Blå som himlen och som en fjäder i hatten

En morgon när jag vaknar är hela gräsmattan överdragen med silverglitter. Frost! Redan. Termometern visar på lite drygt en grad varmt. Men med solens hjälp stiger temperaturen snabbt till 15 grader i alla fall. Det är lite svårt att vet hur man ska klä sig. På väg till affären ser jag folk i shorts och folk i täckjackor, om vart annat.

Högt ovanför mitt huvud hör jag ett motorljud. Där ritar ett flygplan ett streck över den knallblå himlen. Är det på väg till Köpenhamn, månn tro?

Igår fylldes huset med lek, skratt och bus, igen. Lilla Lila kom på besök. Så roligt. Hon ville leka de lekar vi brukar göra när hon hälsar på: leka med farmors änglar, lägga memo, prova armband och halsband.

Lilla Lila, hennes mamma Em och jag har en gemensam favorit, Astrid Lindgren. Astrids berättelser griper tag och sätter igång fantasin på ett helt annat sätt än alla andra. - Hennes berättarröst ger mig gåshud, säger pappa Pe. Em läser högt ur Ronja Rövardotter, en bok som Maken fick från Svenskt Filminstitut. Han skulle nämligen visa filmteamet med Tage Danielsson i spetsen på lämpliga inspelningsplatser i Tiveden med omnejd. - Vackert och vilt, men alldeles för oländigt för vår inspelningsutrustning, sa "han som hade hand um ett".

För en knapp vecka sedan invigdes en liten butik och jag var där och gjorde en intervju. Lägger länken här. På en hylla låg en fantastisk skapelse, en hatt som kunde ha tillhört Hattmakaren i Alice i Underlandet. Den hade butiksägarinnan Mova vunnit pris med och den fanns där bara till att få titta på. 

Länge leve fantasin och kreativiteten!

Lanthandeln med extra allt

Härom dagen var jag tillbaka i Sannerud, den lilla idylliska byn vid sjön Unden i Tiveden. Det är en plats jag gärna återvänder till. En gång i tiden drömde vi om att bosätta oss där, Maken och jag.

Denna gång var ärendet att intervjua en kvinna som snart går i pension från sitt jobb som vaktmästare på kyrkogården och i kyrkan. Hon har varit med om betydligt fler än "fyra bröllop och en begravning" under sina många år i tjänsten. 

Innan jag lämnade byn för denna gång tittade jag in till Tiveds Lanthandel. Oj, så fräscht och fint de fått det, lanthandlarparet. Förutom den berömda charkdisken med allehanda godsaker i och livsmedelsdelen längst in i lokalen, finns nu en liten restaurang och en bardisk. Tänk att sitta där på barstolen och dingla med benen och sippa på en Pina Colada! 

Men det fick bli en annan gång. Nu köpte jag ett vackert bröd, en stark ost och så en väääldigt lång, nybakad Tivedspizza, att ta med hem. Den räckte gott och väl till både lunch och middag för Maken och mig. Bilden på pizzan är tagen i somras på parets uteservering Luripompa och min bordskompis är ju barnbarnet Lilla Hjärtat.

Titta noga på bilden längst upp till höger. Jag försökte fota tre rådjur från bilen, men innan jag fått upp kameran och vevat ner bilrutan hade de förpassat sig till andra sidan av gärdet. Om du zoomar in bilden ordentligt, så kanske du upptäcker dem!

Idag är det ett ruggigt väder, så det blir nog inga naturobservationer för mig!

Ha det!

Vårspaning, grävskopor och nya gardiner

Hör ni, det är vår på Närkeslätten! Kastade mig iväg på vinst och förlust i min lilla bil. Utflyktsnerven drog och vädret var milt och skönt. Maken höll på med annat, så han stannade hemma. Jag tog en liten väg som jag inte kommer ihåg att jag åkt på tidigare, förbi små boställen och stengärdsgårdar. Vägen var smal, så det gick knappt att mötas, men jag mötte bara en enda bil.

Kom ut på gärdena där sångsvanarna spatserade omkring på potatisåkern. Stannade bilen och luften fylldes av lärkans drillar. Några hästar stod och glodde på mig, undrade väl vad jag gjorde där.

Fortsatte till Viby där jag strosade runt på kyrkogården. Tänkte på min mormor Anna som var småskolefröken här för 100 år sedan och som bodde i huset bredvid skolan. Här måste hon ha gått, tänkte jag, och det kändes lite märkvärdigt att vi säkert trampat samma väg.

Bilden bredvid är tagen av fotograf Alfred Hermansson, Laxå & Porla, står det. Mormor står till höger.

Det blev bara några år i trakten innan hon flyttade tillbaka till Västerås och gifte sig med sin Sven.

Jag fick aldrig träffa mormor Anna, som dog i barnsäng när mamma bara var 3 år gammal. Däremot fick jag träffa mormor Rut, morfars andra fru, som var den som tog hand om de tre barnen och gav syskonen en lillebror. 

Blått är flott tycker jag och det märks kanske. Nu har jag skaffat ny gardinkappa och nya kuddfodral till vardagsrummet. Jag tog till för dåligt när jag köpte 3 meter av gardinkappan på nätet (Sovtex), men då beställde jag genast en bit till och vips täcker den hela fönsterbredden.

Så har jag varit lokalreporter igen, när kommunalrådet fick sätta sig bakom spakarna på en grävmaskin inför bygget av en ny väg.  - En pojkdröm gick i uppfyllelse, sa han lite spakt. - Det var rätt nervöst, medgav han.

Hoppas att ni har det bra. På måndag får Maken sin första vaccinspruta! Jipee!

Grävande journalistik

Var på ett trevligt uppdrag igår! Det är inte var dag man får gå på invigningar! Snön yrde om våra hjässor, när vice ordföranden i Kommunalförbundet Ewa-Rose och kommunalrådet Bo med gemensamma krafter skyfflade sand och jord.

Jag var utsänd av Sydnärkenytt för att rapportera om det första spadtaget för vår nya återvinningscentral. Så här blev resultatet.

Idag är det klass 1-varning i länet. Så det blir nog mest en innesittardag, skulle jag tro.