Déjà vu

Det var inte igår som vi fick uppleva en lika festlig kväll på Casselgården som under gårdagskvällen. Visst minns man alla gånger som kvinnorna i Laxå gått "man ur huse" för att trivas och spana in det senaste modet. Men nu var det dags igen! 

Mathildas, klädbutiken vid torget, och SPF hade anordnat en synnerligen välbesökt mannekänguppvisning. - Fast nästa gång får vi nog ta till könskvotering, sa Göran från SPF, när han hälsade välkommen och spejade ut över publikhavet. Det var inte många herrar i salongen.

Foto från Mathildas på Facebook.

I helgen kom flickorna V på besök tillsammans med sina föräldrar. Då blev det liv och rörelse i den lilla galliska byn. Lilla V har precis börjat äta puré och är harmonisk och glad. Hennes stora idol är storasyster. Det syns på blicken på fotot, eller hur?

Det sägs att barnbarn är livets efterrätt. Det kan jag verkligen hålla med om.

Idag är det Kristi Himmelfärdsdag, en ledig dag för de flesta. Det är vindstilla och soligt och alldeles, alldeles underbart. 

Sköt om dig!

 

Var håller alla människor hus?

Var är alla, undrar man kanske när man tittar neråt Postgatan en vinterkväll. Längst ner ligger det upplysta stationshuset, men inte en rörelse.

Tittar man åt andra hållet ser man längst bort en glittrande snögubbe, men han står också still.

Så var håller alla hus?

Jo somliga är på julmiddag! Igår kväll var vi ett fyrtiotal seniorer som tillsammans med två andra sällskap trivdes och trängdes på ortens bowlingrestaurang. Här vankades god mat i långa rader och stämningen var hög. Så roligt att träffa gamla arbetskamrater igen!

Jag har nu varit pensionär i tio år. Den sista november 2012 slutade jag på firman efter 33 roliga år. Ja, det fanns förstås orostider också, men så här i backspegeln överväger det positiva. Jag har fått pröva på så många olika uppgifter och fått jobba med så många härliga människor i ett multinationellt, alldeles lagom stort företag. 

Här är en julhälsning för länge sedan. Min kollega Terttu och jag är de enda tjejerna på bilden och Terttu hittar du även på collaget ovan. Längst till vänster på tomtebilden står en kille som gjort en raketkarriär. Han är numer VD för ABB.

Ha en alldeles underbar helg i juletid!

önskar

Tomtemor

Nu tändas åter ljusen

Nu när novembermörkret är som tätast är det skönt att kommunen ordnar ljuspunkter för oss medborgare. På toppen av Midsommarberget står ortens egna Svamp och lyser, för tillfället i blått och turkost. Men det står väl inte länge på förrän den blir röd som en flugsvamp utan prickar. 

När jag gick förbi torget härom dagen höll man på att sätta upp adventsstakarna på scentaket. Snart är det dags att tända det första ljuset.

Musik är också ett ljus i mörkret. Tivedspôjkera har spelat på Ramundergården för de boende där och det var många som sjöng med när Per klämde i med Säg inte nej, säg kanske, kanske, kanske...

Maken överraskades med ett kraftigt fyrfaldigt leve: Hurra, hurra, hurra, hurra! eftersom han råkade fylla år just den dagen. 

Tyvärr var det inte många som kom och lyssnade på den lysande föreläsningen Örebro - en litterär skattkista igår kväll på Kulturens Hus. Astrid Lindén och Clas Thor berättade om och visade bilder på kända Örebroare, både verkliga och fiktiva. Jag satt som en ljus och njöt av berättelserna och är glad att jag ska få Astrids nya bok i julklapp. Det har Maken fixat!

Ha det så bra,

önskar

Maggan

Bror Anders och Lisbeth

 De här senaste dagarna har vi ägnat oss åt Laxås okände kändis: Bror Anders Wikström, född 1854 på Stora Lassåna i Laxå och död 1909 i New Orleans. På onsdagskvällen höll Lisbeth Axelsson, författare och journalist, ett mycket uppskattat föredrag om konstnären. Vi i Föreläsningsföreningen var mycket glada att så många ville komma och lyssna. 

