Nu grönskar det i dalens famn

 God morgon världen!

Det är en söndagmorgon i maj, då det är som allra ljuvligast i naturen. Vi gjorde vårens utflykt till gullvivebackarna igår. När man kommer upp på kullen brer hela Närke ut sig framför en och kring fötterna blommar gullvivor och violer. Häggen och körsbärsträden är översållade av vita blommor och apeln har fullt av skära knoppar. 

Långt därnere mullrar en rostig Cheva förbi och en tupp gal från den närmaste gården. I övrigt är det stilla, tyst och alldeles ljuvligt.

Stilla och tyst har det inte varit i veckan:

Tivedspôjkera bjöd på en härlig musikstund på Björkhagen och fick ett fantastiskt gensvar av publiken.

Och så har det varit modevisning på Casselgården, en av vårens stora begivenheter på vår lilla ort. Salen var fylld av förväntansfulla damer, och en och annan herre. Mycket snyggt visades upp av mannekängerna. En eloge till dem, till Alida på Mathildas och till SPP. Tack för att ni gör det så festligt för oss.

Och så har vi firat Henry Dunants födelsedag, han som grundade Röda Korset en gång. Vi hade extra öppet på Kupan och bjöd på fika och ballonger till dem som tittade in.

I trädgården har tulpanerna jag planterade i september slagit ut. 

Varma hälsningar från

Maggan

Vårspaning och fest

God morgon!

För en halvtimme sedan klev jag ur sängen. Solen silade in via en glipa mellan rullgardinen och väggen och skickade en stråle till min lilla skyddsängel på väggen.

Det har varit en fin helg och nu är det måndag morgon igen.

Den första Trystorpsvändan är avverkad och det var tid för blåsipporna att briljera. Snart tar vitsipporna över marken, men än så länge höll de sig på mattan.

Hemma hos Flickorna V var det kalas. Stora V fyller 10 år just idag, men Farmor, Farfar, farbror Joy och kusin Eli firade henne i lördags. Bästisen A var med också. Efter fikat och presentöppning blev det tipsfrågor utomhus i den sköna solen. Det tävlades i femkamp också, bland annat i grenen flytta vindruvor med sugrör.

En kväll tidigare i veckan fylldes vår biosalong till bredden av folk i mogen ålder. Det var hembygdsföreningen som bjudit in traktens son Claes JB Löfgren att berätta om sitt spännande liv som nyhetsreporter. Han började med att berätta om uppväxten på vår lilla ort på 50-talet, en fridfull idyll med plats för många vilda utelekar. Många av hans lekkamrater satt i publiken och kunde bara instämma. De krigsskådeplatser han senare rapporterade ifrån var långt ifrån idylliska. 

Det är så mycket otäckt som händer i världen nu. Jag vill fokusera på det fina och nära.

Nu har jag hällt i den sista dosen solrosfrön i fågelhuset. Domherrarna bröstar upp sig och sitter länge i kvällssolen, medan talgoxen väntar på sin tur.

Den här gynnaren, Kurre, vill också vara med och äta solrosfrön. Igår kom han skuttande, hoppade upp på bordet på baksidan av huset och kom ända fram till fönstret och tittade in. Jag hann inte få upp mobilen förrän några minuter senare.

Ny vecka väntar på oss. Bäst att sätta igång!

Små lätta moln

Sommarens sista dag med blå himmel och fluffiga vita moln. Då måste vi ut och njuta av luften och solen. Vi köpte med oss lunchen och bänkade oss vid favoritbordet med utsikt över sjön Unden. 

Långt där ute såg vi sex kanoter som kajkade runt mellan öarna. Gissar att det var ett gäng turister från Tivedens Camping. Några fiskare la i sina båtar vid bryggan intill oss.

Citronfjärilarna flög ivrigt över vassen och över det torra gräset. En blev uppsnappad av en trollslända och fick en sista flygfärd upp i en björk.

På avstånd hördes en tranas ensliga rop och ett annat fågelläte, som min app påstod vara en gök!!

