Du gamla, du fria

Det är en gammal och kär tradition att fira Sveriges nationaldag i Dammtorp i djupaste Tiveden. Det gjorde vi i år också. Tivedspôjkera spelade så fingrarna glödde och Björn skötte snacket. Conny Sandberg, vice ordförande i Sveriges Hembygdsförbund, höll tal och passade på att gratulera Tiveds Hembygdsförening som firar 60-år i år. Vi åt jordgubbsbakelse och drack kaffe och gick en tipspromenad med trevliga frågor.

Hemma i vår lilla täppa blommar den finska rosen överdådigt och luktar så gott. Det gäller att njuta av den nu, den blommar fort över.

I natt har vi sovit på nedre botten. Det är alldeles för varmt och kvalmigt i sovrummet. Jag är lite bättre i vänsterfoten nu, den som svällde upp som en fotboll efter alla resor vi gjort på kort tid. Titta inte på bilden nedan om du är känslig. En selfie tagen för några dagar sedan.

Då kan du istället lyssna på Tivedspôjkera, när de repar hemma hos Bosse. Jag stannade till där på väg hem från en pubkväll där Kolis och Nisse berättade om den osannolika matchen i Laxå 1988 då Laxå IF mötte Manchester United på Ramundervallen. En riktig hemvändarkväll med kramar och ryggdunkar.

Kram till er med!

Härlig söndag med trist avslutning

En snöig söndag blev det och Lilla Lila och jag tog en promenad runt kullen i närområdet. Hon knatade på för egen maskin och höll god takt.

Ibland stannade hon och studerade en fågel, ett hus. Världen är förunderligt stor när man är ett år och nio månader.

På kvällen när Lilla Lila och Pappa Pe var tillbaka hemma hos sig, så började jag må rejält illa. Natten som följde var den värsta jag upplevt. När morgonen kom var jag som en urvriden trasa. Usch och fy! Så igår och idag tar jag det mycket lugnt hemma och vilar och dricker te och blåbärssoppa och äter skorpor.

Varning för stark bild!

Aj, aj, aj! Min högra stortå är svullen och röd och värker. Jag kan knappt ha sandaler på mig. Jag har fått "portvinstå", fast jag i själva verket för ovanlighetens skull tog en liten whiskeypinne kvällen innan den blossade upp. Synden straffade sig direkt! Åkomman kallas även podager eller gikt och jag förknippar den främst med äldre herrar med röda näsor.

Igår morse fick jag ett SMS från en kompis: Grattis till boken! Jag hade nyss läst tidningen men missat den glada nyheten att jag var en av vinnarna i Nerikes Allehanda till Anna Janssons bok. Och på eftermiddagen låg den redan i brevlådan.

Här är det väl också risk för ömma tår?

Utflykter i närområdet samt en obehaglig upptäckt

Ikväll är det precis en vecka sedan jag lämnade Frankrike. Här hemma är det definitivt mer höst, men vissa dagar skimrar mer än andra ändå.

Örebro Slott gonade sig i höstsolens sken

Lilla Lila och mamma Em på träbron till Rynningeviken, Lilla Lilas klara blå ögon ser fascinerat på omvärlden, Naturens Hus hade en god fisk- och skaldjursrätt som dagens lunch, Yes!! Gäss!!

Igår var det en sådan dag! Efter ett optikerbesök i La Stada träffade jag min vackra sonhustru och Lilla Lila vid Rynningeviken, en flik av Hjälmaren. Där var det inte bara vi som träffades utan en stor skara gäss hade upptaktskonferens inför sin höstresa söderut. Lilla Lila var glad och nyfiken på alla spännande ljud.

Torsdagen började med regn och blåst. Kompisen T-S och jag hade bestämt oss för att ta det lilla Kinnekulletåget ner till Lidköping. Sagt och gjort. Vi passerade stationer jag aldrig hört talas om förut: Torved, Äskekärr, Österäng ....

Silverknoppen, T-S på Rörstrand, utställningen, vedungsbakad lax på Cyrano och jaktslottet på torget

När det tog i och blåste och regnade som mest satt vi i lugn och ro på Rörstrands Café och drack kaffe och mumsade på en Läckökringla som vi delade på, eftersom den var så jättestor. Sedan tittade vi på den vackra utställningen av porslin från alla tidsåldrar.

När solen tittade fram igen gick vi ut i den söta lilla trästaden. Vi träffade den charmerande ägarinnan till silversmedjan Silverknappen, som låg inrymd i Lidköpings äldsta hus. Här var verkligen någon som älskade sitt jobb och som smittade av sig med sin entusiasm. När det var dags att resa hem igen, några mat- och fikastopp senare, var vårt tåg inställt p g a att träd fallit över spåret. Efter många om och men kunde vi i alla fall ta oss vidare till Mariestad med tåget och där väntade en buss som fått rycka in på kort varsel. Busschauffören hade precis kört skolelever som varit vid en kolmila, så bussen var väl inrökt.

Igår morse fick jag en liten obehaglig överraskning. När jag kom ner i köket i skumrasket för att sätta på kaffebryggaren, låg något mörkt och stort på golvet.

En dammig, död groda! Hur i allsin dar hade den kommit dit? Den låg inte där kvällen före. Och någon katt har vi ju inte heller kvar som skulle kunna ha släpat in den. Jag är väldigt stolt över mig själv att jag inte skrek högt.

Idag ska jag städa huset och sedan hjälpa till att producera en föreningstidning.

Trevlig helg!