Passade på att fota Postgatan innan jag stängde dörren till biblioteket kl 19.00, då föreläsningen skulle börja. Att oktober månad är en rosa månad, det märks i Laxå.

Igår, fredag, vaktade Maken och jag utställningen om Bror Anders. Då var tillströmningen av folk inte lika stor. På söndag är det sista dagen den visas, så passa på att kila ner till bibliotekets konsthall om du har missat den.

Nu singlar löven från träden som stora guldslantar. Det är dags att ta ett tag med räfsan.

Trevlig helg!

I svampskogen

Utmattad efter femmilen i Oberstdorf med den kaotiska målgången, ja jag körde inte själv förstås, kände jag ett inre tvång att gå ut och röra på mig. Jag har länge tänkt att upptäcka en för mig vit fläck i samhället jag bor i, Midsommarberget. Så det fick det bli denna sena söndagseftermiddag. 

Midsommarbadet, d v s dammen vid motellet, var fortfarande isbelagd. Sommartid sprutar där en fontän, varje ort med självaktning måste ha en fontän! Den är förstås lite mindre än monsterfontänen i Genève, men i alla fall...

Jag vandrade längs skogskanten på Fabrikskanalen, på en liten stig som bar uppåt över stock och sten. Mäktiga gamla furor susade i vinden högt över mitt huvud. Och där, på den högsta punkten, reste sig landmärket vattentornet Svampen. 

Jag kände mig liten, där jag stod vid svampens fot. Åt ena hållet såg man långt över gator och torg och åt andra hållet idrottsplatsen Ramundervallen och skolan. En "Epatraktor" körde sakta förbi därnere med bilhögtalarna uppskruvade på högsta volym. 

Jag gick ner till kanalen igen, där jag träffade på ett gäng änder och två glada pensionärer på söndagsutflykt. Nu vet jag vart jag ska gå om jag har lite gammalt bröd över!

Ha det!

Onsdag en vecka senare

Lennart Palm, känd från Melodikrysset, Svartån vid Dagmarstorp, Nederst Kanalen vid Vårdcentralen dit jag gått för att kolla upp mina blodvärden, undertecknad i bilen, syster S;s charmiga bild på flicka i röd kofta.

Ibland är det lite småtrögt med bloggandet, men nu tittar jag in i alla fall.

Igår träffade vi en trevlig man från Lerum, Lennart Palm. Han skulle föreläsa på Kunskapens Hus och ville gärna kolla vår vackra kyrka när han ändå var i trakterna. Maken och jag visade runt och vi tog även en sväng till Ramundeboda kyrkogård, eftersom Lennarts stora hobby är gravvalv. På kyrkogården står ju det fina Rosenholmska gravkapellet. Dit in vill Lennart gärna komma, men det får bli en annan gång och utan mitt sällskap!

På kvällen i Kunskapens Hus höll Lennart en strålande föreläsning med titeln Från gravvalvsvarligt till dödskul. Vi skrattade mycket och lärde oss om tjusiga herrar från länge sedan: greve Axel von Fersen som togs av daga av en folkmobb, Harald Stake som inte kunde läsa och skriva men som det gick bra för ändå, Rutger von Aschenberg som fick så många barn etc, etc. Synd att det var många som missade detta tillfälle till ett stycke svensk historia. Men Lennart kommer kanske tillbaka med del två.

Nej, nu ska jag gå och träna lite line dance!

See you!

Byn versus La Stada

Ovan: Det vackra trappstegshuset med världens bästa kinesrestaurang Dahlins, Det gamla, pampiga tingshuset på Stortorget med ett glittrande julträd framför Nedan: En kille hade bråttom till Södra Station, Casselgatan i solnedgång, Conventum, granne med parken som till våren är full med krokus

Bilder från igår och idag, från brukssamhället och från "storstaden"

Igår, när jag kom ut på Casselgatan efter jobbtimmarna på Kupan, lyste Dahlin-huset rött av den nedåtgående solen. De japanska körsbärsträden var lätt pudrade av nysnön.

Idag var himlen mulen över Tingshuset i La Stada. Mitt ärende var att besöka specialisttandvården fem våningar upp i Krämarhuset. Jag gillar inte att åka hiss, men upp fick jag sällskap av två medpatienter. Ned klarade jag mig alldeles själv.