Det här gamla flyttblocket kallas för Bergtutterastenen. Här gick landsvägen förbi, den mellan Tived och Askersund. För att inte råka illa ut på vägen kastade de vägfarande in små stenar i fördjupningen. En som också sökte skydd här var stortjuven Bildsköne Bengtsson och hans kumpan Tatuerade Johansson. Här låg de och tryckte medan ordningsmakten letade efter dem.

En så vacker blomma stod intill den gamla landsvägen. Kan det vara en Skogsklocka, Campanula Servicaria, som Stefan gissar?

Innan vi lämnade skogen fick jag med mig lite svamp, lagom till kvällens varma mackor.

Önskar er en skön september, det sägs att det ska komma in ett högtryck över landet! Det låter bra.

 

Kalas och konst

God morgon! 

Idag är det Fastlagssöndag och temat för denna söndag är Kärlekens Väg. Jag ska sjunga med kören i vår vackra träkyrka, så därför hade jag mobilen på väckning klockan sex. Det behöver jag vanligtvis inte ha, jag vaknar ändå långt före sex. Men i natt har jag inte sovit så gott.

Innan jag försvinner ut genom dörren med min körkåpa och mitt nothäfte vill jag i alla fall skicka en hälsning och berätta lite vad som hänt under den dryga vecka som gått sedan sist.

Den här perioden präglas av skidskytte på TV och årsmöten. Jag har bevistat två årsmöten än så länge och fick hedersuppdraget att läsa en dikt vid parentationerna. 

Vi har haft kärt besök av kusin med fru på genomresa. De var på väg med sin husvagn från Västkusten och ville hinna före stormen Otto. 

Min kompis AP och jag gjorde en liten shoppingtur till grannstaden i söder. Jag behövde nya skor till mina svullna fötter och det kunde Irene i Skoshoppen hjälpa mig med. Vi hade en egen, välsorterad, skobutik på orten tidigare, men den bar sig inte och lades ner. 

När vi shoppat lite av varje, så vilade vi ut på ett av grannstadens mysiga konditorier. Vår orts konditori Promenaden är borta sedan länge. Det var mycket populärt och så här i semmeltider var det bråda tider. Men nu är även konditoriet nedlagt.

Ur led är tiden! I år fyller unga tjejer åttio år. En sådan tjej bjöd på kalas en kväll. Vi hade så trevligt och pratade om allt, från meningen med livet till när vi drattade på ändan senast.

Igår slank jag ner i källaren till biblioteket, Laxå Konsthall, och var med om en vernissage. Berit Berieus ställde ut stora härliga tavlor som hon målat under pandemiåren. Det var hennes första egna utställning och första gången som hon ställde ut oljemålningar. Annars hade det mest blivit etsningar och skulptur som hon visat tillsammans med andra konstnärer. En månad till finns utställningen kvar, gå gärna och se den.

 Det som är fint med den här perioden är ljuset som är på väg tillbaka. Här ovan fångade jag ljuset över sjön Toften, när solen var på väg ner i väster. 

Just nu börjar det ljusna. Himlen är babyblå och rosa bakom talldungen utanför fönstret. Nu ska jag göra mig iordning. Ni får ha en fin Fastlagssöndag, önskar

Maggan

Tvära kast

Den här synen hade jag framför mig igår när jag körde hem från Karlskoga igår kväll. Bilden har jag lånat från nätet. Det var ingen större idé att stanna och fota med min mobil, då skulle månen ha blivit som ett nålstick bara.

A pro på nålstick. Maken kändes sig inte helt OK när vi kom hem från vår lilla Tivedsrunda under några timmar på onsdagen. Vårdcentralen hade rått honom att åka till akuten om han kände så, eftersom han har njurproblem. Så vi beslöt oss för att köra till närmsta akutintag, dvs Karlskoga. Där blev han omhändertagen på alla sätt. Man tog tempen, kollade covid, tappade fem rör blod, gjorde en infart, tog pulsen, kollade dränaget allt medan lilla frugan tittade på. Man beslutade att ta honom till USÖ för att under natten byta dränaget. Så iväg rullades Maken och jag klev ut i den varma augustikvällen och rullade själv söderut. Idag är han hemma igen och mår bra.

