Fina fisken i Göteborg

Hej där!

Nej, jag har ingen avancerad hårprydnad på mig. Intet ont anande poserade jag framför lillasysters kamera. Hon sa inget om busken bakom min rygg. Rackarunge!!

I veckan har vi firat O, systersonen som fyllde 30 år. Firandet tilldrog sig på Rosenkafeet i Trädgår´n i Göteborg. 

Det blev en skön och mysig eftermiddag/kväll då vi umgicks och åt gott i flera timmar.(Jag tog rödbetsgravad lax med dillkräm, sockerärtor, rågsmul mm.) När det var dags att bryta upp, promenerade vi långsamt förbi överdådiga rosenrabatter, förbi Palmhuset och under gamla träd. Vid utgången hörde vi sprittande toner från Grindstugans utegård, upplyst av kulörta lyktor. "Växel hallå, hallå, hallå...." Bandet verkade ha publiken med sig.

Lillasyster L och jag bodde på ett hotell nära Haga, en så mysig stadsdel i Göteborg. När man tittade ut från hotellrummets franska balkong var det som att se ut över takåsarna i Paris. Vi hade gott om tid att spankulera omkring på de smala gågatorna, vårt tåg skulle inte gå förrän klockan 16.00. Det blev kaffe och toscakaka på Kafeva och lite senare Havets Wallenbergare på Sjöbarens utegård under den enorma Ornäsbjörken. Nå´n jättebulle orkade vi inte med, vi fick bara njuta av synen när bagerskan bullade upp.

Nu är jag hemma igen och håller som bäst på att smälta alla intryck från dagarna i Göteborg. - Men köpte du inget där i Haga? hör jag en röst som undrar. Jo, jag köpte en Stetson-hatt till Maken.

Visst blev han fin i den? Den ska han ha när Tivedspôjkera spelar i Askersund den 2 augusti.

Ha det gott!

Strövtåg i hembygden

Hallå där!

Det är söndag idag och vilodag. Vädret är gråmulet och det småregnar mest hela tiden. Det är som även naturen måste vila upp sig efter en räcka heta dagar. 

Den gångna juliveckan har varit intensiv, med släkt och vänner både hemma och borta.  

I fredags träffade jag mina barndomsvänner. Vi har alla fyllt 75 år och strålade samman i barndomsstaden Västerås för att fira varandra.

Det var ett kärt möte, så härligt att återse vännerna irl och att återse staden som växt till sig sedan barndomens dagar. Men en sak är sig lik: Elba-båten, som vi förr tog för att komma ut till badholmarna om somrarna. Den var fortfarande i tjänst, still going strong.

Vi tillbringade hela eftermiddagen vid hamnen. Vi åt lunch på Kajplats 9 och strosade sedan ut på piren och satt en stund i solen innan det blev för hett. Det var skönt i pilträdens skugga och en glass satt också bra. 

I slutet av dagen var det dags att säga hej då och hoppa på tåget igen. IE åkte tåg, hon med, fast åt motsatt håll. Och två av vännerna stannade kvar i stan. Så behändigt att träffas så här. Varför gör vi det inte oftare?

Det har blivit en utflykt i den närmaste omgivningen också. Jag följde med på en intressant tur till Forsvik, Karlsborg, Undenäs och Skaga i onsdags. En duktig guide berättade med stor inlevelse om vad som timat på bruket i Forsvik. Minsann hade inte Anton von Boij varit aktiv där också. Jag kunde berätta för guiden att vårat gäng kom från Antons hemort. 

Kanalbilden ovan är fotad av Anders Nyman.

När vår busschaufför visat oss fästningen innanför murarna och "gräddhyllan" i Karlsborg åt vi en supergod lunch hos Von Boij, f.d. Idas Brygga. Mia från Sannerud tog emot i dörren. Kungsflundra stod på menyn, mmmm. Efter lunch besökte vi den mäktiga kyrkan i Undenäs och i stark kontrast även den lilla stavkyrkan i Skaga. 

Nu tänker jag ta igen mig och lyssna på sommarprataren Ruth Kvarnström-Jones. Ha det så gott, du också!

En gammal och kär tradition

Psst!

Det är jag igen. Igår var vi Kulturtanter på vår årliga tripp till Kristinehamn. Vilken dag vi fick! Strålande sol och svag bris över Vänern. Vi började som brukligt är med att dricka kaffe och äta något gott på Bageri Höghuset. Det är svårt att välja mellan alla läckerheter. Denna gång valde jag en Göteborgare och en Bananbiskvi. Mmmm!

Sedan gick vi på museum, Kristinehamns Konstmuseum, som i år gästades av Sahlströmsgården. Gården ligger i Fryksdalen i närheten av Torsby och det var här som syskonen Anna, Ida och Bror växte upp. De blev alla, mot sin fars vilja, konstnärer och lärde känna andra konstnärer i Paris, staden på modet.

