Våraning

 God morgon!

En ny dag gryr. Det ser ut att bli soligt men kyligt, precis som dagarna som just passerat. Luften är krispig och det känns att våren är på väg.

Att våren är på väg kände kunderna på Kupan i onsdags. - Man skulle kanske köpa sig en vårhatt, jag älskar grönt, sa kunden och provade en klockhatt. Hatten i skyltfönstret liknade vid första anblicken en lampskärm, något som det dessutom är rea på just nu. Ett holländskt par fyndade vackra lampor till sitt svenska hem. En annan kund provade en gosig tröja, skön när vårvindarna är kyliga. 

En annan höjdpunkt i veckan som gått är utflykten med E-M till gallerian för att hämta hennes nya glasögon. Vi passade på att handla lite, sådant man behöver, och avslutade med lunch på Viiby Krog. Vi tog stekt strömming med potatismos, lingon och skirat smör. Mums fillibabba!

Igår eftermiddag gick jag på bio med fem av mina vänner. Vi såg Sommarboken, en ny brittisk film gjord med Tove Janssons roman som grund. Det var ingen action-rulle, utan en riktigt långsam, njutbar film om en sommar i finska skärgården. Relationen mellan farmodern, spelad av Glenn Close, och barnbarnet var rörande. 

Snön på den här bilden, som togs för fem dagar sedan, är borta nu och solen har trängt igenom molnen. 

Glad vår!

Natur och kultur i Närke

 Vilka dagar! Något att minnas när vinterstormarna yr över Närkeslätten. 

Jag gjorde vårens besök på Oxaryggen och Nalaviberg medans gullvivorna blommade som mest. Getterna med sina killingar hälsade välkommen. Annars var jag själv däruppe på kullen med den milsvida utsikten över rapsfält, gårdar och Kilsbergen i bakgrunden. Långt nedanför mig zoomade jag in ett sto med föl i en hage. 

Maken väntade i bilen nedanför kullen. Han är inte så bra på "bergsbestigning" längre. Men vi körde vidare genom landskapet, så fullt av fornminnen och ekdungar. Här gick nog Eriksgatan en gång i tiden. Vi fikade i en annan ekdunge och blev beskådade av ett gäng kossor ihopträngda i en liten inhägnad. 

Närke har mycket att bjuda på. En dag tidigare tog jag bilen och åkte norrut på en drumlin (= liten ås) förbi röda stugor och blommande fruktträd tills jag kom till den charmiga butiken Madame La Gård. Jag hade stämt träffa där med Em och hennes mor. Här kunde man njuta av vackra linnekläder i alla färger och två plagg fick följa med hem. Vilken skattkista! Dit måste jag åka tillbaka. Vi tog en kopp kaffe i båset intill. Där var väggarna täckta med rosentyg, vilken skillnad mot när kossan Rosa bodde där.

Kvällen därpå hade jag tillfälle att inviga ett av plaggen, en grön, storblommig linneblus. Då var det nämligen teater i Porlagården. Innan föreställningen minglade vi i brunnsparken och fick läckra snittar och cider. 

I salongen bänkade vi oss i sköna soffor framför scenen. Medan vi väntade på att föreställningen skulle börja fick vi lyssna på härlig gammeldags musik som strömmade ur högtalarna.

Sedan var det dags för Görel Crona att inta scenen som Selma Lagerlöf i enaktaren Selmas samlade vrede. Efter drygt hundra år var Selma tillbaka i Porla igen. Åh, vad bra hon gjorde det, Görel! Vi följde med Selma från barndomen till ålderdomens höst som uppburen och beundrad författarinna. Selma kunde bli lite trött av alla hyllningarna och skickade ut sin hushållerska ibland. - Ta på dig hatten och vinka från verandan: De ser ändå ingen skillnad, sa hon

Ha det bra!

önskar

Maggan

Bland drumliner, rösen och ekar

Fredag och solen skiner = utflykt! Väderleksutsikterna var inte lika lovande för helgen, så Maken och jag passade på att ta oss ut i omgivningarna medan det var vackert väder. Som vanligt åkte vi dit näsan pekade. Egentligen ville jag se om det kommit några sångsvanar till Närke. Här om dagen flög det tre ropande svanar lågt över våra huvuden. Men den första fågelobservationen fick jag redan på baksidan av huset. Två stjärtmesar pickade på talgbollarna vi har upphängda där.

