Ljusglimtar i gråvädret

 Hej där i gråvädret!

Bilden ovan är en favoritbild, ett pusselmotiv som jag sparat i datorn. Den får illustrera dagens väderlek.

Några dagar har förflutit sedan sist. Söndagens ekumeniska mässa var mycket välbesökt. Så roligt att se alla glada ansikten i bänkarna. En tillfällig kör sjöng fantastiskt bra under ledning av Lisa Lerman. Det vore kul om den kören kunde permanentas, så man fick höra den igen.

Det hände dock en liten malör. Nattvardsservetten kom för nära värmeljusen på centralaltaret och en låga flammade upp. Janne Präst och kyrkvärd Arne grep rådigt in och det var nog inte många som hann uppfatta incidenten. Det blev bara lite komiskt när nästa psalm vi skulle sjunga var Lågorna är många! 

Foto: Liljana Arsovska

Måndagens eftermiddagscafé blev en publiksuccé. Tivedspôjkera spelade och Maken, med bra utsikt över folkhavet, räknade till 89 deltagare. Det måtte vara rekord. W och jag sålde slut på fyra lottringar och vi i Diakonigruppen hade full sjå att hitta platser till alla vid fikaborden. Det märks att det är ett sug efter att träffas igen efter helgerna.

I år har jag varit med i räkningen av Vinterfåglar inpå knuten. In på vår knut samlades mest talgoxar, men även blåmes, entita, grönfink, nötväcka, gråsiska och koltrast. Ingen domherre denna gång heller.

I övrigt läser jag och bokcirkeldamerna denna roman. Vilken berättare hon är, Selma! 

Ha det!

De sista dagarna i november

God morgon!

Den sista veckan i november har vi fått uppleva månsken, stjärnhimmel, norrsken (det missade jag), fantastiska soluppgångar och nu snöyra. Igår såg det ut så här när jag hämtade tidningen:

Maken och jag börjar hämta oss från firandet och från förkylningar. Veckan efter födelsedagen ringde det på dörren. Ett bud räckte över en rosarandig kartong utan avsändare. Skulle vi våga öppna? Men det tickade inte, så vi öppnade. 

I paketet låg en tårta med Makens porträtt och lite senare kom ett annat bud och räckte över en enorm blomsterbukett. Det var våra kompisar som bor vid foten av Pyrenéerna som överraskade. 

Tårtan hamnade på kaffebordet när vi hade efterfest med Ve och hennes man och syster. Andra glädjeämnen har varit konserten med Anuskakören. Så stämningsfullt och festligt! Allra mest gillade jag Movas solouppträdande med en sång jag aldrig hört förut. Tivedspôjkera spelade på Ramundergården en tisdag eftermiddag. Hela matsalen blev fylld av entusiastiska åhörare. Jag satt med två av mina kära gamla arbetskollegor, som sedan en tid tillbaka bor på hemmet.

Amaryllisen längst upp till vänster heter Apple Blossom. Den kom till dörren med bud, den med. Nu har den redan börjat veckla ut sina stora rosa klockor.

Så visst finns det ljusglimtar även i den mörkaste november.

Så här i början av november

Den första snön kom i slutet av oktober redan. Den ställde till problem i trafiken för de som inte hunnit utrusta bilen med vinterdäck ännu. Men för de ukrainska småbarnen i grannvillan innebar den ren och skär lycka. Tidigt på morgonen var de ute i trädgården och gjorde snöänglar och snögubbar. Men snön stannade inte kvar länge. Nu är det grått och vått igen.

Två tredjedelar av våra barnbarn fyller åt den 1 november. Eli blev hela 15 år. Vart tar tiden vägen? Det var ju inte länge sedan hon kom till världen den där magiska Allhelgonadagen. 

Lilla V fyllde 1 år och firades med tårta och paket. Hon blev lika glad för gosekaninen som åt paketsnörena. Hennes leende med de små risgrynen i underkäken är helt oemotståndligt.

Här smakar Lilla V blåbärspaj för första gången. Det blev succé.

Idag på Gustav Adolfsdagen ska jag tillsammans med diakonigruppen förbereda årets ljustillverkning. Vi ska knyta vekar på förmiddagen och om en vecka så stöper vi. Varde ljus!