På utställningen får man ta del av breven hem från Paris, av livsöden och av konstverk av syskonen och deras vänner, som Ivan Aguéli, Siri Derkert, Erling Ärlingsson, Carl Wilhelmsson och Karl Nordström.

Det var tavlor, snidade möbler, skira gardiner, keramik, skulpturer... Mycket att titta på!

Vi avslutade vid Picasso-statyn med att äta en sen lunch på terassen med utsikt över glittret på Vänern. En segelbåt hissade sitt röda segel och försvann mot horisonten.

Som spelarhustru får man vara med på en hel del trivsamma spelningar. Som den i det gamla Missionshuset i Tivedstorp. Sedan 2015 har Tivedspôjkera spelat där varje år en lördagskväll i juli. Då blir det läsarsånger och det lilla huset, byggt 1880, fylls av sång och spel. 

En annan tradition är spelningarna på Våffelcaféet på Finnerödja Hembygdsgård. Detta år kom Tomas Molin dit med sina böcker om ödehus. Då passade jag på att köpa. Bilden uppe till höger är fotad av Tomas Molins fru Anette.

När man läser min blogg skulle man kunna tro att allt är frid och fröjd för jämnan. Men även jag drabbas av förtretligheter. Som när jag skulle ladda ner en app för att identifiera en växt i skogsbrynet. Förmodligen tryckte jag på en knapp för mycket, för appen förvandlade utseende på startsidan på min mobil. Dessutom skymde pop-up-annonser sikten så fort jag skulle ringa, kolla mailen, kolla FB. Jag fick klicka bort annons på annons innan jag kunde använda mobilen till vad jag ville. Maken hjälpte mig tålmodigt med att ta död på den förhatliga appen, som inte ville bli deleatad på vanligt sätt.

Kanske du som tittar in här kan hjälpa mig istället: Kan det vara en kaprifol som smygit sig in i buskaget?

Det ljusgröna är Rosenspirea som har invaderat vår tomt. Men vad är det ovanför? Det ser ut som kaprifol, men den gula vid vår bod har blommat över sedan länge.

Tacksam för upplysning!

 

Med buss söderut

God morgon!

Härom dagen var jag med på en bussutflykt. Det är en av privilegierna man har som pensionär. Känner du igen vyn? Här satt Verner och spejade bort mot sitt älskade barndomshem, Olshammar. Vi besökte nämligen Övralid.

Vår kunnige guide hette Lars, lite lik Göran Greider slog det mig. Han berättade med stor inlevelse om Verner von Heidenstams år på Övralid tillsammans med sin väninna Kate. Då och då deklamerade han en dikt (Jag längtar stenarna där barn jag lekt ...) eller läste några rader ur Heidenstams bok Folke Filbyter. 

Guiden väckte intresset för Heidenstam hos mig. Jag fick lust att forska lite mer.

En annan mycket kunnig guide träffade vi i Godegård, ett ställde som jag och min kompis Christina cyklat förbi många gånger när vi ställde upp i Tjejvättern för länge sedan. Men aldrig att jag stannat till där. Nu skulle det bli av.

Vi började med fika i en av de gula flyglarna till säteriet. Inget fika för Anders Busschaufför som fick hasta iväg och byta till en buss utan trasig bakdörr. 

Men vi andra fick höra mycket intressant om bygden och om historien om säteriet Godegård och dess ägare De Geer, Grill m flera. Påglarna skrek i bakgrunden och ville ha uppmärksamhet. Det berömda porslinsmuseet var omfattande. Där visades nog varenda mönster som någonsin tillverkats på porslin i Sverige. Det fanns till och med ett mönster som hette Margareta, och det var jag ju tvungen att fota:

Lunchen åt vi i Motala. Vi var ett gäng som hamnade på trevliga Hamnkrogen alldeles vid vattnet. Motala var rustat för att ta emot Vätterncyklister, så vägar var avstängda och det skapade långa bilköer. Anders tålamod prövades igen, men han är cool kille och hittade lösningar och utvägar.

Alla var mycket nöjda med turen. Vi tackar hembygdsföreningen som ordnade den trevliga resan! En extra guldstjärna till Anders Busschaufför! 🌟

I syrenernas tid, tågstopp och äggmackor

God morgon!

Nu är det syrenernas tid, allting blommar. Det är bara att njuta. Passa på medans tid är. 

Det tänkte Maken och jag en dag och gjorde oss några äggmackor och fyllde kaffetermosen. Sedan åkte vi iväg till vår favoritplats vid sjön Unden. Men där trängdes redan tre husbilar, så vi for vidare. Långt om länge kom vi fram till Röa Broa, som fick bli vår rastplats.

