Häftig förening

Gun och farföräldrarnas förlovningsfoton från 1890

Det här med att vara med i Hembygdsföreningen kan vara ganska häftigt! Igår "jobbade" jag ihop med en ny medlem, Gun, när vi höll vårt museum och arkiv öppna för allmänheten. Det visade sig att det var hennes farfar och farmor, Johan och Alma Blomqvist, som finns avporträtterade i arkivet. Visst ser man likheterna mellan Gun och hennes farföräldrar?

Farfar Johan var arbetsledare när vår kyrka flyttades från sin ursprungliga plats vid Bodarnesjön till den plats i Laxå samhälle där den ligger idag. Visst kan man känna historiens vingslag?

En kväll att minnas

Vi fick ett infall ikväll och åkte till Tived där det hölls konsert i kyrkan. Tre kvinnor framförde barockmusik med harpa, flöjt och sång.

Bland åhörarna träffade vi på E som bjöd in oss på kvällsmat. Hennes man A hade lagat en supergod squashgratäng som vi åt på deras trädäck. Det var alldeles lugnt och stilla. Då och då bräkte ett får i hagen.

Det blev dags att rulla hemåt, men vi var bara tvungna att stanna för att beundra kvällshimlen över sjön Unden, som låg spegelblank. En rördrom ropade på andra sidan. Det blev en kväll att minnas när vinden viner iskall.

Inget blåbär

Här står jag och droppar i hallen.

Jag fick så bråttom ut i blåbärsskogen med min väninna V att jag inte hann duscha. Men det fixade naturen. När vi gått där ett tag i närmsta skogsdungen och repat stora fina bär började det att droppa. Vi tog ingen notis om det. Lite regn har väl ingen dött av!! Men det ökade i styrka. Till slut var det som om någon stod och sprutade på oss med brandslang. Samtidigt blixtrade det och dundrade, hårdare och hårdare. Det var ingen bra idé att vara ute i skogen då, så vi skyndade oss hemåt. Jag var plaskvåt, duschad med kläderna på. Jag var nästan rädd att linserna skulle sköljas ur ögonen.

Åskan slog ut TVn, internet och telefonen. Så Maken var tvungen att skaffa ett nytt modem för att vi åter skulle få kontakt med yttervärlden. Ja, jisses!

Ugnen funkade i alla fall, så det blev en blåbärskaka till söndagens museibesökare.

Astrids blåbärskaka

 Det är ett recept som följt med mig i säkert fyrtio år. Så här är det:

Astrids Blåbärskaka
(då kostade ingredienserna 3:75)
1 ägg
2 1/2 dl strösocker
75 g smält smör eller margarin
1 1/2 dl mjölk
4 1/2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
3 - 4 dl färska blåbär

1. Sätt ugnen på 200 grader. Smörj och bröa en rund form med löstagbar kant, rymd ca 1 1/2 liter.

2. Vispa ägg och socker vitt.

3. Tillsätt fettet, mjölken och mjölet blandat med bakpulvret (och en nypa salt). Rör tills allt är väl blandat.

4. Blanda ner blåbären och häll smeten i formen.

5. Grädda på nedersta falsen i ugnen ca 50 minuter.

Närbild på goda kakan

Lycka till!

Högt och lågt i Göteborg

Måndagen blev till en riktig höjdarkväll. Vi firade systersonen O som fyllde sjutton år med att åka upp tjugotvå våningar i Gothia Tower. Det blev en bra fobiträning för mig, både med hiss och höjd. Väl däruppe åt vi bamsestora räksmörgåsar och såg ut över hela staden. Och långt därnere började publiken samlas för att titta på Lotta på Liseberg.

Ungdomarna drog åt sitt håll och vi gamlingar lapade kvällssol vid Lilla Bommen innan vi tog Älvsnabben hemåt.

På tisdagen turistade Maken och jag. Vi besökte Sjöfartsmuseet och åkte med Paddanbåt. Jag oroade mig lite när vi närmade oss den lägsta bron vi skulle åka under, Osthyveln kallad. Skulle jag kunna krypa ihop tillräckligt lågt på durken?

Kvällen tillbringades i Slottsskogen, vilken oas! Vi och många med oss spisade jazz med More Than Jazz Quartet. Maken var inte den ende som bar hatt. Maken liknar tydligen någon som har kameler på Öland, för en man kom och frågade honom om kamelerna mådde bra.

