Idag för 102 år sedan

Idag, den 16 december, för 102 år sedan föddes den här kvinnan. På bilden så strålande glad framför ett bord fyllt med lysningspresenter. Hon skulle snart gifta sig med mannen hon träffat på en promenad med Skid- och Friluftsfrämjandet. 
 

De gifte sig i Ängsö kyrka utanför Västerås. Med på bilden är deras syskon och lille syskonbarnet Sverre. Kronan hamnade lite på sned och det kom både sol och regn i den, berättade mamma Barbro. För det var hon som blev min mamma, vilken tur jag hade!!

Här sitter hon och jag och en för mig okänd kvinna utanför restaurangen uppe på Vattentornet i Västerås. Två tanter i hatt och handväska spejar ut genom fönstret mot fotografen/pappa. Bilden andas 50-tal och sol och sommar. En favoritbild!

Tack mamma. Jag tänder ett ljus för dig ikväll!

Just idag

Just idag, den 16 december, skulle Mamma Barbro fyllt 98 år. Tyvärr gick hon bort redan 1978 endast 56 år gammal. Jag minns med saknad hennes varma väsen, så omtänksam, så känslig. Jag kan skatta mig lycklig som har haft en sådan mamma som hon. 

Hon var mycket konstnärlig. Bilden ovan är ett arbete i en akvarellkurs för Hermods. Jag har många vackra bilder från hennes hand. 

Under etiketten Mamma här på bloggen, kan du hitta flera inlägg om henne. 

Storasyster Anna-Greta (som skulle fyllt 100 år häromdagen), mamma Anna, lilla Barbro och storebror Sven.

 

Såsom i en film

Överst: Skådespelarna i Såsom i himlen, solnedgång från bussfönstret
Nederst: Svampstället på Hötorget, dags att åka hem, stekt strömming på Kajsas Fisk

Nu förstår jag mina två tyska väninnor som åker upp till Stockholm och ser Såsom i himlen en gång i månaden. Det är en stark berättelse som innehåller mycket kärlek, vänskap, sorg och humor. Morgan Alling som Arne får en att skratta, Rikard Björk som Tore får en att röras, Christopher Wollter väcker avsky som hustruplågaren Conny och så all underbar musik och sång. Tur att jag köpte med en CD så att jag kan lyssna när jag vill.

Maken och jag åkte med en bussresa över dagen och fick några trevliga timmar tillsammans med grannen MÅ och hennes svägerska innan föreställningen. Jag passade på att äta stekt strömming på Kajsas Fisk på Hötorgshallen. Mumma!

Igår eftermiddag gick MÅ och jag på bio här på orten. Vi och alla andra fruntimmer i grannskapet såg Downtown Abbey. Jag var nog rätt ensam om att inte ha följt den på TV, så jag hade lite svårt ibland att hänga med i vem som var vem. Men vilka miljöer! Och vilka kläder. Maggie Smiths ampra änkenåd är så rolig. Hon kan verkligen snörpa på munnen.

Min mamma var en av tjänstefolket på en engelsk herrgård 1948. För att lära sig engelska jobbade hon som husa på Hawling Manor hos familjen Prescot, mannen brigadör och frun hovdam. Hon skrev en dagbok då med teckningar och foton. Så här såg hennes och kompisen Kerstins schema ut varje dag.

Klockan sju var det dags att vakna, 07.30 drog mamma Barbro ifrån gardinerna,
08.00 torkade golven i korridorerna  och 08.30 frukost med Kerstin och Nannyn

Efter frukost blev det disk, bäddning, städning 

En rast med Kerstin vid fyratiden innan herrskapets sovrum skulle göras iordning för natten och gardinerna dras för igen.

Jag tror att mamma skulle ha gillat Downtown Abbey och känt igen sig en hel del.

Familjehelg kryddad med flamenco

Klockan är bara halv sex på morgonen och här sitter jag och ugglar framför datorn. Mobilen ska väcka mig klockan sju, ifall jag skulle slumra in, ifall min egen skärmsläckare går in. Jag blev väckt strax efter fyra då ett sms kom in med svar på en enkät jag ställt till församlingstidningen Bodarne-Magazinet. Och sedan gick det inte att somna om.

Många intryck från den gångna helgen i Uppsala snurrar runt i hjärnan. Det har varit en helg med många goda samtal med människor vi har varma relationer med men som vi träffar allt för sällan.

