Insikt och uppsikt

Ibland kommer verklighetens grymma ansikte så nära. Som igår när FN-gruppen hade terminsavslutning i undersköna Tiveden. En ung tandläkarstudent från Syrien var medbjuden för att berätta om sin flykt undan kriget. Där, mitt i klorofyllen, fick vi höra om ofattbara fasor som vår unge gäst varit med om bara för några år sedan.

Efter att ha satts i fängelse och fått slag och hugg efter demonstrationerna under "den arabiska våren", och efter att ha nekats inresa till Syrien och andra för honom kända länder, såg han sig tvungen att fly. Över trehundra människor packades ihop i en 13 meter lång båt. Det gick inte att röra sig när man väl satts i båten av beväpnade män. Efter 18 timmar på Medelhavet gick båten sönder och männen var tvungna att simma i 3 timmar innan de blev upplockade av ett italienskt skepp. Fem personer dog under överfarten men av de fem båtar som avgått samtidigt var det bara en som kom fram.

Idag är killens stora önskan att få fortsätta studierna och att så småningom få träffa sina syskon som nu bor i Holland. Han längtar efter att få träffa fler svenskar så att han får prata svenska så mycket som möjligt. (Vilket han gör bra redan nu.) Vid något tillfälle har han träffat människor som blivit förskräckta och tagit avstånd från honom när han sagt att han är muslim. Tänk om vi kunde slippa all rädsla och alla fördomar!

Det var en fin kväll som förutom dessa insikter bjöd på gemenskap, samtal och skratt.

När jag lyfte blicken i söndags kväll möttes jag av den här synen. Var tror ni att detta taket finns?

Frågar
Eder förtrogna

Atjoooo!!

Idag är det lite synd om mig. Hostig, snuvig och lite febrig. Synd också om Maken som fyller år idag och som inte får den uppvaktning han borde få. Hoppas bara att han inte får en förkylning i present av mig. Familjen (barn, barnbarn, svärdotter och jag) uppvaktade honom ordentligt i helgen hemma hos Em och Pe, så firad har han blivit i alla fall. Jag har ställt in jobbet på Kupan och körövningen ikväll. Nu måste jag bli fort frisk igen. På torsdag kommer nämligen mina barndomsvänner och ska stanna några dagar.

Igår eftermiddag, en synnerligen gråmulen dag, hade vi i FN-cirkeln avslutning genom att åka till Hammar och till Svensk Glasåtervinning. Peter Trimmel, en ung och trevlig man, berättade och visade runt. Iförda brandgula jackor, gula kepsar, skyddsglasögon och rejäla skor klättrade vi runt i anläggningen, uppför perforerade aluminiumtrappor, utanpå huset och i våning efter våning inuti. Som tur var låg produktionen nere för service, så vi hörde vad Peter berättade om de olika sorteringsmaskinerna. Lustigt var att höra att de avancerade maskinerna tillverkas i en liten, liten by i Österrike. I samma by finns en konkurrerande firma, som gör röda istället för blå maskiner.

Efter den intressanta genomgången landade vi på Café Tutingen i A-sund och sköljde bort dammet med kaffe och te.

Atjooooo!!

Nu grönskar det

Bodarnekören står uppställda och laddade på scenen. Det är dags för vårcafé i Casselgården den sista majdagen 2016. Vi ska alldeles snart brista ut i Nu är det härligt att leva.

Kvällen innan är det våravslutning för FN-cirkeln. Den håller vi nere vid Borasjön i solens glans.

Det är en underbar tid nu. På jakt efter liljekonvaljer gav jag mig av uppför backarna i en närbelägen skog. Därifrån ser man långt nu, när skogen på vissa ställen huggits ner. Nere på myrmarkerna blommar ängsullen tätt. Midsommarblomstren blommar redan och dikeskanterna är fulla med liljekonvaljer och dalklockor.

I trädgården blommar det också. Syren och Löjtnantshjärtan är som vackrast just nu. Idag måste jag gå ut och bekämpa ogräset som också växer så det knakar.

