Ur led är tiden - rapport från mitt viste

Vilken utomordentligt konstig situation. Man tror man är med i en katastroffilm. Varje morgon när jag slår upp mina gröna grumliga, påminns jag om det: Visst ja, det är coronatider. Och varenda kväll känner jag oroligt efter. Har jag inte väl mycket hosta? Känns det lite i halsen? Är jag inte lite varm ändå?

Men som epsilon skriver i sin blogg så har denna tid vissa fördelar också. Jag lugnar ner mig, stressar inte med saker jag bara måste göra Jag hinner läsa i lugn och ro, just nu både om Selma  Lagerlöf och GW:s bok Wille Vingmutter. Vänner och nära kära kontaktar och kontaktas. Och jag hinner ordna med tvätt och städning, eftersom alla de vanliga schemalagda aktiviteterna är inställda.

Mitt starropererade öga läker och blir bättre och bättre. Maken hjälper mig med ögondropparna tre gånger om dagen. I maj ska det vara dags för det andra ögat, det som jag tyckt varit bäst är nu ganska dassigt!

På Facebook har vi roat oss med att utmana varandra att visa ungdomsbilder. Det fick mig att dyka ner i fotoalbumet. Den här bilden är väl helt underbar?

Kusin T, jag i för kort klänning från Hennes, lillasyster L och lillasyster S i Uppsala

Hon till  höger fyller 65 år idag. När jag ringde och gratulerade nu på morgonen satt hon redan på spårvagnen på väg till Slottsskogen. Hon hade precis fått sitt frikort som innebär att personer över 65 år får åka gratis fram till klockan 15.00. Min tågresa till henne blev inställd på grund av coronaeländet.

Det skulle firas och faras så mycket i vår, men av detta blev det bara pannkaka. Idag är det förresten våffeldagen. Våfflor, det kan man ändå fixa till!

Vi får ta oss igenom denna period så gott vi kan och se fram emot en skön sommar då vi kan ses och umgås igen.

Lova att vara rädd om dig!

Unga kvinnor en onsdag i februari

Nu har vi åtminstone haft vinter i två dagar. Det har aldrig varit en så varm januari som i år, säger man från välunderrättat håll. Solen var redan på väg upp på himlen när jag traskade iväg för att hämta Nerikes Allehanda i brevlådan igår morse. En talgoxe flöjtade sitt härliga vårläte från ett av träden i dungen.

Efter Makens och mitt besök på vårdcentralen för provtagningar och på ICA för proviantering blev det värmlandskorv, potatis och morötter till lunch,

Min väninna Ve och jag tog en långpromenad och hamnade helt oplanerat hos lilla familjen en trappa upp. Lilla Mella har hunnit bli tre månader och hennes stora mörka ögon studerar nyfiket omgivningen. Hon undrade säkert vad det var för tanter som tittade in och drog faktiskt lite små smilbanden. Vi fick hålla henne, men allra skönast tyckte hon det var att vila i mammas famn,

Onsdagen bjöd minsann på en aktivitet till: biobesök med MÅ, epsilon och EMB. Vi såg filmen Unga kvinnor, en sprillans ny film gjord på en gammal, gammal roman av Louise May Alcott (1832 - 1888).

Jag har varken läst boken (trots att det hör till allmänbildningen) eller sett någon av de tidigare filmversionerna, så detta var nytt för mig.

Filmen var charmig och varm men lite förvirrande med hoppen mellan nutid och dåtid. Nyttigt att ta del av kvinnans villkor för 150 år sedan. Det fanns inte mycket att välja på. Helst skulle man gifta sig rikt! Det är tur att saker och ting har ändrat sig!

Just nu eller nyss

En skön stund i stolen hos Maria har jag haft idag. Håret har fått en omgång, lite färg i hårbotten och ansning av topparna. Alltid härligt att låta sig bli ompysslad.

Minsann har vi fått snö här i södra Närke. Marken är hård och vitpudrad och det hjälper inte att solen lyser, snön ligger kvar lika väl. Fördelen är att det blir ljusare och vackrare. Nackdelen är att man får akta så man inte halkar. Bäst att spänna på sig halkskydden.

Fåglarna flockas runt fröautomaten, laddad med skalade solrosfrön. Men på bilden nedan fastnade endast en liten pippi. Han sitter på räcket och ser lite fundersam ut. Smälter väl maten?

Ikväll blir det hembygdskväll på Casselgården. Maken ska berätta och visa bilder om Gamla Närkeminnen. Det börjar kl 18.00. Välkommen!

