Early bird

Jag vaknar tidigt nu för tiden. Ett tecken på att jag börjar bli gammal? Kommer ihåg att pappa också vaknade tidigt på äldre dar.

Igår, vid lunch, ringde Maken. Han var färdigbehandlad på lasarettet och jag kunde åka och hämta honom. Så skönt!

Jag lagade en god auberginegratäng till oss som vi tog ett rött vin till. Vi måste ju fira hemkomsten!

Trädgården prunkar fortfarande. Rosor, stockrosor, gladioulus och kaprifolen har nya blommor. Vindruvorna mognar så sakta mot söderväggen.

Nu väntar en helg med besök av Pe och med liten tur till marknaden i Sannerud.

Ha det gott!

Orosmoln

Så här såg det ut ikväll när jag stannade vid de tillfälliga rödljusen i Degerfors. Sol och varmt där jag kom ifrån och mörka hotande moln dit jag skulle. Lite längre fram vräkte regnet ner och sikten var i det närmaste obefintlig.

Idag skulle Maken ha opererats, men det blev skjutet på framtiden. Han befinner sig istället på lasarettet av en annan orsak. Igår fick han en s k "tia", en liten stroke. Han tappade känseln högra delen av kroppen och hade huvudvärk. Jag befann mig på ett tåg och hade en timme kvar innan jag var hemma när han ringde och sa att sjukvårdsupplysningen skulle skicka en ambulans för att hämta honom.

Den där timmen på tåget var en av de längsta timmar jag upplevt. Jag ringde vår vän och granne och bad henne gå över till Maken och kolla hur det var. Skönt att få stöd.

När jag träffade Maken på akuten, mådde han ganska bra, men doktorn ville att han skulle läggas in för observation. Idag har de tagit en massa prover och röntgat huvudet och imorgon ska blodådrorna scannas. Jag tror att han trots allt har haft tur, att det inte blev värre. Min egen fundering är att denna stroke orsakades av att han inte fått äta sin blodförtunnande medicin i en vecka före operationen. Låter troligt.

Makens kommentar: - Skönt att jag hann med köket innan detta!

Hmm...

Ikväll när jag besökte honom var han ganska pigg och vi kunde gå och fika i lasarettsentrén. Nu hoppas jag att jag får hämta hem honom i morgon och att allt är bra.

Ta daaa! Köket är klart!!

På allmän begäran: Så här blev vårt nya kök! Maken har varit sååå duktig. Han har lagt golv, målat väggar, monterat skåp, murat kakel ... Mitt bidrag har varit handräckning, bärhjälp, packning och undanskaffande av byggavfall. Leveransen av köket kom när jag börjat jobba igen efter min sista semester, så Maken har fått jobba ifred rätt mycket.

Gissa om det känns skönt nu med ett fräscht och ljust kök!

Yrhättan

Lilla Hjärtats mamma och pappa firar sin sexåriga bröllopsdag på en restaurang någonstans just nu. Lilla Hjärtat själv har lagt sig till ro i bädden bakom min rygg. Bädden rymmer både henne och ett stort antal mjukisdjur som hon viskar med.

Vi har haft en trevlig dag med svamputflykt i skogen intill och med kurragömma, sagoläsning och OS i studshopp inklusive medaljutdelning. Trots att jag hade kameran inställd på sportbilder när jag försökte fota hennes hopp och studs, fick jag ett antal bilder med bara sudd.

Hennes mamma berättade att Lilla Hjärtat sagt: - Bra att ni lånar ut mig! när de skulle åka hit idag. Och det är jag, hennes farmor extra glad för.

En insikt

Igår vid fikabordet på jobbet stod det väldigt klart för mig att tidens tand har gnagt på mig. Vi pratade om tävlingar, priser och stipendier i största allmänhet.

Ärtan T berättade om sin eviga envig med sin samBo, de tävlar i allt. En gren är "vem kommer först i vattnet". Hon vinner för det mesta, utom när samBo kastade sig i vattnet i en "icke-reglementsenlig" klädsel, d v s i kalsongerna. - Fusk! tyckte Ärtan T, som har ärvt sina tävlingsinstinkter av en OS-brottande fader.

Nåväl, någonstans i konversationen nämnde jag att jag under en avslutning på gymnasiet fått mottaga Maos lilla röda, som stipendium. Året var väl 1968 och boken helt rätt i tiden. Själv var jag inte så värst förtjust.

Vår fräscha, unga arbetskamrat satte upp ett förvånat ansikte: - Maos lilla röda??? Då insåg jag att det gått en fasligt massa år sedan den examensdagen och att vi, trots att jag i stort sett känner mig jämngammal med fräschingen, har olika referensramar. Det är inte självklart att alla vet vad Maos lilla röda var för något.

Överst ser ni klassföreståndarinnan Gunnel Press, som delade ut stipendiet. Och så här såg "stipendiaten" ut 1968! Vi bär båda två moderiktiga glasögon!

Ha en skön kväll!

Sensommarkväll

Mitt i stöket med köket ringde T-S och undrade om vi inte vill komma över till kvällen. Så roligt och välkommet.

