Jag tar bladet från munnen

En helt vanlig hösthelg har förrunnit utan större åthävor. Det har blivit en kortare promenad, lite trädgårdspyssel och inomhusaktiviteter. Jag hann också med att putsa sovrumsfönstren innan regnet, så då kunde jag se den dubbla regnbågen ordentligt. Vi firade slutet på Makens dietvecka med kronärtskockor, rostade smörgåsar med avocadoröra, egen nypotatis och rödvin.

En fundering: Varifrån kommer alla lustiga uttryck i svenskan ifrån? Det måste förbrylla alla de som kämpar med att lära sig språket. Jag minns en arbetskamrat från Holland, som drog på munnen åt Små grytor har också öron. Jag hade inte tidigare tänkt på hur det låter, egentligen. Men vi har:

• Få betalt för gammal ost
• Svinhugg går igen
• Liten tuva stjälper ofta stort lass
• Lägga rabarber på
• Ta bladet från munnen
• Sticka under stol
• Tunna tunnor skramlar mest
• Topp tunnor rasande
• Han har en skruv lös
• Smida medan järnet är varmt

Listan kan göras mycket längre. Jag kan nog säga att jag tagit bladet från munnen i helgen, kronärtskockans delikata blad. 

A pro på blad:

Foto av pussel jag lagt på datorn och sparat.

Glad måndag på er!

Maggan

Innan frosten

Gårdagen kändes kall, krispig och vintrig. Solen lyste över frosttäckt mark. Den första vinterdagen hade kommit.

Helgen tillbringades med barn och barnbarn. Barnbarnsflickorna provade sina "outfits" inför stundande Halloweenfester. Fast LL har sin prinsessklänning på sig även till vardags.

Maken lagade fylld kyckling enligt svärmors recept. Första gången jag åt rätten var kycklingen en stor kalkon, som jag köpt av en arbetskamrat. Jag stod för dukningen i orange, svart och vitt. Morötterna matchade duken.

I fredags tog Maken och jag en sväng för att leta fornlämningar inför hans dragning på Hembygdsföreningens medlemsmöte i november. Vi åkte på drumliner och såg ekbackar och stensättningar. Högen på bilden ovan heter Torshögen och ligger mellan Kumla och Fjugesta. Den tros komma från yngre järnåldern och innehålla klanhövdingen Tor.

Idag väntar jobb på Kupan och körövning i Finnerödja. Hoppas att jag kan ta ton utan att hosta denna gång. Biverkningen av blodtrycksmedicinen är besvärlig.

Ha det gott!

Hjulafton för alla motorfans

Det har handlat rätt mycket om motorfordon de senaste dagarna. Jag har dels varit vikarierande reporter på Askersunds Car & Bike meeting idag och dels co-driver till Maken som rattade radion vid Midnattssolsrallyt vid Björstorp igår.

Det var trängsel och gemyt i Sjöängsparken. Vi träffade vår kompis A från A-sund och min syssling och hans sambo och hann byta några ord innan motorerna vrålade loss.

Lägg märke till att kompisen A matchar båten bakom honom.

Släktträff i hamnen

En monstermotorcykel som används vid dragstertävlingar runt om i Europa startades av ägaren och åhörarna höll för öronen. Jag släppte öronen något ögonblick för att kunna ta den här bilden: Vad gör man inte för konsten?

Bilarna stod uppradade och kråmade sig i solskenet. Det var ju skönhetstävling på gång.

Igår fanns det också skönheter bland bilarna. I den historiska klassen puttrade fordonen fram i ganska maklig takt.

Maken och jag anlände nästan först av alla, flera timmar innan det började. En vänlig gammal man kom och hälsade oss välkomna till Björstorp och presenterade sig och byns invånare, som alla hette Oskarsson.

Den här mannen var också väldigt tidigt på plats. Sedan var han inte så ensam längre. Vi var nog kring 250 personer som samlades på gårdstunet och i slänten för att se rallybilarna rulla förbi.

Rallypubliken är ett tåligt släkte. Får man bara lite varm korv och får se sina favoriter slira förbi, så tål man väl lite regnskurar då och då. Mannen i vit T-tröja är från Trollhättan och inbiten rallyfantast. Ja, rallyfantaster var nog de flesta förstås.

