Små lätta moln

Sommarens sista dag med blå himmel och fluffiga vita moln. Då måste vi ut och njuta av luften och solen. Vi köpte med oss lunchen och bänkade oss vid favoritbordet med utsikt över sjön Unden. 

Långt där ute såg vi sex kanoter som kajkade runt mellan öarna. Gissar att det var ett gäng turister från Tivedens Camping. Några fiskare la i sina båtar vid bryggan intill oss.

Citronfjärilarna flög ivrigt över vassen och över det torra gräset. En blev uppsnappad av en trollslända och fick en sista flygfärd upp i en björk.

På avstånd hördes en tranas ensliga rop och ett annat fågelläte, som min app påstod vara en gök!!

Det här gamla flyttblocket kallas för Bergtutterastenen. Här gick landsvägen förbi, den mellan Tived och Askersund. För att inte råka illa ut på vägen kastade de vägfarande in små stenar i fördjupningen. En som också sökte skydd här var stortjuven Bildsköne Bengtsson och hans kumpan Tatuerade Johansson. Här låg de och tryckte medan ordningsmakten letade efter dem.

En så vacker blomma stod intill den gamla landsvägen. Kan det vara en Skogsklocka, Campanula Servicaria, som Stefan gissar?

Innan vi lämnade skogen fick jag med mig lite svamp, lagom till kvällens varma mackor.

Önskar er en skön september, det sägs att det ska komma in ett högtryck över landet! Det låter bra.

 

Kort besök i huvudstaden

Ett kärt återseende blev det i veckan då jag åkte upp till Stockholm och träffade mina vänner som vanligtvis bor i södra Frankrike. Det var kanske sommarens varmaste dagar med temperaturer över 30 grader. Lite väl varmt, det tyckte till och med vännerna som ju är vana med höga temperaturer. 

Men vi led inte alls, vi sökte oss till skuggan under de väldiga ekarna på Djurgården eller gick på promenad med barnbarn och hund längs sjöstranden. En sådan vacker sommarstad Stockholm är! Glittrande vatten, mycket grönska, skärgårdsbåtar...

Jag passade på att göra ett besök på Thielska Galleriet på Blockhusudden, något som jag länge velat göra. 

Här kunde man verkligen frossa i kända konstverk av Munch, Lautrec, Bruno Liljefors, Carl Larsson, Erland Jansson... Allra mest tyckte jag om målningarna av Akke Kumlien, som var intendent på Thielska galleriet. Jag vet inte om man verkligen fick fotografera på galleriet, men här ovan syns beviset på att jag faktiskt gjorde det.

Nu har jag varit hemma en dag och passade på att baka ett gäng bullar. Snart får vi gäster.

Må så gott!

Kända profiler

En härlig dag vid havet... Nja, inte vid havet men nästan. Vi var tre "kulturdamer" från Laxå som tog oss till Vänerns strand igår. 

Vi hälsade på fru Picasso som spejar ut över sjön. Det är rätt märkvärdigt ändå, att lilla Kristinehamn har en sådan kulturprofil ståendes på klipporna.

En annan känd profil var ju Katja of Sweden, Sveriges Coco Chanel. Just nu pågår en färgsprakande utställning av hennes design i Kristinehamns Konstmuseum. Det blev rena rama nostalgichocken att se mönster, färger och stilar från ungdomens dagar.

Kvällen avslutades hos B-I, som fått det så fint och ombonat i sin nya lägenhet. Förstår att hon trivs där. 

Nej, här kan inte jag sitta och surra. Maken och jag ska fira vår 49-åriga bröllopsdag med en lunch på något mysigt ställe. 

Brudskålen vid Kolbäcks Gästgiveri 1973 - jag har ju sagt att jag gillar gula rosor!!

Inte ensamma - skepnader i skogen!

En fördel med att bo där vi bor är att vi har naturen alldeles inpå stugknuten. När andan faller på behöver vi bara sätta oss i bilen och vips är vi ute i det vilda, vackra. Nu när Maken inte orkar promenera, så är det väldigt behändigt att vi kan ta oss ut ända till sjökanten ändå. Jag kan knalla runt lite på stigar och vägar, medan Maken sitter i solen och myser.