Förra lördagen fick Laxå ett celebert besök. Då stannade nämligen Jubileumståget till vid stationen. Det gamla loket, som var det första elektrifierade loket, firade 100 år. Sällan har det varit så många personer på perrongen.

Efter en viss försening närmade sig tåget, det äldsta loket som nummer två och sedan en hel radda av gamla kupévagnar. Många resenärer var klädda enligt 1926 års mode och konduktören var en stilig uniformerad man. 

Jag hade önskat att Laxå blåsorkester hade tagit emot resenärerna med en pampig march, precis som de gjorde när Tanterna från Villagatan anlände den där gången: "Plötsligt hördes musik, glada och sprittande toner, och om hörnet kom blåsorkestern marscherande med tamburmajor Brynolf i spetsen. Han svängde sin käpp så elegant. Ryggen var rak och den röda uniformsjackan spände en aning över magen." Bilden nederst till vänster och texten är hämtad från Britt-Marie Dahlbergs och min bilderbok "Ett år med tanterna på Villagatan".

Det är lördagsmorgon, en vecka senare. Jag ska sätta på kaffet och hämta in tidningen och sedan får vi se hur dagen gestaltar sig.

Ha en skön helg och gå ut och njut av naturen!

Ramslök och tulpaner

Hallå där!

Long time no seeing! Hoppas du har det bra. Tänkte skicka några rader medan ångan är uppe.

Maj månad framskrider i snabb takt. Vädret liknar mest ett aprilväder, igår ljuvliga sommarvindar och solsken och idag tunga regnmoln och hagelbyar.

Just idag skulle vi ha årsmöte för ESAB-seniorer vid Sockenstugan. Vi skulle få husera i ett partytält nere vid sjön där man dukat ett långbord. Jag och ordförande A kände oss lite fundersamma hur det skulle gå när regnet smattrade mot tältduken och kastvindarna tog tag i de utlagda årsmöteshandlingarna. Men det mojnade och solen tittade fram precis när vi hunnit till parentationen.

Vårt möte blev kort och effektivt och vi fick en fin dragning om ESABs nuvarande situation och verksamhet av en representant för de fortfarande yrkesverksamma. - Men jag miljötränar inför pensionen, sa han.

Kaffe, smörgås och eftersnack blev det i den mysiga parstugan. 

Igår, däremot, var det en strålande sommardag. Det förgyllde bussturen till Kinnekulle lite extra.

Vi åkte dit i förhoppning att få se ramslöken blomma och det fick vi. I en glänta vid Munkängarna hade en vit blomstermatta brett ut sig. Inunder de stora träden hade de ännu inte börjat blomma.

Vilken frid att sitta där på en bänk mitt i skogens grönskande sal. Tidigare på dagen hade vi botaniserat i Falkängens små hantverksstugor, njutit av ramslökssoppa, vårbuffé och utsikten från Kinnekullegården och besökt stenbrottet med den vackra sjön. 

Det blev en fin dag att minnas länge!

Ett annat trevligt minne att trä upp på livets smultronstrå var när Tivedspôjkera var inbjudna till Askersunds Dragspelsgäng. Då sjöng holländska Marianne "Tulpen uit Amsterdam" - gula, röda ska de glöda. Inte dåligt vad man får vara med om som spelarhustru.

Nu vill jag bara önska dig en god fortsättning på våren!

Maggan 

Ljus och värme

Hej där!

I lördags var det liv i luckan! Äntligen kom barnbarnen på besök till oss, farmor och farfar. Den som allra först ringde på dörrklockan var Stora V, för dagen klädd i vampyrklänning och mantel. Lilla V kom bak efter. Hon hade sina finaste, blankaste festbyxor på sig, dagen till ära. Och Eli kom med famnen full av blommor för att gratulera farfar. Roligt att vara fulltaliga runt köksbordet igen. 

Det gäller att ta tillvara alla ljuspunkter och glädjeämnen, speciellt nu i mörka november med en månad kvar innan ljuset så saktliga börjar komma tillbaka. - Varför inte pigga upp sig med en färganalys igen, tänkte jag när erbjudandet dök upp.

I slutet av 80-talet gjorde jag en färganalys på GBs, ortens dåvarande herrekipering. Hon hette Göta som samlade några damer omkring sig och lät oss prova ut färger som klädde oss bäst. Då bedömdes jag vara Vinter. Nu har mina egna färger dämpats och förra veckans färganalys på Mathildas visade att jag nog klär bättre i Kall Sommar. 

Man kan pigga upp sig med en julmarknadsutflykt också. Det tyckte jag och 20 andra damer från orten och åkte till Taxinge Slott. För mig var det första gången, men jag har länge hört talats om deras fantastiska kakbuffé och drömt om att få komma dit. I förra veckan gick drömmen i uppfyllelse.

