Vitt och svart

Oj, vilken inledning på sportlovsveckan! Under måndagen vräkte det ner snö. Det var som hela vinterns alla snöflingor ramlade ner på en och samma dag. På tisdagen var vi tvungna att få fram bilarna. Maken skulle lämna blodprov och jag skulle jobba på Kupan. Det var bara att hacka sig genom de isiga snövallarna, borsta och gräva bort halvmetern snö på bilarna och sedan skrapa av permafrosten på fönstren. 

Igår onsdag vågade vi oss iväg till syster och svåger i Bergslagen, de som bor på Blomsterkullen. Det var skönt att komma fram efter turen på delvis snömoddiga vägar. I deras kök sprakade elden i spisen och på bordet stod en god och värmande pumpasoppa och väntade.

Från en gren på det knotiga gamla fruktträdet hängde småfåglarnas lunchservering.  En flock rödbröstade domherrar trängdes med talgoxar och blåmesar. På en annan av trädets grenar hängde en röd gunga och väntade på våren och barnbarnet.

Idag, torsdag, byttes det vita ut mot svart, när det blev klart att Putin gjorde allvar av sina hot och lät ryska trupper attackera Ukraina. Hur kan vanvettigt maktbegär få vinna över människoliv? Arma ukrainare och arma ryssar, de vanliga människorna, som du och jag, som bara vill få leva sina liv i lugn och ro. Måtte det finnas människor som vågar gå samman och gå ut på gator och torg och sätta stopp för detta totala vansinne!

Jag avslutar med dikten jag läste idag som parentation på ett årsmöte:

Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans,

någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly.

Någonstans, o någonstans har alla tågen gått och alla klockor stannat.

Någonstans inom oss är vi alltid här och nu,

är vi alltid du intill förväxling och förblandning,

är vi plötsligt undrans under och förvandling,

brytande havsvåg, roseneld och snö.

av Erik Lindegren

Höjdpunkter under andra OS-veckan

 

Måndag

Veckan började bra med Alla Hjärtans Dag. Mina väninnor och jag gjorde en utflykt till det stora köpcentrumet, första gången på mycket länge. Mina inköp var måttliga: En lampskärm för 25 kr på loppis och ett set babykläder till en ännu ofödd, efterlängtad lillebror. När vi gick fick vi varsin ros av varuhusvärdinnan.

Onsdag

Lunchkonsert i kyrkan, lunch med Maken på Dahlins, tipspromenad och grillad korv i Byggemarken och på kvällen bio. T-S, B-I och jag såg Döden på Nilen. Antalet människor tagna av daga överträffade de som brukar gå åt i Midsomer. Men vilka vyer och vilken elegans. Och Hercule Poirot med sin välfriserade mustasch löste fallet förstås.

Fredag

Fredagsutflykten gick till Hardemo och S:t Olofs källa. Vattnet sägs bota mot gikt, men jag tyckte att brunnen såg lite murken ut, så jag vågade mig inte på att smaka. Men på skylten står det:

Du vandringsman på vägen går

kom hit och drick, du svalka får.

Ty vattnet äger samma kraft

som i St Olofs tid det haft.

Övriga höjdpunkter i veckan: OS-guld för skidskyttedamerna, silver för Jonna och Maja, guld för Sandra Näslund. Martin Ponsiluoma klarade silver i skidskytte trots hemska kastvindar och kyla. Curling-rysare idag: Lag Edin tog guld och Lag Hasselborg brons. Jag har haft fjärilar i magen och hållit tummarna hårt, dag ut och dag in. Snart är OS över och jag kan pusta ut.

Imorse såg det ut så här när jag hämtade in tidningarna:

Snön hade fallit ymnigt medan vi sov. När solen gick upp blev det så vackert.

Ha det så gott!