Överst: Gitarrfestival i Konserthuset, höstsol över mig, Svägerska och Svåger. Nederst: Besök på butiken Studio 54 där jag fyndade vackert plagg, spatsertur med Svåger, Lillebror och Storasyster. Än blommar det i rabatterna

Från fredag eftermiddag till söndag förmiddag umgicks vi med vackra Svägerskan och hennes rare make. Vi blev bortskämda och ompysslade med god mat och dryck och med ett festligt besök på konserthuset. Där var det stor final på den årliga gitarrveckan, där Göran Söllscher spelade tillsammans med en ensemble från Murcia Fantasia para un gentilhombre. Minnesbilder från en annan tid strömmade mot mig, en tid då jag var aupair i Grenoble hos den gitarrspelande Jo och hennes två barn. Då lyssnade jag ofta på en LP med Rodriguez.

Resten av söndagen tillbringades tillsammans med mina kusiner, på en stor, luftig balkong högt ovanför marken. Det är sällan vi ses, men så roligt det är när det äntligen blir av. Vi hjälpte varandra att minnas vårt ursprung och bakgrund. Vi la pusselbit efter pusselbit. Och ändå är det många bitar kvar!

Vi härstammar alla från denna kvartett syskon: Storasyster Anna-Greta, lillebror Bengt, lillasyster Barbro (min mamma) och storebror Sven. Alla kusiner kunde inte vara med, men det blir förhoppningsvis fler sammankomster.

Igår var det stor samling i Casselgården. Två chefstjänstemän informerade seniorer om vad som händer och sker i kommunen och Britt-Inger och jag lättade upp det hela med att sjunga duett till Pers ackompanjemang på pianot. Det blev några gamla schlagers, de satt bra!

Nej, nu är det dags att sätta igång dagens sysslor! Ha det gott, ni därute!

Kontraster

Idag, den 16 december, skulle mamma Barbro fyllt 95 år om hon hade levat. Här sitter min fina mamma med mig och en bekant i sommarsolen uppe på Västerås vattentorn. Innanför fönsterrutan sitter två damer i hatt. Den ena har nog noterat fotografen, min pappa Olle, för hon ser lite trulig ut. Pappas spegelbild syns i rutan. Visst andas bilden harmoni? Ljuva femtiotal.

Bildcollaget nedan andas inte lugn och ro! Man ser rött!

Det har i sanning varit en intensiiiv vecka, fest varenda dag:

Måndag: Födelsedagskalas
Tisdag: Körsång på äldreboende med efterföljande kaffekalas
Onsdag: Grann- och vänfamiljen bjöd på middag
Torsdag: Julbord hos härliga Ghuncha
Fredag förmiddag: Julgröt med volontärerna på Kupan
Fredag kväll: Julbord med exkollegorna (vi var 57 personer!)

Guschelov har vi en vit helg alldeles festfri. Man kan bli trött på rött.

Till Mamma

Käraste Mamma Barbro!

Idag tänker jag på dig extra mycket. Jag saknar dig så. Du har varit borta i 39 år redan, men när som helst kan jag framkalla ditt väsen, din varma personlighet, din omtänksamhet. Du var min trygghet under min uppväxt, till dig kunde jag komma med mina sorger. Du stod i hallen när jag skulle ut på galej och fållade upp nysydda klänningen. Du köpte flera mössor till mig när jag var sjuk och behövde muntras upp. Du bokade tid för mig på Toras Salong på Stora Gatan när jag var bekymrad över mina tonårsfinnar. Men det där med sexualupplysning var du inte så värst bra på. Du började förklara med röda kinder, men du såg så generad ut att jag avbröt dig. - Mamma, du behöver inte. Det där kan jag ta reda på själv, sa jag.

Först som vuxen har jag förstått vad modig du var som redan 1948 for ut som hushållshjälp till England. Det kan inte ha varit vanligt på den tiden. Eller när du tog jobb i Stockholm på en reklambyrå, där de retade dig för din västmanländska. Eller när du började studera igen på Komvux och fixade toppenbetyg.

Jag är mycket stolt och tacksam över att ha haft just dig, Barbro Elisabeth, till min mamma!

Din dotter

PS: Länkar till det jag skrev på Mors Dag 2011.

Mamma var med!

Mamma Barbro på promenad i den svenska naturen

Idag är det OS-final igen för svenska fotbollsspelare. Det ska bli spännande. Förra gången vi var med vann vi med 3-1. En som var med då det hände, den 13 augusti 1948, i London var min mamma Barbro. Hon satt på plats på Wembley och skildrar det hela i sin dagbok. Det skrev jag om för fyra år sedan.

Själv bänkar jag mig framför TVn ikväll. Hur det än går i denna match, så är det en seger för de svenska tjejerna.

Men innan dess har vi en regnig augustifredag att uppleva.

Ha det!

Ååå tjejer!

Liljekonvaljer hör till Mors Dag. Jag hittade dem på mitt liljekonvaljställe i en glänta i skogen och plockade en fin bukett. Jag kunde inte ge dem till min mamma, eftersom hon är borta sedan länge. Däremot gav jag dem till en vän som sitter i rullstol nu och som inte kan ta sig ut till blommorna längre.

