seminarium idag och jag har varit hemma och stökat. När jag ledsnade på det satte jag mig att titta på bildskatten som min pappa lämnat efter sig.

Hittade bland annat dessa härliga bilder, som slår an en ljuv ton i hjärtat.

Här är mammas bästisar, Ulla och Torborg, med sina barn på promenad på Djäkneberget i Västerås. Jag har en vit rosett i håret och äter päron, eller kanske päronglass. Kan det vara lillasyster S i vagnen, månne? Jag kan inte påminna mig att jag sett den här bilden förut. Men den får mig att minnas.

Öffsadröp och Fair Play

En uppstickare i Borasjön - foto Margareta Swenson

Nu märks det att hösten har kommit. Tänk att vi inte är lika angelägna att rapportera hösttecken som vårtecken!

Ett hösttecken är att studiecirklar och föreningsmöten sätter igång igen. I veckan som gick var Maken och jag på föreläsningsföreningens första föredrag för hösten. Det var den trevlige prästen och västgöten Mats Löwing som kåserade om tavlor i sitt liv.

Bilden av Mats Löwing är lånad från nätet.

Den största tavlan var när han blev utvisad i en fotbollsmatch. Han var en av initiativtagarna till en fotbollscup som skulle främja Rent Spel. Han deltog själv i flera matcher, mycket entusiastiskt kan jag tänka mig. Det bar sig inte bättre än att Mats klämde fast en motståndares hand under sin armhåla när motståndaren drog i hans tröja. Domaren såg bara slutklämmen (!) och fiskade upp det röda kortet. Mats fick slokörad lämna planen men hamnade på löpsedlarna efter ett olyckligt uttalade till GT:s reporter.

För övrigt berättade Mats om präster och bönder på sin utpräglade dialekt. Han beskrev målande jordbruksarbetet hos sin farbror Sven på Backen, hur de jobbade med höskörd och potatisplock bl a. Ett ord som dök upp var "öffsadröp". Är det någon av mina kära läsare som känner till det?

Gyllne morgon

Vad lite solsken gör skillnad! De här bilderna från jobbparkeringen i morgonsol skulle inte se ut något för världen i gråvädret som dök upp senare på dagen.

En arbetsvecka är över. Jag är tömd på energi. Nu väntar en skön fredagskväll och en helg utan några planer för min del. Kanhända kan det bli lite bloggande.

Ha det skönt!

Söndagssyssla

Vad gjorde vi då av den här lediga söndagen?

Det blev en skogstur då vi plockade lingon och lite svamp. Den svarta trumpetsvampen lyste med sin frånvaro. Det kanske helt enkelt är försent för den. Kantarellerna är i år anfrätta av mask, något som jag aldrig tidigare sett. Vi fick ihop en liten skörd i alla fall. Lingonen är stoppade i frysen och svampen är rensad och kommer att avnjutas på varma mackor ikväll.

Jag har pratat med mina båda kära systrar och den ena har faktiskt gjort ett efterlängtat blogginlägg.

I morgon är det måndag och arbetsdag igen.

Ha det!

Girl power

Filmen Modig som vi "flickor" i familjen såg igår var en riktig "girl power"-film. Den var välgjord, detaljrik, vacker och rolig. Ibland var den lite skrämmande för Lilla Hjärtat, men då kröp hon upp i mitt knä och jag viskade i hennes öra att det kommer att gå bra. Hon konstaterade efteråt att: - Björnar kan vara snälla!

En ren och obrukad söndag ligger framför oss. Det är inget speciellt planerat. Jag ska börja med att gå ner till Maken, dricka kaffe och läsa tidningen.

På återseende!

Livstecken

Hej!

Det har gått en vecka sedan senaste inlägget, så det är väl på sin plats att jag hör av mig.