När Stig Blomqvist åkt förbi i sin vita bil var deltävlingen över och alla vek ihop sina campingstolar och tog med sig sina kylväskor och lommade iväg till bilarna. Själva fick vi vänta tills allra sist och åkte sedan ståndsmässigt efter blåljuset.

Hemma hos kung Magnus och drottning Blanka

Den vackraste vårdagen i år inföll igår. Den tillbringade Maken, svåger, svägerska och jag i Vadstena, denna historiska plats, för att fira varandra och våren. Svägerskan har fyllt ett antal jämna år och Maken kommer att fylla. Vi beslutade oss tidigt i våras för att boka in en helg på Klosterhotellet och nu blev den av.

Min vackra, ärtiga svägerska

Efter besittning av de trevliga rummen och efter Afternoon Tea/Coffee i finsalongerna blev vi guidade runt i omgivningarna. Guiden Bengt berättade med stor inlevelse om kungar, drottningar, munkar och nunnor. Han berättade att den stora tegelladan bredvid katedralen var Sveriges äldsta hus, som först varit en konungaborg och sedan ett nunnekloster. Nunneklostret invigdes 1384, ett årtal vi inte fick glömma, sa Bengt.

Kort siesta innan vinprovning och middag

När vi senare satt i Kungasalen och provade viner, var det inte utan att man kände historiens vingslag. Man kan undra vad kung Magnus Eriksson och hans drottning Blanka hade tyckt om det sällskap som nu bänkade sig vid de grova träborden och tittade, luktade och smuttade på olika viner. - Smakade det inte lite läder? Tyckte man sig inte förnimma en doft av petroleum?

Man fick rosor på kinden

Därpå följde middagen i Kapitelsalen i munkklostret. Huvva, så gott! Vad sägs om Hummersoppa, Oxfilé med KarlJohancrême och Hallonparfait? Perfekt!

Solen hade precis gått ner bakom horisonten när det var dags att knalla tillbaka till våra rum. Träden avtecknade sig som svarta silhuetter mot kvällshimlen, som glödde i orange och purpur.

Idag, innan vi styrde kosan hemåt igen, gick jag till kryddträdgården och blomsterlanden. Nunneörten blommade på ängen i tusental, vita och violetta blandat. Klosterliljornas tid var över.

En härlig vårhelg med mycket fin samvaro och nya upplevelser är till ända.

Sköt om er och njut av våren!

Att vara här och där och hit och dit!

Ett bildsvep från kursdagen på Stjärnholm med vår duktiga instruktör Sofia Hultman.

Dagarna svirrar förbi som ett MTV-flimmer. Blir nästan snurrig. Nu är det söndag kväll och jag är alldeles utpumpad. Jag som så förnumstigt pratar om att vara här och nu. Jojo! Hur gör jag själv? Jag är både här och där och hit och dit.

Tvåårskalaset hos min lilla Lila blev väldigt lyckat och trevligt. Födelsedagsbarnet var väldigt glad och skrek av förtjusning varje gång hon öppnade ett paket. Och det blev några glada utrop för Mormor, Morfar, Farmor, Farfar, Farbror, Kusin, Mamma och Pappa hade alla paket att öppna.

Mmm, utsökt! sa Lilla Lila och tjuvstartade på tårtan

Dagen efter klev jag upp före fem på morgonen, Solen höll faktiskt på att lysa upp himlen i öster redan när jag hämtade in tidningen. Och när vi en timme senare satt i bilen, fyra körmedlemmar på väg till en kursdag på Stjärnholm, hade den illröda solen hävt sig upp ovanför horisonten.

I Stjärnholm fick vi lära oss att truta med munnen med hjälp av en kork, att artikulera ordentligt, att stå rätt från fötterna till fotabjället med mera, att vi har massor med muskler som kan samverka till att vi får fram fina toner... Som vanligt fick vi mycket god mat, dagens lunch var helt vegetarisk.