En som mådde bra var syster S:s vovve. Han fick följa med till Slottsskogen, äta hamburgare och speja på andra hundar.

Igår tog Maken och jag tåget hem igen. Det är riktigt skönt att kunna lämna bilen hemma och koppla av med ett korsord medan man forslas alla milen.

Önskar er en skön dag!

Hajar i Vitsand

Det var inte bara vi som var på väg till Vitsand igår eftermiddag. Framför oss hade vi ett helt hajstim som också vek av till höger om glassgubben.

Lilla Hjärtat med anhang (utökad kärnfamilj inkluderande farmor och farfar) hade picknick på stranden. Det blev mitt tredje dopp för i år. Det artar sig till att bli en riktigt skaplig sommar.

Vi avslutade med besök hos glassgubben på Tivedstorp. Lilla Hjärtat fick en vindsnurra i favoritfärgen rosa. Lycka!

Sommardagar

Igår blev den äntligen av, födelsedagslunchen för vår älskade Elsie. Lillasyster L och jag bilade till vår barndomsstad och bjöd ut Elsie till en restaurang inredd i en gammal kvarn vid Svartån. Det var en av sommarens varmaste dagar och vi bytte bord tre gånger för att komma längre och längre in i skuggan.

Sommarens andra dopp har också blivit av i dagarna. Lillasyster L, lilla A och jag simmade ut i en liten sjö nedanför Blomsterkullen. Att det som kan kännas så kallt vid första närkontakten, kan kännas så skönt att man aldrig vill gå upp igen!

Nu står en blåbärskaka i ugnen. Den ska jag bjuda på när Hembygdsföreningen håller vårt museum öppet på söndag. Maken och jag är värdar då. Välkommen om du har vägarna förbi!

Val av kanal

Maken på lunch. Hatten är inköpt i Barcelona och passar utmärkt en solig svensk sommardag.

Igår var det en riktigt varm dag. Jag passade på att tvätta det åbäkiga överkastet i badkaret och bar ut det till torkvindan i trädgården med hjälp av Maken och en vaxduk. Jag hoppades att det skulle hinna torka i solen för jag visste att vi väntade sämre väder. Sedan ville vi fortsätta att utnyttja det härliga vädret och åkte ner till Norrkvarn för en lunch vid kanalkanten.

Sämre utsikt från fönsterbordet kan man ha. En och annan segelbåt passerade. Båtturister från olika delar av Europa passade på att ta genvägen över Sverige via Göta Kanal.

Efterrätten, d v s Klings goda pinnglass, tog vi i Sjötorp. Vi passade på att titta på slussningen tillsammans med många andra semesterfirarare.


Här har jag fått korn på ytterligare en herre i sommarhatt.




Två båtar som lämnar Vänern för att börja kanalturen.

Slussvakten, en ung tjej, hjälpte båtfolket att ta sig uppför slussen

För den som undrar: Överkastet hann torka! Och idag har vi gråväder.



Träff på Blomsterkullen

Wow! Tungan har samma färg som min klänning, säger Lilla Hjärtat som nyss ätit en massa blåbär, plockade i farmors skog.

Lilla Hjärtat och jag var ute och rekade i skogen den regntunga onsdagen. Vi hittade inte bara blåbär utan också kantareller, som Lilla Hjärtat fick ta med sig hem. - Nu kommer mamma och pappa bli stolta över mig, sa hon.

Dagen därpå sken solen igen. Då styrde vi färden till Blomsterkullen för att hälsa på familjen där. Fläderblommorna hade just blivit till saft, första skörden för i år. Nyponrosor blommade fortfarande och krolliljor prunkade i rabatten.


Lilla Hjärtat fick sitta upp på svartvita Domino, en liten trind ponny. Sedan blev det några varv i paddocken medan åskådarna beundrade ekipaget.

Kusinerna fick tillfälle att tala om vad som hänt sedan sist. A har nyligen kommit tillbaka från en årslång vistelse på andra sidan jordklotet med många erfarenheter i bagaget. När vi satt där i skuggan av träden kändes det lite som på Kröyers tavla Hipp Hipp Hurra.

Idag blir det en lugn dag hemmavid. Men man vet ju aldrig! Rätt som det är kan vi få ett infall och hitta på något.

Första doppet

Det gäller att passa på tillfället! Vi såg att tisdagen skulle bli en kanonfin dag, så med kort varsel trummade vi ihop styrkan. Fick tyvärr ett "manfall", svärdottern fick migrän och kunde inte följa med. Och yngste sonen jobbar hela sommaren.