Ha en bra novembermåndag!

Blixtar och dunder

I natt vaknade vi av ett riktigt åskoväder. Det blixtrade oavbrutet och det dundrade som om den lilla galliska byn besköts av kanoner. I en timme, mellan 2 och 3, höll kanonaden på. Så idag är man lite trött.

Vi ska strax åka till Tiveden för en spelning med Tivedspôjkera. De har fullt med spelningar nu, nyligen en i Hova kyrka under Riddarveckan.

Vi spelarfruar tog en liten sväng på byn och kollade på festligheterna innan vi satte oss i kyrkbänken för att lyssna. Uj, uj, vad det låter bra om bandet. Prästen blev alldeles begeistrad och ville höra mer fast de hade spelat i en dryg timme.

I övrigt har veckan innehållit fransysk visit (U hälsade på innan de åkte hemåt igen), årsmöte med veteraner, blåbärsplock med Ve, besök hos lilla Mella och hennes babybror, röntgen av mina lungor... Och under tiden blommor klängrosorna som aldrig det.

Hälsningar från

Maggan

Fåragö?

 "Aprilsnö är fåragö", så säger det gamla talesättet. Men riktigt så här mycket fårgödsel behöver vi väl ändå inte? Det började snöa lite smått igår för att tillta rejält under kvällen och natten. En av våra snälla grannar skottade åt oss sent på kvällen. Vid åttatiden i morse fanns det ytterligare några decimeter tung snö att skotta. Jag skottade mig fram till brevlådan, men jag såg ju på långt håll att några tidningar hade vi inte fått. 

Maken är hemma igen sedan i måndags eftermiddag, lite blek och trött efter pärsen. Nu är det vila, medicinering och återhämtning som gäller.

Vänteläge

God morgon!

Idag vaknade jag vid sex efter en ovanligt god sömn. Förmodligen hör jag inte till de "mångalna" eftersom månen har rullat runt på himlavalvet hela natten. Igår fångade jag den på bild, just när vi passerade Kullängsstugan på väg hem från ett reporteruppdrag.

Just nu är det som om livet är satt i vänteläge. Det vanligaste ordet just nu är: Inställt! Jag suddar något varje dag ur almanackan. Då var det extra inspirerande att igår få träffa dessa två på sin gård mitt i storskogen. 

Det har sina fördelar att vara "reporter". Man får träffa trevliga människor och lära sig mycket man inte visste. Det här paret hade mycket att berätta, en berättelse som knyter ihop dåtid med nutid, Fattigsverige med dagens datasamhälle. Här är Anitas webbsida. 

Det har varit mulet och grått i några dagar, mildväder som smälte snön. Vi gjorde en snabb tur i helgen, mellan två skidskytteomgångar på TV, och hamnade på småvägar vi aldrig åkt förut. Det var vita (men snöfria) fläckar för oss. Jag riktade kameran mot sjön och upptäckte långt bort två rörliga prickar. Med zoomen såg jag att det var två personer som var ute och promenerade på isen. Det kändes lite riskabelt. Ett sällskap hade gjort upp eld vid strandkanten. Mysigt.

Antalet coronasmittade närkingar är skyhögt, vapenskrammel och cyberattacker oroar, mörker och kyla råder. Då får man göra sitt för att lysa upp i sin egen sfär. Jag bytte till ljuslila gardinlufter i sovrummet och köpte en bukett tulpaner när de gamla vissnat. 

Ha det!

Tiveden vs Amerika

Igår eftermiddag bevistade vi festivalen Tiveden Americana i den lilla idyllen Sannerud vid Undens strand. Bilden ovan får illustrera kulturkrocken, som egentligen inte är någon krock över huvud taget. På långtradarflaket bytte den ena musikgruppen av den andra. Sköna gitarriff blandade sig med hamburgeroset från Luripompa och sorlet från publiken. Hundar och ungar och (hembryggt äppel-)vin i en härlig blandning.