 

Ve hade gjort varsin bakelse åt oss och jag hade tagit med en termos med kaffe. En liten stund med småprat och några goda skratt gör så mycket för välbefinnandet.

 

 

Idag har mina söner hört av sig och gratulerat på Mors Dag. Ibland har vi träffats hela serven och ätit lunch tillsammans just den här dagen. Bilden är från ett sådant tillfälle när vi var på restaurang Fatburen. Här står vi, tre mammor, och har det riktigt fnissigt. Jag måste påpeka att min svärdotter inte petar sig i näsan. Det ser bara ut så!

 

Jag fick två fina söner men inte någon dotter. Därför är det extra roligt att familjen har fått så underbara unga kvinnor i familjen som Ani ovan och som Em. Dessutom har Lillasyster L:s söner också tre alldeles fantastiska flickvänner, som jag fått lära känna. Och med krutpaketet och charmisen Lilla Hjärtat bådar det gott inför framtiden. Tjejer, tack för att ni finns!

 

Här är mamma med mig, den förstfödda av tre döttrar. Hon gav mig så mycket och jag tänker på henne ofta. Jag tror att jag har fått hennes förmåga att se det sköna i det lilla, att njuta av stunden. Av pappa har jag ärvt äventyrslusten och i viss mån rastlösheten. Jin och Jang!

Nu önskar jag er en riktigt god natt!





En sommardag nu och för länge sedan

Igår när jag strosade nedför Lassånavägen hade jag god tid på mig och hann att upptäcka dessa vackra vyer. Det finns så mycket i omgivningen som är värt att betrakta och beundra.

Idag, för 62 år sedan, skrev min mamma i sin anteckningsbok:

"Margareta föddes kl 13.45. Ett underbart litet människokryp! Olle sände mej fem djupröda rosor. Så lycklig man kände sig när allt var över och man så småningom rullades in på sitt rum med flickebarnet på armen. Solen sken och himlen var blå och rosorna doftade!"

Så härligt att läsa mammas kärleksfulla rader och veta att jag var ett efterlängtat barn.

Bästisar

Mamma Barbro i svampskogen

Maken är på ett seminarium idag och jag har varit hemma och stökat. När jag ledsnade på det satte jag mig att titta på bildskatten som min pappa lämnat efter sig.

Hittade bland annat dessa härliga bilder, som slår an en ljuv ton i hjärtat.

Här är mammas bästisar, Ulla och Torborg, med sina barn på promenad på Djäkneberget i Västerås. Jag har en vit rosett i håret och äter päron, eller kanske päronglass. Kan det vara lillasyster S i vagnen, månne? Jag kan inte påminna mig att jag sett den här bilden förut. Men den får mig att minnas.

Ett OS-vittne från London 1948

Mamma Barbros biljett till OS-finalen i fotboll 1948

För 64 år sedan var det också Olympiska Spel i London. Då var min mamma husjungfru på en herrgård, ett manour house, utanför Cheltenham. Tillsammans med den andra jungfrun, Kerstin, åkte hon till London för att under några dagar bevista spelen och turista i staden.

Kerstin och Barbro

Så här skriver hon i sin dagbok (som är en riktig skatt för mig!!):

"På onsdagen och torsdagen den 11 - 12 augusti hade vi storrengöring i kök och skafferi och sedan åkte vi till London över två dagar. Den första dagen regnade det och vi såg inte så mycket av London. På kvällen tog vi "underground" ut till Wembley Stadium och träffade en norrman i kupén och han gjorde oss sällskap. Vi lyckades få bra platser, varifrån vi hade en fin utsikt över planen, där de världsberömda spelen försiggått.

Läktarna började fyllas av folk, varav åtskilliga var svenskar. Flaggorna vajade och den olympiska elden flammade.

Kvällens program inleddes med en gymnastikuppvisning av svenska kvinnliga och manliga elittrupper. Till och med solen sken upp då flickorna tågade in och dansade fram sitt program. Deras uppvisning efterföljdes av spänstiga pojkars mera kraftfulla prestationer. De var skinande vita när de kom på banan, men efter en stunds konfrontation med den leriga gräsplanen blev åtminstone byxbaken svart.

Sedan följde fotbollsfinalen mellan svenskar och jugoslaver och till vår förtjusning vann de våra med 3 - 1. Det var ett stolt ögonblick då de fick mottaga guldmedaljen och "Du gamla, Du fria" ljöd ut över stadium, vilket förresten hände tre gånger under kvällens lopp, då svenskar vunnit första pris i andra av dagens tävlingar."

Kerstin och Barbro hade inte lyckats ordna hotellrum, så till slut tvingades de tillbringa natten i en ruin, ett sönderbombat hus "medan månen sken in genom de tomma gluggarna."

