Påhälsningar av gengångare

 Det råder skilda uppfattningar om när det är dags för halloween-påhälsningar. Var det i lördags eller är det kanske idag? Hur som helst kände jag på lördagsmorgonen att det är bäst att vara beredd och utrustad med godis. Vi hann knappt komma hem från affären innan det första gänget bultade på dörren. 

- Woaw va mycket, sa grannpojken när jag räckte fram skålen. - Men de där klubborna du hade förra året smakade så starkt. Kommer du inte ihåg det?

Nästa gång det bultade på dörren var grannpojken tillbaka igen tillsammans med ett gruvligt spöke och en liten muskulös Spiderman. 

Den härligaste hemsökelsen var när flickorna Ve och deras pappa Pe kom på oplanerat besök och stannade över natt. Stora Ve målade sitt söta ansikte vid köksbordet och förvandlades till ett hemskt spöke. Sedan blev det spökpromenad för henne tillsammans med lilla A från huset bredvid.

Och nu sitter jag här, den sista dagen i oktober, och undrar om det ska bulta på dörren igen? Och godiset som är slut. Huuu!!

Prosit!

I fredagskväll var det festligt värre i Casselgården. För andra året i rad bjöd SPF in alla över 62 år på Oktoberfest. Långborden var dukade, buffébordet dignade av surkål och korvar av alla de sorter och på scenen satt bandet Teachers Blended. 

Teachers Blended är ett gäng lärare från Karlskoga, bländande duktiga. De spelade bra musik, ledde allsång och lekar. Stämningen höjdes, allt eftersom. Man måste tillstå att det är sprutt på dagens pensionärer. Bandet fick folk att dansa tango, spela på tvättbräda, skaka maracas, sjunga....

Jag tror att de allra flesta var riktigt nöjda och glada med kvällen. Och ser fram emot nästa års Oktoberfest.

Så har vi haft våra telningar Joy och Pe hemma över helgen, för ovanlighetens skull utan sina egna familjer. Jag fixade lördagsmys enligt gammal familjetradition: räkor, revbensspjäll och chips med dip. En annan tradition är kortspelet Spite & Malice, som svärmor lärde oss när vi just bildat familj. Det blev några omgångar och en whiskeypinne till det under lördagskvällen

Idag, söndag, har sönerna hjälpt oss med att räfsa löv och ställa undan trädgårdsmöbler och robotgräsklippare. Vi avslutade det hela med middag på favoritrestaurangen. 

Och nu är det bara vi gamlingar kvar i huset, igen.

Ha en bra ny oktobervecka!

Hå-hå ja-ja, hå-hå ja-ja! Hör vad det blåser i träa idag

Ja, här satt man för ett dygn sedan och lät sig svepas med. Varenda stol var upptagen på Örebro Konserthus när Sven-Ingvars drog igång. Oj, vilka musiker! Ibland lät hammondorgeln och saxofonen som i Bruce Springsteens E-Street Band och ibland fyllde två gitarrer och Oscars röst salen med mjuka tongångar. Jag njöt av Morgon på Kungsholmen och upptäckte att jag kunde varenda ord i sången. Nostalgi. Bandet blandade nytt och gammalt och lät publiken sjunga med i de välkända dängorna. När Torparrock drog igång, då kände vi oss hemma: Hör vad det blåser i träa idag!

Blåste gjorde det minsann också i fredags kväll när det var Ljusfest i Dammtorp i Tiveden. Och inte bara blåste, det regnade småspik dessutom. Så marschallerna slocknade och folket flyttade in i det trivsamma skolhuset. Där underhöll Tivedspôjkera till kaffet. Det blev både Tunna skivor och En sliten grimma och till och med ett potpurri av Sven Ingvarslåtar. Ovan bilder på banden och deras respektive publik. Fotot högst upp till höger är lånat från nätet.

Imorse var marken vit av frost. Bollkryssen var riktigt dekorativ, eller hur?

Ha det!

Kul tur!

