Innan måndagen bryter ut

Randigt 

Så är det sista dagen i september 2019. Helgen har varit lugn och skön. På lördagskvällen hälsade vi på i La Stada. Träffade barnbarnsflickorna LH och LL medan deras föräldrar var på olika kalas.

Kurragömma

Tjejerna lekte intensivt, trots den stora åldersskillnaden. LH är så fin med sin lilla kusin och låter henne styra och ställa.

LL och Farmor läser Draken med de röda ögonen

LL lät sig lugnt nattas av Farmor, först lite kvällslektyr i soffhörnet.

Nu är det måndag med jobb på Arkivet och sedan Eftermiddagscafé på Casselgården,

Ha en bra dag, du med!

Tillagt senare på dagen: 

Nej så blev inte dagen alls. På väg från parkeringen till Arkivet föll jag handlöst i asfalten, tjongade i huvudet så att ögonbrynet sprack. Hand och knä svullnade. Tur att Maken var med och kunde lotsa mig till vårdcentralen. Av de andra tänkta aktiviteterna blev intet.

Tillagt tisdag morgon:

Fick knappt upp ögat när jag vaknade. Måste visa mig för folk idag. Skrämma små barn och gamla tanter. Har ett ärende till La Stada tillsammans med Maken. Jag får skjuta honom framför mig.

Till vänster: måndag förmiddag Överst till höger: måndag eftermiddag
Nederst till höger: tisdag morgon

Soppa och Skottlandsminnen till lunch

Igår hade jag ett trevligt uppdrag i Örebro. Jag blev inbjuden att prata om vår resa till Skottland och North Coast 500 miles förra året. Svärdottern Em, som är värdinna, hade ordnat så fint med affischer, bra lokal och härlig soppa. Fler borde kolla upp Husets Cafés trevliga soppluncher och få sig något till livs, både andligt och lekamligt.

Mina sötebrödsdagar är över. Det är konstaterat att jag har diabetes och har fått vrålstarta med två tabletter dagligen. Har fått träffa doktor Chin, labbsköterska och diabetessköterska redan och snart blir det ögonbottenundersökning. Hoppas att jag får stopp på de härjande sockerligisterna. Diabetessköterskan Maritha gav mig lite hopp om att synen ska bli bättre om blodsockret sjunker. Jag håller tummarna och ska försöka kämpa bort överflödskilona.

Än så länge är sötsuget besvärligt!

Såsom i en film

Överst: Skådespelarna i Såsom i himlen, solnedgång från bussfönstret
Nederst: Svampstället på Hötorget, dags att åka hem, stekt strömming på Kajsas Fisk

Nu förstår jag mina två tyska väninnor som åker upp till Stockholm och ser Såsom i himlen en gång i månaden. Det är en stark berättelse som innehåller mycket kärlek, vänskap, sorg och humor. Morgan Alling som Arne får en att skratta, Rikard Björk som Tore får en att röras, Christopher Wollter väcker avsky som hustruplågaren Conny och så all underbar musik och sång. Tur att jag köpte med en CD så att jag kan lyssna när jag vill.

Maken och jag åkte med en bussresa över dagen och fick några trevliga timmar tillsammans med grannen MÅ och hennes svägerska innan föreställningen. Jag passade på att äta stekt strömming på Kajsas Fisk på Hötorgshallen. Mumma!

Igår eftermiddag gick MÅ och jag på bio här på orten. Vi och alla andra fruntimmer i grannskapet såg Downtown Abbey. Jag var nog rätt ensam om att inte ha följt den på TV, så jag hade lite svårt ibland att hänga med i vem som var vem. Men vilka miljöer! Och vilka kläder. Maggie Smiths ampra änkenåd är så rolig. Hon kan verkligen snörpa på munnen.

Min mamma var en av tjänstefolket på en engelsk herrgård 1948. För att lära sig engelska jobbade hon som husa på Hawling Manor hos familjen Prescot, mannen brigadör och frun hovdam. Hon skrev en dagbok då med teckningar och foton. Så här såg hennes och kompisen Kerstins schema ut varje dag.

Klockan sju var det dags att vakna, 07.30 drog mamma Barbro ifrån gardinerna,
08.00 torkade golven i korridorerna  och 08.30 frukost med Kerstin och Nannyn

Efter frukost blev det disk, bäddning, städning 

En rast med Kerstin vid fyratiden innan herrskapets sovrum skulle göras iordning för natten och gardinerna dras för igen.

Jag tror att mamma skulle ha gillat Downtown Abbey och känt igen sig en hel del.