Det blev en fin sensommarkväll, då vi kunde sitta ute länge. Färgerna glödde i kvällssolen. Det dignande äppelträdet släppte en frukt då och då i mjuka dunsar. När det så småningom började skymma gick vi in i uterummet och tände lyktor och stearinljus. Vi fortsatte vårt samtal om stort och om smått. Klockan blev midnatt innan jag blåste till uppbrott. Maken skulle tidigt upp i morse för att åka på hembygdsdag i Dammtorp.

Köket tar form. Nu börjar alla luckor och dörrar komma på plats. Kyl och frys är installerad. Just nu håller Maken på att skruva i alla beslag och knoppar. Att hela nedervåningen ser ut som en krigsskådeplats gör mindre, nu när det är nära till målgång. Det ska bli skönt att slippa kryssa och kliva över kartonger och slippa leta efter saker. Att fixa frukost innebär just nu att trava runt i fyra olika rum för att hämta grejor innan man kan slå sig ner i soffan med tidningen.

Nu ska jag göra mig i ordning för att åka ner till kyrkan, där Åsa och jag ska hålla augusti månads Andrum. Denna gång handlar det om att Fånga Dagen.

Ha det gott!

Ett OS-vittne från London 1948

Mamma Barbros biljett till OS-finalen i fotboll 1948

För 64 år sedan var det också Olympiska Spel i London. Då var min mamma husjungfru på en herrgård, ett manour house, utanför Cheltenham. Tillsammans med den andra jungfrun, Kerstin, åkte hon till London för att under några dagar bevista spelen och turista i staden.

Kerstin och Barbro

Så här skriver hon i sin dagbok (som är en riktig skatt för mig!!):

"På onsdagen och torsdagen den 11 - 12 augusti hade vi storrengöring i kök och skafferi och sedan åkte vi till London över två dagar. Den första dagen regnade det och vi såg inte så mycket av London. På kvällen tog vi "underground" ut till Wembley Stadium och träffade en norrman i kupén och han gjorde oss sällskap. Vi lyckades få bra platser, varifrån vi hade en fin utsikt över planen, där de världsberömda spelen försiggått.

Läktarna började fyllas av folk, varav åtskilliga var svenskar. Flaggorna vajade och den olympiska elden flammade.

Kvällens program inleddes med en gymnastikuppvisning av svenska kvinnliga och manliga elittrupper. Till och med solen sken upp då flickorna tågade in och dansade fram sitt program. Deras uppvisning efterföljdes av spänstiga pojkars mera kraftfulla prestationer. De var skinande vita när de kom på banan, men efter en stunds konfrontation med den leriga gräsplanen blev åtminstone byxbaken svart.

Sedan följde fotbollsfinalen mellan svenskar och jugoslaver och till vår förtjusning vann de våra med 3 - 1. Det var ett stolt ögonblick då de fick mottaga guldmedaljen och "Du gamla, Du fria" ljöd ut över stadium, vilket förresten hände tre gånger under kvällens lopp, då svenskar vunnit första pris i andra av dagens tävlingar."

Kerstin och Barbro hade inte lyckats ordna hotellrum, så till slut tvingades de tillbringa natten i en ruin, ett sönderbombat hus "medan månen sken in genom de tomma gluggarna."

Nu ska jag återvända till dagens OS via TV-utsändningarna. Mamma såg på TV redan då, 1948, hos en judisk familj i London, och hon tyckte att det nästan var som att vara på bio, står det i dagboken.

Sköt om er!

Guldstund i A-sund

Våra kära vänner A o U kom och hälsade på. De bor för det mesta vid foten av Pyrenéerna, i den vackra Körsbärsdalen, men hade ärende hem till gamla Svedala. Det är alltid roligt att träffas.

A och jag körde ner till A-sund efter lunch och besökte Antikmarknaden. Hela staden var full av marknadsstånd och hugade spekulanter. Det lät som om affärerna gick bra. Jag handlade istället på den trevliga inredningsaffären strax söder om staden. Köpte en solgul emaljtavla till nya köket och en rosig, rund kudde till vardagsrumssoffan.

Höjdpunkten på eftermiddagen var att slå sig ner i trädgården som tillhör Café Tutingen och njuta av kaffe och kakor (vaniljhorn, kolakaka och apelsinbröd).

En guldstund!

Förslaget

En bild från ett soligt Göteborg igår, då Chefen och jag var på tjänsteförrättning på huvudkontoret. Vi hann med en lunch på Eggers uteservering, innan tåget skulle avgå.

Innan tåget avgick hann även en förslagen tjuv promenera in på tåget och knycka en resväska. Han timade det hela så väl, att när ägaren till väskan sekunderna efteråt sprang efter honom, så låstes dörrarna automatiskt. Tjuven stod lugnt kvar på perrongen och ägaren stod maktlös innanför dörren och tåget sattes i rullning.

Hela kupén var i uppror, alla hade sett mannen. Maken till fräckhet! Det där hade tjuven gjort förut! Som tur var hade ägaren inte några värdesaker i väskan. Det han saknade mest var sin hjärtmedicin.

Imorgon är det fredag, veckans bästa dag!