Hjärtliga hälsningar
Eder förtrogna

Idag skedde det!

Idag slog björkarna ut! Man kunde med blotta ögat se hur musöronen vecklade ut sig i den ljumma värmen. Efter att ha jobbat på Arkivet i några timmar framför våra datorer, kände vi för att vara ute i naturen istället, vi som är "friherrar" och nästan kan göra vad vi vill om dagarna. Nå ja...

Inspirerade av äldste sonen Joys utflykt till Trystorp igår, styrde vi kosan dit, vi också. Vi var nästan själva där i ekarnas sal. Ett gäng äldre damer var också på picknick och Bofinken Knut lät sig väl smaka av våra smulor. Maken hann få honom på kornet, medan mitt avtryckarfinger var för långsamt. Det gick bättre med en fjäril. Inte så konstigt för när jag tittade efter hemma på bilden, så var ena vingen skadad.

Vi åkte kringelikrokar på rena bonnlandet till Köpcentrumet, där vi växlade in en del pund inför den väntande Englandsresan.

Kvällen avslutades med FN-cirkeln som har Agenda 2030 som diskussionsämne, 17 viktiga mål som ska uppnås inom femton år. Vi beslutade att fråga vår kommun om hur de tänkt sig ta sig dit.

Tänt ljus vid fikastunden på Arkivet

"Förbanna inte mörkret. Tänd ett ljus istället!"

En fjäder i hatten

Nu kan vi fjädra oss ordentligt, vi damer som representerade Laxå-Röfors PRO i PRO-Vetarnas frågesport i södra Närke. Vi besegrade nämligen nio andra lag i ädel kamp. Det var spännande och jag kände hur färgen steg på mina kinder. När vi på den allra sista delfrågan fick fel för svaret "rädsla för främlingar" på frågan vad xenofobi betyder, protesterade vi kraftigt. - Skit i det, sa frågeledaren, ni har ju ändå vunnit. Men se det ville vi inte. Rätt ska vara rätt. Och vi fick vår poäng. Och varsin tulpanbukett och lott. Nu väntar ny batalj på nästa nivå, men inte förrän i slutet av maj.

På lördag är det dags för årets Påskbasar i Casselgården. Då ska det bland annat säljas påskris, pynt och hemstöpta ljus till förmån för fastekampanjen Maträtten. Igår förmiddag samlades ett gäng kring en hög med fjädrar och såg till att det blir något att sälja på lördag. Själv har jag hyrt ett bord och ska försöka avyttra något av vårt överflöd. Bordshyrorna går också till fastekampanjen för att stoppa hungern i världen.

Dagen avslutades blytungt med FNs studiecirkel. Ämnet för kvällen var UNCHR och flyktingsituationen. Vi fick en ny medlem som kunde ge oss färsk inblick i hur det är att vara flykting, en kvinna som flytt från Syrien och bott hos oss i tre år. I vår grupp finns det flera med erfarenheter av att fly från en otrygg och hotfull tillvaro. Jag lyssnar och försöker förstå. Svårt.

Se det var en innehållsrik måndag!

Tyg eller otyg?

Några glimtar från helgen som just passerat. På lördagen lyssnade vi på en tjej som praktiserat på FN-förbundet i Armenien. Så intressant det var att lyssna på hennes upplevelser av det lilla, ganska isolerade, landet. Hennes jobb där var att utbilda och entusiasmera armeniska ungdomar till att bli ambassadörer för FN och de mänskliga rättigheterna. - En till synes liten åtgärd ger så mycket mer, sa Sara. Ringar sprids på vattnet. Så roligt med unga människor som gör skillnad till det bättre i vår värld.

Jag hade sådan tur att solen sken även på söndagen, då jag hade tid att ta en rejäl promenad. Kameran, min följeslagare, fick hjälpa mig att komma ihåg det vackra jag såg längs vägen. Herrgårdshästarna tittade lite undrande på mig. En liten shetlandsponny höll sig på avstånd från de stora hästarna. Fick han inte vara med?