I Viby betade herr och fru Sångsvan på fältet bakom hembygdsgården. Våren är på gång.

Vid Viby Hembygdsgård ligger Stommens ekäng, en vacker lund med knotiga gamla ekar där det bor läderbaggar, enligt informationsskylten. Någon bagge fick jag inte syn på, men njöt av utsikten över gärderna mot Viby kyrka.

Det röda huset låg och gonade sig i solen. Vore det inte för de tända adventsstakarna i fönstren så skulle man få vårkänslor.

Vi följde drumlinen norrut. Böljande kullar, ekar och fält med stenrösen. Vid Botåsen gjorde vi ett nytt  stopp. Här bodde det människor redan på bronsåldern. De har satt sina avtryck genom det stora röset, Drakrösan, grav för urgamla närkingar. 

Bredvid ligger en nyare grav, nio stenar som bildar en s.k. domarring. Talet nio var magiskt och folk trodde att de dödas själar skulle tas om hand bättre om de var omgivna av nio stenar.

Nu var det min själ dags för lunch. Magen knorrade. Efter att ha letat oss fram på små vindlande vägar i trakten kring Hackvad, nådde vi fram till civilisationen. 

Ha det!

Vänteläge

God morgon!

Idag vaknade jag vid sex efter en ovanligt god sömn. Förmodligen hör jag inte till de "mångalna" eftersom månen har rullat runt på himlavalvet hela natten. Igår fångade jag den på bild, just när vi passerade Kullängsstugan på väg hem från ett reporteruppdrag.

Just nu är det som om livet är satt i vänteläge. Det vanligaste ordet just nu är: Inställt! Jag suddar något varje dag ur almanackan. Då var det extra inspirerande att igår få träffa dessa två på sin gård mitt i storskogen. 

Det har sina fördelar att vara "reporter". Man får träffa trevliga människor och lära sig mycket man inte visste. Det här paret hade mycket att berätta, en berättelse som knyter ihop dåtid med nutid, Fattigsverige med dagens datasamhälle. Här är Anitas webbsida. 

Det har varit mulet och grått i några dagar, mildväder som smälte snön. Vi gjorde en snabb tur i helgen, mellan två skidskytteomgångar på TV, och hamnade på småvägar vi aldrig åkt förut. Det var vita (men snöfria) fläckar för oss. Jag riktade kameran mot sjön och upptäckte långt bort två rörliga prickar. Med zoomen såg jag att det var två personer som var ute och promenerade på isen. Det kändes lite riskabelt. Ett sällskap hade gjort upp eld vid strandkanten. Mysigt.

Antalet coronasmittade närkingar är skyhögt, vapenskrammel och cyberattacker oroar, mörker och kyla råder. Då får man göra sitt för att lysa upp i sin egen sfär. Jag bytte till ljuslila gardinlufter i sovrummet och köpte en bukett tulpaner när de gamla vissnat. 

Ha det!

Rött som lingon och som gubbar på en tårta

 

Hur många lingon finns i skogen, det är titeln på en film som kom för några år sedan. Jag kan konstatera att i år finns det oändliga mängder. Ve och jag spurtade ut i skogen när solen så sakta började dala bakom stammarna. Bäst att passa på innan regnet kommer tillbaka, tänkte vi. Nu var lingonen väldigt mogna, till skillnad mot förra gången vi var på samma ställe. Jag fick med mig några liter hem att råröra och frysa. Med hem kom också en älgfluga. Det lömska kräket hade gömt sig i kalufsen, trots att jag hade keps på mig. 

Veckans jobb på Röda Korsets Kupan bjöd på en överraskning. En snäll kund hade bakat en tårta och inte vilken tårta som helst. Ett riktigt konstverk, som dessutom smakade fantastiskt gott. I dörren står en liten stamhund som väntar på sin matte, som är stamkund hos oss. 

A pro på tårta, så har vi haft besök av min käre kusin och hans fru, som var på genomresa. Jag bjöd inte på någon tårta, utan det blev varma kantarellsmörgåsar och blåbärskaka med grädde istället. För knappt sjuttio år sedan blev han och hans syster däremot bjudna på tårta av min hulda moder. 

Tjing a ling!

Till skogs

Vilken skön dag det blev. Vi packade ryggsäcken med kaffe och smörgås och bara drog rakt ut i spenaten. Vi har ju vildmarken alldeles in på knuten, vilka lyckostar vi är! När vi svängde av från den asfalterade vägen mot vårt mål, stod en liten råbock mitt i lervällingen och bara spanade. Försent fick jag upp kameran. Lyckades inte heller fånga bofinken i tallen eller rovfågeln som svävade i det blå.

