Sista veckan i augusti - Marken och Hjärnkoll

 God morgon!

Så var det sista dagen i augusti 2025 och det känns som om sommaren är över för denna gången. Druvorna mognar i stora klasar på den jättelika vinrankan på husets södersida. Snart är det dags att skörda. Hoppas att fåglarna inte har ätit upp alla. Varje gång jag närmar mig baksidan på huset så flyger det ut en panikslagen tjuvätare ur bladverket.

Igår var det dags för den traditionsenliga Sannerudsmarken, en gemytlig och fin träffpunkt i hjärtat av Tiveden. Längs bygatan radar knallar och konsthantverkare upp sig och mängder av besökare strosar förbi. I flera år stod min vän B-M och jag här som Rosa och Viola och sålde tavlor, vykort och böcker om Tanterna på Villagatan. Men inte i år.

Rosa och Viola som knallar 2017

I år spelade Tivedspôjkera i en välfylld kyrka. Det lät så bra. På min promenad längs bygatan täffade jag gamla grannar, f.d. arbetskamrater, vänner och bekanta och fick många trevliga pratstunder. Det är kanske det som är det allra bästa med Marken. Röda stugor tåga vi förbi, sjöng pappa Olle när vi var på utflykt. Men jag tågade inte förbi utan tog upp mobilen och fotade det vackraste huset längs gatan. - Jaså, du fotar mitt hus? hörde jag en glad röst säga vid sidan av mig. Det var husets ägarinna som berättade om det och som gärna ställde upp som fotomodell på förstukvisten.

Foto: Göran Palmqvist

Under veckan har jag frågesportat flitigt. I tisdags i Uppsala, som jag skrivit om i det förra inlägget, och sedan i torsdags i Hallsberg, där det var SPFs Hjärnkoll. Fjorton lag tävlade och försökte svara rätt på  Nils Dåverhögs svåra frågor. Lag Hallsberg 1 gick segrande ur striden (som vanligt), men vi Laxå Ladies hade i alla fall fjärde bästa poängen, delat med några till. Jag grämer mig fortfarande att jag skrev ett E för mycket i svaret på grundämnet Yttrium, som min lagkamrat kunde. Men jag fick äntligen utdelning av mitt pluggande av landskapsväxter. Fjällsippa heter Lapplands blomma!

Så har jag fått hem bloggböckerna för förra året, 2024. Jag försökte beställa dem redan i januari, men lyckades aldrig slutföra beställningen. Men i sommar fick jag hjälp av Pe att lösa problemet. Så nu är de här, som ytterligare ett familjealbum i bokhyllan. På framsidesbilden vilar vi middag, Lilla V och farmor.

Ha det nu så gott!

Maggan

Djur och natur i Tiveden

Åtminstone två vackra julidagar får vi i år. En av dem, gårdagen, tillbringade vi i Tiveden. Vi tog med oss kaffe och äggmackor och for till Unden. Vägen var kantad med prästkragar. Väl framme var vägen kantad med bilar och båtkärror. Det verkar som det var många som fått lust att fiska. Efter lunchpausen gjorde vi en sväng in i nationalparken. Jag tog den hiskligt branta och hiskeligt smala skogsvägen rakt upp mot himlen och med utsikt över Vitsand. Som väl var mötte vi ingen bil på den sträckan. Men väl vandrare. Jag inser att denna "genväg" kommer vi aldrig mer att köra. Dagen avslutades med paj på egenhändigt plockade kantareller, kyckling, ost och bacon. Gott tyckte både Maken och jag. Och så fotboll på det, på TV förstås!

I söndags kom de här finingarna, Eli och Joy. De hjälpte till med lite sysslor både ute och inne efter att vi ätit gott på restaurang. Och så hann vi med några partier Spite & Malice!

Dagen innan var det Läsarsånger i Tivedstorps lilla missionshus, så som traditionen bjuder. Det regnade men det kom ändå bra med folk.

Kossorna i hagen bredvid gillade visst musiken. De flockades utanför fönstret med sina kalvar och vände sina stora koögon mot oss. Jag tyckte precis att de viftade i takt med svansarna i läsarsången Där som inga kossor dör.

