Mot bättre vetande

Det var två år sedan vi utsatte oss för detta, VP, DD och jag: spänningen, nervpirret och fjärilarna i magen. I måndags var det dags igen för PRO-vetarna, distriktskampen i frågesport. Denna gång kunde inte DD deltaga, så AS hoppade in istället. 

Första frågan gick inte bra. Trots att vi egentligen kunde svaren så snurrade det inte tillräckligt fort i skallen. Men det tog sig. Det blev en spännande upplösning. Tre lag, bland annat vi, hade samma poäng inför sista frågan. Gubbarna i mitten på bilden, Kumla-laget nr 1, vann med en poängs marginal före Pålsboda-Sköllersta och oss i Laxå-laget.

Testa själv och se vad du kan. Vi fick två minuters betänketid per fråga. Här är länken du kan klicka på.

Idag är det föreläsningsdags. Vi i SPF har precis lyssnat på en kille som visade bilder och berättade om Tanzania och Zanzibar. Han hade fångat många spännande djur med sin kamera. Jag matchade föreläsningen med min gamla skjorta med elefanter, lejon, tigrar på. Och om en stund är det dags för Föreläsningsföreningen och Hans Sandberg att berätta om Kuba och Jamaica. Kul att komma ut och resa lite, även om det bara är i fantasin.

Tjingeling!

Det är något bortom bergen

Kurt-Ola Lindgren i berättartagen Foto: Gullvi Tahler

Än är årsmötenas tid inte över! I onsdags hölls årsmötet för vår hembygdsförening och Kurt-Ola Lindgren inledde det med bravur. Han berättade intressant och personligt om Dan Andersson, som omkom för 100 år sedan på ett hotellrum i Stockholm.

Dan Andersson

Han blev bara 32 år gammal. Vad har vi inte gått miste om av hans skaparkraft, när han redan vid så unga år hade åstadkommit så många fantastiska dikter. Kurt-Ola framförde flera av dem dem med sin starka, vackra röst: Omkring tiggarn i Luossa, Till min syster med fler.

Fådda blommor

Vid årsmötet avgick Maken som ordförande efter elva år och jag passade också på att avgå ur styrelsen. Vi avtackades med varsin vacker blombukett. De står nu och lyser på köksbordet.

Snart ska Maken och jag ge oss ut på vårspaning! Mitt på en vardag! Lyxigt!

Åter i Nora

Laxå Hembygdsförening bjöd in till en dagsutflykt till den fina lilla staden Nora. Solen lyste över oss hela dagen och förstärkte färgerna i täpporna där det fortfarande blommade för fullt. Vi hade utmärkta ciceroner: Noras hembygdsförenings ordförande Eva guidade i Göthlinska gården, ett borgarhem som fått stå orubbat sedan 1886 då Agathon Göthlin flyttade in med sin familj. På Nora Brygghus berättade Kurt-Ola om konsten att brygga öl. Han frågade skälmskt om vi var en hembrygdsförening.

Efter en lång lunchpaus med god och fräsch mat på Bryggerikrogen blev det promenad. Den före detta stadsarkitekten Anders visade stolt upp "sin" stad. Vi fick följa med in i hemliga trädgårdar, längs små gränder ner mot den spegelblanka Norasjön, vi fick se den charmiga mixen av hus från tre olika århundranden.

Jag köpte några vackra ljusmanchetter av en mässingssmed som minne av den trevliga dagen.

Nu har jag dammat varenda bok i hela huset. Där fanns böcker som väckte läsminnen, böcker som jag inte visste att vi hade, olästa, vällästa, mammas gamla flickböcker, tjocka gamla släktbiblar, receptböcker, resehandböcker, Bra Böckers gröna uppslagsverk, romaner, deckare, biografier... Jag räknade till 1894 stycken och med posten samma dag kom den 1895:e. Och då har jag inte räknat alla STFs årsböcker som min farfar och min far samlat sedan 1900.

Bokhyllorna gömde inte bara böcker. Fram kom en påse hundgodis, ett gammalt brev, ett favoritrecept på kokoskakor, en inträdesbiljett till Norrvikens Trädgårdar från 2008....

Idag ska jag rösta i kyrkovalet och sedan deltaga i en körkonsert i Gullspång med Sonja Aldén.

Ha en skön söndag!

Tanter kan, och farbröder också!

Idag förvandlades jag till Viola ännu en gång: Upptill elegant med snofsig hatt och pärlhalsband men nertill i blommiga Foppadojor. Min stackars stortå gick inte in i några andra skodon. Men vad då! Huvudsaken att man är hel och ren, det sa alltid mamma.

Vi hade en trevlig dag ändå, Rosa och jag, där i Rotundan i Garphyttans Folkets Park där PRO firade 75 årsjubileum. Man ville visa upp och inspirera till olika hobbysysselsättningar som vi gamlingar kan ägna oss åt. Det kan vara måleri, korgflätning, träsnideri, körsång, line dance...Damerna som stod som grannar till oss hade sytt de vackraste kassar och väskor. Vi visade upp våra böcker och färgglada vykort och tavlor.