Och sjöar finns det gott om. Härom dagen tog vi turen till Unden och passerade på vägen Kråksjön. Men vänta! Vad var det där? Två skepnader syntes bland träden på den lilla holmen. Var det månne två munkar från Ramundeboda som dröjt sig kvar för att fiska eller var det kanske två tonårspojkar med sina hoodies uppfällda mot myggen?

Vi återvände till platsen, nu utrustade med kameror med zoom. Munkarna var kvar. En mås hade parkerat på den fiskande munkens huvud i väntan på att munken skulle få napp. Måsen fick vänta väldigt länge. Vi upptäckte också en liten munk i lotusställning som hovrade över en sten. På en sten en bit ut i sjön stod en stor trana på ett ben. 

Tack till dig, konstnären, som gjort de spännande utsmyckningarna. Hoppas bara att man inte stöter på en sådan munk bak en tallstam längs Munkastigen. Då finge man hjärtsnörp!

Gyllne morgon eller gökotta utan gök

 Klockan är halv sju på morgonen. Sjön ligger absolut spegelblank. Morgondimman som svävat över vattenytan håller på att lösas upp. 

Tärnorna stör friden ibland med sitt skränande. De gör plötsliga utfall mot varandra i luften, som stridsflygplan under attack. Annars hörs mest humlesurr från den limegröna linden. Men ingen gök. 

Maken och jag är först på plats, när kyrkan ska hålla sin traditionella gökotta vid den gamla klosterplatsen vid Bodarnesjön. Men snart kommer folk släntrande med sina kaffekorgar och campingstolar. Klockan sju drar Tero igång kyrkklockan i sin stapel. Det är en hisnande tanke att klockklangen kan ha hörts på den här platsen ända sedan 1400-talet, på Antonitermunkarnas tid.

Ha en fin Kristi Himmelsfärdsdag!

Enslig utflykt

Det skulle bli oväder, sas det. Bäst att passa på att ta sig ut, tänkte jag, men Maken var inte benägen på utflykt. Jag körde min lilla bil, som liksom jag själv behöver några mil i benen, förbi Prästtorp, Långsmon på en lång, smal och dammig väg. Jag körde försiktigt om en cyklist, det var väl i stort sett den enda trafikanten på vägen. Kom att tänka på när bästisen och jag körde hennes gamla PV i Norrland på raka, ensliga vägar. Vägskyltarna stod glest och pekade mot Vargträsk, Örträsk och Utifällan. Bilen baktände då och då och gjorde små omotiverade skutt. Tänk om den la av helt!! Vojne, vojne.

Tillbaka till nutid: Jag körde ner till Undens strand, där vi gått i höstas och sett gott om blåsippsblad. Och jo då, de blommade fortfarande, sipporna. Jag satte mig en stund vid vattnet och tittade ut över de småkrusiga vågorna. Herr och Fru Storlom gjorde mig sällskap.

Nu är det söndag förmiddag och ännu inget oväder att tala om. Vad ska man hitta på idag, tro?

Vårvindar friska

Två sammanträden på en samma dag, det var det länge sedan något sådant hände mig. Men båda mötena var mycket "coronasäkra", ett nyord i den svenska vokabulären. 

Det första mötet handlade om nästa nummer av pastoratets tidning. Redaktören och jag satt i ett stort rum och den ansvarige utgivaren satt i sitt hem några mil bort och var med genom dataskärmen.

Några timmar senare befann jag mig långt ute på landet på en stor och luftig veranda och planerade för föreningsaktiviteter. Då var vi bara tre personer och efteråt tog vi en liten promenad. Först hälsade vi på tuppen och hönorna, som höll sig inomhus i värmen. Sedan gick vi genom prasslande fjolårslöv nerför backen mot sjön. Det friskade i ordentligt och vågorna rullade blygrå in mot stranden. Jag kände ingen större lust att doppa mig, bastun till trots.

Utsikten över Unden fick mig att tänka på marinmålningarna av Axel Lind, en charmerande man som jag hade förmånen att få träffa 1972 under min första fasta anställning (på en marknadsavdelning). 

Nu har jag skrivit en lång "att-göra-lista", så det är väl bara att börja beta av!

Hasta la vista!