Och idag var det också tidigt upp, fast inte lika tidigt, och iväg till Ramundeboda kyrka eftersom jag och Malin skulle vara kyrkvärdar. Det blev en fin stund och sedan knallade jag över till Casselgården, där Röda Korset ordnade ett vårlunch för äldre i kommunen. Maken spelade med i bandet på scenen, Tivedspôjkera förstärkt med Anna Dahl, och jag hjälpte till med uppläggning av mat och med disken.

Så nu är jag både trött i fötterna och i huvudet! Tänker bli en soffpotatis ett tag och smutta på ett glas vin!

Ha det!

Helgen i ett påskägg

Helgen har kommit och gått. I lördags var det dags för den årliga Påskbasaren på Casselgården, den som vi i diakonigruppen ordnar. Vi hade bakat en massa gott bröd till kaffeserveringen och till lotteriet. En dag i veckan hade vi bundit påskkransar och dekorerat påskris som vi sålde på basaren.

Det blev en bra slant att skicka in till fasteinsamlingen. Ve, körkompisen Ma med döttrar och jag samsades vid ett loppisbord, där Ma:s urgulliga kycklingar gick som smör i solsken. Lille Hugo, min exgranne, stod för ett bord alldeles själv. Av honom köpte jag två pyttetomatplantor. Gunnel spred skön stämningen genom att spela härliga melodier på piano. Rätt var det var rev hos loss med en rivig boogie woogie.

När jag kom hem var Lilla Lila på besök. Hon underhöll Farfar medan hennes mamma och pappa gjorde en shoppingrunda. Även jag hann njuta av hennes sällskap en liten stund.

Det blev en solig söndag, då Gumman Tö gjorde stora framsteg. Själv gick jag på födelsedagskalas hos en gräbba som fyllde 85 år.

Ja, det var den helgen, det! I eftermiddag ska jag debutera som jazzsångerska tillsammans med Anna, Vi blir ackompanjerade av två fantastiska musiker. Lite pirrigt. Håll tummarna!

Gott i helgen som gått

Det här är helgen, som just förflutit, i ett nötskal. Lördagen ägnades åt att rusta för och sedan njuta av Afternoon Tea på Casselgården. Internationella gruppen hade bjudit in Eva Söderström, färgstark konstnärinna och författarinna från Norrbotten. Hon berättade om sina tavlor av bibliska kvinnor. Alla hade de stora, själfulla ögon, kanske som Evas egna. Sedan utbröt rena frosseriet av hembakade bakverk; scones med grädde och marmelad, muffins, kaffekakor, bitar, gurksandwich ... B och jag hade fullt sjå att hälla i te från kannor med Himmelsgott, Skärgårdste och Earl Grey. Detta evenemang blev en fullträff för de som var med och ett gott tillskott till fasteinsamlingen.

På söndag morgon vaknade jag tidigt och blev förskräckt när jag tittade på termometern: minus sjutton grader! Huvva! Som tur var steg temperaturen och låg väl kring nollan denna soliga dag.

Nu var det körsång som gällde: Mariasånger med Bodarnekören. Vi sjöng i två kyrkor och hade våffelkalas där emellan.

Efter besöket hos frissan MP för några dagar sedan.

Nu startar en ny vecka, full av upplevelser. Eller som exkollegan sa: Ny dag, nya beröm!

Sköt om er och klä er varmt, om ni ska ut!

I mitten av mars

Gumman Tö av Elsa Beskow

Den 12 mars, det är då våren kommer påstår min vän U som fyllde år igår. Nog för att det regnade och töade, men det tar nog tid för gumman Tö att ta sig an de jätteberg av snö som plogbilen åstadkommit. Det ska dessutom bli kallare idag igen, så det blir att gå försiktigt! Hör ni det?

Laxå-Röfors-laget

Den där första vårdagen, igår, så var det dags för årets drabbning i frågesport. De två senaste åren har mina medtävlare och jag gått segrande ur drabbningen, men denna gång lyckades vi inte lika bra. Det var svåra frågor och vi var väldigt stolta över att få full pott på motorsportfrågorna, vem hade väl trott det? Sedan gäller det att läsa frågan ordentligt också. Jag var så bergsäker på att jag kunde svaret som jag trodde jag var rätt ensam om i lokalen: att Fatima Bremmer skrivit den bok som vann Augustpriset 2017 för fackböcker. Men frågan var vem boken handlade om: Blenda Nordström. Bittert!