Tänk vad fort det skiftar, från stilla vatten och barrskogsdoft till en sal på lasarettet!

Lunchen utanför Tiveds Lanthandel igår var utsökt: Abanica av Pata Negra-gris med örtmarinerad zucchini, mojo rojo-salsa och rostad scharlottenlök. Gott! 

Den turen fick bli vår minisemester för i år!

PS: Träffade på ett skogsrå i skogen, hon var nog urholkad i ryggen också. Inte undra på att folk trodde på skogsfrun när de såg en sådan här formation i skumrasket.

I början av augusti

God morgon! Det är söndag morgon. En augustivecka har passerat. Det känns i luften att det är sensommar. 

Tre morgnar i rad på väg till brevlådan och morgontidningen har jag sett döda grodor. Kan det vara den invasiva arten Afrikansk klogroda? Vad tror ni? 

Andra fynd jag gjort är fina, gula kantareller, djupt nere i mossan. Men bara en liten skörd, lagom att ge en guldkant på kvällsmaten.

Min väninna T-S fyller år i början av augusti. I deras stora uterum spenderade Maken och jag en fin kväll, allt medan äpplena föll med mjuka dunsar mot gräsmattan och häftiga regnskurar smattrade mot taket. Vad mysigt att träffas och prata om allt mellan himmel och jord. Värdparet hade verkligen bullat upp. På grillen trängdes möra köttbitar, champinjoner, majs, paprika, tomater, zucchini, grillost, korv... Augustimörket hade sänkt sig och ljusgirlanderna i taket hade tänts, innan det blivit dags att bila hemåt.

Äldste sonen Joy hälsade på oss gamlingar i veckan. Med förenade krafter satte vi i en ny lina i torkvindan, en lina som ville trassla till sig ordentligt. Joy och jag tog en promenad ut på Fyrnäset, en plats förknippad med många minnen.

Igår var det flyttdags för yngste sonen Pe med familj. De bytte ut sin tvåa på nedre botten i stan till en trea med härlig uteplats i ett litet idylliskt samhälle en bit utanför stan. Joy körde hyrbilen och sönerna kånkade och slet för att hinna bli klara, innan bilen skulle lämnas tillbaka fem timmar senare. Vi far- och morföräldrar packade i och upp och forslade lådor i våra bilar. Sedan firade vi det hela med pizza. 

Idag blir det lugnare. Önskar dig en riktigt skön söndag!

Ögonblick att minnas

Ja, jag vet! Det var väldigt länge sedan jag skrev något i bloggen, många ögonblick sedan. Juli månad har redan hastat förbi och augusti står och stampar i farstun.

Igår eftermiddag hade jag en fridfull stund nere vid stranden alldeles för mig själv. Blankt vatten speglade seglande moln. En fisk bröt vattenytan med en kraftig snärt. En smäcker, liten tärna landade en meter ifrån mig och lyfte igen. Men sedan kom barnbarnet LL springande: - Farmor, jag har saknat dig! Och nu bröt solen igenom molnen, härligt!

Sommarstaden Askersund skapar fina minnen. Strömmingsburgarna konkurrerar med glassen nere i hamnen. Vad ska man välja? Vi kollade upp det fantastiska lägenhetsprojektet: Det gamla vattentornet på berget har byggts ut och förvandlats till fashionabla våningar för bättre bemedlade. Här kan man tala om milsvid utsikt!

Det har blivit tid för möten med människor jag tycker om, kaffekalas, blåbärsplock, "jobb" på Kupan, Sommarkyrkan och i Arkivet - allt medan vädret har pendlat mellan stekande sol och 41 grader på altanen och 15 grader och duggregn. 

Hoppas att du också har en fin sommar!

