Kul tur!

 

Kulturtanterna har varit ute och rört på sig igen. Denna gång gick turen till Örsta Galleri, strax utanför Kumla. Det var första gången som jag besökte platsen, men de andra damerna hade varit där förut. 

Galleriet ställde ut Dan Wolgers, Peter Frie och Lars Lerin. Inte undra på att folk vallfärdade dit. Parkeringsplatsen på gården förslog inte alls, utan hela långa tillfartsvägen kantades av besökarnas bilar.

Mer kultur i veckan fick vi, Maken och jag, på onsdagskvällen då Hembygdsföreningen bjöd på föredrag om Järnvägen, som ju har betytt mycket för vår lilla ort i södra Närke. Hembygdsföreningens ordförande, med konduktörsmössa på huvudet, berättade engagerat om järnvägens tillblivelse. I publiken fanns bl a en erfaren lokförare, som kunde fylla på med kunskap.

En morgon i veckan var det minus tre grader. Då passade jag på att fota dessa frostnupna blad. Annars har vädret varit milt och mycket blåsigt.

Ha det så gott!

Singing in the rain

Visst ser det soligt och härligt ut på bilderna ovan? De är tagna igår kväll vid Finnerödja Hembygdsgård. Linda Marie Skog sjöng vackert och svängigt till ackompanjemang av tre musiker: Mats Eriksson, Bengt Sundquist och Jan Kenneth Rönning. Synd bara att illvilliga regnmoln hovrade över våra huvuden och duschade oss. Hembygdsföreningens damer fann raskt på råd och försåg borden med rejäla parasoll, så vi slapp bli alltför blöta.

I lördags gjorde vi en liten tur till Sannerud, där Länsmuseet hade ställt upp en buss för att visa utställningen från Träd till slöjd. Utanför bussen satt Anita och spann trådar av finaste ull.

OK, bussen var väl inte lika imponerande som ESABs demobuss*, som några kära exkollegor vänligt påpekade i inlägget på FB. Men den fyllde sitt ändamål. Smartast var bokhyllan som visade olika träslag. Bokryggarna var bark och inuti såg man träslaget. 

Foto: Susanne Urberg

*Här är senaste versionen av ESABs demobuss, en trailer som kör runt i Europa och visar svetsmaskiner. En gång var även jag med ombord och visade våra produkter i Bretagne.

Au revoir!

PS: Hur har ni det med mördarsniglarna? Igår kväll när jag kollade om en liten sen jordgubbe äntligen mognat, upptäckte jag två tjocka mördarsniglar som låg och mumsade på den. En annan kalasade på en amaryllisknöl och en fjärde tog små fina tuggor av en karpaterklocka. Jag gjorde processen kort.

Kulturtanter på utflykt

Vilken dag vi fick, vi fyra "kulturtanter" från Laxå. Medan regnet stod som spön i backen hemmavid, sken solen milt över oss vid Vänerns strand i Kristinehamn. För andra sommaren i rad hade vi åkt till Lusasken för att titta på årets utställning på konstmuseet på Mariebergsområdet. I år handlade det om Marimekko. För ett år sedan var det Katja of Sweden, som var på tapeten.

Men allra först fikade vi på Panncentralen hos madame Bottini, mycket goda bakverk! 

Marimekko bildades 1951 i Finland. Namnet betyder Maris klänning, men det var först när Jacqueline Kennedy köpte fem klänningar av företaget, som namnet blev riktigt känt över hela världen.

Nu frossade vi i färger och festliga tryck. Och visst kommer man ihåg mönstren från ungdomens dagar. Jag hade ett par älsklingsgardiner med stora steriliserade gula rosor mot en brun bakgrund i min första lilla etta. 

Mer nostalgi blev det i Ölme Diversehandel, där hälften av alla grejer var museiföremål och hälften var sådant man kunde köpa. Så jag fick med mig lite bra-att-ha-saker både från diversehandeln och från museishopen.

Vi rundade av dagen med ett besök hos madame Picasso, som städse stirrar ut över Vänern med tom blick. 

Min dator har börjat krångla på sistone. Den stänger av sig själv och vill inte längre hjälpa mig göra collage, som jag tycker är så behändigt. Men den börjar bli till åren, den har hängt med i tretton år, och rymmer en massa bilder och texter. Jag håller tummarna att den håller lite till!

Ha det så gott!

Natur och kultur i Närke

 Vilka dagar! Något att minnas när vinterstormarna yr över Närkeslätten. 