Inledningsvis (vi var först på plan) regnade det och vi och våra vänner A och G tog skydd under parasollet i Kafferosteriets trädgård. Vi satt på sköna renfällar och drack gott kaffe och åt bullar och kunde inte ha det bättre. Efter ett tag lättade det och vi förflyttade oss till Luripompa med fin uppsikt över scenen.

Dragon Dolls heter ett tufft tjejband från Uppsala, som spelade jättebra och sjöng i stämmor. Efter en stund fick bandet en femte medlem. Dottern till keyboardisten knallade upp på scenen och satt en stund och vilade benen. 

Vi fick lyssna till skön musik hela eftermiddagen och äta Tiveds Handels goda hamburgare. En och annan "kändis" träffade vi också på. 

Jag gillar de här mossbelupna stengärdsgårdarna som finns i Sannerud. Visst är de fina?

Jag skrev ihop en artikel på Sydnärkenytt imorse och den ligger nu på nätet, här är länken. Där kan du läsa vad som hände mer!

Väderomslag

 

I söndags "jobbade" Maken och jag vid bruksmuseet, Maken guidade och jag och G bjöd på gofika i skuggan utanför Arkivet. Vi hade en jämn ström med besökare och på slutet blev de som var kvar sittande och pratade till långt efter stängningsdags. Det var så skönt och trevligt att ingen hade lust att bryta upp. En ljummen sommarkväll och gott om samtalsämnen.

Dagen efter mulnade det på och det kom några rejäla störtskurar. De var så pass rejäla att partytältet i vår trädgård knuffades omkull. Och idag mullrar åskan och himlen sköter om den dagliga bevattningen. Jag har skaffat en app på mobilen som informerar om åska och blixtnedslag. Det blinkade till och nu ser jag att blixten slog ner 15 km härifrån. Det verkar åska hos lillsyrran också, allt enligt appen!

De här snyggingarna tittade in på eftermiddagsfika igår och hämtade något kvarglömt. De var färgmatchade till tusen och jag önskar att jag hade haft min röda tunika med vita prickar på mig. Hade smält in i flocken!

Nej, nu är det väl bäst att släcka ner och låta åskan bråka bäst den vill!

Bland tomtar och troll

I onsdags var det dags att dra tillbaka till Vitsand och Junker Jägares sten, nu i sällskap med ett trevligt seniorgäng, där de allra flesta nog fått sitt vaccin i armen. Vädret hade skiftat om ordentligt. Den här dagen var det ingen som badade eller solbadade på stranden. Vi kröp ihop bakom planket där vi blev utfordrade med nygrillade burgare och kaffe med dopp. Det var så trevligt att få träffas, det livade upp.

Maken berättade sägnen om det olyckliga paret Junker Jägare och kungadottern Gunhilde och sedan gick vi upp genom skogen för att titta på var det hela hade utspelat sig. 

Som tack för berättandet fick Maken vackra vårblommor med en käck skylt nedstucken bland det gröna. Morgonen därpå var inte alls vårlikt. Snön yrde ner och la sitt vita täcke över krokus och scilla. Skyltens budskap kändes väldigt fel, just då.

Idag ser det bättre ut, snön som föll igår har i stort sett försvunnit. Min kära vapendragare och kollega fyller år idag. På bilden nedan är vi unga och tjusiga. Hon och Ulla Lövdén, statsministerns fru, har haft samma chef, en mycket charmerande och rolig och morgontrött kille. Kropp och själ kom inte samtidigt till jobbet, i det fallet.

Nu är det dags att göra kväller!

Ha det!

Vår på G

Vi firade 48 årig förlovningsdag igår den 24 februari. Det var ett tag sedan!

 Hej där!

Verkar som våren är kommen. Isarna smälter, gruset kommer fram på gångarna, mossan lyser illgrön, fåglarna klarar sina strupar och sjunger i gryningen. Isen på dammen, på vilken vargen bara för någon vecka sedan raskade, är i upplösningstillstånd. Det kunde jag konstatera när jag tog en liten promenad i eftermiddag.

Det har varit gråväder, milt och luddigt, i veckan.

Men solen har också varit synlig. När jag kom ut från Emmas fotvård härom dagen höll solen på att gå ner. Jag ställde mig mitt på Järnvägsgatan (med fara för mitt eget liv) och knäppte en bild:

Nåja, faran var väl inte så överhängande! Trafiken var rätt gles.