Nu ska jag återvända till dagens OS via TV-utsändningarna. Mamma såg på TV redan då, 1948, hos en judisk familj i London, och hon tyckte att det nästan var som att vara på bio, står det i dagboken.

Sköt om er!

Till min mamma

Kära Mamma Barbro!

Det är snart 33 år sedan du gick bort, en solig dag i början av juli. Hela våren hade du kämpat med vad du först trodde var ryggont efter snöskottning men som visade sig vara något mycket värre.

På den tiden var jag en ung fru och mamma till en liten pojke. Vi bodde femton mil ifrån föräldrahemmet. Varje helg åkte jag hem och besökte dig på lasarettet tillsammans med pappa och mina systrar. Ofta fick du komma hem några timmar, någon gång fick du stanna över natten till och med. Varje helg lyste solen, minns jag. Du värdesatte varje minut vi fick vara tillsammans. Jag fick inte ens gå och köpa en tidning till dig på besökstid, du ville att jag skulle vara nära.

Det var du som uppmuntrade oss, när det istället var vi som skulle ha uppmuntrat dig. Personalen på sjukhuset tyckte att du och pappa var som nyförlovade, den här tiden. Fast du hade sådan värk, ville du inte ta för mycket smärtlindring som skulle hindra dig att uppleva nuet. Du målade en vacker bonad som personalen satte upp till glädje för dina medpatienter.

Jag tror att det är du som har lärt mig att uppskatta och uppleva det vackra och sköna i livet. Du tyckte till och med om att stå med händerna i diskbaljan och titta på alla färgerna i såpbubblorna. Du älskade djur och natur. Vår skygga hittekatt valde dig att vara med när hon födde fyra små kattungar. Hon gick och hämtade dig när det var dags.

När jag ser nyponrosor så tänker jag speciellt på dig. Det var din favoritblomma och snart är det dags för dem att blomma i alla hagar. Några har jag redan sett på vår resa till Frankrike.

Jag kan framkalla dig i minnet när jag vill. Jag minns dina goda och uppmuntrande ord när jag var orolig och ledsen. Jag minns dina varma händer. Jag minns ditt väsen, ditt omtänksamma, vänliga sätt, men också att du kunde fräsa till när du tyckte att något var fel. Ibland skymtar du fram hos mina småsystrar, där jag ser likheter.

De här blommorna är till dig, fotade utanför min dörr i morse.
Mors Dag 2011

Barbros brittiska båttripp

I min gamla blogg skrev jag om när mamma Barbro upplevde OS-finalen i fotboll Sverige - Jugoslavien 1948 på plats i Wembley, London. Innan fotbollsmatchen startade uppträdde svenska gymnaster på planen. En av dem var Christinas mamma, upptäckte jag till min stora glädje när jag läste den intressanta bloggen Stribergs Station.

Båda flickorna åkte med båten M/S Saga, Barbro i juni. Efter sju timmar på tåget från Västerås var hon framme i Göteborg. Det tog lite längre tid på den tiden.

Mamma skriver i sin dagbok: "Det var grant att se över hamnen från Sagas däck. Stora båtar låg där och lyste vita, röda och svarta i kvällssolens sken. Så småningom kom en liten lotsbåt, som skulle visa oss vägen ur hamnen, och den stora vita ångaren började sakta röra på sig och följa den lilla svarta i kölvattnet."

Mamma delade hytt med en flicka, AnnBritt Nilsson, som skulle jobba i en familj i tre månader. De hade sällskap hela resan. På morgonen rullade båten otrevligt. Flickorna letade upp varsin vilstol på 2:a klass däck, virade in sig i varsin filt ("bara nästippen stack upp") och tillbringade överfarten där.

Intrycket av England från tåget från Tilbury till London var rätt dystert. "Allt såg så grått och trist ut. Små kyffen med flaxande tvättkläder utanför, fabriker och gräsvallar emellan." I London stannade hon denna gång bara några timmar men hann få några intryck som hon tecknade ovan och som hon skrev med ord: "Urgamla taxibilar med roliga typer till chaufförer, kvinnliga stadsbud, kvinnor med cigaretter i munnen, lustiga barnvagnar, en tiggare som spelade grammofon i rännstenen."
Mammas slutdestination var Hawling Manor, Andoversford, där hon skulle jobba hos den fina familjen Prescott. Där fanns en svensk AGA spis, ett riktigt underverk, som mamma tecknade av. Mer om mamma Barbros öden och äventyr i England kanske kommer någon annan gång.
Idag ska vi så småningom åka in till Staden, äta lunch med kompisen A, sönerna, svärdottern och lilla Isabelle. På kvällen blir det föreställningen Lejonets Unge i det vackra gamla teaterhuset vid bron. Det låter som en alldeles utmärkt lördag, eller hur?