Strövtåg i hembygden

Hallå där!

Det är söndag idag och vilodag. Vädret är gråmulet och det småregnar mest hela tiden. Det är som även naturen måste vila upp sig efter en räcka heta dagar. 

Den gångna juliveckan har varit intensiv, med släkt och vänner både hemma och borta.  

I fredags träffade jag mina barndomsvänner. Vi har alla fyllt 75 år och strålade samman i barndomsstaden Västerås för att fira varandra.

Det var ett kärt möte, så härligt att återse vännerna irl och att återse staden som växt till sig sedan barndomens dagar. Men en sak är sig lik: Elba-båten, som vi förr tog för att komma ut till badholmarna om somrarna. Den var fortfarande i tjänst, still going strong.

Vi tillbringade hela eftermiddagen vid hamnen. Vi åt lunch på Kajplats 9 och strosade sedan ut på piren och satt en stund i solen innan det blev för hett. Det var skönt i pilträdens skugga och en glass satt också bra. 

I slutet av dagen var det dags att säga hej då och hoppa på tåget igen. IE åkte tåg, hon med, fast åt motsatt håll. Och två av vännerna stannade kvar i stan. Så behändigt att träffas så här. Varför gör vi det inte oftare?

Det har blivit en utflykt i den närmaste omgivningen också. Jag följde med på en intressant tur till Forsvik, Karlsborg, Undenäs och Skaga i onsdags. En duktig guide berättade med stor inlevelse om vad som timat på bruket i Forsvik. Minsann hade inte Anton von Boij varit aktiv där också. Jag kunde berätta för guiden att vårat gäng kom från Antons hemort. 

Kanalbilden ovan är fotad av Anders Nyman.

När vår busschaufför visat oss fästningen innanför murarna och "gräddhyllan" i Karlsborg åt vi en supergod lunch hos Von Boij, f.d. Idas Brygga. Mia från Sannerud tog emot i dörren. Kungsflundra stod på menyn, mmmm. Efter lunch besökte vi den mäktiga kyrkan i Undenäs och i stark kontrast även den lilla stavkyrkan i Skaga. 

Nu tänker jag ta igen mig och lyssna på sommarprataren Ruth Kvarnström-Jones. Ha det så gott, du också!

Hatten av för Oscars

Hallå där!

Ibland får man nypa sig i armen. Är jag med i en film, eller? Men nej, jag har bara varit med på en helt normal teaterresa med ett gäng seniorer från södra Närke. 

Vi klev på den tjusiga dubbeldäckaren i gryningen på vår lilla ort och sedan plockade vi upp hågade resenärer ut efter vägen. Vi gjorde depåstopp och fyllde på med kaffe och mat och lättade på trycket. Lite försenade kom vi iväg från matstället, men vår chaufför pressade foten på gaspedalen. 

När vi närmade oss Kungliga Huvudstaden var det som att åka in i en vägg. Tvärbroms. En kilometerlång orm av röda bakljus var det vi hade framför oss. Något hade inträffat och vi rullade fram en halvmeter i taget. Klockan rullade fram desto snabbare. Klockan 15.00 skulle föreställningen Trassel börja och vi satt fast tre kvart därifrån. - Det här går aaaldrig, tänkte vi närkingar. 

Men vår hjälte till chaufför lyckades förhandla till sig en kvarts frist, så 15.12 lämnade vi ytterkläderna på bussen och rusade in i foajén med biljetterna i högsta hugg. Över allt stod det personal beredda att checka och visa till rätta. När vi klev in i salen fick vi applåder av publiken som väntade! Nu kunde vi pusta ut och njuta av förvecklingar, snabba repliker och Ola Forssmeds otroligt lealösa kroppsspråk.

Några timmar senare bordade vi ett skepp i hamnen och åkte till havs. God mat och dryck fick vi. När vi vaknade efter en glad festkväll och en lugn natt befann vi oss i ett annat land. Mobilen var inställd på väckning en timme före frukost, men tidsomställningen lurade upp oss en timme för tidigt.

Vad sägs om en chokladfontän till frukost?

Den lugna skärgårdsmiljön förbyttes till mer dramatiska syner.

Plötsligt mötte vi stora militära fartyg, fransk- och tyskflaggade jagare, och små snabba ribbåtar som cirklade runt färjan. Jag fick ett sms: - Ser ni U-båten? Vi hade tydligen hamnat mitt i en Nato-övning.

Från fars till drama - ibland är verkligheten mer spännande än dikten.  

Havsutsikt

Go´middag!

Det blev en fin utflykt för mig och ett gäng pigga seniorer. I tät dimma gav vi oss iväg på söndagsmorgonen för att på eftermiddagen släppas av framför Oscarsteaterns entré.  