Isen på Smeddammen var just bara en tunn hinna som drog sig tillbaka. Vattnet kastade sig frustande ut nedför dammbordet och bildade vårystra Lassån. Det porlande, skvätte och kluckade även någon kilometer längre bort vid de mindre vattenfallen nära Lasse-Majas stenbro.

Idag är den Skottårsdagen då flickorna får fria. Skulle någon flicka få nobben, måste föremålet för hennes frieri ge henne ett tyg som tröst. Visst var det så? Eller har jag drömt det där sista? Hur som helst har jag redan ett skåp fullt med tyger.

Imorgon är det mars månad! Yipeeee!!

Insikter och utsikter

Huvaligen så mörkt det är de här dagarna. Usch för november! Men "klaga inte på mörkret, tänd ett ljus istället!"

Idag for vi till Karlskoga och till bibliotekets hörsal där den lokala FN-föreningen hade bjudit in till föreläsning av Vladislav Savic. Han gav bakgrund till Syrien-krisen och gav oss några aha-upplevelser, men kanske inte så mycket förhoppningar. Vladislav har varit utrikeskorrespondent och har en lång erfarenhet av politiska förvecklingar och kriser runt om i världen. Ve passade på att byta några ord med honom, eftersom han som liten bodde i närheten av Ve:s barndomstrakter.

Glöm inte Far imorgon!

I helgen har vi firat

God morgon!

Long time no seeing!

Maken är just och byter till vinterdäck på bilverkstaden och snart är det min tur att åka dit med lilla Pärlan. Jag har precis skjutsat ner syster S och hennes stilige son O till stationen för att de skulle ta tåget ner till sitt i Götet.

Vi har haft en trevlig och innehållsrik helg tillsammans. På lördagen var de med och firade FN-dagen på Casselgården. Vi hade storfrämmande av Bengt Säve-Söderbergh, som har betytt mycket för demokratin speciellt i södra Afrika. Vi läser just hans bok Vår seger var också er under våra studiecirkelkvällar. Det var mycket intressant att lyssna till honom och han ingjöt hopp i oss. - Det är aldrig för sent att kämpa för det goda!

Igår, söndag, firade vi Lilla Hjärtat som fyller 7 år om några dagar. Vi sjöng för henne och uppvaktade med presenter, där hon satt i sin himmelssäng. Sedan mös vi i soffan med kaffe och dopp. Roligt för de unga vuxna att träffas också, liksom för syrran och mig.

Det har varit en helg med trevlig samvaro och goda samtal. (Och god mat: köttfärslimpa med ungsbakade rotfrukter på lördag och rödingfiléer med smarrig sås på söndag, om jag får skryta.)

Nu tar en ny vecka vid med nya upplevelser!

Ha det bra!

Rent mjöl i påsen

Anders och Bengt-Göran cyklar i cirkel. Mina resekamrater. EWKs teckning av Mandela. Ve framför grönska.

Igår var det cirkelavslutning för FN-gruppen. I vår har vi läst om Mandela på måndagskvällarna. Årets våravslutning var en intressant och trevlig "skolresa". Färden gick genom ett sommarfagert landskap ner till Industrilandskapet i Norrköping. Där besökte vi Arbetets Museum som ligger inhyst i det gula pampiga Strykjärnet mitt i strömmen.

Museet innehåller många utställningar. På översta våningen, plan 7, kan man dels se hur ungdomsbrottslingar upplever sina fängelsestraff och dels finns där en fotoutställning med svartvita porträtt på människor som fyllt 100 år. Hallsbergsbon Sten Bolling är en av dem som porträtteras.

På ett annat plan ser man hur framtiden kan gestalta sig. Där fick vi oss många tankeställare när det gäller miljön. Utställningen är fysisk och du uppmanas att prova på att lyfta, känna ... Våra gossar tog sig en cykeltur, men de kom inte så långt.

Lunchade gjorde vi i källarvalvet på Knäppingen. Det bjöds på spätta garnerad med pensée.

Här växer garnityren till dagens rätt.

På eftermiddagen träffade vi på två eldsjälar.

