Koskräck och kantarellkorg

En av musikanterna i Tivedspojkarna bor mycket idylliskt på en liten gård omgiven av höga träd och vida ängar. Han har fem ljusbruna kossor som stod så fridfullt och mumsade på en höhög när Maken och jag kom susande för att hämta deras husse. Jag, som ofta får snabba ingivelser, plockade fram kameran och gick ner till hagen för att fota skönheterna. Men så fort jag hivade upp kameran, kastade kossorna en blick över axeln, spärrade upp sina stora koögon i ren och skär skräck. De satte skumpande av till mitten av hagen innan de vågade stanna och se efter vem som inkräktade på deras sköna eftermiddag. Tänk att jag kan vara så skräckinjagande! Lilla jag!

Det var dags för den traditionsenliga allsången i Tivedstorps gamla missionshus. Där sjöngs det läsarsånger av hjärtans lust. Det var mycket gemytligt. Det blev inte sämre av att jag vann en korg full med kantareller på ett nummer på min "åra". Ja, jag har själv märkt att de börjar visa sig längs stigarna, kantarellerna.

Förra året gjorde jag också ett litet blogginlägg från allsången.


Akleja

Rödfibblan och flygfä

Utanför missionshuset växer bland annat Rödfibbla och Akleja, mycket vackert. Vad jag förstod av hustomten är Rödfibblan sällsynt.

Det bor en liten Ernst i mig med ...

Fredagen blev något av en trädgårdsdag.

Då kom den vackra gula buskrosen i jorden, den som ska påminna oss om vår fyrtioåriga bröllopsdag. Jag myllade med ny jord och rosgödsel, så jag hoppas den ska trivas och utvecklas hos oss.

Tomatplantorna från kompisen L fick bo i varsin svart hink. Sammaledes gjorde jag med potatis som fått långa groddar i potatiskrukan i köket. Jag myllade ner några stycken i varje hink och hoppas att de tar sig och att vi kan få lite potäter innan hösten.

Slutligen grävde vi undan delar av ogräslandet och skapade en mullbänk med två pallkragar och ny jord. Här placerades gräslök, citrontimjan, persilja, oregano, dragon och citronmeliss. Trötta och nöjda kunde vi dra oss inåt för kvällen.

Bryggmys och böcker

Som jag skrev tidigare, festligheterna fortsätter.

Igår blev jag "enleverad" av Ärtan T och C mot hemligt mål. Jag gissade på än det ena, än det andra. När vi åkt förbi idylliska gårdar, ärtåkrar och traktorer och svängt av mot norr där den smala vägen tog oss genom gamla ekskogar kom vi så fram till Katrinelund och Sjökrogen. Där blev vi sittandes i kvällssolen på bryggan, jag med ett glas Cava och ett härligt torn av räkor och kräftstjärtar framför mig. En mycket skön kväll i vänners sällskap.

Upptäckte dock när jag kommit hem att kameran varit inställd på blomfotografering, så bilderna blev inte så skarpa. Kan vi göra om det så att jag kan ta nya bilder?

De som känner mig vet om min faiblesse för böcker, även om jag har full sjå att hinna läsa ikapp. Nu har min samling utökats av dessa fyra spännande romaner. Hoppas på en sommar i trädgården i min röda Baden-baden med en bok i min hand.

Carpe diem

Nu är det tid att njuta av det vackra. Pionerna och skönhetsbusken har precis slagit ut. Kaprifolen strävar mot den blå himlen.

Denna dag - ett liv!

Sällskapsliv

Det har varit en lång räcka med festliga dagar och det ser ut att fortsätta några dagar till. Huset har varit fullt av gäster, några har stannat till över dagen medan andra har nattat över. På midsommaraftonen bodde Lilla Hjärtat och hennes farbror Pe över. Farfar (Maken) spelade gitarr vid firandet vid Finnerödja Hembygdsgård och vi var med när majstången bars in och restes. Lilla Hjärtat drog sig för att dansa kring stången, det var bara vid den allra sista långdansen som hon kom med. Men då fick både farbror Pe och farmor dansa med. Annars klättrade hon uppför jordkällartaket eller gungade på gungbrädan eller tog igen sig på långbänken.

