Augusti - en fin tid

Oj, oj, oj! Vilken helg! Vilka dagar! Vilka kvällar! Det tar tid att smälta så många intryck. 

Fredagen innebar både sorg och glädje. Min vän E-M och jag var med på en fin stund i Ramundeboda kyrka. En kvinna som vi, och många med oss, tyckte mycket om begravdes. Jag tror att Janne Präst sammanfattade hennes väsen på ett alldeles utmärkt sätt.

Sedan for Maken och jag norrut några mil. Vi var nämligen bjudna av Makens barndomskamrater på surströmming. 

De två systrarna och Maken hade många minnen att ventilera från barndomsstaden Lycksele, där de bodde i lägenheterna mitt emot varandra. Vi satt ute hela kvällen. Några fågelsträck drog kacklande förbi högt uppe i skyn. Maken tog fram dragspelet och fick oss att sjunga med. När kvällen svalnade av svepte vi plädar om oss och drack kaffe. Augustimånen, stor och röd, slog följe med oss på hemvägen.

Dagen därpå, en strålande sensommardag, åkte vi tillsammans med sönerna och deras familjer till Blomsterkullen. Där var det hålligång på logen! Svåger K-O fyllde 70 år och familj, släkt och vänner kom vallfärdandes. Åh, vad roligt det var för kusiner och sysslingar att få träffas igen. Stora V försvann som en oljad blixt till småflickorna, som ivrigt väntat på henne.

Lilla V var lite försiktig i början, men snart hade hon fullt upp med att upptäcka växthus och odlingar.

Svåger och lillasyster är verkligen duktiga odlare. Här växer aubergine, pumpor, morötter, potatis, tomater, ringblommor, solrosor .... Allt gott som vi bjöds på kom från egna odlingar, förutom den rökta rödingen och laxen, då.

Lilla V ville också hoppa på studsmattan som de andra flickorna gjorde. Men det var inte så lätt för henne och mamma Em. Det var ju första gången. Men vänta bara, snart ska ni få se på en som kan studsa!

Vi blev kvar, nästan till sist. Och när vi åkte hemåt dök månen upp igen på kvällshimlen, röd och grann.

💝

Vitt och svart

Oj, vilken inledning på sportlovsveckan! Under måndagen vräkte det ner snö. Det var som hela vinterns alla snöflingor ramlade ner på en och samma dag. På tisdagen var vi tvungna att få fram bilarna. Maken skulle lämna blodprov och jag skulle jobba på Kupan. Det var bara att hacka sig genom de isiga snövallarna, borsta och gräva bort halvmetern snö på bilarna och sedan skrapa av permafrosten på fönstren. 

Igår onsdag vågade vi oss iväg till syster och svåger i Bergslagen, de som bor på Blomsterkullen. Det var skönt att komma fram efter turen på delvis snömoddiga vägar. I deras kök sprakade elden i spisen och på bordet stod en god och värmande pumpasoppa och väntade.

Från en gren på det knotiga gamla fruktträdet hängde småfåglarnas lunchservering.  En flock rödbröstade domherrar trängdes med talgoxar och blåmesar. På en annan av trädets grenar hängde en röd gunga och väntade på våren och barnbarnet.

Idag, torsdag, byttes det vita ut mot svart, när det blev klart att Putin gjorde allvar av sina hot och lät ryska trupper attackera Ukraina. Hur kan vanvettigt maktbegär få vinna över människoliv? Arma ukrainare och arma ryssar, de vanliga människorna, som du och jag, som bara vill få leva sina liv i lugn och ro. Måtte det finnas människor som vågar gå samman och gå ut på gator och torg och sätta stopp för detta totala vansinne!

Jag avslutar med dikten jag läste idag som parentation på ett årsmöte:

Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans,

någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly.

Någonstans, o någonstans har alla tågen gått och alla klockor stannat.