Glasblåsare Rasmus Nossbring

 

Rasmus, glasblåsare på Reijmyre Glasbruk, var en av dem. Han har jobbat inom yrket i sju år och var en skicklig artist, trots att guiden sa att det skulle ta minst 15 år att bli riktigt duktig. Reijmyre får mig att tänka på Monica Bratts rubinröda glas från 50-talet som vi hade i barndomshemmet.

Mjölnare Lars Ericsson

Den andre eldsjälen vi mötte var mjölnaren vid Hävla Kvarn, som är tredje generationen som driver kvarnen. Hans farfar satte igång 1898 och sedan arbetade farfar och far sida vid sida länge, innan Lars tog över. Vi fick en mycket trevlig genomgång hur det hela fungerar och visst blev jag imponerad av den sinnrika anordningen som enbart drivs av vattenfallet på två meter.

Miljön var idyllisk. Fisken vakade i dammen och mjölnaren bekräftade att de drog upp en och annan firre.

Naturligtvis såg vi till att få rent mjöl i våra påsar innan vi återvände till hemorten, nöjda och belåtna med dagen.

Internationella Väninnor

Det var mina internationella väninnor som lärde mig fira 8 mars för många år sedan. Maken och jag var inbjudna till stor bankett av den jugoslaviska föreningen på orten. Jag blev bländad av feststämningen. Alla var uppklädda i sina finaste kläder, samtliga damer fick varsin blomma, det bjöds på sång och dans. Framför allt möttes vi av så mycken värme och glädje.

Sedan dess har vi firat Kvinnodagen varje år, ibland med stora fester och ibland med ett mindre gäng. I år ordnades det dels en sammankomst på Casselgården med musik och tal. Alice och jag representerade FN-föreningen och pratade om den skriande orättvisan mot kvinnor och flickor i världen. Tur att det finns krafter som motarbetar detta och tur att det finns hjältinnor som Malala!

Efteråt samlades vi, ett kamratgäng kvinnor med olika nationell bakgrund, för att läsa dikter, prata, skratta och äta god smörgås.

Av Ve fick jag blomman och de fina orden ovan. Hon är verkligen en riktig vän! Så glad jag är att vi blev inbjudna till den där festen för länge sedan och att jag på så sätt kom i kontakt med mina härliga internationella väninnor!

Eldsjälar

På FN-dagens Annandag, igår lördagen den 25 oktober, fick vi i FN-föreningen i Laxå fint besök av självaste Aleksander Gabelic, Sveriges FN-förbunds ordförande, och Thomas Petersson, journalist och författare till tre böcker om Västpapua. Just Västpapua har varit ämnet för några studiecirklar inom vår förening och under årets studiecirkel har vi gjort en utställning med texter och bilder som berättar om det vi har fått lära oss.

Det krävs eldsjälar som är envisa och övertygade för att nå ut med budskap i dagens högljudda mediebrus. En sådan eldsjäl är Thomas och även vår cirkelledare Hubert Oskarsson. Utan dem hade det inte blivit något alls. Inte ett endaste litet pip!

Dagen innan var mina systrar och jag till Stockholm och var med om en mycket vacker begravning av vår älskade moster Agge. Under de höga kyrkvalven klingade musiken och sången. Hennes barnbarn och barnbarnsbarn sjöng och spelade så att skinnet knottrade sig på armarna. Linus Norda avslutade akten med My way, som passade så bra in på moster Agge. Hon som gått sin egen väg, som tagit sig igenom svårigheter, som stävat vidare, lärt sig nya saker, stått pall, aldrig gett upp. Hon var också en eldsjäl, en förebild för oss alla som samlades för att minnas henne.

Jag lägger in en länk där Linus sjunger Halleluja, så att ni får höra vilken fantastisk sångare han är:

Det är mycket nu!

Min kompis Ve och en pelargon till Maken

Det är mycket nu!

Igår kväll var det avslutning på FN-cirkeln och som vanligt firade vi det i Tiveden. Men denna gång höll vi till i Tivedstorp. Vi fick snällt hålla oss inomhus. Utomhus regerade knotten så till den milda grad! Det var knappt att mina kurskompisar kunde stå still på trappen de sekunder som det tog att knäppa bilden nedan.