Onsdag en vecka senare

Lennart Palm, känd från Melodikrysset, Svartån vid Dagmarstorp, Nederst Kanalen vid Vårdcentralen dit jag gått för att kolla upp mina blodvärden, undertecknad i bilen, syster S;s charmiga bild på flicka i röd kofta.

Ibland är det lite småtrögt med bloggandet, men nu tittar jag in i alla fall.

Igår träffade vi en trevlig man från Lerum, Lennart Palm. Han skulle föreläsa på Kunskapens Hus och ville gärna kolla vår vackra kyrka när han ändå var i trakterna. Maken och jag visade runt och vi tog även en sväng till Ramundeboda kyrkogård, eftersom Lennarts stora hobby är gravvalv. På kyrkogården står ju det fina Rosenholmska gravkapellet. Dit in vill Lennart gärna komma, men det får bli en annan gång och utan mitt sällskap!

På kvällen i Kunskapens Hus höll Lennart en strålande föreläsning med titeln Från gravvalvsvarligt till dödskul. Vi skrattade mycket och lärde oss om tjusiga herrar från länge sedan: greve Axel von Fersen som togs av daga av en folkmobb, Harald Stake som inte kunde läsa och skriva men som det gick bra för ändå, Rutger von Aschenberg som fick så många barn etc, etc. Synd att det var många som missade detta tillfälle till ett stycke svensk historia. Men Lennart kommer kanske tillbaka med del två.

Nej, nu ska jag gå och träna lite line dance!

See you!

En helt vanlig onsdag i september

Dimman var tät igår morse när Maken och jag färdades mot grannstaden i norr. Ibland såg man bara några meter framför bilen. Jag hade tid på BVC för ett cytologprov, som vi hoppas ska visa sig vara negativt.

Hemma igen började vi tillverka kåldolmar, ett riktigt hantverk. Det räckte till en ordentlig kålpudding också. Maken rårörde lingon från frysen, så gott.

Eftermiddagskaffet drack vi med kompisen Ve. - Tänk om vi skulle åka och hälsa på vänfamiljen i Kosovo, diskuterade vi.

Kvällen avslutades på den mysiga restaurangen Dahlins tillsammans med diakonigruppen. Skratt, prat och god mat.

Somnade proppmätt!

Minns i november den ljuva september

Återupptäck dagen den 10 september för fem år sedan uppmanar mig min Huawei. Och då upptäcker jag ljuvliga bilder från dagen då PO66 och jag strosar omkring i Venedig, läppjar på en Campari på Markusplatsen och knallar över alla de små broarna i labyrintsystemet.

Det fick mig att kolla bland mina bilder vad som hände andra år i september månad:

September: En cocktail av dimma, sol, svamp, resor. Överst till vänster är kompisen Ve och jag på loppmarknad i Hova. Vi delade på ett bord och jag minns att det gick bra för min kompis.

September är en bra månad för resor. Under många år reste jag och C på bokmässan i slutet av september, Vi bodde på Styrsö i lugn och ro och tog oss in till det brusande folklivet bara under fredagen.

PO66 och jag har också rest tillsammans i september månad, i Frankrike och till Venedig, som sagt. Barndomsvännen Su och jag har varit vid Rhen och Mosel förra året och år 2015 var vi i Estland på spa vid en helig sjö.

Idag ligger dimman tät över nejden, fast det skulle bli en solig sommardag. Jag har varit i kontakt med både ost- och västkusten. I öster skiner solen, men i väster regnar det.

Kanske dags för ytterligare ett dimmigt foto?

Det ska vi fira

Den här veckan präglas av födelsedagsfirande av vänner. I måndags firade vi Li på Marieberg.

I går, tisdag, var det Bs tur att fylla. Diakonigruppen bänkade sig vid kaffebordet. B hade bakat så gott kaffebröd och hennes barnbarn hade gjort festliga tårtor. Systrarna A och U skötte om oss och hällde upp kaffe. På bordet låg en fantastisk duk som B både skapat mönstret till och vävt. Jag trodde inte att man kunde väva sådant själv. Imponerande.

Det var bara början. Fler vänner kommer att firas innan veckan är slut.

Lite i hatten

Barnbarnen och jag fick lite "hattfnatt" innan de skulle ge sig iväg hemåt igen efter besöket hos oss. LH blev så förtjust i sin, som hon också passade extremt bra i, så den fick följa med henne hem.

LL såg fram emot att få gå på dansskola på söndagseftermiddagen. Det riktigt strålade om henne.

Ha en skön höstvecka!