Jag vandrade ut och in i affärerna som alla skyltade med halva reapriset! Jag kom lindrigt undan: Köpte bara en väst och en topp.

I den blå skymningen drog jag mig mot Södra Station, där jag fick vänta lite extra på ett försenat tåg tillsammans med ett stort gäng uppspelta ungdomar. De dunkade varandra i ryggen och kallade varandra för Bror.

Nu lägrar sig lugnet över den lilla galliska byn och det börjar bli dags att krypa till kojs.

Natti, natti!!

God morgon!

God morgon!

Idag är det den första december. Det är på sätt och vis skönt att lämna november bakom sig. Nu är det bara 21 dagar kvar tills det vänder och blir ljusare igen.

Vi har trots allt haft några rimfrostskimrande dagar och fantastiska solnedgångar. För att inte tala om den jättemåne som uppenbarade sig ovanför Finnerödja-backen när vi, ett gäng "tjejer", var på hemväg från en körövning.

Så här såg det ut fem i fyra förra söndagen när jag spurtat genom skogen för att hinna till Tiveds kyrka i tid. Det var hänförande vackert när jag körde längs Unden och det ryckte i kamera-avtryckarfingret, men det gavs inte tid till något fotostopp. Jag ville inte komma för sent till att höra två av mina körkompisar sjunga. Take me to the church in time!

Den här veckan har jag bland annat gjort ett reportage för Sydnärkenytt om vår trevliga klädbutik Mathildas. Jag var hemma hos Laila och Conny en eftermiddag och fick mig till livs ett stycke Laxå-historia. För femtio år sedan startade Laila och hennes syster Aina butiken och den första lokalen låg i källaren på Järnvägsgatan, där Franssons skor legat.

På ett vykort från Laxå kan man se butiken Franssons Skoaffär i källarplanet på Petersburg.

Idag har Alida tagit vid och startat upp nya fräscha Mathildas Mode. Måtte Laxå-borna se till att hon kan fortsätta att driva sin affär. Så här blev artikeln om Mathildas.

En företeelse vi pratade om, Laila och jag, var de årliga mannekänguppvisningarna på Casselgården. Då gick precis varenda kvinna man ur huse och bänkade sig förväntansfullt vid catwalken. Där fick man se det senaste modet presenterat av välkända mannekänger i alla åldrar. De gick ackompanjerade av lokala musiker. När spexiga Bosse Larsson från Röfors gjorde entré i en blank, randig herrpyjamas spelades ofta Och så kommer det en gosse. Och så kunde man vinna fina priser skänkta av ortens företag. Det var tider, det!

Nej, nu ska jag gå ner i köket och sätta på kaffebryggaren och kvista ut och hämta in morgontidningen.

Ha en trevlig helg!

Nu tändas åter ljusen i vår lilla stad

I morse lämnade vi in min bil till verkstaden och på hemväg tog vi svängen genom vår lilla stad. Det ryckte i mitt avtryckarfinger när jag såg så fint man rustat på torget. Bilden på stationshuset är tagen i januari 2015, då marken var täckt av ett fint lager snö. På den mittersta bilden ser man i änden av Tavernagatan hur en lyftkran sätter byggelement på plats på utbyggnaden av Ramundergården.

I år har vi nog varit extra tidiga med att hänga upp adventsstjärnor och ställa fram adventsstakar. Maken har hängt upp ljusgirlanger lite var stans i trädgården redan flera dagar innan första advent. Men oj vad man behöver ljuset nu.

Jag har varit med och stöpt ljus i källaren på Casselgården också, ljus som vi ska sälja på julmarknaden till förmån för utsatta barn i världen.

Man har inte roligare än man gör sig. Igår åkte jag och tog en influensaspruta på Vårdcentralen. Väntrummet var fullt med trevliga människor att prata med. Vi gick in på löpande band och fick sedan ta igen oss i tio minuter medan sprutan verkade.

