Sköna maj välkommen

Hallå där!

Igår hissade vi flaggan för Kungen som fyller 80 år. Vår flagga är nyinköpt och hänger där för första gången.

Det är sommarväder, så varmt och skönt, och växtligheten formligen exploderar. Björkarna är som allra vackrast nu med sitt skira, ljusgröna flor. Löjtnanshjärtana i rabatten framför entrédörren ser ut att ha växt flera centimeter varje gång jag tittar ut.

Det blev det ingen brasa för oss, gamlingar. Jag tänker tillbaka på tiden då jag var med i Mullhyttans Bygdekör och då vi var på turné varje Valborg. Vi sjöng i Bälsås, Vekhyttan, Dormen och avslutade alltid i Mullhyttan. Härliga tider.

Den sista aprilveckan 2026 var fylld med musik, skratt och blommor. 

Överst till vänster spelar Musikkåren Lyran på Eftermiddagscaféet på Casselgården, en kär tradition har det blivit. Till höger minglar publiken med Özz Nuyen efter en fantastisk stand-up där han blandade allvar med humor. 

Nederst till vänster tittar jag ut från Kupan på Casselgatan, vars körsbärsträd blommade denna vecka. I mitten en bild från Laxå Blåsorkesters konsert på Bergfästet. Mårten Larssons solo i Gabriels oboe var oförglömligt vacker.

Nu hälsar vi Sköna Maj välkommen, mångas favoritmånad. Ut och njut idag! Det sägs komma ishavsvindar om några dagar.

Maggan

Bara sport, bara sport, bara massor utav sport!

Hejsan!

Jag har inte gått i ide, även om det är två veckor sedan jag hörde av mig. Tvärtom är det full fart i den lilla galliska byn och härom kring!

OS har bidragit till mycket spänning dessa veckor. Jag liksom många med mig tittar gärna på curling när det är mästerskap. De norska curlingherrarna var klädda pyjamasbyxor och en hade röd toppluva. En sådan klädsel kräver nog ett gott självförtroende. Extra svårt att ta en förlust med värdighet då.

De här godingarna, syskonen Wranås, gick segrande ur kampen i Mixed Curling. De gick rakt igenom TV-rutan! Så coola och duktiga. Och damernas skidlandslag fortsatte att glänsa.

Snart är det över. Imorgon är det sista dagen och då sitter jag bänkad kl 11.00 för att hålla tummarna för att Lag Hasselborg tar ett OS-guld i curling.

A pro på sport! Lillasyster L och jag träffades som brukligt under sportlovsveckan i La Stada. Vi tar tåget från varsitt håll och sammanstrålar på perrongen. Och som vanligt startade vi med varsin semla till kaffet. Det var kyligt till en början, men med solens hjälp steg temperaturen många grader. På väg till slottet blev vi passerade av Landshövdingen som hastade mot sin bostad. Vi gick in en annan väg och löste entré till utställningarna på slottet. Pärlor och Pixel hette en. Vad kan man inte skapa med pärlplattor! Det sportiga under det besöket var att knata upp för alla stentrapporna till tredje våningen. Flås, flås!

En vecka tidigare besökte jag tillsammans med gäng damer konserthuset i La Stada. På scenen stod Orsa Spelmän, Tina Ahlin och Bengan Jansson. Vilka musiker! De gick verkligen hem. Publiken stod upp och applåderade när det hela var över.

Februari är årsmötestid och under vecka 7 klarade jag av två årsmöten och på måndag är det dags för ett tredje. 

Den här bilden från fredag den 13:e får symbolisera det glassiga i tillvaron. Då satt jag på restaurang på hemorten med två av mina väninnor och pratade och skrattade i flera timmar. Att man kan skratta så hjärtligt åt högt blodtryck! Eller snarare vad som tros kan orsaka det. 

Ljuset återvänder, dagarna blir längre! Ett gott slut på februari önskar jag dig!

Maggan

Hur mås det?

God morgon!

Long time no seeing! Här har det firats i dagar i sträck. Det har varit födelsedag, midsommar och bröllopsdag, som det ju alltid är den här tiden på året för oss.

Här bredvid är en liten replika av den bukett jag bar för 52 år sedan, gula rosor och blåklint.  Oj, vad den buketten skakade i mina händer när vi klev in över tröskeln till Badelunda Kyrka den där strålande sommardagen 1973.

I år har vi umgåtts med familj och vänner och varit själva också. På midsommarafton åkte vi ut till Unden med vår kaffekorg och njöt av den vackra omgivningen och på midsommardagen var vi i Skagershults gamla tjärdoftande kyrka och lyssnade på sommarmusik.