Jag gjorde vårens besök på Oxaryggen och Nalaviberg medans gullvivorna blommade som mest. Getterna med sina killingar hälsade välkommen. Annars var jag själv däruppe på kullen med den milsvida utsikten över rapsfält, gårdar och Kilsbergen i bakgrunden. Långt nedanför mig zoomade jag in ett sto med föl i en hage. 

Maken väntade i bilen nedanför kullen. Han är inte så bra på "bergsbestigning" längre. Men vi körde vidare genom landskapet, så fullt av fornminnen och ekdungar. Här gick nog Eriksgatan en gång i tiden. Vi fikade i en annan ekdunge och blev beskådade av ett gäng kossor ihopträngda i en liten inhägnad. 

Närke har mycket att bjuda på. En dag tidigare tog jag bilen och åkte norrut på en drumlin (= liten ås) förbi röda stugor och blommande fruktträd tills jag kom till den charmiga butiken Madame La Gård. Jag hade stämt träffa där med Em och hennes mor. Här kunde man njuta av vackra linnekläder i alla färger och två plagg fick följa med hem. Vilken skattkista! Dit måste jag åka tillbaka. Vi tog en kopp kaffe i båset intill. Där var väggarna täckta med rosentyg, vilken skillnad mot när kossan Rosa bodde där.

Kvällen därpå hade jag tillfälle att inviga ett av plaggen, en grön, storblommig linneblus. Då var det nämligen teater i Porlagården. Innan föreställningen minglade vi i brunnsparken och fick läckra snittar och cider. 

I salongen bänkade vi oss i sköna soffor framför scenen. Medan vi väntade på att föreställningen skulle börja fick vi lyssna på härlig gammeldags musik som strömmade ur högtalarna.

Sedan var det dags för Görel Crona att inta scenen som Selma Lagerlöf i enaktaren Selmas samlade vrede. Efter drygt hundra år var Selma tillbaka i Porla igen. Åh, vad bra hon gjorde det, Görel! Vi följde med Selma från barndomen till ålderdomens höst som uppburen och beundrad författarinna. Selma kunde bli lite trött av alla hyllningarna och skickade ut sin hushållerska ibland. - Ta på dig hatten och vinka från verandan: De ser ändå ingen skillnad, sa hon

Ha det bra!

önskar

Maggan

Nu tändas åter ljusen

Nu när novembermörkret är som tätast är det skönt att kommunen ordnar ljuspunkter för oss medborgare. På toppen av Midsommarberget står ortens egna Svamp och lyser, för tillfället i blått och turkost. Men det står väl inte länge på förrän den blir röd som en flugsvamp utan prickar. 

När jag gick förbi torget härom dagen höll man på att sätta upp adventsstakarna på scentaket. Snart är det dags att tända det första ljuset.

Musik är också ett ljus i mörkret. Tivedspôjkera har spelat på Ramundergården för de boende där och det var många som sjöng med när Per klämde i med Säg inte nej, säg kanske, kanske, kanske...

Maken överraskades med ett kraftigt fyrfaldigt leve: Hurra, hurra, hurra, hurra! eftersom han råkade fylla år just den dagen. 

Tyvärr var det inte många som kom och lyssnade på den lysande föreläsningen Örebro - en litterär skattkista igår kväll på Kulturens Hus. Astrid Lindén och Clas Thor berättade om och visade bilder på kända Örebroare, både verkliga och fiktiva. Jag satt som en ljus och njöt av berättelserna och är glad att jag ska få Astrids nya bok i julklapp. Det har Maken fixat!

Ha det så bra,

önskar

Maggan

Tiveden vs Amerika

Igår eftermiddag bevistade vi festivalen Tiveden Americana i den lilla idyllen Sannerud vid Undens strand. Bilden ovan får illustrera kulturkrocken, som egentligen inte är någon krock över huvud taget. På långtradarflaket bytte den ena musikgruppen av den andra. Sköna gitarriff blandade sig med hamburgeroset från Luripompa och sorlet från publiken. Hundar och ungar och (hembryggt äppel-)vin i en härlig blandning.

Inledningsvis (vi var först på plan) regnade det och vi och våra vänner A och G tog skydd under parasollet i Kafferosteriets trädgård. Vi satt på sköna renfällar och drack gott kaffe och åt bullar och kunde inte ha det bättre. Efter ett tag lättade det och vi förflyttade oss till Luripompa med fin uppsikt över scenen.

Dragon Dolls heter ett tufft tjejband från Uppsala, som spelade jättebra och sjöng i stämmor. Efter en stund fick bandet en femte medlem. Dottern till keyboardisten knallade upp på scenen och satt en stund och vilade benen. 