 

Maken gjorde upp eld och vi pratade om att vi borde haft med oss deg till pinnbröd. Det får bli nästa gång. Jag tog en promenad upp på den vackra lilla åsen, Getaryggen, smal och brant och omgiven av raka furor. Sjön nedanför var ännu istäckt men det bångade och smällde när isen fick tänja på sig.

Jag spanade efter tussilago i dikeskanterna, men jag har ännu inget att rapportera på den fronten.

Önskar er en riktigt fin helg!

PS: Fadäs i väntsal - det senast lagda pusslet. (Shit happens)

Håll i, håll ut, håll avstånd

Gårdagen bjöd på ett helt underbart solskensväder. Maken och jag beslutade oss för att ge oss ut i omgivningarna, för att lapa sol och eventuellt hitta några trattisar. Vi åkte till det ställe där vi för många år sedan hittade våra allra första trattkantareller, när Maken snubblade och stod på näsan. Där, med blicken endast några centimeter ovanför marken upptäckte han de jordbruna, små svamparna med gula skaft. 

Men igår hade vi ingen större svamplycka. När vi strosat runt utan att hitta något förde oss vägen upp på en höjd med en alldeles storslagen utsikt. Och minsann därifrån upptäckte vi en svamp, det ståtliga vattentornet i Laxå. Vi blev sittande en bra stund där i solen och njöt av både utsikten och det medhavda kaffet. 

I måndags pratade jag med min väninna i Frankrike, PO66, och hörde om deras "reconfinement", som innebär att de inte får lämna bostaden i mer än en timme om dagen och inte befinna sig mer än en kilometer bort. Allt för att hålla coronasmittan i schack. Jag berättade att jag i veckan skulle gå på körövning, eftermiddagsbio bland annat, föga anande att nedstängningar skulle drabba även mig.

Redan dagen därpå, när Tivedspôjkarna tränade i vårt vardagsrum och jag satt framför datorn på övervåningen, så blev jag varse att tumskruvarna drogs åt även i Örebro Län. Det var på Facebook jag läste kommunalrådets anmodan att inte besöka bibliotek, möten, butiker, bio, simhallar mm och bara träffa dem man bor med. Nu ramlade mailen in som berättade om inställda begivenheter. Det blev till att sudda i kalendern. Under tiden strömmade tonerna från undervåningen upp och jag fick associationen av att höra fartygsorkestern spela. 

Resten av veckan har flutit på med trädgårdsarbete, städning, läsning mm. Besiktigade min lilla grå pärla, som dock inte passerade utan anmärkning. Det blir till att åka till verkstaden på måndag morgon. Jag fick besök av en jättestor husspindel. Plötsligt låg han där, bara en meter från mina bara fötter på köksgolvet. Han lät sig bäras ut i ett stycke hushållspapper, det var Maken som fick agera hjälte.

Nu väntar en helg utan planer. Det är Fars Dag på söndag och det hade varit så underbart om vi skulle kunna ha fyllt huset med barn och barnbarn. Men vi får väl fortsätta längta.

Stilla stunder vid vatten

 De senaste dagarna har bjudit på sommarvärme och flera stilla stunder vid vattenbrynet. 

I fredags, medan Maken undersöktes på USÖ, sökte jag upp La Stadas aorta. Jag satt där vid kajkanten och såg motorbåtar puttra ut mot Hjälmaren. I motsatt riktning kom en punterska på sin bräda. När jag var i England i min gröna ungdom hette det att punta, när man tog sig fram så där.

En familj slog sig ner på sina utfällbara campingstolar och började fiska. Det är inte otroligt att de fick napp. Jag såg hur det slog i vattnet på andra sidan ån. Andra promenerade, löptränade eller rastade hunden. Vilken tillgång för staden att ha detta friluftsområde på så nära håll.

Dagen därpå, i lördags, kom lilla familjen på besök och det blev dopp i vår närmaste sjö. 

Härligt tyckte LL (och vi andra)! Farfar stannade hemma och höll fortet.

Tidigt i går morse åkte jag ner till Borasjön. Vattnet var spegelblankt, svalorna dök mot ytan för att snappa till sig flygfän. Här och där bildades ringar på vattnet, när fiskarna var ute i samma ärende.

Äcke det gudomligt, så säg?