Det har inte hänt så mycket under veckan. På jobbet fortsätter avvecklingen av avdelningen samtidigt som vi jobbar hårt för att sjösätta ett antal viktiga projekt. Min kära chef och kompis går vidare mot nya utmaningar om bara några veckor. Det är så roligt för henne, men det kommer att kännas sååå tomt efter henne.

Det är varannandagsväder, ena dagen grått och regnigt och andra dagen skönt solsken. I torsdags kväll kunde vi tända grillen och sedan sitta ute och äta.

Idag är det också fint. Men i eftermiddag ska biobesöket bli av, det sedan länge planerade. Lilla Hjärtat, Mamma, Moster, Mormor och Farmor ska dra iväg och titta på filmen Modig. Det ska bli festligt!

Ha det så gott därute!

Eder förtrogna

Tivedspôjkera on stage

http://www.youtube.com/watch?v=XmISftXnBOo&feature=youtu.be

Igår eftermiddag drog vi iväg till dragspelsstämma i Otterberget. För mig var det första gången. Här var det verkligen, om uttrycket tillåts, drag. Det vimlade av glada musikanter, tillresta från när och fjärran.

Maken och hans gäng, Tivedspôjkera, spelade fyra uppskattade låtar. Ett litet smakprov hittar ni om ni klickar på länken överst. Sedan var det en rad andra gäng som uppträdde. Bland annat de här glada durspelarna:

När jag klev in i tältet vid halvfyratiden var det halvklart och ett skönt höstväder. Men efter några timmar öppnade sig himlen och det regnade, haglade, blåste, åskade och blixtrade, allt på samma gång. Fastän musikanterna var många var det knappt att de överröstade regnets hårda smatter mot tältduken. Men musikanter är ett segt släkte och de spelade och sjöng av hjärtans lust. Och publiken hakade på. Vilken stämning!

Förmodligen var detta inte den sista gången jag följde med till Otterberget.

Just nu

Det är något vemodigt över de här dagarna. Dagarna på jobbet är räknade. Nu gäller det att lämna över arbetsuppgifter och fackliga uppdrag till de som får vara kvar. Jag lever ändå i nuet och tänker inte så mycket på vad som ska hända sedan, vad jag ska göra som pensionär.

Det gäller även att njuta av de vackra septemberkvällarna. Igår kväll när jag kom hem från jobbet packade vi en ryggsäck med kaffe och bullar och åkte ut till en vacker plats i närheten av där vi bor. Vi strosade längs sjön och upptäckte stora kantareller vid sidan om stigen. Vid en bro stod en fiskare och prövade lyckan.

Solen silade in och belyste blad och strån från sidan. Vi satte oss på en mossig sten och hällde upp vårt kaffe. Skönt att sitta där i tystnaden och bara vara här och nu.

Födelsedagsflicka

Idag fyller lilla grannflickan nio år. Det berättade hon när Maken och jag åt middag på hennes föräldrars restaurang. Hipp hipp hurra!!

Från dimma till rök

Det blev en verkligt innehållsrik sista augusti 2012. Från morgondimma till rök över kolmila.

Avdelningen på jobbet håller sakta men säkert på att lösas upp. Igår var det dags för den första att lämna skeppet. Härliga, fina Th gjorde sin sista dag hos oss. Chefen hade stickat sockor till oss allihop som avskedsgåva, så här sitter vi för en gångs skull med fötterna på bordet.

På lunchen firades en av de makedonska systrarna, som fyller år på måndag. Det har blivit en så trevlig tradition att vi träffas och äter något gott tillsammans när vi har våra födelsedagar.

Kvällen tillbringades i Flugebyn utanför Karlsborg där en kolmila bolmade för fullt. Folk kom och gick, åt kolbullar med lingonsylt och lyssnade på spelemännen som jammade från scenen. Maken var flitigt "i elden". Han kompade både till durspel och dragspel. Både publiken och musikerna trivdes och dröjde sig kvar tills det mörknade och det blev kolsvart. Efter en skön pratstund vid elden i kojan var det dags att åka hemåt över skogen.