Imorgon ska det bli sol och en temperatur på över tio grader. Då gör vi en utflykt!

Under attack!

Det kändes som vi var under attack i tisdags. Precis när vi tänkt dra ut och handla seglade ett svart moln in från väster. Plötsligt vräkte stora hagel och regn över vår lilla galliska by. Det piskade ilsket och jag var rädd att vårt takfönster skulle gå sönder. När det till slut lugnat ner sig och vi skulle sticka ut näsan, fick vi nästan inte upp dörren. En stor hög med hagel låg på trappen.

Tomatplantorna och Löjtnanshjärtana var sönderskjutna. Löv och grenar hade slitits av och låg strösslade över gräsmattan och gången. Det ångade från marken, rena dimman i Lützen. Det var väldigt lokalt, på andra sidan byn märktes inte ett dugg, bara lite dugg. Ska vi ta det personligt, vi galler?

Nå ja, nu är allt återställt och jag har skaffat nya plantor till trädgården. Vi har suttit i vårt favorithörn, druckit kaffe och lyssnat på fåglar igen.

Syrenen blommar än och jag kan inte låta bli att lukta på den varje gång jag går förbi. Mmm.

Vi får hoppas att det blir fler varma, sköna grillkvällar snart, men just nu verkar de närmaste väderleksutsikterna inte allt för lovande.

Men, ha en riktigt bra helg och Nationaldag, i alla fall!

SJ, SJ gamle vän!

Hela himlen var fylld med snöflingor, stora som lapphandskar som man sa i min barndom. Och vi som skulle ta bilen in till La Stada för att fira födelsedagar på restaurang! Radiorösten pratade om snökaos och avåkningar och stopp i trafiken. På "fejan" varnade folk för besvärligt väglag. Jag samrådde med Maken och bokade sedan tågbiljetter istället. Tack och lov för SJ i sådana här fall.

Fram kom vi bekvämt och varmt. Sonen hämtade med sin nya bil och snart var vi samlade på den gemytliga restaurangen La Pampa.

Vi fick några timmar tillsammans, omtänksamt uppassade av fin personal. Vi firade våra två födelsedagsbarn, 11 och 76 år, åt mycket gott och jag njöt av ett glas av husets röda.

Sedan promenerade vi allesammans till perrongen och Maken och jag kunde tryggt och säkert färdas hemåt i vinterkvällen per tåg.

Idag är det ett riktigt innesittarväder, så då gör jag det.

Ha det!

Vårsol

Härliga tider, strålande tider. Igår fick jag ta på mig solbrillorna när jag rattade lillbilen på en liten utflykt i närområdet.

När vi hejat fram svenska damstafettlaget till guld på skid-VM, tog vi en liten inspektionstur. Där vårt svampställe ligger, reser sig nu en annan sorts svampar. Sju stycken vita, jättehöga. Undrar om den stolta fjällskivlingen trivs ihop med de nya?

Vid Kommunalbadet drar isen sig så sakta tillbaka. Men än är det långt kvar innan stranden fylls med solbadande människor.

Än är det vinter kvar, säger Mor!

I mitten av mars

Gumman Tö av Elsa Beskow

Den 12 mars, det är då våren kommer påstår min vän U som fyllde år igår. Nog för att det regnade och töade, men det tar nog tid för gumman Tö att ta sig an de jätteberg av snö som plogbilen åstadkommit. Det ska dessutom bli kallare idag igen, så det blir att gå försiktigt! Hör ni det?

Laxå-Röfors-laget

Den där första vårdagen, igår, så var det dags för årets drabbning i frågesport. De två senaste åren har mina medtävlare och jag gått segrande ur drabbningen, men denna gång lyckades vi inte lika bra. Det var svåra frågor och vi var väldigt stolta över att få full pott på motorsportfrågorna, vem hade väl trott det? Sedan gäller det att läsa frågan ordentligt också. Jag var så bergsäker på att jag kunde svaret som jag trodde jag var rätt ensam om i lokalen: att Fatima Bremmer skrivit den bok som vann Augustpriset 2017 för fackböcker. Men frågan var vem boken handlade om: Blenda Nordström. Bittert!