Det var rimfrost och snö på träden efter vägen. På en åker långt bort spatserade en älg. I närheten av Strängnäs växte det mistel i trädtopparna. Framme vid Taxinge fanns det mycket att titta på, konsthantverkare erbjöd sina alster och jag föll pladask för de söta örhängena på bilden längst upp till vänster. De ska jag få i julklapp! 💓Tiden gick fort. Vi åt lunch, shoppade, fikade, shoppade och så var det dags att sätta sig i bussen. Chauffören Anders såg till att vi kom snabbt och säkert hem igen.

Det gäller att hitta ljusglimtar nu. Lyd Konfucius råd: Förbanna inte mörkret! Tänd ett ljus!

Lycka till!

Maggan

Djur och natur i Tiveden

Åtminstone två vackra julidagar får vi i år. En av dem, gårdagen, tillbringade vi i Tiveden. Vi tog med oss kaffe och äggmackor och for till Unden. Vägen var kantad med prästkragar. Väl framme var vägen kantad med bilar och båtkärror. Det verkar som det var många som fått lust att fiska. Efter lunchpausen gjorde vi en sväng in i nationalparken. Jag tog den hiskligt branta och hiskeligt smala skogsvägen rakt upp mot himlen och med utsikt över Vitsand. Som väl var mötte vi ingen bil på den sträckan. Men väl vandrare. Jag inser att denna "genväg" kommer vi aldrig mer att köra. Dagen avslutades med paj på egenhändigt plockade kantareller, kyckling, ost och bacon. Gott tyckte både Maken och jag. Och så fotboll på det, på TV förstås!

I söndags kom de här finingarna, Eli och Joy. De hjälpte till med lite sysslor både ute och inne efter att vi ätit gott på restaurang. Och så hann vi med några partier Spite & Malice!

Dagen innan var det Läsarsånger i Tivedstorps lilla missionshus, så som traditionen bjuder. Det regnade men det kom ändå bra med folk.

Kossorna i hagen bredvid gillade visst musiken. De flockades utanför fönstret med sina kalvar och vände sina stora koögon mot oss. Jag tyckte precis att de viftade i takt med svansarna i läsarsången Där som inga kossor dör.

Nu ska jag plocka fram lite lunch åt Maken och mig och sedan kanske vi gör en liten utflykt!

Ha det!

Hänt i veckan

 Go middag!

Idag regnar det, en dag lämpad för inomhusaktiviteter, såsom rengöring av badrum och bloggande.

Bilderna ovan är för någon vecka sedan när humlorna surrade som bäst i plymspirean och vresrosen. De allra första kantarellerna vid skogsvägskanten hade visat sina bleka hattar. De blev till varsin god macka till kvällsteet.

Det har blivit några utflykter sedan sist.

Igår tog systrarna Li och Ve med mig till Askersunds hamn, där vi njöt av strömmingsburgare med picklad rödlök och till efterrätt mjukglass med kolasås. Mums fillibabba! Efteråt frossade vi i färgglädjen på Kalles Trädgård. 

I torsdags åkte jag på bussutflykt med mina gamla arbetskamrater.

Vi besökte ett fantastiskt museum i Kungsör, Miniature Kingdom. Det var ett Sverige i miniatyr där man kunde hitta de mesta av svenska företeelser, hus och kändisar. Till och med det lilla hotellet Utter Inn i Mälaren utanför Västerås fanns med! Och moderna Ångkraftverket med spa och utomhusscen. 

Vår lunch intog vi på Systrarna på Gaggeska Gården på Vallby i Västerås (normalstort). Tänk diversehandeln fanns kvar, där jag som barn kunde köpa en strut karameller. Det gjorde jag nu också. Nostalgi!

Sedan blev det ytterligare ett museum innan dagen var över, Lasse Åbergs Museum i Bålsta. Lasse Åberg själv skrev dedikationer och fotograferades i den lilla museshopen.

Foto: Stefan Berglund

Det blåste väldigt på hemvägen. Vinden ruskade om vår lilla buss när vi åkte över de höga broarna. Vid Hjälmare Docka, där vi tänkt dricka kaffe, hade det blivit strömavbrott på det lilla caféet. Vi fick åka vidare till ett ställe där kaffeautomaten och kassaapparaten fungerade.

Jag kan inte klaga på sällskapslivet den senaste tiden. Vi har haft gäster och själva varit gäster, ätit gott och spelat brädspel, både Alfapet och Mahjong. 

Överst t.v.: systersonen med familj kom med tavla från Syster S, överst t.h.: onsdagskväll i Askersund
Nederst t.v.: Lunch hos Q (oj, oj, så mycket gott!), nederst i mitten: tuffingen I redo för avresa till Blomsterkullen, nederst t.h.: våffelcafé på Finnerödja Hembygdsgård med Tivedspôjkera.

Nej! Nu är det dags att göra något nyttigt! Hänga tvätt och handla får det bli.

Adjöken!