Sensommar, då allt är moget och prunkande, men också en smula vemodigt.

Passa på att njuta!

Maggan

Lurad av Google-koko och utstirrad av trut

Tidigt på morgonen smög vi iväg ut ur samhället och letade oss på kända vägar till vännen Jonny i Undenebotten. Där var det Gökotta kl 07.00. Vi satt på första parkett på lagårdsbacken på medtagna stolar med den spegelblanka sjön Unden framför oss. Men hur jag än lyssnade hörde jag ingen gök. Bara kantor Per och hans dragspel och Simon Präst.

Men när vi stannade vid Kråksjön på vägen hem och dröjde en stund i morgonsolen, så minsann hörde jag en gök! Jag blev så lycklig! Men snart nog dalade entusiasmen. Det visade sig att det var Maken som per mobil spelade upp gökens kokoande, ett Google-koko! Snopet!

Idag besökte vi Café Sockenstugan som precis öppnat på nytt och jag passade på att göra ett litet reportage till Sydnärkenytts webbsida. Träffade en av systrarna, som ska arrendera caféet, och smakade på glass i stora lass. Blev utstirrad av en "trut" som ville åt min strut!

Man kan hålla sig för skratt, sa måsen. Håll truten!

Det var dagens fågelobservation!

Där gullvivan blommar

Så sant som Pugh Rogefelt skriver: "Just där gullvivan blommar finns det tröst för en själ."

Igår eftermiddag tog vi en liten tur igen och letade oss fram till Oxaryggen, ett naturskyddsområde hisnande vackert beläget högt över Närkeslätten.

Marken var översållad av gullvivor, så många har jag aldrig sett på en och samma plats.

Här fick jag även mitt lystmäte av äppelblom.

Men det blev bara ett kort besök. Det började smådugga och vi drog vidare längs de små vindlande vägarna, förbi charmiga röda stugor, stengärdsgårdar och täppor. Och snart var vi hemma igen i vår egen täppa.

Höstlig promenad

Omgivningarna runt vårt kvarter går inte av för hackor. Det var skönt promenadväder i dag. Solen silade lågt in genom de gula löven som fortfarande hänger kvar. Annars har höstvindarna vispat runt ordentligt bland trädkronorna de senaste dagarna.

Det var lugnt och stilla. På avstånd hördes rottweilern Ådis grova skall. Länsbussen svängde ut på 205:an mot Askersund och en liten traktor med släp puttrade förbi. Jag gissar att den var på väg till Skogskyrkogården.

Rönnbärsträdet vid Lassånavägen dignar av röda klasar. Vilket kalas för fåglarna!

Imorgon tar jag tåget till hemstaden för att träffa ett gäng som jag inte sett på över 30 år. Det ska bli roligt!

Ha det så gott!

Kultur och kul tur

- Finns det så här många människor i Laxå? frågade man sig när man klev in i biblioteket igår. Längst in i ett hörn satt Kjell Lund och signerade sin nysläppta bok om Laxås Centralskola och dess eminenta lärarkår. Jag gissar att Kjell hade skrivkramp när dagen var över.

Efter bokinköpet och en liten stunds minglande gjorde Maken och jag en liten spontan runda i närområdet. Det blev både glass och en sväng på en väg vi aldrig kört på tidigare. Vi träffade på löpare och funktionärer som deltog i Munkastigen Trail Run, 44 km från Olshammar till Laxå. På vår väg såg vi också orsaken till att det luktade bränt i onsdags kväll. Tre mindre skogsområden stod svartbrända och kala.

Nu är det en ny dag med nya upplevelser!

Ha det!

Kalas

Somliga har varit på kalas idag! Almas och Elsas mormor fyllde år och hela stugan var fylld av släkt och vänner. Flickornas storebror Hugo berättade över sin tårtbit att grannen hade sett en varg utanför huset en natt och grannfrun Lotta intygade att hon hört vargar yla en tidig morgon när hon skulle släppa ut katten.

Lagom när vi rullade ut från gården möttes vi av ett sprakande skådespel av färger och ljus. Solen var på väg ner bakom skogsranden på andra sidan sjön. Och mitt på vattnet låg en eka med två personer i.

Ja det är väl bäst att passa på innan isen lägger sig. Det var närapå nollgradigt i luften i eftermiddag.

Det är långt kvar innan badgästerna brer ut sina handdukar igen på den här stranden.

Varma hälsningar i novembermörkret!