Söndagsutflykt till vildmarken

Det skulle känts som en sommardag om det inte vore för de kyliga vindpustarna som drog om ryggen där vi satt i halvskuggan. Citronfjärilarna fladdrade över sanden och en rusig humla kom tumlande för att se om vi hade något gott i matsäcken. För övrigt fanns det gott om folk som gjorde som vi, njöt av vildmarken. Några enstaka badade till och med. 

Vi passade på att kolla om det stora flyttblocket stod kvar, det som är Tivedens största och som kallas Junker Jägares sten. På onsdag ska nämligen Maken berätta om sägnen runt stenen när ett gäng ska dit på utflykt. Stenen stod kvar, lika imponerande hög som jag mindes den.

Annars har vi haft städdag här i vår samfällighet. För vilken gång i ordningen, tänker jag. Flera äldre, som brukade vara med och kratta och borsta, har gått ur tiden och nya krafter har kommit istället. Den yngsta lilla yrhättan på tre år sprang omkring bärandes på sin skottkärra i röd plast. Hon var full av entusiasm och fint blev det ju, som vanligt!

Idag har det gått tre veckor sedan Maken fick sin vaccindos, så nu är han klar för att krama barnbarn. Jag får vänta till i första veckan av maj. Men sen så!!

Ha det gott, ni där ute!

Grönsiskor och vårstädning

En stor flock med grönsiskor tar igen sig en kort stund i skönhetsbusken. Det ser nästan ut som ett påskris med gula fjädrar. Fram med kameran, klick, klick.

I morse la jag detta pussel på datorn. Så passande.

Idag är det städdag för oss grannar i den lilla galliska byn. Vi har räfsat och sopat och till och med tvättat Post Nords gula brevlåda. Lille Valter, 1 år, var med för första gången, men däremot finns inte grannen, som bodde mitt emot, kvar i livet. I år gick det snabbt med krattningen och kaffet kunde avnjutas utomhus, precis som traditionen bjuder.

Min mobil har lagt av. Det finns ingen räddning, sa verkstaden igår. Så nu får jag ge mig in till köpcentret igen och skaffa en ny. Usch! Och mailen krånglar. Tur att man har en IT-tekniker i huset!

Omväxlande

- Hur har helgen varit, frågar du.

- Tackar som frågar, säger jag. Synnerligen omväxlande!

Gårdagen var vikt åt Grannsamverkan. Den lilla galliska byn hade vårstädning utomhus. Lunden skulle räfsas, gårdsplanen sopas och garaget behövde nya fräscha plankor på södra gaveln. Vi var inte så många som kunde jobba i år. Flera är för gamla och sjuka för att orka, men andra är nyblivna föräldrar och tog med sig sina små ut för en presentation. - 10 kr titten! sa pappa Filip när jag ville glutta på glutten.

Vi skulle snart bli än färre som jobbade. Det bar sig nämligen inte bättre än att Maken skar sig djupt i tumvecket när han bände loss ruttna bräder från garageväggen. Jag fick skjutsa upp honom till närmsta lasarett för att han skulle få såret sytt. - Han gör vad som helst för att slippa jobba, muttrade grannarna.

Väl hemkomna efter lasarettsbesöket började det snöa. Stora, vita sjok föll sakta ner från den grå himlen.

Maken var bekymrad, Skulle han kunna spela på giget hans gubbgäng hade dagen därpå?

Jo, men det gick bra att hålla i plektrumet och gubbarna spelade så det rök! Efteråt smet vi iväg till La Stada och träffade barnbarn. Härligt att få hålla Lilla Lila i mina armar. Bara en och en halv vecka gammal.

Lilla Hjärtat hade fått nya kläder och mannekängade lite. Hon är stora damen nu och växer så det knakar.






Dramatisk kvällshimmel över Närkeslätten, Där fanns cumulus, cirrus, regnbågar, skurar, sol, guldkanter, kort sagt en meteorologs våta dröm. Och jag fotade genom bilrutan.

Men snälla, ingen mer snö! Det räcker nu!

Körsbärsträd, krattning och kris i sakristian

Det har gått nittio år mellan den första och den sista bilden av Min Lilla Tant, den bilden som jag tog när jag hälsade på henne i fredags. Hon blir väl omskött på sitt nuvarande boende, som faktiskt heter Körsbärsdalen, men tycker att det blir lite långtråkigt ibland. Hon hör och ser dåligt och kan inte gå, utan behöver hjälp med allting. Hon har varit van att klara sig själv och har jobbat som hemsamarit, Bofors-arbetare, servitris, hemhjälp mm. Första jobbet tog hon som tolvåring parallellt med att hon hjälpte till hemma.

Vi pratar och minns tillsammans när vi träffas. - Kommer du ihåg den där fina dockan som du fick av din moster i Amerika? säger jag. - Ja, mina kamrater blev så avundsjuka på mig, så de petade ut ögonen på dockan, skrockar hon. Dockan var en sällsynt leksak. Min Lilla Tant växte upp utan syskon i en statarlänga, som var full med andra barnfamiljer. Lekkamrater var det ingen brist på, i alla fall. - Och roligt, det hade vi! konstaterar hon belåtet.