FN-kompisar och en miljon knott på samma bild

I söndags var det musikkväll i Älgarås gamla vackra träkyrka. Maken spelade gitarr i det för kvällen tillsatta spelmanslaget. Allemanskören sjöng och vi i bänkarna klämde i av hjärtans lust. Faktiskt riktigt skönt att bara kunna sitta som aktiv åhörare utan ansvar.

Idag fyller undertecknad år, inget jämt eller så, och jag har önskat mig Makens spanska gryta till lunch.

Ha en skön dag, ni också!

Maggan

Brist

Foto: Margareta Swenson våren 2013

Tänk vad en läcka på fel ställe kan ställa till med! En läcka på toaletten i Örebros vattentorn Svampen har orsakat förgiftning av vattnet i hela Örebro med omnejd.

Just nu har vi en liten örebroare hemma och hon har duschat och tvättat håret nu på morgonen. Hennes mamma och pappa hämtade rent och fint Laxå-vatten igår och ikväll kommer hennes farbror och blivande faster och gör det samma.

Lilla Hjärtat var klädd i grönt igår. Det var ju St Patricks Day.

Lördagen var vikt åt mänskliga rättigheter och FN. Det var årsmöte, lunch hos Ghuncha och sedan såg vi filmen Free China. Filmen visade på ohyggliga omständigheter som påminde om nazitysklands fasor.

Man kan bara konstatera: brist på vatten under några dagar är en baggis jämfört med brist på mänskliga rättigheter!

Uj, uj, uj - schwisch så var veckan över!

Uj, uj, uj som vi säger i Närke! Vad en vecka går fort.

Under veckan har jag bland annat varit på kurs i min barndomsstad Västerås, från onsdag lunch till torsdag lunch. Det var egentligen en användarträff i det program jag ska använda i hembygdsföreningen för att registrera våra föremål och fotografier i museet. Förutom information om programmet fick vi en trevlig visning av Västmanlands Läns Museum, inrymda sedan tre år tillbaka i pampiga industrilokaler som tillhört ASEA. Det var mycket atmosfär i de salarna.

Jag hann inte med så mycket annat, men kunde i alla fall träffa vår kära Elsie över en lång lunch. Så skönt att sitta och språka vid köksbordet medan höstsolen letade sig in genom fönstren. Hon hade bakat en härlig äppelkaka till kaffet.

Sedan var det raka spåret hem i en mycket intensiv trafik. Det var fullt i båda filerna mellan Örebro och Brändåsen. Det gäller att vara fullt koncentrerad och ha uppsikt åt alla håll.

På kvällen firades FN i Casselgården. Vi fick nya insikter om hur det är för många av våra flyktingfamiljer i Laxå, speciellt fick vi höra om en ung syriansk familj och om en stor familj från Kosovo. Världen har kommit så nära.

Nu väntar en intensiv helg med släktbesök och gospelsjungande.

Ha det så gott!

Kick-off

Igår, söndag, regnade det och jag tillät mig själv sjava runt i mjukiskläder hela dagen.

I lördags, däremot, var det "kick-off" för distriktets FN-grupper. Jag fick mig till livs intressanta synpunkter av engagerade människor i alla åldrar. Den yngsta deltagaren, Anders, hade ännu inte så mycket att tillföra debatten. Men han var bara några månader gammal. Tids nog kommer han nog göra sin röst hörd. Han såg så klok ut.

Nu är det hög tid för Maken och mig att ge oss iväg till Arkivet. Varje måndag förmiddag jobbar vi för Hembygdsföreningens räkning med att registrera och arkivera tillsammans med ett gäng trevliga entusiaster.

På återhörande!