I onsdags kväll var vi på plats i Askersunds hamn och lyssnade på ett stort gäng som hanterade durspel, dragspel, gitarr, nyckelharpa och bas. 

Nej, nu blir det inte mer skrivet. Jag ska skjutsa Maken till vårdcentralen, där han tränar två gånger i veckan. Sist jag väntade där, fick jag sällskap av en bister skidvakt (se bilden ovan). Undrar just om han är där idag.

Morsning och Good Bye!

 

O hur härligt majsol ler!

Vilka kontraster! Från snögloppet förra lördagen till vårvärmen på valborg.

Igår, på första maj, tog Maken och jag med våra vänner till Trystorps Ekäng för att titta på sipporna på marken och imponeras av de 400-åriga ekarna. En del av jättarna hade brakat omkull och låg som mossbelupna, uråldriga drakar i terrängen. Ett jätteträd som nyligen fallit hade fått stammen avsågad för att gångvägen inte skulle blockeras. Årsringarna berättade trädets långa historia, som en dagbok. I brist på barn och barnbarn fotades jag detta år i den ihåliga eken.

På Valborgsmässoaftonen fick vi en härlig musikalisk upplevelse i Finnerödja kyrka. Laxå Blåsorkester under ledning av Robert Bruus spelade de vackraste stycken i full harmoni. Min kompis T-S, som spelar klockspel i orkestern, menade att den borde heta Laxå Symfoniorkester istället. Och jag håller med. Vi kan vara väldigt stolta över att ha ett så professionellt gäng på orten.

På måndagens eftermiddagscafé, som vi i diakonigruppen ordnar, spelade en annan blåsorkester, Lyran från Örebro. Då hade vi publikrekord. 88 personer kom för att lyssna och sedan slå sig ner runt kaffeborden. 

Här sjungs den obligatoriska Kaffevisan innan kaffet hälls upp.

Den bästa tiden på hela året har kommit. Det är bara att njuta!

Blåsippan ute i backarna står

Måndag och inget särskilt inplanerat. Den iskalla vinden hade mojnat och vårsolen värmde. Det var läge för årets första tripp till Trystorp, tyckte Maken och jag. Ryggan fylldes med kaffetermos och äggmackor och så drog vi iväg. Oj, vad det var skönt att sitta där på en solvarm bänk, höra bofinkar och korpar, se fjärilar dansa fram över fjolårsgräset. Blåsipporna hade haft sin storhetstid, men jag hittade några blyga sippor att fota i alla fall. Nu är det vitsippornas tur att bre ut sig mellan ekarna.

Stora V fyllde 8 år på lördagen och blåste ut alla ljusen på tårtan i ett enda svep. Mitt på tårtan tronade en enhörning, så klart. För enhörningar är något av det bästa hon vet.

Efter det festliga födelsedagskalaset drog Farmor och Farfar vidare. Vi skulle nämligen på konsert på kvällen tillsammans med lillasyster och svåger.

Nu blev det fart och fläkt. Det var nämligen Jeremias Session Band och Ludwig Hart som spelade. Ibland lät de som E-street Band extra allt, ibland blev det lugna ballader. Vi klappade takten och stampade med fötterna, så att min stegräknare fick stora snurren. Den trodde att jag tog jättemånga steg den kvällen.

När konserten var över kände jag mig alldeles marinerad av musik, en härlig känsla.

Jag avslutar den här rapporten med en bild på Lilla V, som gärna ville gå ut i vårsolen. Hon hörde att man först måste ha skor på fötterna. Än är det vinter kvar säger mor... Så hon hämtade första bästa sko, som var mormors.

Gör slag i saken! Gå ut och njut av våren.

En rosa kyrka

Den syntes på långt håll. Redan när vi svängde norrut från Vretstorp kunde man skönja något rosa på andra sidan Vibysjön. Det var Viby kyrka som badande i neonljus lockade till ljus- och musikfest så där i vintermörkret.

Min vän E-M och jag hade bestämt oss för att åka och lyssna och Maken var så bussig att han skjutsade oss. Och det ångrade han inte. Vi fick en mycket vacker upplevelse när Viby Kyrkokör tog i från tårna och fyllde hela kyrkorummet med klanger. Det gjorde så gott i själen, efter dagar med sorg och bekymmer.

Snön kom tillbaka igår natt. Innan hade det känts som vår med barmark och talgoxens försiktiga sång på morgonkvisten. Det hade töat så pass att vår flitige granne hade hittat något jag tappat på parkeringen. Det som göms i snö.....

Förra helgen gladdes vi åt besök av Joy och Eli. De tog tåget från La Stada och sedan fick vi två härliga dagar tillsammans med dem. Naturligtvis blev det ett och annat parti Spite & Malice, men även semlor till fikat.