Nu ska jag plocka fram lite lunch åt Maken och mig och sedan kanske vi gör en liten utflykt!

Ha det!

Hå-hå ja-ja, hå-hå ja-ja! Hör vad det blåser i träa idag

Ja, här satt man för ett dygn sedan och lät sig svepas med. Varenda stol var upptagen på Örebro Konserthus när Sven-Ingvars drog igång. Oj, vilka musiker! Ibland lät hammondorgeln och saxofonen som i Bruce Springsteens E-Street Band och ibland fyllde två gitarrer och Oscars röst salen med mjuka tongångar. Jag njöt av Morgon på Kungsholmen och upptäckte att jag kunde varenda ord i sången. Nostalgi. Bandet blandade nytt och gammalt och lät publiken sjunga med i de välkända dängorna. När Torparrock drog igång, då kände vi oss hemma: Hör vad det blåser i träa idag!

Blåste gjorde det minsann också i fredags kväll när det var Ljusfest i Dammtorp i Tiveden. Och inte bara blåste, det regnade småspik dessutom. Så marschallerna slocknade och folket flyttade in i det trivsamma skolhuset. Där underhöll Tivedspôjkera till kaffet. Det blev både Tunna skivor och En sliten grimma och till och med ett potpurri av Sven Ingvarslåtar. Ovan bilder på banden och deras respektive publik. Fotot högst upp till höger är lånat från nätet.

Imorse var marken vit av frost. Bollkryssen var riktigt dekorativ, eller hur?

Ha det!

Sångstund i Tiveden

Fotona nederst till vänster och i mitten är tagna av Lotta Arne.

Så blev det dags att sjunga läsarsånger igen i det lilla missionshuset vid Tivedstorp. Det var en mycket god tillströmning av människor som bänkade sig på de rätt obekväma träbänkarna (tur att det finns dynor!). Tivedspôjkarna kompade och de blev nog imponerade av församlingens röstresurser. 

Innan kaffepausen avslöjade Gunlög Enhörning vem som ligger bakom musiken till världens mest sjungna läsarsång, O Store Gud. Det var en tonårig matros som hjälpte sin kompis Carl Boberg att sätta toner på Carls text, skrivna en åsknatt år 1875. Vad han hette, den blygsamme kompositören, det får jag återkomma till efter att jag läst Det svunna Sverige av Petter Karlsson. PS: Kompositören hette Adolf Pålson-Ingelberg och var bara 12 år gammal när han skrev musiken till O Store Gud. Han ville vara anonym och fick vara det ända tills nu.

Igår tog jag en liten inspektionsrunda i skogen. Hittade bara några få små kantarellbebisar, men det var full fart på fjärilarna.

Ha det gott!

Härlig är jorden

 God morgon!

Nu har jag hängt med Maken och Tivedspôjkera på två gig. Den första spelningen var i Älgarås medeltida kyrka. Det är en tradition att kör, spelemän och allmänheten samlas där en junikväll och skapar musik tillsammans. Så skedde även i år den 4 juni. Det blev en mycket fin kväll, som avslutades på kyrkbacken med att alla sjunger Härlig är jorden. 

Gårdagens Nationaldagsfirande skedde i Dammtorp i Tiveden. Vilken dag! Sol, mycket folk och tal av vårt nya kommunalråd Håkan. Vi viftade med våra flaggor, sjöng Du gamla, du fria, gick tipspromenad och åt rulltårtsbakelse. Tivedspôjkera spelade från scenen och avslutade med ett svängigt potpurri med Sven-Ingvarslåtar.

Innan jag hunnit äta bakelsen och innan det hela börjat, vek sig bänken jag och min vän A satt på. Jag trillade av och rullade som en boll ner för en liten slänt. Det såg nog roligt ut, för de som kommit tidigt. Jag fick hjälp att komma upp och fick tröjan avborstad från boss och skräp.

 

Min arbetskamrat Hillevi har precis fyllt år. Hon är inte helt hundra, för hon fyllde 99 år! Det är alltid roligt att träffa henne, glad och trevlig. Vi delar många minnen från arbetslivet på industriföretaget ESAB. Hon var en av de första som tog hand om mig när jag började där 1979. 