I onsdags kväll gick jag och en bekant på ortens biograf och såg Mordet på Orientexpressen. Det mäktiga ångloket tuffade genom storslagna landskap medan den klurige Hercule Poirot löste ett nyss utfört mord. Härligt att sitta i biosalongen och låta sig flygas högt över Istanbuls myllrande stadsliv och ut över dalar och höga berg. Vacker scenografi och tidstypiska kläder och attiraljer är en njutning att titta på. Annars var väl skeendet lite "stolpigt".

Avslutar med en rolig felsägning av en för mig närstående person som sa: Den där hade inte alla hästarna i lådan, när han menade att personen inte var den vassaste kniven hemma. Det fanns kanske för många tomtar på loftet? A pro på den snart stundande julen.

Ge en sol till jordens barn...

Bilderna överst och nederst i mitten är från P4 Örebros hemsida. De två ytterbilderna kommer från min mobil.

Carina Galanou Ipsonius från P4 Örebro kom till Laxå torg igår. Det var dags för Kommunkampen när det gäller insamlingen för Världens Barn. Och det gick riktigt bra. På bara en timme skrapade vi ihop 20.909 kr mot förra årets 12.542 kr. Vilket lyft! På mittenbilden nedan är det jag som knövlar ner veckokassan från Kupans försäljning i bössan.

Idag fortsätter insamlingen. Hoppas att det blir mer prassel än skrammel i bössan. Världens Barn behöver oss.

Det blev en mysig avslutning på torsdagen. En kväll med poesi, te och sympati medan elden sprakade i den öppna spisen. Det måste vi göra om!

Tabberaset i Herrgårdsparken

Åh, ett så lyckat tårtkalas det blev på årets Hembygdsdag i herrgårdsparken! Tolv vackra tårtor radade upp sig på bordet och innan eftermiddagen var över hade de försvunnit ner i magarna på de många besökarna. Det blev tabberas, som Emil skulle ha sagt.

Det nya rummet i Arkivet invigdes, fullproppat med nostalgi i både bilder och prylar. Kurt-Ola, trubaduren från Vasselhyttan, underhöll med sommarvisor. Och minsann lyckades han inte hålla regnmolnen borta från vår lilla plätt på jorden under tiden att kalaset pågick.

Ha en skön söndag!

Nyanser

Dagen idag blev en stark kontrast mot gårdagens mörker och dis. Sol och snö. Jag var tvungen att fota om månadsbilden:

Söndag den 11 december, nollgradigt disigt

Måndag den 12 december, minus 4 gr

Efter ett styrelsemöte på eftermiddagen klev jag ut på gatan och himlen brann! Den var alldeles randig i guld, rosa och rött. På hemvägen var jag tvungen att stanna och fota blänket i ån.

Här är några bilder från de unga föräldrarnas hem, där vi passade Lilla Lila en stund på lördagskvällen. Det turkosa väggskåpet symboliserar början av deras liv tillsammans. Skåpet är Ems och den kinesiska servisen som står på hyllorna är Pes och hjärtat som hänger på handtaget är deras. Så var det lite när Maken och jag träffades också. Efter några månaders sällskap var det dags för jul. Vi gav varandra fat och glas som matchade. Han fick Ittala-glas av mig och jag fick Arabia porslin av honom. Ett frieri så gott som något.

Ha det!

Strövtåg i hembygden

En dag till med det välsignade höstljuset. Maken och jag gjorde en tur runt i de närmaste omgivningarna på förmiddagen med våra kameror i högsta hugg. Så lugn alla som sett två mörkklädda personer med kameror röra sig i området. Det var bara vi!

Solen står lågt på himlen och skapar reflexer och skimmer. Här är ett porträtt på solen.

Ha det så gott!

Fånga dagern!

Äntligen visade sig solen efter att ha gömt sig bakom tjocka gråa moln i veckor. Puh! Kameran fick följa med när jag hade ärenden på byn. "Fånga dagern"!!

Sena scenerier

Vi var på hemväg från ett styrelsemöte igår kväll, Maken och jag, när jag bad honom stanna bilen så jag kunde fota. Den sjunkande solen belyste husfasader och trädtoppar med ett starkt sken medan himlen mot söder var olycksbådande blåsvart. Vilka teatereffekter!

Det brinner!