Tiden mellan hägg och syren

Pingst - den allra vackraste tiden på året! Igår, på pingstaftonen, strövade jag omkring på den vackra åsen Oxaryggen med milsvid utsikt över nejden. Jag behövde få den tröst och det lugn som naturen kan ge efter några dagar med oro och stress. Jag satte mig på långbänken på kullen och bara njöt av doften från hägg och av stillheten. En gök hoade, tyvärr i norr, och en motorcykel for brummande förbi på vägen långt under mig. Annars var det tyst. Gullvivorna hann jag inte med i år, men daldockor, midsommarblomster, smörblommor och tjärblomster blommade för fullt.

Två snytbaggar kalasade på ett midsommarblomster. 

Själv har jag varit på tre kalas på sistone. Det första var med diakonigänget på favoritrestaurangen. Vilken härlig kväll, vi roade oss själva och även folket runt om. Sedan har jag varit på två födelsedagskalas på samma dag. I juni fyller det mycket trevligt folk!

En ny liljekonvaljbukett står på byrån i hallen. Man behöver inte åka långt för att plocka dem, de växer i dungen alldeles i närheten. 

Ha det så gott i hänförelsens tid!

Inte ensamma - skepnader i skogen!

En fördel med att bo där vi bor är att vi har naturen alldeles inpå stugknuten. När andan faller på behöver vi bara sätta oss i bilen och vips är vi ute i det vilda, vackra. Nu när Maken inte orkar promenera, så är det väldigt behändigt att vi kan ta oss ut ända till sjökanten ändå. Jag kan knalla runt lite på stigar och vägar, medan Maken sitter i solen och myser.

Och sjöar finns det gott om. Härom dagen tog vi turen till Unden och passerade på vägen Kråksjön. Men vänta! Vad var det där? Två skepnader syntes bland träden på den lilla holmen. Var det månne två munkar från Ramundeboda som dröjt sig kvar för att fiska eller var det kanske två tonårspojkar med sina hoodies uppfällda mot myggen?

Vi återvände till platsen, nu utrustade med kameror med zoom. Munkarna var kvar. En mås hade parkerat på den fiskande munkens huvud i väntan på att munken skulle få napp. Måsen fick vänta väldigt länge. Vi upptäckte också en liten munk i lotusställning som hovrade över en sten. På en sten en bit ut i sjön stod en stor trana på ett ben. 

Tack till dig, konstnären, som gjort de spännande utsmyckningarna. Hoppas bara att man inte stöter på en sådan munk bak en tallstam längs Munkastigen. Då finge man hjärtsnörp!

Utsikt från en f.d. soptipp

En halvtimmes lunchpromenad i Skebäck gjorde mig gott i måndags. Maken var på återbesök hos doktor Uggla på USÖ och jag passade på att få uppleva lite av våren. Körde från vimlet, trafikljusen och bilköerna till La Stadas vattenhål. Tänk att en f.d. soptipp kan bli så vacker och rofylld. En skogsduva burrade upp sitt lilaskimrande bröst och satt blickstilla på en gren. Hon tog sig en siesta och lät sig inte skrämmas av den fotograferande människan på stigen bredvid.

På ängarna framför Erik Rosenbergs stuga betade gässen och andra fåglar. Jag satt en stund på en bänk och bara tog in allt det vackra. Innan jag åkte och hämtade Maken hörde jag koltrastens drill. 

Trots att jag har en hel del att stå i om dagarna, känner jag mig som ett trögdjur. Undrar hela tiden; - Vad har jag missat nu? Ligger efter med städningen, trädgårdssysslorna, kontakterna ...

Men pusslet blev klart någon dag efter påsk och finns nu på Kupan för hugad spekulant. Alla bitarna finnes! Sedan har jag läst en fin bok: Hon vars hjärta var som mitt av Göran Greider om Dan Andersson och hans förälskelse Märta.

Ha det gott!

Vårvinter

Än har vintern inte riktigt släppt sitt grepp här hos oss. Snötäcket ligger fortfarande kvar på gräsmattan, tjockt och hårt. Men solen börjar värma på dagarna och gör sitt jobb. Igår, lördag, drack Maken och jag kaffet efter lunchen på en vidunderligt vacker plats. Vi ville ha sol, frisk luft och sjöutsikt. Det var tyst, förutom skogsduvans kuttrande från gransnåret.