Födelsedag och bröllopsdag

Efter avslutad kamp åkte Maken och jag ner till den sydvästra förorten och firade födelsedagsbarnet U. Han är lika ungdomlig som han alltid har varit, trots att han igår fyllde 70 år och hade många flaggor på tårtan.

Jag bad honom berätta om sitt liv. När han berättade om sitt sommarjobb som cyklande brevbärare som 14-åring, så förstår man att det var länge sedan. Han delade ut pensionspengar till 21 pensionärer på landsbygden. Otänkbart idag att släppa ut en tonåring på cykel med en massa pengar i postväskan! Och på vart enda ställe ville man bjuda den unge postiljonen på kaffe.

Marie Lundblad

Den här kvinnan, Marie Lundblad, gillar att vandra och det har hon gjort med besked! Hon har gått hela 80 mil, från Saint Jean le pied de port till Santiago de Compostela. Hon berättade om den här vandringen med stor inlevelse och charm på en "kvinnofrukost". Det kändes nästan som om man gick där själv.

Foto: Therese Magnusson

Det här ögonblicket måste jag också berätta om. Lille Sebastian döptes i söndags och en gladare kille får man leta efter. Han fullkomligt älskade när prästen Simon hällde vatten över hans huvud tre gånger. Hans lilla ansikte strålade när Simon höll upp honom till allmän beskådning. Sedan tultade han vattenkammad omkring med en psalmbok i famnen och såg riktigt myndig ut i sin skjorta och väst. Han brås helt klart på sin morfar som är kyrkvaktmästare.

Ha en bra tisdag och halka inte!

De kommo från öst och väst(erås)

God morgon!

Regndroppar slår mot fönstret och ännu har nyheterna från världen inte nått mig. Jag sitter här i ljuset från datorn och tittar på glimtar från den helg jag nyss varit med om, en riktig väninnehelg.

I torsdags dök de upp, barndomsvännerna Su och I. Su har jag känt sedan jag föddes, våra mammor låg på BB samtidigt, och sedan har vi följts åt i varenda klass. Vi har tillbringat sommarlov tillsammans, vi konfirmerades på Gotland av farbror Gösta, vi åkte till London och Frankrike, vi var aupair i Grenoble, hon var tärna på mitt bröllop och följde med på bröllopsresan till Österrike, hon är gudmor till äldste sonen, vi började vårt arbetsliv på samma företag.... I kom in i vänkretsen i tonåren, då vi gick i gymnasiet. Med henne har jag åkt skidor, lyssnat på konserter, druckit choklad i lekstugan, dansat på maskerad på "Rotan", åkt ut till hennes familjs ö i arkipelagen .....

Vad vi har pratat minnen nu i helgen! Men vi har också skapat nya minnen:

Promenad i vår lilla stad
Dragspelstoner från Maken
Flygande Jakob från ugnen
Besök i idyllen A-sund
Lördagsförmiddag med Melodikrysset
En dans på rosor - showkväll i La Stada
Stilla stund på kyrkogården framför Sus farbrors grav

Allt ackompanjerat av min hosta, som låter som en gammal Austin med startproblem. Men jag har fått god omvårdnad av I som är distriktssköterska, så nu är jag definitivt på bättringsvägen. På teatern på lördagskvällen slapp jag störa med hostattacker, som tur var. Då satt vi allra längst fram, jag på plats nummer 1, och det var ytterst nära att vi fått Babsan i knät. Däremot fick jag en svettig kram av en av dansarna.

Dags att ta sig an den nya dagen.

Sköt om er!

PS: Fick just bilden nedan av en klurig, göteborgsk ängel och den passar ju finfint:

Minnet är mig nära

Allhelgona-helgen 2016 har vi just lämnat bakom oss. För min del bestod den av väldigt mycket körsång. Bodarnekören sjöng på lördagen både i Tived och i Finnerödja och vi bjöd på bland annat Stad i ljus, Halleluja, Minnet är mig nära,,, Det blåste kraftigt när vi avslutade på kyrkbacken med Härlig är jorden. På söndagen var det Laxå-körens tur att sjunga i just Laxå. Mats blåste i flygelhorn och Kalle spelade på piano och kören sjöng i fyra stämmor. Tillsammans blev det en skön harmoni.