Onsdag en vecka senare

Lennart Palm, känd från Melodikrysset, Svartån vid Dagmarstorp, Nederst Kanalen vid Vårdcentralen dit jag gått för att kolla upp mina blodvärden, undertecknad i bilen, syster S;s charmiga bild på flicka i röd kofta.

Ibland är det lite småtrögt med bloggandet, men nu tittar jag in i alla fall.

Igår träffade vi en trevlig man från Lerum, Lennart Palm. Han skulle föreläsa på Kunskapens Hus och ville gärna kolla vår vackra kyrka när han ändå var i trakterna. Maken och jag visade runt och vi tog även en sväng till Ramundeboda kyrkogård, eftersom Lennarts stora hobby är gravvalv. På kyrkogården står ju det fina Rosenholmska gravkapellet. Dit in vill Lennart gärna komma, men det får bli en annan gång och utan mitt sällskap!

På kvällen i Kunskapens Hus höll Lennart en strålande föreläsning med titeln Från gravvalvsvarligt till dödskul. Vi skrattade mycket och lärde oss om tjusiga herrar från länge sedan: greve Axel von Fersen som togs av daga av en folkmobb, Harald Stake som inte kunde läsa och skriva men som det gick bra för ändå, Rutger von Aschenberg som fick så många barn etc, etc. Synd att det var många som missade detta tillfälle till ett stycke svensk historia. Men Lennart kommer kanske tillbaka med del två.

Nej, nu ska jag gå och träna lite line dance!

See you!

En helt vanlig onsdag i september

Dimman var tät igår morse när Maken och jag färdades mot grannstaden i norr. Ibland såg man bara några meter framför bilen. Jag hade tid på BVC för ett cytologprov, som vi hoppas ska visa sig vara negativt.

Hemma igen började vi tillverka kåldolmar, ett riktigt hantverk. Det räckte till en ordentlig kålpudding också. Maken rårörde lingon från frysen, så gott.

Eftermiddagskaffet drack vi med kompisen Ve. - Tänk om vi skulle åka och hälsa på vänfamiljen i Kosovo, diskuterade vi.

Kvällen avslutades på den mysiga restaurangen Dahlins tillsammans med diakonigruppen. Skratt, prat och god mat.

Somnade proppmätt!

Hjulafton för alla motorfans

Det har handlat rätt mycket om motorfordon de senaste dagarna. Jag har dels varit vikarierande reporter på Askersunds Car & Bike meeting idag och dels co-driver till Maken som rattade radion vid Midnattssolsrallyt vid Björstorp igår.

Det var trängsel och gemyt i Sjöängsparken. Vi träffade vår kompis A från A-sund och min syssling och hans sambo och hann byta några ord innan motorerna vrålade loss.

Lägg märke till att kompisen A matchar båten bakom honom.

Släktträff i hamnen

En monstermotorcykel som används vid dragstertävlingar runt om i Europa startades av ägaren och åhörarna höll för öronen. Jag släppte öronen något ögonblick för att kunna ta den här bilden: Vad gör man inte för konsten?

Bilarna stod uppradade och kråmade sig i solskenet. Det var ju skönhetstävling på gång.

Igår fanns det också skönheter bland bilarna. I den historiska klassen puttrade fordonen fram i ganska maklig takt.

Maken och jag anlände nästan först av alla, flera timmar innan det började. En vänlig gammal man kom och hälsade oss välkomna till Björstorp och presenterade sig och byns invånare, som alla hette Oskarsson.

Den här mannen var också väldigt tidigt på plats. Sedan var han inte så ensam längre. Vi var nog kring 250 personer som samlades på gårdstunet och i slänten för att se rallybilarna rulla förbi.

Rallypubliken är ett tåligt släkte. Får man bara lite varm korv och får se sina favoriter slira förbi, så tål man väl lite regnskurar då och då. Mannen i vit T-tröja är från Trollhättan och inbiten rallyfantast. Ja, rallyfantaster var nog de flesta förstås.

När Stig Blomqvist åkt förbi i sin vita bil var deltävlingen över och alla vek ihop sina campingstolar och tog med sig sina kylväskor och lommade iväg till bilarna. Själva fick vi vänta tills allra sist och åkte sedan ståndsmässigt efter blåljuset.

Fåglar, färgstänk och film

En liten uppdatering i all enkelhet. Jag tog en liten sväng efter lunchen, blomkål och bacon, för att få en nypa luft. Fågelobservationer: Kajor, kråkor och en trana!

Den här hade jag velat se!

Idag har jag träffat några mycket charmerande och trevliga personer som jag har intervjuat. Det ska bli en artikel i Sydnärkenytts papperstidning så småningom.

Igår var grannen/namnen och jag på bio och såg En kvinna bland män om den smarta och modiga Ruth Bader Ginsburgh. Vi var bara fem personer i salongen. Synd för filmen var bra. Passa på att se den på lördag.