Någonstans inom oss är vi alltid här och nu,

är vi alltid du intill förväxling och förblandning,

är vi plötsligt undrans under och förvandling,

brytande havsvåg, roseneld och snö.

av Erik Lindegren

B som i Bergslagen, Blomsterkullen, Baby och Böcker

Sommarens hemester gick norrut och varade i en och en halv dag. I fredags bilade vi under en dramatisk himmel mot syster och svågers paradis, Blomsterkullen.

Fluffiga cumulusmoln mot en blåsvart ovädersvägg i bakgrunden. Vi råkade dock aldrig befinna oss mitt under de svartaste, utan lyckades hålla oss i solen mest hela tiden.

Hemma hos syrran, runt hennes stora köksbord, fick vi stifta bekantskap med släktens nykomling, en underbar babyflicka. Hon bor med sin mamma och pappa i grannhuset, bara 15 steg bort. Vilken underbar uppväxtmiljö för en liten unge med djur, natur och farföräldrar alldeles nära.

Syster L visade deras praktfulla odlingar, det kryllar av klorofyll i de landen. Vi tog en sväng i skogen, där blåbär och kantareller började visa sig lite smått. Utsikten från bergknallen var storslagen. Kvällsljuset lyste in över det höga beigerosa gräset, där vattendroppar glittrade i axen. Mellan stammarna såg man långt ut över över nejden.

Nästa dag vigde vi åt kulturen. Svåger och syster visade vägen i sin bil och vi följde efter på vackra Bergslagsvägar. Blanka sjöar, gamla skogar, liljekonvaljblad i mängd längs vägen (invasiv?), hyttor och bruk skymtade genom bilfönstret.

I Grythyttan letade vi upp antikvariatet vid torget. Jag hade med mig en låda böcker, där tre böcker av Maria Lang var de som intresserade innehavarinnan mest. Fick en liten slant som förvandlades till bokinköp. Gästgiveriet var fullbokat, så lunch intog vi i Hjulsjö istället. För att klara Corona-restriktionerna köade man på gårdstunet och beställde vid ett fönster. Gården producerar underbart surdegsbröd och egenrostat kaffe. Jag tog en fantastiskt god tomatsoppa till brödet och en croissant med hasselnötsfyllning till kaffet. Syster och svåger firade sin 35-åriga bröllopsdag, inget dåligt ställe att fira på.

Vi avslutade vistelsen i Bergslagens Bokloppis som ligger i och vid en gammal hytta, Södra Hyttan. Jag blev helt överväldigad av alla böcker, så många ord trängdes på ett och samma ställe. Det var lite svårt att kryssa utan att komma för nära någon av alla andra bokälskare som var där. En vakt med gul banderoll, där det stod Coronavakt, gick omkring och övervakade det hela. På en scen spelade trubaduren Sven Brekhof Eriksson. Hans program hette "Vackra visor och galna upptåg", det kunde man lyssna till medan man botaniserade. Som tur var orkade jag bara med tre böcker (har ju så gott om dem hemma redan) och kom undan med 45 kronor.

Hyttruinen var uppmurad i blå sinnersten och tyvärr fick jag inte upp kameran i tid, utan illustrerar den med en bild från Wikipedia.

Idag på morgonen har jag lyssnat på ett intressant program, som jag fick tips om. Det är Arundhati Roy, hon som skrev De små tingens gud, som intervjuas i P1 om pandemin och om Indien. Här kan du lyssna.

Ha det gott!

Åter på Blomsterkullen

Så hade den äntligen kommit, dagen då sysslingarna fick träffas för första gången. Och det blev en fullträff. De hjälptes åt att palla äppelkart, sprang omkring på de stora gräsytorna, red på Domino, lekte med dockor, åt pannkaka, korv och glass...