Här tar "gubbarna" paus.

Lördag var städdag i vår Samfällighet. Vi sopade, räfsade och röjde så att vår lilla dunge med sjutton träd och en massa kajor blev som en fin park och så att garageplanen blev fri från grus.

Nu är det söndag och vi har unnat oss ett restaurangbesök. Mycket gott. Tidigare idag har jag varit kyrkvärd. Då bar det sig inte bättre än att jag olyckligtvis gjorde illa tån. Kris i sakristian! Nu är inte bara naglarna lila efter fotterapeutens bärsärkagång, nu är även en tå alldeles lilla:

Aj, aj, aj!! Vad det bultar och det bankar!

Men lidandet går över, som kyrkoherden sa i sin predikan. Och det litar vi på.

Ha en bra vecka!

PS: Det var inte första gången som skada uppstår i sakristian. Detta hände den dåvarande kyrkoherden 2012. Nu på måndagsmorgonen ser jag att min tå antagit en mörklila ton.

Grannar

Här är en fascinerande bild av en annan liten by någonstans i världen. De har nog också god grannsamverkan.

I lördags hade vi den årliga städdagen tillsammans med grannarna. Vi har en samfällighetsförening med gemensamt ägande av garagelänga och parkeringsytor mm och nu var det dags igen att gå man ur huse utrustad med räfsa, borste och skottkärra.

Vi fick förstärkning i år igen av Lilla Hjärtat. Det är hon som har rosa keps på bilden nedan. Hon kunde inte bärga sig till utsatt tid kl 10.00 utan vi fick lov att gå ut en halvtimme tidigare och börja lövräfsandet.

I år var jobbet snart gjort. Av någon anledning var det inte lika mycket löv och grenar att ta rätt på. Så vi kunde snart bänka oss kring kaffe och saft på neutral mark mellan husen. Grannflickan invigde studsmattan med höga hopp, men så står det också Hip Hop på hennes tröja.

Man ur huse

Årets städdag för Samfälligheten blev uppskjuten i fjorton dagar på grund av den sena och blöta våren. Men idag blev den av och vi gick man ur huse. Vi räfsade, krattade och borstade tills det blev snyggt och prydligt. Här tar gubbarna en liten paus.

På eftermiddagen uppvaktade de makedonska systrarna och jag vår kära vän Maggie på hennes födelsedag.   Vi hade med oss jordgubbstårta, kaffe och fina kaffeservisen. Det blev som en liten försmak på sommaren, som väntar om hörnet.

Vinterland

 Hej mitt vinterland! Nu är jag här!

Så här vackert är det i Sverige idag. V och jag tog en försiktig promenad på eftermiddagen. Jag hade snowboots på fötterna för att skona mina blåtonade stortånaglar och ömma tår. Paris-promenaderna har lämnat många minnen, fast mest gyllene.

Vi gick inte så långt, utan vi slank in hos B och R på kaffe och blåbärskaka.

Imorgon kväll ska yngste sonen Pe och jag på kortkurs på landet. Det ska bli trevligt.

Födelsedagsflicka

Idag fyller lilla grannflickan nio år. Det berättade hon när Maken och jag åt middag på hennes föräldrars restaurang. Hipp hipp hurra!!

Dagens glädjeämnen

Kan man bli annat än glad när man hittar ett sådant här fint brev i brevlådan!! "Jag tycker du är snäll." står det. Gissar att det är lilla grannflickan Lilli som skickat det.

Idag är det en härlig, solig sommardag. Vi har planterat ett magnoliaträd, som jag fått av min vän Miss Jones.  Hoppas det ska trivas i vår trädgård, även om vi har en bistrare växtzon än vad det egentligen ska vara.

När jag alldeles nyss hängde lakan på torkvindan hörde jag ett ljud jag alltid förknippar med en solig sommardag. Det var ljudet från ett enmotorigt flygplan. Tänk att ett ljud kan få en att må så bra.

Det var några av mina glädjeämnen idag!

Barnarbete

 Igår kväll kom Lilla Hjärtat till oss. Hon tyckte att det skulle bli så roligt. Mamma och pappa skickades iväg med: Jag tycker att ni ska sticka nu!

Imorse vaknade hon sist av alla. Farmor och Farfar var redan på väg upp. Hon hade drömt "en fin mardröm": Jag saknar mamma och pappa. Men ledsenheten gick över efter en kram från farmor och blåbärsyoghurt.

Sedan blev det barnarbete. Lilla Hjärtat krattade, räfsade och borstade ihop med alla trevliga grannar i samfälligheten. Parken och garageplanen blev så fina. Och garaget får nya bräder istället för de murkna. Allt avslutades med kaffe, Festis och bullar. En härlig vårdag!