Vi fick lyssna till skön musik hela eftermiddagen och äta Tiveds Handels goda hamburgare. En och annan "kändis" träffade vi också på. 

Jag gillar de här mossbelupna stengärdsgårdarna som finns i Sannerud. Visst är de fina?

Jag skrev ihop en artikel på Sydnärkenytt imorse och den ligger nu på nätet, här är länken. Där kan du läsa vad som hände mer!

En historielektion

En fin dag i La Stada fick vi, min vän T-S och jag. Vi tog tåget in, skönt att slippa leta efter parkering, och travade sedan upp till stadskärnan. Tittade in i den söta lilla bokhandeln i Centralpalatset. Min och Britt-Marie Dahlbergs bok På utflykt med tanterna på Villagatan stod kvar i hyllan. - Ingen kioskvältare precis, men trevlig lokalhistoria, sa bokhandlaren med ett leende.

Sedan var det dags för förmiddagsfika och Hälls konditori låg väldigt behändigt till. Vi har alltid mycket att avhandla, T-S och jag, och nu för tiden ser vi ju inte varandra så ofta längre. Så det blev en fin pratstund till kaffe och bulle, innan vi tog oss längre in i staden. 

Vi hade köpt biljetter till Örebro Slotts sommarutställning om Sveriges Drottningar. Det var vackra tablåer med klänningar och accessoarer för varje drottning, från Karin Månsdotter till Victoria av Baden och korta berättelser om deras liv och gärning. Historielektionen späddes på av en rolig och kunnig guide, Simon, som berättade livfullt om slottets historia (på engelska denna gång). T-S och jag fick en alldeles egen guidning av honom, när han visade tämligen nyupptäckt men medeltida klotter, gjort av kvinnliga fångar. - Vill ni se tortyrkammaren också, undrade han. Och det ville vi.

Här står jag nöjd i min "Boris Johnson-frisyr" (det blåste!). I kassen har jag en pocket av Anna Jansson, den andra i hennes Örebro-serie. Det blev många steg den dagen, fast T-S tyckte att vi mest fikade och åt mat. Hur som helst så blev det en lyckad dag i vår vackra residensstad.

Gott i helgen som gått

Det här är helgen, som just förflutit, i ett nötskal. Lördagen ägnades åt att rusta för och sedan njuta av Afternoon Tea på Casselgården. Internationella gruppen hade bjudit in Eva Söderström, färgstark konstnärinna och författarinna från Norrbotten. Hon berättade om sina tavlor av bibliska kvinnor. Alla hade de stora, själfulla ögon, kanske som Evas egna. Sedan utbröt rena frosseriet av hembakade bakverk; scones med grädde och marmelad, muffins, kaffekakor, bitar, gurksandwich ... B och jag hade fullt sjå att hälla i te från kannor med Himmelsgott, Skärgårdste och Earl Grey. Detta evenemang blev en fullträff för de som var med och ett gott tillskott till fasteinsamlingen.

På söndag morgon vaknade jag tidigt och blev förskräckt när jag tittade på termometern: minus sjutton grader! Huvva! Som tur var steg temperaturen och låg väl kring nollan denna soliga dag.

Nu var det körsång som gällde: Mariasånger med Bodarnekören. Vi sjöng i två kyrkor och hade våffelkalas där emellan.

Efter besöket hos frissan MP för några dagar sedan.

Nu startar en ny vecka, full av upplevelser. Eller som exkollegan sa: Ny dag, nya beröm!

Sköt om er och klä er varmt, om ni ska ut!

Tips!

Här kommer ett tips på ett fantastiskt porträtt av en indisk mästerfotograf Raghu Rai, en dokumentär gjord av hans dotter. Får du någon tid över efter dammandet och OS-hejandet, kolla den!

Foto. Faghu Rai

I händelsernas centrum

Nu har vi gjort det, Gun och jag, stått på monterscenen och presenterat vår bok Hästminnen på bokmässan i Göteborg. Det var roligt och vi samlade allt en liten intresserad krets omkring oss. En kick, eller hästspark, fick man av upplevelsen.

Med endast en monter emellan fanns montern alla har pratat om det senaste året, Nya Tider, den som har gjort att bokmässan splittrats upp i flera alternativa mässor och som kanske var orsaken till marschen och uppståndelsen utanför Scandinavium. Från deras monter hördes ett högljutt agiterande, som väl var inte samtidigt med vår presentation.