Igår hälsade vi nämligen på hos folket på Blomsterkullen och det blev ett härligt släktkalas. I början uppstod en viss fördröjning, eftersom Joys bil behagade koka efter halva sträckan. Men medan han och jag väntade på undsättning, knatade vi iväg till en fornborg, Tistaborg, som låg en bit bort från rastplatsen där vi blivit ståendes. Härlig utsikt bjöds vi på. Den hade vi inte upptäckt om vi inte fått haveri.

Men snart var vi förenade med de andra under äppelträden. En liten färsking var med kring bordet, en endast två veckor (!) gammal lillasyster.

Glatt återseende och mycket att prata om:

Lillasyster L visar och berättar för LL och Pe.

K-O och LL hade kul tillsammans. Efter fika på gårdstunet blev det skogspromenad, på hästryggen för några. Stigen var kantad med kantareller, som blev gott tilltugg till den grillade korven så småningom.

Som Pe sa, nu kommer du få svårt att välja bilder till bloggen. Det är sant, jag fick ett gott bloggvirke (!). Det finns många fler bilder från min kamera från eftermiddagen på Blomsterkullen, men dessa får räcka, åtminstone för nu.

I museets dolda vrår och på Blomsterkullen

Ett efterlängtat återbesök på Blomsterkullen har äntligen blivit av. Igår drog vi dit, barnbarnen, Pe o Em, Maken och jag. Lilla Hjärtat (LH), som fick sluta en halvtimme tidigare i skolan, var full av förväntan och pirr. Och i bilen hem sa hon att dagen hade överträffat alla förväntningar. Dagen hade blivit ännu bättre än hon trott.

Vad som gjorde dagen speciell var nog den fina kontakten LH fick med Angelo, den glade, lurvige italienaren som älskar tryffel, Förstå mig rätt nu: Angelo är en hund av rasen Lagotto Romagnolo. Förutom tryffel äter han det mesta och han parkerade sig under Lilla Lilas (LL) barnstol för att fånga smulor som förhoppningsvis rasade ner från smörgåskexet.

Den andra varelsen som gjorde LHs dag var Domino, en svart-vit pålle med lång man att borsta. Verklighetens My Little Pony! Han bjöd på en ridtur också och LH visade sedan kusin LL hur man kan klappa hästen.

Tack, Lillasyster L och K-O, för en härlig eftermiddag i ert paradis!

Vi backar tillbaka till förmiddagen, då vi ryckte ut med dammvippor och trasor till vårt fina museum, som behövde lite uppfräschning innan sommarens visningar.

Här i museets dolda vrår kan man hitta en massa spännande saker från livet på bruket och på landsbygden omkring för länge sedan. På bilden ovan visas vackra och sinnrika gamla lås. Mästersmeden själv kom farandes och grillade korv åt oss i städpatrullen. Det blev ett välkommet avbrott i fejandet.

Nu önskar jag er en riktigt skön och trevlig Nationaldag!

Frostnupet

Kärt återbesök på Blomsterkullen, som är lika vacker året om. Nu blommade frostrosorna och den stora fläderbusken vid magasinet var översållad med vita snökristaller. Himlen fick mig att tänka på färgsättningen  i William Turners tavlor, blekt gult.

William Turner 1775 - 1851

Inne i det hemtrevliga köket sprakade elden i vedspisen. Gott att få språkas vid med Lillasyster L och käre svåger och spisa rökt regnbåge och kantarellpaj.

Efter några timmar bar det av hemåt igen. Skönt att Maken kör så bra, trots mörker och halka. Hade det varit jag som kört, hade vi inte varit framme än!

Önskar er en skön söndag!

Fest på Blomsterkullen

Jag fick en känsla av Carl Larssons målningar eller Skagenmålaren Kröyers Hipp, hipp, hurra! när jag såg ut över trädgården på Blomsterkullen. Under de dignande äppelträden vimlade glada människor, som alla var där för att uppvakta K-O, min dyre svåger.