Överst till vänster: Föreläsning om Kuba och Jamaica. I mitten: Lille I, en vecka gammal, och hans fina mamma. Nederst till vänster: En kruka jag ropat in på nätauktion (20 kr). Till höger: En solig stund vid Unden.

För drygt en vecka sedan föddes lille I. Ja, liten och liten - han vägde över 4600 gram när han kom. Men hans mamma tyckte att förlossningen hade gått snabbt och bra, det berättade hon när vi träffades hemma hos familjen i förrgår eftermiddag. Tänk vilken glädje att få välkomna ett nyfött barn och tänk vilken glädje att få träffas igen!

Nu väntar en solig söndag på mig, en söndag utan några som helst planer. Jag tror jag börjar med att sätta på kaffet och hämta in tidningen.

Ha det!

Gyllne morgon eller gökotta utan gök

 Klockan är halv sju på morgonen. Sjön ligger absolut spegelblank. Morgondimman som svävat över vattenytan håller på att lösas upp. 

Tärnorna stör friden ibland med sitt skränande. De gör plötsliga utfall mot varandra i luften, som stridsflygplan under attack. Annars hörs mest humlesurr från den limegröna linden. Men ingen gök. 

Maken och jag är först på plats, när kyrkan ska hålla sin traditionella gökotta vid den gamla klosterplatsen vid Bodarnesjön. Men snart kommer folk släntrande med sina kaffekorgar och campingstolar. Klockan sju drar Tero igång kyrkklockan i sin stapel. Det är en hisnande tanke att klockklangen kan ha hörts på den här platsen ända sedan 1400-talet, på Antonitermunkarnas tid.

Ha en fin Kristi Himmelsfärdsdag!

Enslig utflykt

Det skulle bli oväder, sas det. Bäst att passa på att ta sig ut, tänkte jag, men Maken var inte benägen på utflykt. Jag körde min lilla bil, som liksom jag själv behöver några mil i benen, förbi Prästtorp, Långsmon på en lång, smal och dammig väg. Jag körde försiktigt om en cyklist, det var väl i stort sett den enda trafikanten på vägen. Kom att tänka på när bästisen och jag körde hennes gamla PV i Norrland på raka, ensliga vägar. Vägskyltarna stod glest och pekade mot Vargträsk, Örträsk och Utifällan. Bilen baktände då och då och gjorde små omotiverade skutt. Tänk om den la av helt!! Vojne, vojne.

Tillbaka till nutid: Jag körde ner till Undens strand, där vi gått i höstas och sett gott om blåsippsblad. Och jo då, de blommade fortfarande, sipporna. Jag satte mig en stund vid vattnet och tittade ut över de småkrusiga vågorna. Herr och Fru Storlom gjorde mig sällskap.

Nu är det söndag förmiddag och ännu inget oväder att tala om. Vad ska man hitta på idag, tro?

Blåsippan ute i backarna står

Det skulle bli den sista soliga dagen på ett tag, det hade meteorologerna sagt. Bäst att ta sig ut till vårlunden och se alla sipporna medans tid är, tänkte jag. Det var det fler som tänkt. För fast det var en helt vanlig vardag så var parkeringen full med bilar. Men i lunden behövde vi inte trängas, där finns gott om plats.

Så skönt att sitta där i solen på en bänk och dricka kaffe och sedan strosa runt och njuta av blåsippor, vitsippor, lungört, vårlök. Taltrasten sjöng någonstans uppe i trädkronorna. Jag har laddat ner en app, Birdnerd, som kan tala om vilken fågel det är jag hör. Förutom taltrasten så noterade den även näktergal, men där hörde den nog fel.

Plötsligt prasslade det till i fjolårslövet bredvid min sko. En stor brun groda hoppade till och det gjorde jag också. Det fanns gott om dem, såg jag sedan.

Blåsippan är en favoritblomma: enkel, vacker, himmelsblå och en symbol för att ljuset kommer åter. 

Njut av våren!