Ha det nu så gott!

önskar

Maggan

De sista dagarna i november

God morgon!

Den sista veckan i november har vi fått uppleva månsken, stjärnhimmel, norrsken (det missade jag), fantastiska soluppgångar och nu snöyra. Igår såg det ut så här när jag hämtade tidningen:

Maken och jag börjar hämta oss från firandet och från förkylningar. Veckan efter födelsedagen ringde det på dörren. Ett bud räckte över en rosarandig kartong utan avsändare. Skulle vi våga öppna? Men det tickade inte, så vi öppnade. 

I paketet låg en tårta med Makens porträtt och lite senare kom ett annat bud och räckte över en enorm blomsterbukett. Det var våra kompisar som bor vid foten av Pyrenéerna som överraskade. 

Tårtan hamnade på kaffebordet när vi hade efterfest med Ve och hennes man och syster. Andra glädjeämnen har varit konserten med Anuskakören. Så stämningsfullt och festligt! Allra mest gillade jag Movas solouppträdande med en sång jag aldrig hört förut. Tivedspôjkera spelade på Ramundergården en tisdag eftermiddag. Hela matsalen blev fylld av entusiastiska åhörare. Jag satt med två av mina kära gamla arbetskollegor, som sedan en tid tillbaka bor på hemmet.

Amaryllisen längst upp till vänster heter Apple Blossom. Den kom till dörren med bud, den med. Nu har den redan börjat veckla ut sina stora rosa klockor.

Så visst finns det ljusglimtar även i den mörkaste november.

Hå-hå ja-ja, hå-hå ja-ja! Hör vad det blåser i träa idag

Ja, här satt man för ett dygn sedan och lät sig svepas med. Varenda stol var upptagen på Örebro Konserthus när Sven-Ingvars drog igång. Oj, vilka musiker! Ibland lät hammondorgeln och saxofonen som i Bruce Springsteens E-Street Band och ibland fyllde två gitarrer och Oscars röst salen med mjuka tongångar. Jag njöt av Morgon på Kungsholmen och upptäckte att jag kunde varenda ord i sången. Nostalgi. Bandet blandade nytt och gammalt och lät publiken sjunga med i de välkända dängorna. När Torparrock drog igång, då kände vi oss hemma: Hör vad det blåser i träa idag!

Blåste gjorde det minsann också i fredags kväll när det var Ljusfest i Dammtorp i Tiveden. Och inte bara blåste, det regnade småspik dessutom. Så marschallerna slocknade och folket flyttade in i det trivsamma skolhuset. Där underhöll Tivedspôjkera till kaffet. Det blev både Tunna skivor och En sliten grimma och till och med ett potpurri av Sven Ingvarslåtar. Ovan bilder på banden och deras respektive publik. Fotot högst upp till höger är lånat från nätet.

Imorse var marken vit av frost. Bollkryssen var riktigt dekorativ, eller hur?

Ha det!

En släkthistoria

Lagerhuset Trädgårdsföreningen i Göteborg

En fin helg har passerat. På fredagen åt Maken och jag lunch på favoritrestaurangen hos paret Wang. Så gott. Medan jag gjorde några inköp i livsmedelsbutiken, tornade molnen upp sig.

Vi bestämde oss för att åka till den lilla kyrkan vid Bålby på kvällen. Familjen von Scheele hade arrangerat en folkmusikafton med riksspelemannen Olof Ericsson och trion Krakelur. Alla de levande ljusen gav en känsla av julotta. Bänkarna fylldes med åhörare, som fick uppleva en härlig stund med musik från ett uråldrigt Nerike. Det var ballader, danser, visor, ibland spelade på instrument jag inte ens visste fanns.

På lördag förmiddag tog jag tåget mot Göteborg. Mellan Töreboda och Skövde pratade jag med en klasskamrat från gymnasietiden i Västerås. Han råkade befinna sig på samma tåg och såg när jag klev på. Naturligtvis tog vi en selfie:

Hade det inte varit för Facebook, så hade vi nog inte känt igen varandra. 

I Göteborg väntade syster S på mig. Vi knallade över Drottningtorget och in i den anrika Trädgårdsföreningen. Där blommade det för fullt och vi hann gå runt och njuta av fägringen, innan det var dags för det stora släktkalaset som min kusin ordnat i det rymliga och luftiga Lagerhuset.

Hela eftermiddagen minglade och vimlade man med kusiner, kusinbarn, kusinbarnbarn och flera vänner till henne, hon som är släktens matriark idag. Vi fikade, pratade, skålade i champagne och åt en libanesisk, alldeles utsökt, buffé. Kusinen hade med hjälp av sin son färdigställt en släktbok, som vi kastade oss över. Ett kusinbarnbarn tog över showen helt och hållet med en perfekt version av Michel Jacksons dans. Jag tror vi såg en stjärna födas!

