Havsutsikt

Go´middag!

Det blev en fin utflykt för mig och ett gäng pigga seniorer. I tät dimma gav vi oss iväg på söndagsmorgonen för att på eftermiddagen släppas av framför Oscarsteaterns entré.  

Oj, vilken fin föreställning vi fick vara med om. Musicalen Änglagård är en riktig pärla med bra musik, duktiga sångare (bl a Sanna Nielsen och Tommy Körberg), fina texter, fiffig scenografi. Nu har jag blivit sugen på att leta fram vår gamla DVD-film och se originalet igen.

Mer show skulle det bli. Efter föreställningen klev vi ombord på det nya skeppet Viking Glory. Där väntade dignande buffébord, många rätter med en tydlig finsk touch. Mycket gott! Sedan var det skönt att släppa loss till storbandsjazz och rock.

När morgonen grydde befann vi oss utanför Åbo och kryssade sedan på ett kav lugnt hav mot den åländska skärgården. Min rumskompis och jag tog en frisk promenad på däck.

Under resan snappade jag upp en oförglömlig replik mellan två globetrotter:

- Det är med sengångare som med trattkantareller. Först ser man dem inte alls och sedan ser man massor!!

Det är bara att konstatera. Vi har lite olika referensramar.

Maken har jätteproblem med balansen och yrsel och kunde inte följa med. Hans besvär har tilltagit och igår fick han åka ambulans in till sjukhuset (inte med blåljus), där han fick dropp som skulle stärka honom. Idag har vi tagit oss till vårdcentralen, sista biten skjutsade jag honom med rullstol, för att få våra sprutor mot covid och influensa. Ja, det är inte roligt med krämpor som dyker på oss gamlingar.

Min vänsterfot svullnar och sticker, speciellt på kvällarna. Så här såg den ut igår kväll. Aj, aj!

Kära läsare! Det var inte meningen att ge dig foten! Men däremot önskar jag dig en riktigt fin novemberdag.

Maggan

 

Tur med buss

God morgon!

Det är söndag morgon och det ser ut att bli en alldeles strålande sommardag. Innan jag ger mig ut i det gröna ska jag bara berätta lite om bussutflykten i torsdags.

Vi var 39 seniorer som styrde kosan mot Östergötland, det landskap som nyligen fått sådana vattenmängder över sig i upprepade skyfall. Och nog såg vi vatten alltid, på gärden, i bäckar och forsar.

Första stoppet blev i Borensberg, där vi intog vårt medhavda kaffe medan vi tittade på slussningen i Göta Kanal. Där var det ingen större nivåskillnad.

Sedan var det dags att besöka nostalgimuseet Kornettgården. Där förflyttade vi oss bakåt i tiden och kunde titta in i ett tonårsrum från 60-talet med affisher på Tom & Mick och Shanes på väggen. Eller hänga framför kiosken för att köpa senaste numret av Starlet. B-I i vårt sällskap passade på att känna hur det var att sitta bakom katedern igen.

Vår chaufför hittade vackra vägar förbi slott och kojor, genom pampiga alléer och ofta längs kanalen. Vi såg Klockrike och Bergs slussar från bussfönstret. 

Efter en god lunch på Vreta Golfrestaurang blev det dags för shopping. Vi fyllde våra korgar med godis och delikatesser. En kopp kaffe hanns det också med innan vi drog vidare mot resans sista anhalt (och för somliga livets sista anhalt) Motala Griftegård. Det är nog den allra vackraste kyrkogård som jag sett.

Jag avslutar det här inlägget med två bilder från igår. 

Då fick vi nämligen besök av ytterligare en labradoodle. I måndags var det Batman, som var brun och släthårig och väldigt mycket labrador. Denna gång var det Zacki, en lockig och blond filur, som hälsade på med sin husse och matte som var på hemväg efter en månad i Sverige. 

Nej, nu vill jag inte sitta framför datorn längre. Ha det nu så gott denna soliga söndag!

På grannkanalen

 Det är i år 200 år sedan Baltzar von Platens storverk Göta Kanal blev färdigbyggd. Härom dagen gjorde vi, en grupp från Laxå, en tur mellan Töreboda och Sjötorp på M/S Bellevue. Befälhavaren Sonny Modig guidade oss längs vägen. 

Vi passerade 16 slussar, söta gula slussvaktarstugor, kossor, tallar, böljande sädesfält, cyklande och tältande turister, gula kantareller... Vid ett tillfälle mötte vi M/S Juno som forslade passagerare från Göteborg ända till Stockholm.

Inledningen på turen var regnig, men det sprack upp och solen lyste riktigt gott över oss en stor del av färden. Vi hann med förmiddagskaffe, lunch med varmrökt lax och eftermiddagskaffe under de fyra och en halv timme turen tog.

Igår tittade Maken och jag på filmen Göta Kanal - Vem drog ur proppen. Vi kunde konstatera att vår resa var betydligt lugnare än den på filmen. Och någon vilsen kanotist såg vi heller inte till i vårt kölvatten.

Ha det!