På andjakt

Det är fredag idag och SMHI utlovade sol och värme (+ 10 grader minst) = utflykt. Vi packade en termos kaffe och smörgåsar i bagen. Jag tog även med en tjock brödkaka, som jag köpte men som inte fallit oss på läppen. Men man ska inte kasta mat. Och är man pensionär, ska man mata änder! Eller hur? 

Så jag tog med mig sagda brödkaka i hopp om att hitta på några hugade änder.

Första stoppet var vid norra änden av Toften, där hade isen gett vika. Ute på sjön satt det ändå pimpelfiskare, som syntes som små svarta fluglortar bara. Men inga änder. Jag kastade ut några smulor för att väcka intresse. Men nej, ingen and gav sig till känna.

Efter att vi själva fikat, drog vi vidare in i Värmland. Vid den vackra stenbron i Åtorp spejade jag ivrigt efter änder. Men intet andliv i sikte! Vidare in i Västergötland mot Gullspång, jag höll utkik genom bilfönstret utan att få napp. Mycket vackert såg vi efter vägen, men inga änder.

Det hela slutade med att jag klev av hemma vid vår egen stenbro över Lassån. Där hittade jag fyra änder, två hannar och två honor, som gladligen jagade brödsmulorna som virvlade i det strömmande
vattnet.

Sedan blev det apostlahästarna hemåt, behövde mer steg för statistiken.

Mission completed!

Med hjärtat i halsgropen på Alla Hjärtans dag

Det blev ingen fredagsutflykt i veckan, men däremot en härlig tur idag i solskenet. Det är bäst att passa på när solen flödar och det är alldeles lagom kallt. Vi styrde kosan mot Tivedsbygden. Långt därute på Undens is satt ett gäng pimpelfiskare, jag zoomade in så mycket jag kunde för att fånga dem på bild.  Längre bort var sjön helt öppen. 

Vi åkte genom den lilla byn Sannerud med sina faluröda hus, stengärdsgårdar och vita stenkyrka. Guldkorset på kyrktornet reflekterade solens strålar. Hemma igen åt vi resterna av gårdagens Ratatouille, idag ännu godare när den hade fått stå och "gosa till sig", som TV-kockarna brukar säga. Kålrabbi är ju jättegott, har jag just upptäckt!

Istället för att göra en utflykt på fredagen var vi på begravning för min goda väns pappa, en så fin och vänlig man som vi har haft glädjen att få träffa många gånger. Akten inleddes med mitt favoritstycke, Air av Bach, mjuka pulsslag framförda på cello och orgel. Det stora kyrkorummet i Finnerödja fylldes sedan av Ave Maria, sjungen av en man med en stor röst. Stunden blev vacker, innerlig och högtidlig. 

Här ovan är bilder från veckan som gått, vecka 6 anno 2021. Nyinköpta gardinlängder från Kupan (à 20:-/st), matbröd som Maken bakat, söndag vid Unden, kvällssol genom mitt fönster och sedan dagens outfit med hjärtat från Venedig i halsgropen.

Saknar mina barnbarn!

Solens upp- och nedgång

Det börjar dagas allt tidigare. När jag lyfte blicken ut genom fönstret i morse, möttes jag av en helt ljuvlig rosa himmel. Och igår, den 31 januari, när jag hämtade tidningarna, hörde jag talgoxens försiktiga vårläte. Har du också hört det?

Det blev mycket sport igår, på TV det vill säga! Utför och uppför och på längden och tvären. Roligt när det kommer nya friska förmågor av heja på, som Linn och Oskar. Innan det var dags för den gastkramande handbollsfinalen, VM-matchen i Egypten mellan Sverige och Danmark, kände jag att jag måste ut och lufta på mig.

Jag hann precis till Undens strand när solen började sänka sig ner. Vattnet i bäcken vid Sågkvarn forsade ut i sjön och tillät inte isen att lägga sig till ro vid mynningen. Solen färgade snökristallerna röda och det blänkte i den gamla ladans fönster. Allt var tyst, iskallt och fridfullt. Nu saknade jag bara pärlugglans läte, hade varit pricken över i:et.

Januari månads glädjeämnen:

• Tulpaner
• Citrusfrukter
• Semlor
• Ljuset i horisonten

  

  Dagens pussel: Sunflowers av George Dunlop Leslie