Tuffa brudar i cowboyhattar, ledda av Gullvi och Gerd, dansade en snygg och snärtig line dance. Ser själv fram emot att börja höstterminen snart. Måtte stortåeländet ge sig.

Rätt var det var dök det upp ett bekant ansikte i vimlet. Mossfolk med familj besökte parken, mest för att lyssna på det häftiga bandet som spelade grekisk musik så fantastiskt bra. Kul att byta några ord, alldeles på riktigt.

Det var så vackert på hemvägen. Den som älskar bulliga moln hade lätt fått sitt lystmäte tillgodosett ikväll. Vi var tvungna att tvärbromsa och vända för att fånga Toftens blanka vatten och cumulusmolnet som speglade sig i sjön.

September kan vara så vacker.

Imorgon är det repetitioner inför Läkarmissionens konsert med Sonja Aldén. Spännande.

Jag säger som Nicke Lilltroll: Mossa, mossa, alla människobarn!

I början av augusti

Min "tantkollega", konstnären bakom de tre tanterna, fyllde jämt igår och fick själv en vacker kudde i present. Motivet var givet: Rosa, Viola och Gullan, förstås!

Så har vi klivit in i augusti månad. Det känns. På morgonen kan fönstren, som stått lite på glänt, vara immiga av fukt. Tidningen i brevlådan är också lite fuktig och jag skakar den innan jag tar in den i huset, så att eventuella tvestjärtar inte följer med in.

De flesta blommorna i trädgården har blommat över, men än överraskar en och annan ros mig med att visa upp sitt vackra ansikte. Tomaterna mognar i sina krukor på uteplatsen och druvorna kämpar på för att hinna bli blå och söta innan det blir för sent. I år hade halva vinrankas frusit, men den tog sig, som väl var, och sträcker nu sina gröna, slingrande armar åt alla håll.

På lördag hålls Hembygdens dag även här på vår lilla ort. Det ska bli tårtfrossa och trubadur och så ska vi inviga vårt nya utställningsrum. Det har varit så roligt att göra i ordning det. Som att leka med dockskåp i kolossalformat.

På det gamla skåpet hänger min farmor Agnes vackra tvådelade klänning och på klädstrecket hänger rejäla laxrosa benkläder i charmeuse, inte farmors!

En rolig fest hölls av och för min tantkollega, hon som gör alla härliga bilder på de tre tanterna Gullan, Rosa och Viola. Hon fyllde jämna år igår och släkt och vänner samlades i hennes trädgård för att fira. När regnet föll satt vi torra, men ej torrlagda, i uterummet och åt god mat, pratade och sjöng. En trevlig kväll att minnas länge.

Gruvligt

I våras fick hembygdsföreningen två inramade svartvita fotografier från Röda Korset. De kom ifrån ett nedlagt glasmästeri och hade blivit kvar där eftersom kunden aldrig kommit och hämtat ut sina bilder. Med hjälp av det som stod på baksidan på tavlorna kunde Maken och jag spåra motiven till Kopparberg, närmare bestämt till Katarinagruvan i Kaveltorps gruvområde. Maken kontaktade deras hembygdsförening och så blev det bestämt att vår förening skulle komma på besök och lämna över tavlorna.

Igår blev det av. Vi var tjugo medlemmar som tog chartrad buss upp till Kopparberg och fick en fin dag bland museer och vid gruvhål. I ett av huset tog en tysk herre emot. Han hade skapat ett miniatyrlandskap av just Kaveltorps gruvområde, med alla detaljer minutiöst placerade på rätt ställe. Vilket pillergöra!

Utsikt från kaffestugan Loftet

Det blev en sen, men mycket god lunch på Värdshuset Älgen och sedan ett litet stopp i Nora Folkets Park, där jag precis hann köpa mig en basker och handledsvärmare inför den kommande vintern.

Men, den där vintern får gärna dröja!! Eller hur?

Hemma hos Saxon

Bandet Inge Widars, interiör från soldattorpet, okänd babykille jazzade till musiken, Lilla Hjärtat uppskattade trollkarlen (bild från NA) och "lokalreportern" Björn Palmkvist var konfrencier.

Vi var många delegater församlade i Gällersta Forngård när dörren for upp med ett brak. Jag vände mig förskräckt om och fick syn på en äldre man med käpp som bestämt kom inklampande mot podiet. Det var husets tidigare ägare Saxon som gick igen, missnöjd med att det dansades framme vid scenen. Ja, sen såg jag ju att det bara var någon som klätt ut sig och kunde pusta ut.

Det var Örebro Läns Hembygdsförbund som hade årsstämma och den leddes elegant och ledigt av landshövding Maria Larsson. Hon var rolig, trevlig och personlig och gjorde ett mycket gott intryck.