Födelsedag och bröllopsdag

Efter avslutad kamp åkte Maken och jag ner till den sydvästra förorten och firade födelsedagsbarnet U. Han är lika ungdomlig som han alltid har varit, trots att han igår fyllde 70 år och hade många flaggor på tårtan.

Jag bad honom berätta om sitt liv. När han berättade om sitt sommarjobb som cyklande brevbärare som 14-åring, så förstår man att det var länge sedan. Han delade ut pensionspengar till 21 pensionärer på landsbygden. Otänkbart idag att släppa ut en tonåring på cykel med en massa pengar i postväskan! Och på vart enda ställe ville man bjuda den unge postiljonen på kaffe.

Marie Lundblad

Den här kvinnan, Marie Lundblad, gillar att vandra och det har hon gjort med besked! Hon har gått hela 80 mil, från Saint Jean le pied de port till Santiago de Compostela. Hon berättade om den här vandringen med stor inlevelse och charm på en "kvinnofrukost". Det kändes nästan som om man gick där själv.

Foto: Therese Magnusson

Det här ögonblicket måste jag också berätta om. Lille Sebastian döptes i söndags och en gladare kille får man leta efter. Han fullkomligt älskade när prästen Simon hällde vatten över hans huvud tre gånger. Hans lilla ansikte strålade när Simon höll upp honom till allmän beskådning. Sedan tultade han vattenkammad omkring med en psalmbok i famnen och såg riktigt myndig ut i sin skjorta och väst. Han brås helt klart på sin morfar som är kyrkvaktmästare.

Ha en bra tisdag och halka inte!

Dagens väderutsikt

Så här ser min utsikt ut idag mot den lilla dungen bakom huset. Det har snöat massor i natt och under morgonen. Lagom till sportlovet!

Lilla Lila for sin kos igår och imorgon kommer Lilla Hjärtat och hälsar på. Vi får se vad vi kan hitta på tillsammans. Jag lovar, det blir inga kyrkobesök denna gång! Förra gången det begav sig blev det två besök på en helg. Alldeles för mycket, tyckte LH. Bodarnekören sjöng ut julen i Ramundeboda kyrka på lördagen och på söndagen tog vi med oss LH på en kyrkokonsert i Hasselfors med ett svängigt dixieband. Men det var ju inget för en nioåring, så klart.

Igår kväll höll vi ett Andrum om trygghet, Åsa, Per och jag. Det blev mycket stämningsfullt, tycker jag själv, med alla levande ljus, Pers härliga sång och musik och Åsas och mina betraktelser över livet. Jag började med en liten dikt av Werner Aspenström som jag just hittat i ett gammalt brev:

Mätarlarven
Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsträd
och spanar mot evigheten:
evigheten är alldeles för stor idag,
alldeles för blå och tusenmila.
Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad
och mäter upp mitt gröna körsbärsblad.

Ännu mer snö

Idag var det redaktionsmöte på Casselgården. Vi planerar vårnumret av Bodarne-Magazinet. Efteråt tog jag ett varv i kyrkparken. Jisses vad vackert! De höga, gamla träden är översållade av snökristaller. Intill kyrkväggen hade en fågel stått och trampat och gjort tydliga avtryck, riktiga kråksparkar.

Jag gick ut i god tid innan mötet för att skotta fram bilen, men det var ändå knappt att jag hann. Man skulle ha haft en sådan där bil som ruskar på sig, som den i TV-reklamen.

Foto: Marianne Holmström

Igår kväll bjöd Marianne Holmström och Föreläsningsföreningen på en resa till Yellowstone. Så bekvämt att kunna sitta i hörsalen i Laxå och färdas tvärs över jordklotet och gå på upptäcktsfärd bland bufflar och björnar i ett hisnande vackert landskap med gejsrar, glödande aspskogar, heta källor, mäktiga snöklädda berg och vattenfall. Marianne visade sina fantastiska bilder från den tio dagars fotoresa hon gjorde i höstas. Hon är suverän med sin kamera! På söndag den 21 januari kl 19:00 sänder TV2 en dokumentär från Yellowstone. Det får vi inte missa!