Nej, nu ska jag sätta fart. Det är onsdag och dags att göra sig i ordning för ett pass på Kupan!

Ha det!

 

Våraning

Vårdagjämning - ett vackert ord som betyder att dag och natt är lika långa. Igår morse när jag gick ut för att hämta tidningen hörde jag koltrastens kristallklara toner. Jag kunde skymta den i diset där den satt högst upp i en björk och sjöng.

Vi har varit inbäddade i dimma i några dagar. Jag har passat på att läsa en bok som jag lockades att köpa bara för titeln Under stjärnorna i Paris och för det vackra omslaget. Det är Karolina Schützers debut som författare och den var mysig, en riktig Må-bra-bok.

Ytterligare ett årsmöte har betats av. Denna gång var det hembygdsföreningen i Tiveds tur. Vi höll till i den gamla skolan i Dammtorp. Några Tivedspojkar stod för musiken till kaffet och Gunnar i Bakstugan hade gjort de läckraste smörgåsbakelser man kan önska sig. 

Idag ska jag också umgås med Tivedspôjkarna. De ska spela på Ramundergården och jag ska "rodda" åt Maken. 

Ni får också ha en trevlig vårdag!

Maggan

Marknadsgummorna gick igen

Uj, uj så många hembygdsmarknader det finns att besöka just nu. Maken och jag var engagerade i söndags båda två, men på var sitt håll. Maken försvann norrut för att spela med Tivedspôjkera på Larsmäss i Järnboås. Jag åkte söderut, förklädd till tant Viola, för att tillsammans med tant Rosa vara marknadsgummor i Dammtorp på Tivedsdagen. 

Det märktes att hembygdsmarknaden i Tiveden var efterlängtad. Det strömmade till folk från när och fjärran för att titta på när linet bereddes, spånet hyvlades och järnet smiddes. Det åts ostkaka och varmkorv medan man lyssnade på Två tjejers fräsiga scenshow. 

Värmen steg undan för undan och de flesta sökte sig till skuggan. Det var nog extra svettigt för Norra Vätterns folkdanslag som sist i programmet skuttade runt i sina tjocka dräkter. Vilken prestation!

Själv bytte jag om (inte i en telefonkiosk som Stålmannen) från ljusblå långkjol och basthatt till byxkjol och rattade bilen hem genom de djupa Tivedsskogarna hem till Maken som också haft en bra dag.

Ha det!!

Flamma stolt

Nu blommar den vita syrenen vid husknuten. Varje morgon när jag går och hämtar tidningen stoppar jag näsan i blomklasen och drar in blomdoften. Ungefär som tjuren Ferdinand.

Vilka vackra dagar vi haft under pingsthelgen och Nationaldagen! 

Flaggan flammade stolt mot en klarblå himmel där vi samlades igen i Dammtorp mitt i Tiveden. Tivedspôjkera tog plats på scenen och Björn från bygdeföreningen hälsade publiken välkommen.

Ulla, föreningens ordförande, delade ut flaggor, som vi viftade med när det var dags att sjunga Du gamla och fria och hurra för fosterlandet.

När kommunalrådet Bo hållit tal och fått ett säck med föreningens egentillverkade kol gick vi tipsrunda runt tunet och åt jordgubbsbakelse. 

På söndagskvällen gick T-S med make och jag på bio. Kanske lite "synd" en vacker sommarkväll, men det var häftigt att sätta sig bakom spakarna på ett stridsflygplan och flyga över snöklädda alptoppar. Vi såg förstås den nya filmen Top Gun Maverick. Tom Cruise var sig tämligen lik 36 år senare!

- En kärleksfilm! var det någon som sa i publiken. Och visst fanns det lite romantik, också!

Skogsluft och hemmamys - så blev helgen

Men visst skulle vi väl hinna med en utflykt till i oktober 2021? Solen glimtade fram bakom molnen och det fick oss att brygga en kanna kaffe till termosen och bre varsin macka. Och så gav vi oss i väg till den närmaste urskogen och till sjöarna där. Oj då, det var redan upptaget där vi tänkt packa upp matsäcken. Men sen såg vi att det var bekant folk. Så vi slog oss ner bredvid och fick oss en trevlig pratstund till kaffetåren. Vi fick höra att den strida bäcken en bit bort kryllade av öringar på väg uppströms.