Bland drumliner, rösen och ekar

Fredag och solen skiner = utflykt! Väderleksutsikterna var inte lika lovande för helgen, så Maken och jag passade på att ta oss ut i omgivningarna medan det var vackert väder. Som vanligt åkte vi dit näsan pekade. Egentligen ville jag se om det kommit några sångsvanar till Närke. Här om dagen flög det tre ropande svanar lågt över våra huvuden. Men den första fågelobservationen fick jag redan på baksidan av huset. Två stjärtmesar pickade på talgbollarna vi har upphängda där.

I Viby betade herr och fru Sångsvan på fältet bakom hembygdsgården. Våren är på gång.

Vid Viby Hembygdsgård ligger Stommens ekäng, en vacker lund med knotiga gamla ekar där det bor läderbaggar, enligt informationsskylten. Någon bagge fick jag inte syn på, men njöt av utsikten över gärderna mot Viby kyrka.

Det röda huset låg och gonade sig i solen. Vore det inte för de tända adventsstakarna i fönstren så skulle man få vårkänslor.

Vi följde drumlinen norrut. Böljande kullar, ekar och fält med stenrösen. Vid Botåsen gjorde vi ett nytt  stopp. Här bodde det människor redan på bronsåldern. De har satt sina avtryck genom det stora röset, Drakrösan, grav för urgamla närkingar. 

Bredvid ligger en nyare grav, nio stenar som bildar en s.k. domarring. Talet nio var magiskt och folk trodde att de dödas själar skulle tas om hand bättre om de var omgivna av nio stenar.

Nu var det min själ dags för lunch. Magen knorrade. Efter att ha letat oss fram på små vindlande vägar i trakten kring Hackvad, nådde vi fram till civilisationen. 

Ha det!

Nästan bara sport

Nu får man sitt lystmäte av vintersport. OS-elden är tänd och det är spännande att följa våra svenska idrottshjältar i spåren. Så många medaljer som redan trillat in! Johanna Sundling och Maja Dahlqvist sopade banan med konkurrenterna i sprintern. Imorgon får vi hålla tummarna för Frida Karlsson. Men i längdtävlingarna saknar jag SVTs Jakob Hårds och Anders Blomqvists välbekanta röster och det är något med det skarpa, hårda ljuset över de kinesiska bergen som känns sterilt.

Det har inte varit något skidföre här hemma, precis. Vissa dagar har det varit grått och regnigt. Då kan man stryka, städa, läsa en bok eller kolla på film.

Härliga Förnuft och känsla som TV-film, bok i posten från syster S och strykning på G

På Kupan är det full fart. Där surrar det ordentligt. Igår fick vi in massor med saker och kläder till försäljning, jag tror att folk har börjat vårstäda. Vi hade också bra med kunder, men sent på eftermiddagen fick vi "rödvästar" en lugn stund runt fikabordet. Vår praktikant bjöd på hembakat. Jättegott, som Tina skulle ha sagt.

Idag blev det ett litet reportage till webben från vårt fina bibliotek. 

Sköt om er!

 

Fågel, fisk och mitt emellan

 A pro på glädjeämnen som jag skrev i förra inlägget, det största glädjeämnet är barnbarnen. Ett av dem fick jag glädjas åt i helgen, då LL kom och hälsade på tillsammans med sin pappa och mamma. Jag skickade ett MMS på min lilla gäst till min konstnärliga syster S: Vi ritar och genast fick jag svar: Jag ritar också. 

LL ritade fåglar. Jag tycker att de ser snälla och glada ut. Jag hann inte med någon fågelräkning i helgen, annat än dessa 2.

Matglädje: Under helgen bjöd jag mina gäster på två rätter jag inte provat tidigare, en gryta med torskrygg, lök, crème fraiche, dijonsenap mm och en gratäng med kyckling, broccoli, ädelost. Gott blev det!

I fredags invigdes den tjusiga återvinningscentralen i Laxå med högtidstal, bandklippning och grillad korv. Jag var utsänd reporter och snickrade ihop en webbartikel som du kan läsa här.

Idag vänder vi blad, ett almanacksblad, för idag är det den första februari. Lite närmare den ljusnande våren.