Mina tankar har varit hos mina föräldrar mest hela helgen. Jag tände ljus i ljusgloben för dem många mil från kyrkogården där de ligger. Men min kära systerdotter tog sig an graven i Hovdestalund på eget initiativ och såg till att den såg fin ut och att ljus tändes. Så skönt att ha omtänksamma unga vuxna i släkten.

På fredagskvällen träffades ett litet gäng "tjejer", forna arbetskamrater, och hade en skön samvaro med god mat och utbyte av tankar. Vi är på olika ställen i livet, två av oss är inne i jobbkarusellen och två av oss har stigit av men är fullt upptagna ändå. Trots att det ibland går lång tid innan vi träffas, så är det förunderligt lätt att hitta tillbaka till nära samtal.

Sedan helgen har det fallit en hel del snö. Nu ska jag hämta in morgontidningen och undrar just om jag får pulsa fram.

Kulörta lyktor

Uppe t v: Henry med döttrarna till en f.d. bandmedlem, uppe t.h.: Ingeborg "Pösa" gestaltas av Anna-Greta, Nere t.v.: Våra väninnor hemma i köket, nere i mitten: spelarhustrun A med syster från Kungälv i samspråk med makarna O, nere t h: Sven och Viola tar sig en redig svängom under kulörta lyktor

Helgens fester har övergått i grå vardag. Dimmolnen hänger tungt över marken idag. Ännu sitter de flesta löv kvar på grenarna och fågelskaror kalasar vilt på rönnbären i dungen bakom huset.

Själva hade vi kalas både hemma och borta. Våra tyska väninnor lyste upp köksbordet på lördagskvällen och på söndag lunch hade vi kärt besök av Lillasyster L och hennes man K-O. De bevistade den femte föreställningen om Adolf Vestlunds orkester, som hölls på Casselgården inför en skaplig mängd besökare.

Stämningen var hög och dansarna röjde på dansbanan. Maken glänste med sitt gitarrsolo på scenen och jag bjöd upp kommunalrådet till en svängom.

Äntligen har jag läst ut en synnerligen lättviktig romantisk roman och nu längtar jag efter något intressantare. Denna hög väntar på sängbordet men jag tror att jag börjar med en bok jag lånat, "En linje över Kina".

Men först väntar höststädningen i trädgården.

Au revoir!

Rapport från en baklucka

Igår fick jag frågan på Messenger: -Har du lust att åka på bakluckeloppis i Hova imorgon? Och, varför inte. Det kunde vara roligt.

Strax efter sju i morse åkte vi iväg, Ve och jag. (Ve och Fasa?) Vi hade tryckt in bord, stolar, kartonger och påsar med sådant vi skulle kunna avvara och matsäckskorg i min lilla bil. Plåten nästan bågnade, men det gick att stänga dörrarna.

Vi var tidigt på plats på den stora parkeringen vid Lisas Krog och kunde börja plocka upp. Snart fylldes planen framför oss med fler loppissäljare. Och två timmar senare strömmade kunderna in. Det blev många trevliga möten, både med bekanta och obekanta. Det blev ett köpslående och prutande och glada skratt. Ve var lyckosam och fick en hel del sålt. Jag mycket mindre, men så hade jag inte hunnit få med mig så värst mycket heller.

Det var ett härligt brittsommarväder och vi njöt av att vara ute i solen. Timmarna gick fort och snart vände vi kosan hemåt igen, nöjda och glada med dagen. Nästa år kommer vi tillbaka.

Hösthälsningar,
Maggan

Snart

Snart väntar några härliga dagar med min vän PO66 i Körsbärsdalen vid foten av Pyrenéerna. Hon är gräsänka i en vecka och jag flyger ner och gör henne sällskap. Vi planerar att susa iväg i hennes röda Mini, nedcabbat och med solglasögon på. Upp i bergen ska vi ta oss och besöka en och annan medeltidsby, sitta på uteserveringar, strosa i gränder ...