Intryck från en intensiiiv pingsthelg

Några rader om pingsthelgen:

På Pingstaftons morgon var det uppvisning i Lilla Hjärtats zumbaklass. Farmor Maggan fick följa med och se de små töserna hoppa, skutta och dansa. De var så otroligt söta. Till slut fick de ta emot diplom för "visad dansglädje och energi". Lilla Hjärtat fick sitt diplom sist och jag tror att hon var lite orolig för att hon skulle bli utan. Men när hon blev uppropad blev hon så här glad:


Efter dansuppvisningen spurtade jag hemåt och slank in på min FN-grupps seminarium om Västpapua. Det var författaren och journalisten Thomas Pettersson som var på besök och berättade mer om omständigheterna kring Indonesiens övertagande av Västpapua. Vi har haft hans bok Dödlig tystnad som studielitteratur.

Efter god lunch hos Guncha på Björkhagen var det dags för mig att hasta vidare. Jag bytte kläder, hämtade min kyrkvärdskollega och åkte ner till kyrkan där det var konfirmation för att gäng fina flickor.

Igår, söndag, deltog jag i Bodarnekören och sjöng för dessa konfirmander i Finnerödja kyrka. Kören satt på läktaren högt uppe under det nykalkade taket. Efter klockringningen drog kantorn igång orgeln och vi sjöng den härliga ingångsmarschen ur Träd in i dansen. Men till vår stora förvåning kom inga konfirmander och präster in i procession. Då klämde vi i med nästa sång, den pampiga Gläd dig du jord! Fortfarande ingen procession i sikte. Då tog vi första psalmen, alla fyra verserna. Utan resultat!

Då hörde vi klockringning igen! Aha, det var två ringningar och vi skulle ha väntat tills den andra ljudit klart! Så vi tog om det ifrån början, ännu pampigare, och nu kom verkligen hela processionen intågande!

Nå ja, församlingen fick höra mer sång än planerat och vi fick öva lite extra. Dessutom sjöng vi Gabriellas sång som postludium framme i koret. Den passar extra bra vid en konfirmation, tycker jag.

I trädgården blommar tulpaner och löjtnantshjärtan är på gång.

När jag skulle släppa in Katten sent igår kväll satt en stor padda på tröskeln. Som tur var hoppade han åt ett annat håll. Jag vill inte ha besök av några paddor.

Ha en bra vecka!

Kvinnor kan (också)!

 Vad har hänt sedan sist?

Jo, dagen efter att vi kom hem från Uppsala, i torsdags, medverkade jag i något som kallas Veteranvetarna. Det är en kunskapstävling anordnad av PRO och denna deltävling hölls på Kumla Folkets Hus. Jag blev sent inkastad i detta och hade ingen aning om hur det skulle gå till eller svårighetsgraden på frågorna. Men nyfiken som jag är, tackade jag ja. Jag har alltid gillat frågesport.

Det var fem lag som tävlade och eftersom Laxå-laget bestod av enbart kvinnor så utmärkte vi oss ordentligt. Annars fanns det bara en kvinna med. Till allas förvåning (?) gav vi gubbarna en match och slutade på en delad andra plats. Kumla-laget nr 1 gick det inte att göra något åt, denna gång!

Ett exempel på fråga:

1) Hur många presidenter har USA haft?
2) Hur många presidenter är uthuggna i klippmonumentet?
3) Vilken president satt kortast tid?

Just nu har det varit högsäsong för årsmöten och de sista avverkade vi i lördags. Då var det årsmöten för FN-föreningen i Laxå och i distriktet. Efter den gemensamma lunchen fortsatte vi med presentationer och diskussioner. Lollo berättade om vad hon upplevt i Kambodja och Vietnam och Maken påminde oss om miljökatastrofer i världen samt visade statistik på miljöförändringar och påverkan på växthusgaser.

Nu börjar en ny vecka. Den började okristligt tidigt, eftersom Katten inte kan klockan. Hon jamar och puttas redan vid femtiden och tycker att det är dags att gå upp och servera henne mat. Jag försöker ignorera i det längsta, men hon vinner i uthållighet. Så den matchen förlorar jag.

Nej, nu ska jag sätta på kaffet och ta in tidningen!

Ha det!

Kan inte låta bli!

Klockan är strax efter åtta och jag går fortfarande omkring i min röda morgonrock. Blink, blink!