Vår landshövding utan vikingahjälm men med Hembygdskeps

Här har hon fått en keps, böcker och en blomma som tack för hjälpen vid förhandlingarna.

Efter buffélunchen gick vi ut i solen. Nu var det dags för hembygdsfest även för allmänheten. Vi tittade på smide och växtfärgning och stoppade in huvudet i några av de små husen på gården. På grusplanen spelade Inge Widars och det lät bra, mycket bättre än vad namnet antyder. På scenen i slänten musicerade den yngre generationen.

Rätt var det var dök Lilla Hjärtat med "anhang" upp. Och hon roade sig så hjärtligt att hon hamnade i Nerikes Allehanda.

Idag har Laxå-kören där jag ingår sjungit på ett soppcafé på Casselgården. Det gick jättebra och alla var nöjda. Programmet hette Sånger från den gamla goda tiden och innehöll:

• Hjärtats saga
• Vilken underbar värld
• Visa från Utanmyra
• Floden flyter fram
• Smile
• Sagolandet
• Sakta vi gå genom stan

Nu dröjer det ända till den 31 maj innan det blir körsång för min del igen.

Ha det!

Vet du svaret?

Ros som tack för hembygdsinsatser

Jag drar samma klyscha som alla andra pensionister: - Hur i hundan hann jag jobba förut?

Igår eftermiddag deltog jag och två lagkamrater i Veteranvetarna för tredje året i rad. Tio lag ställde upp med folk från södra länsdelens olika orter. Vi sitter på en scen på ett Folkets Hus med publik framför oss och blir matade med frågor som vi ska svara på inom två minuter. Det lämnas inga svarsalternativ, 1 x 2. Det vore för lätt.

Bild från förra året då vi ledde igenom hela tävlingen till sista frågan som handlade om segling.

De två första åren har vi kommit på andra plats, men i år var vi inte lika lyckosamma. Vi hamnade längre bak i listan. Frågorna var svåra och lite "dammiga". Kan du svara på följande fråga utan att tjuvkika på Wikipedia?

Vilka skulptörer har skapat:

1) Sjömanshustrun, Kvinnan vid havet, vid Sjöfarsmuseet i Göteborg

2) Karl XIV Johan i Örebro

3) Branting-monumentet på Norra Bantorget

Svara gärna i kommentatorsfältet, så återkommer jag med rätta svaret.

På kvällen var det både årsmöte med Hembygdsföreningen och körövning i rummet intill. Jag sprang emellan. Dukade och diskade och sjöng.

Idag på förmiddagen förberedde vi, några ladies, påskbasaren som kommer fram över. Det blev många fina ris till försäljning, där pengarna kommer att gå till den internationella fastekampanjen: Utrota hungern!

Efter lunch har jag hunnit med ett styrelsemöte inför föreläsningen som ska hållas nästa onsdag. Och skrivit några kallelser och agendor som ska skickas ut.

Solen lyser så rart utanför fönstret! Nu ska jag ta mig en kopp kaffe,

Adjöken!

Augustihelg

Ännu en het sommardag, och här sitter jag och knappar på datorn. Är jag inte riktigt klok?

Bilden ovan är ifrån igår. Precis när vi gått ut från Vandrarnas Kapell i Tiveden, där Tivedspojkarna medverkat i en gudstjänst med läsarsånger, så föll regnet mjukt och varmt. Solen lyste igenom regnets draperi och lät regndropparna glittra i lövverket. En välbehövlig kort dusch som gärna skulle få ha varit lite längre.

I lördags firade hembygdsföreningen 60-årsjubileum på Casselgården. Det blev en riktigt lyckad tillställning. Maken, som är ordförande, höll ett anförande och sedan fick tre trotjänare utmärkelser av förbundet. Representanten från distriktet berättade hur mycket den frivilliga arbetskraften inom hembygdsrörelsen är värd. Det är häpnadsväckande många miljoner som läggs ner.

Laxå-profilerna Bosse och Tero spelade upp en dialog mellan en Antoinitermunk och en vandrare. Det var en tablå ur Bodarnespelet, som har spelats på klosterplatsen några somrar. Jag kände mig genast förflyttad till medeltiden, men rätt som det var glimtade lite nutid fram.

Sedan var det min svåger Kurt-Olas tur. Han höll ett fint visprogram som började med Frödings Strövtåg i hembygden. När han sjöng Ferlins I folkviseton, så blev jag tårögd för i ögonvrån såg jag hur Pe och Em tog varandras händer. Den texten är så underbar.

Och tårtbuffén blev lyckad, den också. Min tårta fick med beröm godkänt. Skönt för mitt dåliga självförtroende när det gäller bakning. Jag ska senare berätta för er om ett mindre lyckat bak jag gjort i min husmoderskarriär.

Sedan kunde vi pusta ut med middag i trädgården. Vi satt kvar länge den kvällen. Det var ljummet och skönt. Solen hade gått ner för länge sedan innan vi gick in i huset igen.

Ha en skön augustivecka, kära vänner!