Men innan dess är det en skön helg då jag ska packa lite, greja i trädgården och på söndag kväll håller vi Andrum i Ramundeboda träkyrka. Temat denna gång blir Livslust, ett synnerligen aktuellt ämne.

På riktigt och på låtsas

Trollkarlen Gandalf i Idyllien

En innehållsrik helg har det varit.

Lördagen bjöd på stadsnöjen: lunch på restaurang med Lilla Hjärtat med fler samt bio med söner och Make. Vi såg The Hobbit införda 3D-glasögon. Filmen var rik på hisnande, vackra landskapsvyer. Man fick se sagovärlden från ryggen på en örn, till och med. Ibland var det lite väl mycket "action"-scener för min smak, Jag blir sömnig av det.

Sent på kvällen kom ett SMS med ett nödrop, som krävde "action" av ett annat slag. Ondska och barbari visar sig inte bara på film. Maken och jag drog i de tåtar vi kunde. Förhoppningsvis hjälper det.

Väldigt unga fikagäster hade det gemytligt.

Söndagen var fredligare. Alla barn som döpts under året var inbjudna tillsammans med sina familjer på familjemässa och efterföljande dopfest. Många småttingar kom och gladde sig åt tårta och ballonger.

På kvällen höll Åsa, Jan-Kenneth och jag ett Andrum under temat Ljuset. Vi är glada att så många kommer och att så många visar att de uppskattar detta andningshål.

Långhalsar

Våren är på väg. Det visade inte minst sångsvanparet i dammen igår morse. Jag var tvungen att stanna till och plocka upp kameran och skjuta iväg ett skott.

Paret var kanske på väg till svanrasten i Tysslingen dit det redan har kommit stora mängder svanar, cirka två veckor tidigare än förra året.

Helgen har varit bra. På lördagen förberedde vi vår resa genom att

skaffa Euro och några vårplagg. Sedan drack vi kaffe hos unga familjen. Lilla Hjärtat förevisade alla sina dinosaurier. - Var är mina långhalsar? utropade hon oroligt innan de dök upp bakom "horngänget". Här leks det inte med dockor! Nej, här ska det vara hårdhudade urtidsödlor.

På söndagskvällen gick Maken och jag på ortens biograf och såg "Simon och ekarna". Vi var inte ensamma i salongen. Det var säkert ett 40-tal ortsbor som letat sig dit och som fick känna på en fläkt av fyrtiotalets Göteborg och Bohuslän.

Mitt hjärta stannar här ...

... så hette passande nog pjäsen vi såg igår kväll i Västerås. En bit av mitt hjärta tillhör min hemstad och det är alltid lika roligt att återvända. Kära syster L och svåger K-O hade ordnat med en härlig helg. Efter fisksoppa och saffranspannkaka blev det en stund framför brasan i "nystugan" och sedan hämtade vi vår Elsie för besök på teatern.

Pjäsen var något av en nostalgitripp, den också, med nedslag i 60, 70, 80 och 90-talets Västerås. Ett av temana var Längtan, längtan bort och längtan hem.

Vi avslutade kvällen hemma hos Elsie och diskuterade livets mysterium i stearinljussken vid köksbordet. Damen på det sepiabruna porträttet i collaget ovan är Elsies farmor. Elsie berättade att en besökande man för några år sedan hade utbrustit: - Nu har jag blivit förälskad! Förmålet för lågan var just damen på porträttet

Idag tog lillasyster och jag en tur med bland annat besök vid våra föräldrars grav. Vi hann också med en runda runt stan, som växer så att det knakar. Det är lite Manhattan-känsla över bebyggelsen vid hamnen, det moderna, spacade Västerås.

Innan vi åkte västerut, rakt in i solnedgången, träffade vi min systerdotter A och hennes J och fick en fin pratstund.

Så nöjd och belåten med helgen kan jag ta mig an den väntande vardagsveckan!

Ha det så gott!

PS: Jag tyckte precis att jag hörde talgoxen i morse!