Efter min "fobiträning" igår, än så länge handlar det bara om intervjuer, så slank jag in på Akademibokhandeln tvärs över gatan för att se om det fanns något trevligt på bokrean. Ja, jag vet! Jag ska inte köpa fler böcker! Hela huset bågnar redan av olästa och lästa böcker. Men det är väl som med kakor för mig. Jag kan bara inte låta bli!

Jag försvarar mig med att jag köpte en bok till Lilla Hjärtat också, ett häfte fullt med fina pappersdockor som man kan trycka ut. Sedan så blev det tre böcker till mig själv: Stål av Silvia Avallone, En nypa salt av Maria Goodin och Snöängel av Anna-Karin Palm.

Sedan satte jag mig på caféer bredvid med utsikt över Våghustorget och drack en Chai Latte och åt en kanelbulle.

Dagen avslutades med FN-cirkeln, där vi läser om Västra Papua nu.

Ha en riktigt fin första mars!

Återbesök

Igår återvände jag till La Stada, denna gång per tåg och i slösande solsken. Så bekvämt och skönt det är att färdas på detta sättet.

Min kära lillasyster har sportlov, jobbar i skolan, och kom åkandes med tåg från andra hållet. Vi hade en heldag med besök på Lill-Annas Bageri och Café, Länsmuseets Tantutställning, Rosengrens vegetariska restaurang, slottsparken och diverse butiker.

Lediga mellanstadieelever vimlade runt på museet. Lillasyster L och jag testade oss om det var tillräckligt mycket tant i oss med hjälp av en snitslad bana med 1 X 2-frågor. När vi stod och läste resultaten kände jag forskande, nyfikna blickar på mig. Det där är nog en livslevande tant, tänkte de nog, de små liven. Men där hade de fel! Jag kom inte upp i tillräckligt många poäng!

Kvällen bjöd på FN-föreningens studiecirkelkväll, där vi ventilerar det mesta, stort som smått. Vi har pratat om Unicef och världsarven, om miljö, om konflikter i världen mellan ekonomiska och humanitära intressen, om flyktingfrågor, bärplockare mm. Vi skrattar ofta, trots allvarliga ämnen. Vi blandar upp det allvarliga med underfundiga reflexioner.

A pro på något jag inte minns var det var, bjöd jag på tidernas lustigaste raggningsreplik:

Det var i min tidiga ungdom. Jag var på logdans med mina kamrater och blev uppbjuden av en för mig okänd, ung man. Han verkade blek och blyg och efter några danssteg harklade han sig och frågade: - Halu häst?
- Nej, sa jag. Och så sa vi inget mer under resten av dansen.

Så kan det också vara.

Avslut

Nu har jag bara en endaste dag kvar av mitt arbetsliv på ESAB. Den här veckan har varit fruktansvärt hektisk. Det gäller att avsluta pågående projekt, överlämna uppgifter, förmedla, arkivera, slänga, sortera, informera, tacka, säga adjö... Jag kör ända in i kaklet, som en sportkommentator skulle ha uttryckt sig.

Samtidigt är det kärt att få bevis på uppskattning, som de vackra hjärtan jag fick av min vän och förtrogna. Mailen har strömmat in från när och fjärran och folk har ringt. En av dem satt i en bilkö i Holland och ringde. Min besöksstol har varit upptagen mest hela veckan. Roligt! Vad som återstår nu är att jag ska gå brandsyn på mitt område i morgon, Jag ska kolla att nödutgångsskyltarna lyser, att brandsläckarna är påfyllda, att nödutgångarna är fria från hinder. Det har jag lovat, dyrt och heligt.

Ikväll hade vi avslutning på vår FN-cirkel, en avslutning med stil. Vår kurdiska väninna och värdinna hade dukat upp ett fint julbord, det allra första för säsongen. Efter att vi ätit oss mer än mätta fick vi höra ett mycket tankeväckande stycke om tid och vad den är värd. Sedan fick vi följa med till foten av Himalaya meddelst diabilder. En kväll som gav något för både kropp och själ!

Nu är det läggdags, så jag önskar er en God Natt!