Buffébordet under träden bågnade av mat och dryck. När vi precis bänkat oss under det vita tälttaket som var dekorerat med kulörta lyktor och vimplar, hördes fiolspel och sång. Där kom K-O:s goda vänner och grannar tågandes med en nyskriven visa. Kurt-Ola bjöd själv på visor till gitarr, något som han är så duktig på.

Lilla Hjärtat hittade genast nya vänner och hade inte tråkigt en enda sekund. Barnen jonglerade med äppelkart, åt sockerärtor direkt ur landet, spikade och målade. Inte ens en regnskur som kom lite senare på eftermiddagen kunde hindra dem från att skena omkring i trädgården.

Det var roligt att få träffa den yngre generationen av släkten, de unga vuxna, som jag inte ser så väldigt ofta. Det blev många fina samtal och glada skratt.

Jag är säker på att vi länge, länge kommer att minnas den här festen under äppelträden.

Underbart är kort

Det finns mycket att se och upptäcka även i närområdet. Några mil bort ligger söta lilla Nora, absolut värt ett besök. Det tyckte Maken, Pe, Em och jag och åkte dit igår eftermiddag, då regnet hängde i luften.

Vi började med lunch i grekisk tappning och fortsatte med att gå på skattjakt i Noras små butiker. Jag hittade en sommarutstyrsel till Viola på Villagatan, som ju ska gå på Rastpunktskalaset idag.

Sedan åkte vi Tre Sjöars Led och jag kan bara än en gång konstatera: Sverige är fantastiskt vackert.

Hos folket på Blomsterkullen blev det kaffe och rabarberpaj i köket. I trädgården blommade schersminbuskar och fläder för fullt. Vi hälsade på hästarna också innan det var dags att bryta upp. Underbart är kort.

Innan vi åkte ville jag bara ta en bild på huset med lilla syster L, Pe och Em på förstukvisten. Vad jag inte märkte var att svåger K-O stod i fönstret och bligade (bilden överst till höger vid pilen). Till vänster syns han tydligt. Klicka på collagen så syns de ännu tydligare.

Ha en fin lördag!

Vinter på Blomsterkullen

Vi har hälsat på folk och fä på Blomsterkullen i helgen. Den lilla gården låg mjukt inbäddad i snö. I köket knastrade elden i vedspisen och Lillasyster L bjöd på kalasgod fisksoppa och hembakat bröd.

Idag söndag åkte Maken och svågern iväg för att uträtta något viktigt medan vi systrar besökte några platser som ingår i Vinterspår, en konstrunda i trakterna runt Blomsterkullen. Mycket vackert och smakfullt fick vi se. Det finns gott om begåvade konstnärer och hantverkare i bygden.

Det är så mycket som man skulle vilja köpa, men nu fick det stanna vid en present till en blivande jubilar och chokladpraliner. Lunchen åt vi på Annas Kafé bland fantastiska tovade skapelser, bland annat hästen ovan.

Det blev en fin och skön helg. Tack, kära folket på Blomsterkullen!

Sommardagar

Igår blev den äntligen av, födelsedagslunchen för vår älskade Elsie. Lillasyster L och jag bilade till vår barndomsstad och bjöd ut Elsie till en restaurang inredd i en gammal kvarn vid Svartån. Det var en av sommarens varmaste dagar och vi bytte bord tre gånger för att komma längre och längre in i skuggan.

Sommarens andra dopp har också blivit av i dagarna. Lillasyster L, lilla A och jag simmade ut i en liten sjö nedanför Blomsterkullen. Att det som kan kännas så kallt vid första närkontakten, kan kännas så skönt att man aldrig vill gå upp igen!

Nu står en blåbärskaka i ugnen. Den ska jag bjuda på när Hembygdsföreningen håller vårt museum öppet på söndag. Maken och jag är värdar då. Välkommen om du har vägarna förbi!

Träff på Blomsterkullen

Wow! Tungan har samma färg som min klänning, säger Lilla Hjärtat som nyss ätit en massa blåbär, plockade i farmors skog.