Vi åkte vidare och stannade till vid vattenblänket vid Röa Broa. Jag gick en liten bit på leden och njöt av barrdoften. Vid parkeringsplatsen satt en tomte och bligade på mig. Ja, då menar jag inte Maken utan en liten en som satt i en blomsterplantering (se bilden i mitten i nedre raden).  

På vägen hemåt såg vi att vägrenarna var duktigt bearbetade av vildsvin, de hade luckrat upp jorden ordentligt. När vi kom upp på väg 205 igen, var det slut på friden. Det var gott om trafik och en vansinnesomkörning hade kunnat sluta mycket illa, inte bara för marodören som körde om två bilar och mötte en tredje nästan kylare mot kylare. Puh!

Då var det fridfullare igår, då vi firade äldsta barnbarnet Eli, som fyller 13 år imorgon. Här har hon fått en teckning av kusin LL. Barnbarnen det är väl ljuset i mörkret, i alla fall!

Det här med sommartid och vintertid, skulle det inte slopas? Det röstar jag för, i alla fall!

Ha en bra ny vecka och månad!

So long!

På måfå

 God morgon!

Vad hittade vi då på att göra, denna söndag? Det blev en spontanutflykt. Vi åkte mot området där det verkade vara minst moln och mest blå himmel. Det blev Tiveden igen.

Tiveds Lanthandel har uteservering, så där slog vi oss ner för lunch. Jocke rekommenderade lammkorven å det varmaste. - Det har jag aldrig ätit förut, sa Maken. - Då blir det den godaste lammkorv du aldrig har smakat, sa Jocke. Och det var verkligen gott!

Efter en bra stund där i solskenet åkte vi söderut längs bygatan och upp på vägen mot Undenäs. Sjön Unden låg kav lugn den här dagen och molnen speglade sig i vattnet. Vid den lilla hamnen var jag tvungen att ropa Stopp, här vill jag fota. Förutom den vårliga bilden längst upp i inlägget fick jag korn på en citronfjäril som åt lunch på en scilla.

Eftersom Norra Vätterns konstrunda pågick, besökte vi en av stationerna. Anna Bergström, keramiker, höll till i en björkhage och visade sin häftiga konst. 

Ja så blev vår oplanerade söndag, en fin dag att minnas.

PS: Passade på att göra en webbartikel till Sydnärkenytt om Anna. Här är länken till den.

Lanthandeln med extra allt

Härom dagen var jag tillbaka i Sannerud, den lilla idylliska byn vid sjön Unden i Tiveden. Det är en plats jag gärna återvänder till. En gång i tiden drömde vi om att bosätta oss där, Maken och jag.

Denna gång var ärendet att intervjua en kvinna som snart går i pension från sitt jobb som vaktmästare på kyrkogården och i kyrkan. Hon har varit med om betydligt fler än "fyra bröllop och en begravning" under sina många år i tjänsten. 

Innan jag lämnade byn för denna gång tittade jag in till Tiveds Lanthandel. Oj, så fräscht och fint de fått det, lanthandlarparet. Förutom den berömda charkdisken med allehanda godsaker i och livsmedelsdelen längst in i lokalen, finns nu en liten restaurang och en bardisk. Tänk att sitta där på barstolen och dingla med benen och sippa på en Pina Colada! 

Men det fick bli en annan gång. Nu köpte jag ett vackert bröd, en stark ost och så en väääldigt lång, nybakad Tivedspizza, att ta med hem. Den räckte gott och väl till både lunch och middag för Maken och mig. Bilden på pizzan är tagen i somras på parets uteservering Luripompa och min bordskompis är ju barnbarnet Lilla Hjärtat.

Titta noga på bilden längst upp till höger. Jag försökte fota tre rådjur från bilen, men innan jag fått upp kameran och vevat ner bilrutan hade de förpassat sig till andra sidan av gärdet. Om du zoomar in bilden ordentligt, så kanske du upptäcker dem!

Idag är det ett ruggigt väder, så det blir nog inga naturobservationer för mig!

Ha det!