Tandläkarbesök och tulpantröst

Idag har jag varit på ett tandläkarbesök som jag inte har sett fram emot. Tanken på en eventuell rotfyllning har gett mig ångest. Inte för att jag är rädd för att det ska göra ont, men att alla instrument och grejer ska täppa igen möjligheter att få luft. Jag känner mig kvävd och maktlös. Okey, jag vet att det är löjligt! Tandläkaren, en ung tjej, är hur underbar som helst. Jätteduktig på att förklara. Nu kände hon sig tveksam och låter en specialist titta på vad och om något ska göras. Så jag fick respit. Och glad är jag för det. Har inga som helst problem med tanden. Nu.

För att fira att jag slapp undan efter bara en kvarts undersökning och endast drygt 500 kr fattigare åt vi lunch på Goda Rum. På hemvägen köpte jag mig en tröstbukett.

Glädjeämnen i januari:
🌷Fräscha tulpaner och ranunklar
🍊Söta saftiga apelsiner
🌞Det blir lite ljusare allt eftersom

Det är extremt halt. Igår både snöade och regnade det och idag är det minus sju grader. Man tofflar fram på blankisen, ett tomtesteg i taget.

Ta det varligt, ni också!

Ljusglimtar

Det välsignade ljuset kommer åter. Så skönt! Vissa dagar har vi fantastiska soluppgångar och lika fantastiska solnedgångar. Igår morse, när jag precis hämtat in tidningen från brevlådan, såg det ut så här bakom skogen i sydost.

Mitt i "avjulandet" och dammandet var jag tvungen att stanna upp och hämta kameran. Solen lyste plötsligt in och nådde ända in till hörnskåpet, där glasen kastade reflexer. Skåpet är snickrat av svärfar och på toppen lägger jag alltid en bukett torkade smörblommor, som jag byter ut varje sommar.

Svärfar har även svarvat pokalerna som radar upp sig på hyllan. Han var duktig, svärfar.

Igår hade jag två möten. Här vid halv tre, var det Föreläsningsföreningen som sammanträdde. Vi planerar nästa veckas föreläsning av naturfotografen från Träntorp. Två av oss: ordföranden som står bakom och kassören i randig tröja, har varit med ända ifrån starten för trettio år sedan. Många föreläsningar har det blivit sedan dess.

Min syster S skickade en bild på sin magnifika amaryllis. Upp Amaryllis! Vakna min lilla! Vädret är stilla, luften är sval. Hemma hos henne, på hennes gata i stan, ser det inte ut att finnas någon snö. Så här ser det ut idag, hemma på min gata i den lilla galliska byn:

Ha en bra dag och njut av varje ljusglimt!

Minns i november den ljuva september ...

September bjuder på skurar och solsken, om vart annat. Det är lite av ett aprilväder, just nu.

Vill man jaga regnbågar är det ett ypperligt tillfälle.

Det regnade på ena sidan huset och det var solsken på den andra sidan. Jag släppte vad jag hade för händer och grabbade tag i kameran. Och ja, där syntes den, regnbågen! Precis som jag vetat att den skulle.

Maken har skördat vindruvorna och nu bubblar en brygd hemtrevligt i damejeanen. Om en vecka åker jag och Bästisen, min barndomsvän, till vinproducenter i södra Tyskland. Om jag förstått saken rätt så kommer vi att kajka runt på Rhen och Mosel, åka linbana till Lorelei-klippan och smaka på vad vinbönderna där nere har åstadkommit. Recension kommer.

Men tills dess är den en hel innehållsrik septembervecka i Sverige kvar.

Det är så härligt att gå i solen

God morgon!

Tittar bara in en liten snabbis. Ska snart packa bilen för att åka till årets Påskbasar på Casselgården. Men jag vill bara göra ett litet avtryck i bloggen först.

Ve och jag tog en promenix i vårsolen igår eftermiddag. Vi var inte ensamma. Vi stötte på både fyrbenta och tvåbenta soldyrkare längs vägen. Alla fastnade inte på bild.

Hemma igen väntade besked från Skattemyndigheten i brevlådan. Det blir en saftig restskatt i år igen! Suck!

Hasta la vista!

En vanlig lördag i februari

Gråmulen lördag. Brevlådorna hade fått lustiga mössor under natten. Det syns vilka grannar som tittat i lådan.

Vi åkte till norra förorten, där den årliga fotofestivalen utspelade sig. Här på scenen står festivalgeneralen till höger och den charmiga svampexperten till vänster. Byahuset var fyllt med publik och väggarna fulla med vackra fotografier. Föredrag och filmvisningar avlöste varandra i biosalongen. Här snackades skärpedjup och bländare, objektiv och upplösning över en ångande gulashsoppa eller en kopp kaffe.