Igår firades vår fyrtioåriga bröllopsdag med mycket sång och musik, skratt och glam. Tänk att det redan gått fyrtio år sedan den där soliga och heta midsommaraftonen. Systrarna hade med sig en stor gul klätterros, som vi ska plantera och vårda och ha som minne av gårdagen.

I morse vinkade jag av syster S och hennes fine son O på stationen och en timme senare hade vi våra goda vänner A och U från PO66 på tröskeln. Så roligt att ses en stund, äta en bit och smida planer inför kommande gemensamma resor.

Nu är huset åter tomt och tyst. Det är bara Maken, Katten och jag kvar. Jag tror jag går och vilar lite middag.

Rubinbröllop

Idag firar Maken och jag rubinbröllop, alltså var det 40 år sedan just idag som vi gifte oss i Badelunda kyrka i Västerås.

Snart väntas barn, barnbarn, systrar och familjemedlemmar komma och hjälpa oss att fira dagen.

En sommardag nu och för länge sedan

Igår när jag strosade nedför Lassånavägen hade jag god tid på mig och hann att upptäcka dessa vackra vyer. Det finns så mycket i omgivningen som är värt att betrakta och beundra.

Idag, för 62 år sedan, skrev min mamma i sin anteckningsbok:

"Margareta föddes kl 13.45. Ett underbart litet människokryp! Olle sände mej fem djupröda rosor. Så lycklig man kände sig när allt var över och man så småningom rullades in på sitt rum med flickebarnet på armen. Solen sken och himlen var blå och rosorna doftade!"

Så härligt att läsa mammas kärleksfulla rader och veta att jag var ett efterlängtat barn.

Oönskade länkar - vad är detta!

Har precis upptäckt att det i mitt blogginlägg plus i mina bloggkamraters blogginlägg finns länkar till högst olämplig och oönskad reklam!!!

Hur har detta uppstått?

Hur blir jag av med det?

HJÄLP!!!

Kvällssol

En småkulen fredag blev till en solig fredagskväll. Den tillbringade vi hos våra vänner i den sydvästra förorten. Det blev champagne och grillspett på terassen innan vi drog oss tillbaka till uterummet. Den låga solen belyste löjtnanshjärtana i buketten så fint.

Jag inspekterar odingarna.

Värdinnan vid den praktfulla gurkörten.

M som i Makedonien

Nu har vi landat efter en vecka i Makedonien. Ja, jag har nog inte själsligen landat än. Det tar tid att smälta alla intryck.

Midnattssol över Hjälmaren på väg hem

Maken hämtade oss fyra damer på flygplatsen. Flyget var försenat och det var inte förrän vid midnatt som vi nådde hemmets vrå.

Jag gör ett litet försök att fånga några intryck från resan:

Miljön

Landet Makedonien är ungefär lika stort som Dalarna till ytan. Vi reste från norr till söder och fick se vidsträckta vyer, höga berg och gröna, bördiga åkermarker. Huvudstaden Skopje har pampiga statyer och fontäner i centrum. Man bygger mycket. Överallt höll man på att bygga nya hus på höjden.

Strax utanför huvudstaden i de små byarna är livet rofyllt. Korna vallas på bygatan. Gässen kacklar och tupparna gal. Mitt i den lilla staden Radovis bland bilar och bussar kommer åsnor och hästar dragandes på kärror med folk som ska ut och jobba på åkrarna.

Rosor, vinrankor, träd trängs i trädgårdarna. Gamla och nya hus står skuldra mot skuldra. Här bor generationerna tillsammans, så husen byggs på och om för att rymma ytterligare en ny generation makedonier.