Laxå Herrgård 2016-04-04, fotad med mobil, M Swenson

Det var dags att göra det första arbetspasset för året på Arkivet, ett annex till herrgården som blivit asylboende.  Det gamla stenhuset där vi jobbar har blivit tillräckligt varmt, men det är bäst ändå att ta på sig en extra tröja.

När Maken och jag närmade oss området såg vi att något var fel. Runt den vackra herrgårdsbyggnaden rådde febril verksamhet. Där var brandbilar, polisbilar och ambulanser. Fönstren på övervåningen var svarta. Bara en halvtimme innan hade ett automatlarm utlösts. Det brann i matsalen med stark rökutveckling.

Foto Bengt Ivarsson

Som tur är kunden branden släckas snabbt och ingen verkar ha kommit till skada. Det känns bara så tråkigt att ett sådant vackert hus ska drabbas. Det var inte första gången heller. En sträng vinter på 80-talet brann taket på huset. Som genom ett under kunde de värdefulla dokumenten, som förvarades i en kista på vinden, räddas från både eld och vatten. Kopior på dessa handlingar har vi nu på Arkivet och originalen ligger i tryggt förvar på Arkivcentrum i Örebro.

20 april 2015 Foto: Margareta Swenson

Fotot ovan tog jag för ett år sedan efter "jobbet" en måndagsförmiddag på Arkivet.

Vid sidan av allfartsvägen

En svartvit värld - man kan tro att bilderna är tagna utan färg, men så är det inte.

Idag lunchade vi i Sockenstugan vid Borasjön, Som tur var hade jag kameran med:

Stefanie håller restaurangen och caféet öppet året om. God lunchbuffé och skön miljö till ett rimligt pris bara ett stenkast från E20 och från Borasjön.  Rekommenderas!

Lönnarna är fortfarande praktfulla. De bryter av mot den grå kyrkogårdsmuren.

Från stadens hus till skogens sus

Idag stod det i Nerikes Allehanda att NA-borgen på bilden håller på att göras om till hotell. Det blir nog en härlig övernattningsmiljö för stadens (rika?) turister. Jag tänker på Göteborg där det pampiga posthuset på Drottningtorget också gjorts iordning till hotell. Det är fint när äldre byggnader tas tillvara och fasaden behålls.

Bilden ovan tog jag igår lite snabbt från parkeringen vid konserthuset. Jag hade varit och fått fötter och ansikte behandlade. Nu går jag som på moln med tånaglar i olika färger. (Fotterapeuten löpte amok!)

Nästan hemma igen stannade jag till och drog in barrskogsdoften. Så här har vi det alldeles inpå knutarna.

Ha en skön aprildag! Det ska jag ha!

Internationella Väninnor

Det var mina internationella väninnor som lärde mig fira 8 mars för många år sedan. Maken och jag var inbjudna till stor bankett av den jugoslaviska föreningen på orten. Jag blev bländad av feststämningen. Alla var uppklädda i sina finaste kläder, samtliga damer fick varsin blomma, det bjöds på sång och dans. Framför allt möttes vi av så mycken värme och glädje.

Sedan dess har vi firat Kvinnodagen varje år, ibland med stora fester och ibland med ett mindre gäng. I år ordnades det dels en sammankomst på Casselgården med musik och tal. Alice och jag representerade FN-föreningen och pratade om den skriande orättvisan mot kvinnor och flickor i världen. Tur att det finns krafter som motarbetar detta och tur att det finns hjältinnor som Malala!

Efteråt samlades vi, ett kamratgäng kvinnor med olika nationell bakgrund, för att läsa dikter, prata, skratta och äta god smörgås.

Av Ve fick jag blomman och de fina orden ovan. Hon är verkligen en riktig vän! Så glad jag är att vi blev inbjudna till den där festen för länge sedan och att jag på så sätt kom i kontakt med mina härliga internationella väninnor!

Blå skymning

Nu tändas åter ljusen i vår lilla stad...

Det är skymning, ljuset är vackert blått. Jag har just stigit av tåget efter min lilla dagsutflykt till La Stada.

Det har snöat hela dagen, så det blev att gräva fram bilen från parkeringen. Ännu lyser stjärnorna över Postgatan och stationshuset är fortfarande inramat av den vackra ljusgirlanden.

Det är den 21 januari 2015.