Tillbaka i centralorten igen fyllde vi på förråden med ost, smör och sill medan vattentornet hovrade över Midsommarberget, för dagen belyst i rosa och violett.

Det var den februarilördagen, det!

Kristi Himmelsfärdsdag 2017 i ett nötskal

Kristi Himmelsfärdsdag 2017 i ett nötskal:

Ovan till vänster:
Äntligen stod prästen i predikstolen,,, Ja, inte var det Gösta Berling, men Jan Wallgren som la predikotexten till rätta medan vi i Bodarne-kören övade i Porla Kapell innan dagens gudstjänst. Där finns ingen el indragen, så kantor Per fick ta till dragspelet.

Ovan till höger:
Makarna Oskarsson bevistade liksom vi familjedagen i Åboholm. Rockbandet i bakgrunden öste på med full kraft: Be ba pa loba...

Nederst till vänster:
Nu står en liljekonvaljbukett och doftar i köket. Den och två tomatplantor från Åboholm blev dagens skörd.

Nederst i mitten:
Makens hatt och kapellfönster

Nederst till höger:
Maken beundrar röd traktor på utställningen. Det fanns tjusiga bilar också.

Detta har hänt hittills och än är dagen inte slut!

Intryck en måndag i slutet av februari

Måndag morgon: Jag hämtar mjuka, varma Lilla Lila och låter föräldrarna sova ut. Vi viskar i skumrasket. Hon pekar med sin lilla hand: Titta dä!!

Gråväder. Utflykt till Askersund. När vi parkerat i hamnen kommer trettio änder vaggande mot oss, förväntansfulla. Ska det vankas något bröd, mån´tro? Jasså, inte det! Några av änderna ger upp hånfulla, hesa skratt: Ha, ha ha!

Vi går runt på kullerstensgatorna, förbi de vackra gamla trähusen. Hipstersonen köper boots på skorea. Vi tittar in på nybyggda kulturhuset vid Alsens strand.

På hotell Norra Vättern gör vi depåstopp. Vagnen rullas in och Lilla Lilas crew servar med gröt, mat och vatten. Medan Lilla Lila avfyrar charmiga leenden till förbipasserande. Inget autografskrivande denna gång, dock.

Farmors eftermiddag består av möte med diakonigruppen, som bland annat planerar årets påskbasar. Sedan är det dags för årsmöte med Röda Korset.

Medan vi sitter runt bordet där på Kupan och sammanträder och äter smörgåstårta utspelar sig ett drama alldeles inpå knuten. När jag till sist är klar att åka hem får jag vara försiktig så att jag inte backar på polisbilen.

Så kan en måndag i mitt liv te sig.

Omväxlande

- Hur har helgen varit, frågar du.

- Tackar som frågar, säger jag. Synnerligen omväxlande!

Gårdagen var vikt åt Grannsamverkan. Den lilla galliska byn hade vårstädning utomhus. Lunden skulle räfsas, gårdsplanen sopas och garaget behövde nya fräscha plankor på södra gaveln. Vi var inte så många som kunde jobba i år. Flera är för gamla och sjuka för att orka, men andra är nyblivna föräldrar och tog med sig sina små ut för en presentation. - 10 kr titten! sa pappa Filip när jag ville glutta på glutten.

Vi skulle snart bli än färre som jobbade. Det bar sig nämligen inte bättre än att Maken skar sig djupt i tumvecket när han bände loss ruttna bräder från garageväggen. Jag fick skjutsa upp honom till närmsta lasarett för att han skulle få såret sytt. - Han gör vad som helst för att slippa jobba, muttrade grannarna.

Väl hemkomna efter lasarettsbesöket började det snöa. Stora, vita sjok föll sakta ner från den grå himlen.

Maken var bekymrad, Skulle han kunna spela på giget hans gubbgäng hade dagen därpå?

Jo, men det gick bra att hålla i plektrumet och gubbarna spelade så det rök! Efteråt smet vi iväg till La Stada och träffade barnbarn. Härligt att få hålla Lilla Lila i mina armar. Bara en och en halv vecka gammal.

Lilla Hjärtat hade fått nya kläder och mannekängade lite. Hon är stora damen nu och växer så det knakar.






Dramatisk kvällshimmel över Närkeslätten, Där fanns cumulus, cirrus, regnbågar, skurar, sol, guldkanter, kort sagt en meteorologs våta dröm. Och jag fotade genom bilrutan.

Men snälla, ingen mer snö! Det räcker nu!