Människorna

Vi mötte bara öppna och glada människor. De var gästfria och bjöd oss att slå oss ned på balkongen, i trädgården eller i finsoffan för att prata en stund. Alla ville de bjuda på något, frukt, mat, nötter, sylt, något att dricka... Mina väninnor, de makedonska systrarna, har förstås en massa släktingar och vänner som vi träffade. Jag blev berörd av många livshistorior som jag fick höra. Bland annat fick vi träffa en liten åttamånaders tös vars pappa dött i en häftig skogsbrand strax innan hon föddes.

Men vi träffade även på rara människor i servicenäringen, tex Toma taxikillen som körde oss vart vi ville, unga Sara i guldbutiken som hjälpte V med örhängen, charmerande Jaqueline på Moder Theresas Center i Skopje, damerna på biblioteket i Radovis som hjälpte oss att ringa och att komma in på nätet...

Maten

Maten i Makedonien är så god. En måltid börjar alltid med ett stort fat sallad, där de olika sorterna ligger upplagda för sig. Till det får man fetaost och eller tsatsiki. Vi åt fisk, grillat kött, gulasch, fetaostpaj, men det allra godaste var nog Mitsas fyllda paprikor, tomater, auberginer.

Ja, det var bara några av alla de intryck jag fått under den fantastiska veckan. Den avslutades med buller och bång. Ett praktfullt åskväder drog in från bergen. Det var trettio grader varmt och vi satt i bersån hos grannfrun som ville bjuda på lunch innan vi skulle ge oss iväg. Det började droppa, så vi förflyttade oss in under ett tak, ett lusthus, med våra tallrikar. Snart brakade det loss ordentligt. Det blixtrade och dundrade och regn och hagel vräkte ner över trädgården. Stora drivor av hagel låg kvar på gräsmattan och gångarna när vi till slut vågade gå över till vårt hus. Det verkade som om vädergudarna var missnöjda över att vi lämnade Makedonien.

Här hemma är det betydligt svalare och det kan vara skönt en stund.

Ha det så bra!

Time to say good bye

Nu drar det ihop sig till hemresa efter en härlig och otroligt innehållsrik resa. Jag känner mig fullkomligt omtumlad. Folk är så öppna och generösa. Det är bara synd att jag inte kan prata med dem. Har lärt mig några fraser bara och lyssnar intensivt om jag kan snappa upp några bekanta ord när systrarna pratar med sina väninnor och släktingar.

Vi har ätit jättegod mat. Här blev vi bjudna på fyllda paprikor, tomater, auberginer... Mums.

Överallt i trädgårdarna prunkar stora fina rosor i alla färger och på ängarna blommar vallmon i överflöd.

Jag får försöka sammanfatta lite mer hemmifrån.

Vykort fran Radovice, Macedonien

Hej alla!

Skickar en halsning (utan prickar) fran ett bibliotek i Radovice.

Idag har jag blivit intervjuad av Televisionen i Radovice, som svensk turist. Vi stod framfor den fantastiska kyrkan, som ar som ett smycke. V var tolk mellan mig och den vackra intervjuerskan Violetta. Jag ska visa med bilder senare.

Varfor jag blev intervjuad beror pa att V och jag halsade pa ett sott gammalt par som varit hennes vardfamilj nar hon gick pa lararseminariet. Deras sonhustru jobbar pa TV och ville intervjua mig om vad jag tycker om Makedonien. Sa nu blir jag kand i hela Radovice.

Fortsattning foljer!

Ett vykort

Ett vykort från Makedonien. Vi har haft en helt underbar dag i Skopje.

Berättar mer sen!

Hälsningar

Up, up and away

Nu är det dags. Om några timmar åker jag med några vänner till Makedonien. Så spännande. Väskan står packad i hallen. Kameran är laddad. Och det är jag med.

På återseende!