Lilla Hjärtat och jag var ute och rekade i skogen den regntunga onsdagen. Vi hittade inte bara blåbär utan också kantareller, som Lilla Hjärtat fick ta med sig hem. - Nu kommer mamma och pappa bli stolta över mig, sa hon.

Dagen därpå sken solen igen. Då styrde vi färden till Blomsterkullen för att hälsa på familjen där. Fläderblommorna hade just blivit till saft, första skörden för i år. Nyponrosor blommade fortfarande och krolliljor prunkade i rabatten.


Lilla Hjärtat fick sitta upp på svartvita Domino, en liten trind ponny. Sedan blev det några varv i paddocken medan åskådarna beundrade ekipaget.

Kusinerna fick tillfälle att tala om vad som hänt sedan sist. A har nyligen kommit tillbaka från en årslång vistelse på andra sidan jordklotet med många erfarenheter i bagaget. När vi satt där i skuggan av träden kändes det lite som på Kröyers tavla Hipp Hipp Hurra.

Idag blir det en lugn dag hemmavid. Men man vet ju aldrig! Rätt som det är kan vi få ett infall och hitta på något.

Nytt besök på Blomsterkullen

Vi återvände till huset på blomsterkullen, dit min syster och svåger flyttat med sina djur. Nu blommade fläder, doftschersmin, rosor i trädgården, på ängen blåklockor, klöver, prästkragar och i skogen bredde en matta av skira linneor ut sig.

I hästhagen gick nu ytterligare en häst, en svart och vit-fläckig ponny som hette Domino och i sadelkammaren låg en kattmamma och diade sina tre, ljuvliga ungar.

Svågern hade råkat ut för ett mindre trevligt djur. En stor geting, typ bål-, hade stuckit honom i underarmen, som nu svullnat upp ordentligt. Armen och handen liknade en klubba. Inte roligt.

En promenad i skogen med hundarna med kantarellfynd och storslagen utsikt

Dygnet bjöd på skogspromenad, samvaro och besök i söta, lilla Kopparberg.

Kopparberg med fläkt från en svunnen tid

Kommer du till Kopparberg ska du besöka Swärdska Huset, en butik med så mycket läckra varor. Jag kunde inte motstå rosig gräddkanna, servetter och löpare i samma mönster. Dessutom en romantisk schal och ett linne.

Runt rådhuset och kyrkan är det som om tiden stått stilla. Solen lyste på de faluröda väggarna. En glasstrut i parken satte pricken över i:et.

Lunchdax

Efter en lång och trevlig lunch var det dags att säga Tack och Adjö för denna gång!

Firad i förtid

Jag har blivit firad i förtid, dels en kväll i veckan som gick, och dels idag. Jag fyller något väldigt ojämnt imorgon, men redan i torsdags kväll blev jag uppvaktad av "Lunchgänget". Vi susade ner till Sockenstugan vid Bodarnesjön och intog kaffe, räkmacka och frasiga våfflor med jordgubbssylt och grädde. Jag fick en ampel med en präktig jordgubbsplanta i. Sedan tog vi ett varv runt klosterruinen som har gjorts iordning så fint.  För bara några år sedan var det mest en överväxt kulle där det bodde huggormar.

Idag hälsade vi för första gången på i min Lillasyster L:s och hennes K-O nya boende. När vi kom höll de som bäst på att baxa in pianot. Sicket paradis de har hittat! Absolut perfekt. En sjuttonhundratals gård på en blommande kulle med god plats för familj, vänner, hästar och hundar. Här blev jag uppvaktad med sång och hurrarop och en helt underbar trädgårdsbok av Karin Berglund. Vad jag känner mig bortskämd!

Jag har gått och funderat på avsked och att man aldrig vet när det är sista gången man upplever något, träffar någon... Men däremot vet jag att det var den första, men säkert inte den sista, gången jag besökte min systers nya hem på blomsterkullen.