Rosor och korsvirkeshus - en majvecka i Tyskland

Tillbaka igen efter en härlig vecka i Tyskland. Vi, en busslast seniorer, hade ett skönt resväder, inte lika varmt och soligt som ni haft det hemma i Svedala. I fyra nätter bodde vi på det mysiga hotellet Lindenwirt i Rüdesheim vid Rhen. 

Här gör sig två f.d. "bankirer" färdiga för dagens utflykt

Vi hade hotellet som bas för utflykter till Lorelei-klippan, till Bernkastel-Kues vid Mosel, till Niederwald Denkmal. Vi åkte linbana, flodbåt och buss och så använde vi apostlahästarna en hel del. 

På hemväg igen besökte vi Köln och den mäktiga domen. Där kände man sig väldigt liten. Det gjorde man också i köpkatedralen Citti Markt. Några inköp blev det innan det var dags att kliva på båten igen.

Överst vänster: Paus i Cochem Överst höger: På soldäck på Rhen
Nederst vänster. Lorelei fick sällskap av paret D. Nederst mitten: Nestorn vid utsiktspunkten. Nederst höger: Tuffa ungdomsvännerna, som tar en tur med sina vespor då och då.

Förutom undersköna vyer och goda viner var det den fina gemenskapen resenärerna emellan en stor behållning för mig. Alla brydde sig om varandra, såg till att inte någon hamnade på efterkälken. Här fanns alltid någon att prata med.

Rüdesheimer Kaffee, Riesling och Weinbrandt - jodå, vi fick smaka på vad trakten kunde erbjuda.

Långt där nere slingrar sig Rhen, just nu till bredden fylld med vatten. 

Nej, nu säger jag god natt med en bild med utsikten från hotellrumsfönstret. Fullmånen lyste över innnergården och klocktornet. Musiken hördes från caféerna på Drosselgasse. 

Sov gott!

Äppelblom och röda stugor

Det är så obeskrivligt vackert ute nu. Sommardagarna radar upp sig, dag efter dag lika varma och soliga. Nu blommar syrenerna, häggen, fruktträden, liljekonvaljerna...

Och imorgon ska jag lämna landet för en vecka. När jag kommer tillbaka så kanske mycket har blommat över. Så tänkte jag när Maken och jag bestämde oss för att göra en liten tur bland drumliner, rösen och röda stugor i det vackra Närke. 

Jag tänkte att jag skulle besöka Oxaryggen igen med alla gullvivor, men där var den lilla parkeringen fylld med bilar. Gården mitt emot hade nämligen loppmarknad. Så vi åkte vidare på måfå.

Vi hittade en fin plats vid den lilla grusvägen där vi tog fram kaffetermosen. Ljuvligt att sitta där i solskenet och tystnaden. En korp flög kraxande över fälten.

Vid Viby Hembygdsgård gick jag runt och fotade äppelträd och röda stugor. Sedan dök en bil upp med två personer jag kände igen. Det var Olle och Ulla-Britt, trogna kunder till oss på Kupan. Det här var deras favoritutflyktsmål.

Nu byter jag miljö för några dagar. Istället för röda stugor blir det mer av korsvirkeshus och klocktorn. Måhända skickar jag en hälsning från Rhen och Mosel!

Ha det!

 

Det ekar i skogen

Så blev det en sådan där helt underbar vårdag i Trystorp tillsammans med familjen. Vi kom körandes från olika håll och strålade samman under ekarna vid picknickbordet. Eli uppvaktade sin mormor, men annars var vi fulltaliga.

Det blev bus och skoj, mycket att upptäcka för Lilla V. Mamma Em och Lilla V stöttade träden: - Men kom och hjälp till då!!! Till slut blir man trött. Stora V hittade en parkbänk att chilla på. 

En härlig vårutflykt att minnas länge!

Majdagar

God morgon!

Tänkte titta in så här på morgonkvisten och småprata lite. Majdagarna rullar undan och idag är det redan den 10 i månaden.

Igår gjorde jag och AÅ en spontanutflykt till det vackra drumlinlandskapet öster om vår lilla ort. Jag behövde nämligen en lila utstyrsel inför ett evenemang som sker om en månad. Och var hittar man romantiska kläder om inte hos Madame La Gård.

Jo då, nu hänger en lila klänning i garderoben och en stråhatt med en lila ros ligger på hyllan. Lunchen intog vi på Berga, en gård där både höns och människor spatserar fritt omkring.

I onsdags kväll bevistade Maken och jag hembygdsföreningens medlemsmöte i Kulturens Hus. Många var vi som kom och ville höra kyrkoherden berätta om hur vår vackra kyrka flyttades från Borasjöns strand till där den ligger idag, mitt i samhället. Janne fick oss att lyssna, skratta och känna oss stolta över kyrkan och bygden. Jag blev varm i hjärtat.

Så har vi haft årsmöte i ESAB Senior Club. Vi bänkade oss i det gamla missionshuset i Sannerud, det som med tiden blivit kaffestuga. Det var roligt att så många kom och att de tyckte att vi i styrelsen skött oss. Gänget på bilden överst till höger är den nya styrelsen och mannen med blomman, Keijo, avtackades efter 18 år. 

Det är ljust länge nu. Innan jag drog ner rullgardinen tog jag en bild över den lilla galliska byn. Flitens lampor lyser hos grannarna mitt över. De är mitt uppe i flyttbestyr.

Nej, hör ni! Nu är det dags att ta itu med fredagen den 10 maj! 

Ha det!

Killinggänget

Igår fick jag vara med om en fin stund. En getfamilj har precis flyttat in på Herr Arnes gård, en get med präktigt skägg, en liten vit bock och två söta killingar. Barnbarnet Helga var på besök och fick mata djuren med knäckebröd. - Jag tycker nog mest om mamman, sa Helga, för hon heter Karamell. 

Jag undrar vad de söta killingtvillingarna ska döpas till? Kanske Knäck och Kola?

Idag har vi ytterligare en underbar solskensdag. Vi har äntligen haft vår årliga grannstäddag. Förra lördagen snöade den inne. Nu läser jag att det kanske drar in snö igen i veckan. Det får inte vara sant!!!
 

O hur härligt majsol ler!

Vilka kontraster! Från snögloppet förra lördagen till vårvärmen på valborg.

Igår, på första maj, tog Maken och jag med våra vänner till Trystorps Ekäng för att titta på sipporna på marken och imponeras av de 400-åriga ekarna. En del av jättarna hade brakat omkull och låg som mossbelupna, uråldriga drakar i terrängen. Ett jätteträd som nyligen fallit hade fått stammen avsågad för att gångvägen inte skulle blockeras. Årsringarna berättade trädets långa historia, som en dagbok. I brist på barn och barnbarn fotades jag detta år i den ihåliga eken.

På Valborgsmässoaftonen fick vi en härlig musikalisk upplevelse i Finnerödja kyrka. Laxå Blåsorkester under ledning av Robert Bruus spelade de vackraste stycken i full harmoni. Min kompis T-S, som spelar klockspel i orkestern, menade att den borde heta Laxå Symfoniorkester istället. Och jag håller med. Vi kan vara väldigt stolta över att ha ett så professionellt gäng på orten.

På måndagens eftermiddagscafé, som vi i diakonigruppen ordnar, spelade en annan blåsorkester, Lyran från Örebro. Då hade vi publikrekord. 88 personer kom för att lyssna och sedan slå sig ner runt kaffeborden. 

Här sjungs den obligatoriska Kaffevisan innan kaffet hälls upp.

Den bästa tiden på hela året har kommit. Det är bara att njuta!