På söndag förmiddag var det dags att säga adjö till Gustav II Adolf och dra hem till den lilla galliska byn!

Singing in the rain

Visst ser det soligt och härligt ut på bilderna ovan? De är tagna igår kväll vid Finnerödja Hembygdsgård. Linda Marie Skog sjöng vackert och svängigt till ackompanjemang av tre musiker: Mats Eriksson, Bengt Sundquist och Jan Kenneth Rönning. Synd bara att illvilliga regnmoln hovrade över våra huvuden och duschade oss. Hembygdsföreningens damer fann raskt på råd och försåg borden med rejäla parasoll, så vi slapp bli alltför blöta.

I lördags gjorde vi en liten tur till Sannerud, där Länsmuseet hade ställt upp en buss för att visa utställningen från Träd till slöjd. Utanför bussen satt Anita och spann trådar av finaste ull.

OK, bussen var väl inte lika imponerande som ESABs demobuss*, som några kära exkollegor vänligt påpekade i inlägget på FB. Men den fyllde sitt ändamål. Smartast var bokhyllan som visade olika träslag. Bokryggarna var bark och inuti såg man träslaget. 

Foto: Susanne Urberg

*Här är senaste versionen av ESABs demobuss, en trailer som kör runt i Europa och visar svetsmaskiner. En gång var även jag med ombord och visade våra produkter i Bretagne.

Au revoir!

PS: Hur har ni det med mördarsniglarna? Igår kväll när jag kollade om en liten sen jordgubbe äntligen mognat, upptäckte jag två tjocka mördarsniglar som låg och mumsade på den. En annan kalasade på en amaryllisknöl och en fjärde tog små fina tuggor av en karpaterklocka. Jag gjorde processen kort.

Sångstund i Tiveden

Fotona nederst till vänster och i mitten är tagna av Lotta Arne.

Så blev det dags att sjunga läsarsånger igen i det lilla missionshuset vid Tivedstorp. Det var en mycket god tillströmning av människor som bänkade sig på de rätt obekväma träbänkarna (tur att det finns dynor!). Tivedspôjkarna kompade och de blev nog imponerade av församlingens röstresurser. 

Innan kaffepausen avslöjade Gunlög Enhörning vem som ligger bakom musiken till världens mest sjungna läsarsång, O Store Gud. Det var en tonårig matros som hjälpte sin kompis Carl Boberg att sätta toner på Carls text, skrivna en åsknatt år 1875. Vad han hette, den blygsamme kompositören, det får jag återkomma till efter att jag läst Det svunna Sverige av Petter Karlsson. PS: Kompositören hette Adolf Pålson-Ingelberg och var bara 12 år gammal när han skrev musiken till O Store Gud. Han ville vara anonym och fick vara det ända tills nu.

Igår tog jag en liten inspektionsrunda i skogen. Hittade bara några få små kantarellbebisar, men det var full fart på fjärilarna.

Ha det gott!

Härlig är jorden

 God morgon!

Nu har jag hängt med Maken och Tivedspôjkera på två gig. Den första spelningen var i Älgarås medeltida kyrka. Det är en tradition att kör, spelemän och allmänheten samlas där en junikväll och skapar musik tillsammans. Så skedde även i år den 4 juni. Det blev en mycket fin kväll, som avslutades på kyrkbacken med att alla sjunger Härlig är jorden. 

Gårdagens Nationaldagsfirande skedde i Dammtorp i Tiveden. Vilken dag! Sol, mycket folk och tal av vårt nya kommunalråd Håkan. Vi viftade med våra flaggor, sjöng Du gamla, du fria, gick tipspromenad och åt rulltårtsbakelse. Tivedspôjkera spelade från scenen och avslutade med ett svängigt potpurri med Sven-Ingvarslåtar.

Innan jag hunnit äta bakelsen och innan det hela börjat, vek sig bänken jag och min vän A satt på. Jag trillade av och rullade som en boll ner för en liten slänt. Det såg nog roligt ut, för de som kommit tidigt. Jag fick hjälp att komma upp och fick tröjan avborstad från boss och skräp.

 

Min arbetskamrat Hillevi har precis fyllt år. Hon är inte helt hundra, för hon fyllde 99 år! Det är alltid roligt att träffa henne, glad och trevlig. Vi delar många minnen från arbetslivet på industriföretaget ESAB. Hon var en av de första som tog hand om mig när jag började där 1979. 

Nej, nu ska jag sätta fart. Det är onsdag och dags att göra sig i ordning för ett pass på Kupan!

Ha det!