Men efter det att jag gjort några timmar på Röda Korset så packade vi utflyktskorgarna och åkte rakt ut i spenaten. Vi åkte länge och väl och kom så småningom fram till Vitsand och det vackra badet som verkligen gör skäl för sitt namn.

Fler än oss hade kommit på samma goda idé. Men vi hittade en liten obesatt plätt på stranden och kunde sedan vada ut i det våta. Lilla Hjärtat var i sitt esse.

Lilla Hjärtat frågade om hon kunde få sova över hos Farfar och Farmor och få åka hem efter frukost imorgon. Och det får hon så gärna.

Katten kom stolt in med denna söta lilla varelse i munnen. Maken lyckades befria fågeln och satte upp den på förrådstaket, där den satt tills den kvicknade till och flög iväg. Är det månne den galne sångaren som sjunger så intensivt om morgnarna? Eller är det en unge? Björktrastunge? Är det någon som vet? Klicka på bilden för att se bättre.

Tillagt senare: Fick denna roliga kommentar på Facebook av min gamle vän Kai:
Enligt vissa skåningar finns det två sorters fåglar. Det är pjodder och ånkor. Allt som är mindre än en ånka är pjodder. Det som är större är ånkor! Detta är alltså pjodder! Om den nu inte blir riktigt stor när den vuxit klart!


Nu sitter Lilla Hjärtat i badkaret, omgiven med skum. Jag hör hur hon pratar förnumstigt med plastankorna.

Massor med barr och löv

Foto: Peter Swenson

Det är måndag morgon, men nuförtiden måste jag tänka efter ordentligt vilken veckodag det är. Fönstret är lite öppet och genom det hör jag den galna lövsångaren i dungen bakom huset. Jag tror i alla fall att det är en dylik, Sveriges näst vanligaste fågel läste jag. Uppdatering: Rättelse, det är en trädgårdssångare. Kolla och lyssna här.


Helgen har varit fin. På lördagen kom sönerna och hälsade på. Vi grillade och spelade sedan det patiencekortspel som min skottska svärmor lärt oss, Spite & Malice. Det blev bra utdelning för mig, tre segrar i rad. Sönerna tycker att det är pest att sitta på fel sida om mig. Jag har för mycket "malice" i mig.

Sedan drog vi till skogs. Vi stötte på hästar på skogsvägarna för det visade sig att det var en distansridtävling på gång. Vi plockade små knubbiga gula kantareller och stoppade nävar av smultron i mun. Det verkar vara ett bra år både för smultron och för kantareller.

Igår, söndag, åt vi lunch på ortens kinakrog, som ägs av våra trevliga grannar, och sedan åkte vi ner till Kinaparken i Bastedalen som firar 50 års jubileum. Det är mycket som hänt i parken sedan jag var där för tjugo år sedan.

Vi fick en fin guidning av trädgårdsmästaren och såg vackra träd, vattenspeglar, blommor, skulpturer, lackröda broar och paviljonger. Salamandrar rörde sig på botten på dammen. Varje söndag i juli månad är parken fylld av aktiviteter. Vårt besök avslutades med att Marianna Agetorp läste några av sina vidunderligt vackra dikter.

Jag har ögon känsliga för grönt.

Önskar dig en riktigt bra sommarmåndag!

PS: Klicka gärna på bilderna så blir de större och klarare.

Fagertärn - en fager tärn

Efter "jobbet" på Röda Korsets second-handbutik Kupan gjorde Maken och jag iordning en matig sallad till lunch. Med matig menar jag att vi har i knaperstekt bacon och ost i salladen. Sedan var vi redo för en liten utflykt.

Idag styrde vi kosan till Fagertärn genom den vackra, vilda Tiveden. Nu är vägarna kantade med lupiner och orkidéer.

I Fagertärn hade vi först svårt att hitta de röda. De enda röda vi såg var två vandrare i skogsbrynet tvärs över sjön. Men plötsligt såg vi dem, först två och så småningom, när ögonen väl ställt in sig, hela öar av röda näckrosor guppa på vattnet.

Plötsligt blåste det upp och ett regnmoln släppte sin last över skogen. Då tog vi skydd i den lilla turiststugan och väntade ut skuren med kaffe och bulle.

Det är bara att konstatera: Det finns så mycket att upptäcka och njuta av. Man behöver inte åka långt. Det räcker att kika runt knuten.