Jag har varit väldigt spänd inför denna dagen, den 30 september 2017. Inte på grund av att jag skulle prata offentligt utan för att det verkade rustas till krig.

När jag tittade ut genom badrumsfönstret på morgonen och såg himlen färgas blodröd undrade jag ängsligt hur dagen skulle bli. När spårvagn nummer 5 släppte av mig och många andra vid Korsvägen såg vi massor med poliser, polisbilar och kravallstaket.

Men när man väl kom in på mässan var det som att omslutas av en hemtrevlig och inspirerande bubbla. Här pågick en massa samtal, möten. Jag upplevde det inte fullt så trångt som det varit förr om åren, då jag och min kompis Ch ilade omkring från bok till bok, från monter till monter.

Efter vårt framträdande gick jag runt, stannade här och där och lyssnade på intervjuer och presentationer. Jag träffade på Erik Titusson, vd för Piratbolagets barnboksdivision. Jag var sekreterare åt hans pappa en gång för länge sedan och det var roligt att höra hur pappa Birger hade det nu för tiden.

Eftersom jag ju redan har 1.895 böcker köpte jag istället julklappar och julkort, kalenderinlägg och dagbok, medlemskap i Ester Ringnér-Lundgren-klubben... Ester Ringnér-Lundgren (alias Merri Vik) skrev min och bästisens favoritböcker, de om Lotta och Giggi, Lockige Fridolf och allt vad de hette. Det var fest när det hade kommit ut en ny bok.

 Ibland trängde verkligheten in genom bubbelväggen. Dörrarna till terrassen på övervåningen stod öppna och ljuden av skarpa knallar och rop hördes in till lunchrestaurangen. De mässbesökare som intresserat följde händelseutvecklingen från terrassen beordrades in.

Jag väntade i det längsta med att ta mig till Centralstationen, ville att upploppet skulle ha lugnat ner sig. Och det hade det. Gun och hennes man erbjöd sig bussigt nog att följa med mig. Promenaden genom ett folktomt och soligt Göteborg kändes lite annorlunda. Vägarna var avspärrade och bil- och spårvagnsfria. Ovanför oss brummade helikoptrar. I tågkupén trängdes jag med en småskolelärare från Västerås, en teaterpedagog från Örebro med dotter, en Stockholmska som jobbade på Barncancerfonden tillsammans med en pizzaätande dotter och Alexandra Charles med make. Det blev ett familjärt samtal kors och tvärs i kupén. Det var nog bara jag som var lite hemlighetsfull och slank av i lilla lugna Laxå. Det skulle bara veta vilken celebritet som de suttit bredvid.

Till sist ett litet collage från fredagens sköna utflykt med min syster och hennes hund till vackra Styrsö. Skönt att passa på att andas litet havsluft när man ändå är på kusten!

Imorgon far jag åt andra hållet. Då bär det av till Stockholm!

Adjöken!

Dramatik

Vi har gjort det till tradition att åka till Opera på Skäret i augusti med våra vänner T-S och Ur, om man kan säga att det är en tradition redan efter två gånger. Då lyser solen alltid över sjön Ljusnaren och över den väldiga faluröda träbyggnaden med den fantastiska akustiken.

Vägen dit gick genom skogsdungar, förbi glittrande sjöar och gula åkrar. På Värdshuset Älgens veranda intog vi söndagslunchen (mmm vilken kantarellsås!). Desserten bestod av en tårtbuffé. Vi var inte ensamma på värdshuset, gissar att många av lunchgästerna var ute i samma ärende som vi, på väg till en operaföreställning.

I år spelas Den flygande holländaren av Richard Wagner på Skäret. Det är bara två föreställningar kvar. Solisterna är världsstjärnor som platsat in genom audition. Musiken spelas av Svenska Kammarorkestern från Örebro, där bland annat Robert Bruus från våra trakter spelar violin.

På bilden ovan (lånad från nätet) ser man den kvinnliga huvudrollsinnehavaren Senta, som denna kväll spelades av Brit-Tone Müllertz. Jag är säker på att om jag höll upp ett kristallglas när hon sjöng sin högsta ton, så skulle det spricka. Högt och klart, sjöng hon. Hon blev kär i främlingen från de sju haven, som såg ut som en hårdrockare med långt hår och svart fotsid rock. Hennes norske fästman Erik blev inte glad. Så vitt jag kunde förstå, blev det inte ett lyckligt slut.