 

Kulturtanterna har varit ute och rört på sig igen. Denna gång gick turen till Örsta Galleri, strax utanför Kumla. Det var första gången som jag besökte platsen, men de andra damerna hade varit där förut. 

Galleriet ställde ut Dan Wolgers, Peter Frie och Lars Lerin. Inte undra på att folk vallfärdade dit. Parkeringsplatsen på gården förslog inte alls, utan hela långa tillfartsvägen kantades av besökarnas bilar.

Mer kultur i veckan fick vi, Maken och jag, på onsdagskvällen då Hembygdsföreningen bjöd på föredrag om Järnvägen, som ju har betytt mycket för vår lilla ort i södra Närke. Hembygdsföreningens ordförande, med konduktörsmössa på huvudet, berättade engagerat om järnvägens tillblivelse. I publiken fanns bl a en erfaren lokförare, som kunde fylla på med kunskap.

En morgon i veckan var det minus tre grader. Då passade jag på att fota dessa frostnupna blad. Annars har vädret varit milt och mycket blåsigt.

Ha det så gott!

Söndagsåkare och barnbarnsfröjder

Go´kväll!

En liten sväng med bilen gjorde vi idag. Jag ville fånga höstlöven innan de faller av. I natt har det varit nära nollan, det var bara en halv grad varmt när jag tittade på termometern i morse. Så jag fick plocka fram dunjackan innan vi gav oss ut. 

Röda stugor, stengärdsgårdar, herrgårdsalléer, massor av kossor, ett spejande rådjur i skogsbrynet såg vi på vår färd. Eftersom det är älgjakt och söndag så vågade vi oss inte ut i skogen. Här och där stod det skyltar vid skogsvägarna: Jakt pågår, Lösa hundar. Bra att man varnar.

Igår var lyckan stor. Då tittade flickorna V in med sina föräldrar. Lilla V hade precis fått sin första tand och kasade sig fram sittandes istället för att krypa på alla fyra. Det gjorde jag också som liten har jag fått höra.

Imorgon bitti väntar ett tandläkarbesök och senare på dagen ett styrelsemöte. Och sedan en ny och fräsch oktobervecka.

Ha det gott!

Kära hälsningar

Halloj!

En skön eftermiddag har vi haft med denna vy framför ögonen. Våra vänner G och B har tämligen nyss flyttat till A-sund och nu fick vi också njuta av eftermiddagssolen från deras terrass. Så där skulle man bo!

Sista veckan i september har förflutit. Nu börjar höstfärgerna ta över i lövkronorna. Ett annat hösttecken är att jag har bytt ut sommargarderoben med alla ljusa, lätta kläder mot lite varmare och mörkare. 

Höstens första eftermiddagscafé hade vi i måndags. A och jag stod för fikabrödet. Det blev kanelbullar och långpannekaka. Jag tror det blev uppskattat. Mycket folk kom och trängdes bland borden.

Hemma i köket på fönsterbrädan trängs orkidéerna. De verkar trivas för det kommer nya knoppar på de gamla plantorna allt eftersom. Sedan har familjen Orkidé fått två nya medlemmar, två kaxiga, ståtliga ungdomar.

Igår, den sista dagen i september, hölls det Drop-In-Dop i Ramundeboda Kyrka. Vi stod rustade och väntade och hade ingen aning om det skulle komma många eller inga alls. Casselgården var prydd med röda ballonger och husmor hade laddat upp med tårtor, kaffe och saft.

Till vår glädje kom det familjer med sina barn och det kunde hållas flera dop innan lördagsförmiddagen var över. Fast inget barn fick rum i dopklänningen som församlingen har att låna ut. Det blev en mycket fin och festlig stund för oss alla. Jag glömmer inte lille Luddes lyckliga ansikte när han fick blåsa ut sitt dopljus och hänga upp sin keramikfisk i dopträdet.

Här är en teckning som vi fick av Lilla Lila, sist vi var och hälsade på. Det är kärlek i luften!!

Ha det!