Oj, vilken fin föreställning vi fick vara med om. Musicalen Änglagård är en riktig pärla med bra musik, duktiga sångare (bl a Sanna Nielsen och Tommy Körberg), fina texter, fiffig scenografi. Nu har jag blivit sugen på att leta fram vår gamla DVD-film och se originalet igen.

Mer show skulle det bli. Efter föreställningen klev vi ombord på det nya skeppet Viking Glory. Där väntade dignande buffébord, många rätter med en tydlig finsk touch. Mycket gott! Sedan var det skönt att släppa loss till storbandsjazz och rock.

När morgonen grydde befann vi oss utanför Åbo och kryssade sedan på ett kav lugnt hav mot den åländska skärgården. Min rumskompis och jag tog en frisk promenad på däck.

Under resan snappade jag upp en oförglömlig replik mellan två globetrotter:

- Det är med sengångare som med trattkantareller. Först ser man dem inte alls och sedan ser man massor!!

Det är bara att konstatera. Vi har lite olika referensramar.

Maken har jätteproblem med balansen och yrsel och kunde inte följa med. Hans besvär har tilltagit och igår fick han åka ambulans in till sjukhuset (inte med blåljus), där han fick dropp som skulle stärka honom. Idag har vi tagit oss till vårdcentralen, sista biten skjutsade jag honom med rullstol, för att få våra sprutor mot covid och influensa. Ja, det är inte roligt med krämpor som dyker på oss gamlingar.

Min vänsterfot svullnar och sticker, speciellt på kvällarna. Så här såg den ut igår kväll. Aj, aj!

Kära läsare! Det var inte meningen att ge dig foten! Men däremot önskar jag dig en riktigt fin novemberdag.

Maggan

 

Tur med buss

God morgon!

Det är söndag morgon och det ser ut att bli en alldeles strålande sommardag. Innan jag ger mig ut i det gröna ska jag bara berätta lite om bussutflykten i torsdags.

Vi var 39 seniorer som styrde kosan mot Östergötland, det landskap som nyligen fått sådana vattenmängder över sig i upprepade skyfall. Och nog såg vi vatten alltid, på gärden, i bäckar och forsar.

Första stoppet blev i Borensberg, där vi intog vårt medhavda kaffe medan vi tittade på slussningen i Göta Kanal. Där var det ingen större nivåskillnad.

Sedan var det dags att besöka nostalgimuseet Kornettgården. Där förflyttade vi oss bakåt i tiden och kunde titta in i ett tonårsrum från 60-talet med affisher på Tom & Mick och Shanes på väggen. Eller hänga framför kiosken för att köpa senaste numret av Starlet. B-I i vårt sällskap passade på att känna hur det var att sitta bakom katedern igen.

Vår chaufför hittade vackra vägar förbi slott och kojor, genom pampiga alléer och ofta längs kanalen. Vi såg Klockrike och Bergs slussar från bussfönstret. 

Efter en god lunch på Vreta Golfrestaurang blev det dags för shopping. Vi fyllde våra korgar med godis och delikatesser. En kopp kaffe hanns det också med innan vi drog vidare mot resans sista anhalt (och för somliga livets sista anhalt) Motala Griftegård. Det är nog den allra vackraste kyrkogård som jag sett.

Jag avslutar det här inlägget med två bilder från igår. 

Då fick vi nämligen besök av ytterligare en labradoodle. I måndags var det Batman, som var brun och släthårig och väldigt mycket labrador. Denna gång var det Zacki, en lockig och blond filur, som hälsade på med sin husse och matte som var på hemväg efter en månad i Sverige. 

Nej, nu vill jag inte sitta framför datorn längre. Ha det nu så gott denna soliga söndag!

På grannkanalen

 Det är i år 200 år sedan Baltzar von Platens storverk Göta Kanal blev färdigbyggd. Härom dagen gjorde vi, en grupp från Laxå, en tur mellan Töreboda och Sjötorp på M/S Bellevue. Befälhavaren Sonny Modig guidade oss längs vägen. 

Vi passerade 16 slussar, söta gula slussvaktarstugor, kossor, tallar, böljande sädesfält, cyklande och tältande turister, gula kantareller... Vid ett tillfälle mötte vi M/S Juno som forslade passagerare från Göteborg ända till Stockholm.

Inledningen på turen var regnig, men det sprack upp och solen lyste riktigt gott över oss en stor del av färden. Vi hann med förmiddagskaffe, lunch med varmrökt lax och eftermiddagskaffe under de fyra och en halv timme turen tog.

Igår tittade Maken och jag på filmen Göta Kanal - Vem drog ur proppen. Vi kunde konstatera att vår resa var betydligt lugnare än den på filmen. Och någon vilsen kanotist såg vi heller inte till i vårt kölvatten.

Ha det!