Samtidigt med dramatiken på scenen utspelade det sig dramatik på bänkraden framför oss. En liten dam tuppade av och fick skyndsamt bäras ut. Jag trodde att det var hennes sista stund, men i pausen såg vi att hon hade kvicknat till. Jag har samma erfarenhet av att svimma på teatern. Det hände mig på Stadsteatern i Stockholm när jag var gravid med första sonen. Vad vi såg? IFK Kamraterna, hette pjäsen då!

Nu är det dags att sätta på kaffet och ta in tidningen och väcka Maken. Idag ska vi jobba på arkivet på förmiddagen.

Ha det!

På besök hos nunnorna i Riseberga

Svenska Hembygdsförbundet fyller 100 år i år. Det ska firas stort på Skansen den 27 - 28 augusti. Då ska en "budkavel" från olika delar av landet nå fram. Budkaveln är i form av en Ipad och en gästbok, som vandrar runt från plats till plats och dokumenterar hembygdsföreningarnas evenemang. Resultatet kan du hitta på facebook, på budkavelns sida.

Idag lämnade Maken över budkaveln till Riseberga, där vi fick en utmärkt guidning av "fru Ingeborg". Riseberga grundades i slutet av 1100-talet på initiativ av jarlen Birger Brosa och levde kvar till år 1527, då reformationen genomfördes och klostrets egendomar tillföll kronan.

Det var inget lätt liv de levde, systrarna där på höjden. De fick gå till bön i kyrkan sju gånger om dygnet, de fick inte prata annat än i parlatoriet och då endast om andliga ting Det fanns många regler och följde man inte dem till punkt och pricka blev man straffad av abbedissan. Sedan var det säkert isande kallt på vintern. Många var de adelsfröknar som klev in genom klostrets portar. Det fanns inte någon annan utbildning att välja på för en kvinna på den tiden.

Det växer två präktiga lindar i trädgården. I trädens kronor surrar det av bin som suger i sig den söta nektaren från lindblommorna.

Guidningen avslutades I Riseberga bönhus, som uppfördes 1855 av godsägaren på Riseberga, Olof Gabriel Hedengren. Här samlades stora skaror för att lyssna på Hedengrens predikningar och huset betraktas som ett av Sveriges äldsta bönhus och blev förklarat som byggnadsminne 1970.

Efter denna intressanta förmiddag förpassade vi oss raskt till nutiden och lunch på Viiiby krog.

Nä nu blommar det!!!

Dessa blommor har jag fotat idag, den 14 oktober i nådens år 2015. Gullvivan växer och frodas i min vän Ve:s trädgård och de andra i vår trädgård.

Tibastens giftiga, röda bär lyser i oktobersolen.

Idag har jag haft besök av T-S. Vi ventilerade det mesta och tipsade varandra om böcker medan vi drack en kopp kaffe vid köksbordet. Sedan har Ve och jag hälsat på en gammal dam som bor på "hemmet". Hon lever mestadels i sin fantasivärld, där allt är som förr. Men hon blir glad över att få påhälsningar från nutiden när vi tittar in.

Reproduktion av Drottning Margaretas Gyllene Kjortel, Uppsala Domkyrka

Ikväll ska vi lyssna på ett föredrag om min namne, drottning Margareta, eller kung Byxlös som hon kallades. Det blir eventuellt rapport från det.

Eder förtrogna
Margareta

Vilken soppa!

Nu har ogräset börjat spira. Jag var ute i trädgården och gick i närkamp med det som tar sig friheten att växa där det inte ska. Lustigt att kvickroten och grässtråna växer så glatt i landet men inte i gräsmattan. Där växer mossan! Lite av ogräset tog jag in och lagade en god nässelsoppa med ägghalvor och stekta fläsktärningar i. Jag fick godkänt av Maken.

Bilden nederst till vänster: Foto Alexander Lindhe från Nerikes Allehanda, resten Margareta Swenson

Det var Världsbokdagen igår och biblioteket bjöd på Bokprovning och fika. Kulturrådets många kartonger packades upp. Det var ett mycket skiftande innehåll: Kafka, barnböcker, diktsamlingar, en bok på persiska, obskyra fotoböcker, Ilon Wiklands och Mark Levengoods Peter och Vargen ...

Vi fick första tjing på att låna hem dessa böcker och jag la beslag på:

• Promenader i Virginia Woolfs London av Lisbeth Larsson
• Timme noll av Lotta Lundberg
• Varför försvinner våra kronjuveler - Dikeskörningar i svensk industri av Lars Bern
• Jag är skapad för stormen och striden och regnet av Chris Forsne

Nu väntar en fredag med möten och mys!