Fredag med Håkan och gänget och lördag med Edit

 

SPFs Oktoberfest med den 22 man starka Askersunds Manskör, det betyder hålligång. Förutom nubbevisor till maten och ljuvlig stämsång, bjöd gubbarna på rock. Kvällen avslutades nämligen med ett långt pass rockklassiker. Honky Tonk Woman och 800 grader fick Casselgårdens tak att lyfta. Den ena solisten efter den andra klev fram och rockade loss. Härligt! Det blev stående ovationer.

Dagen därpå var vi ett gäng som följde med på bussresa till kungliga huvudstaden. Vi mellanlandade i Södertälje för lunch. Inte visste jag att det fanns en sådan liten idyll så nära trafikbruset och storstadshetsen. Bussen körde en liten smal väg (tur att vi inte fick möte) ut på ett näs där det låg ett gult värdshus alldeles vid strandkanten, Glashyttans Värdshus. Oj vilken mat! Svampsåsen var gudomligt god. (Jag får inte betalt för att skriva det! 😉)

Eftermiddagen tillbringades i Edits sällskap, d v s under nittio minuter fick vi uppleva Edit Piafs liv och sånger från Göta Lejons scen. Mor och dotter Ernman och Björn Kjellman med fler gjorde en fin föreställning med härlig scenografi. Men jag skulle vilja ha hört Je ne regrette rien på franska som slutnummer. Nu sjöngs den på svenska, men man skulle ha kunnat växla över till franska som en slutkläm. Intensiteten i vissa av Edits sånger får hjärtat att gråta.

Månen och stjärnorna gjorde oss sällskap hem i mörka kvällen.

Imorgon väntar nya äventyr.

Så roar vi oss i november

En jättetrevlig avslutning blev det i Röfors Folkets Hus. Gullvis båda grupper i line dance träffades och dansade för glatta livet till julmusik.

Det vimlade av cowboysar, farmarflickor och tomtar. Det gällde att hålla tungan rätt i mun till En två tre klapp, en två tre klapp, släp, släp, steg, steg, steg, klapp. Eller Två kamelsteg fram och två strutssteg bak, gå längs staketet, kick, kick. Kul är det och motion får man!

Efter dusch och en stunds vila var det dags att bege sig till Casselgården. Där uppträdde denne man från Vintrosa, vars största idol var en man från Graceland.

Makens födelsedag firade vi genom att åka till Karlskoga lasarett. Vägen dit var mycket disig och dimmig, inte bara sett genom mina ögon. Jag fick en ögonbottenundersökning på ögonmottagningen och sköterskan tyckte sig se grå starr på bägge ögonen. Det blir till att skaffa remiss från en optiker, tyckte hon. Hur ögonbottnarna ser ut får jag reda på när de kollat fotona.

Vi gick ett varv på jättelika Coop Forum och handlade en fin liten dammsugare, schampo och bacon.

Tvärs över gatan låg ett litet hak, Frasses, där vi intog födelsedagslunchen. Maken misstyckte inte.

Igår hade vi besök av vår synnerligen gode vän A från A-sund och då åt vi lite finare. Jag hade gjort smördegsbakelser med crême fraiche, chèvre, honung, fikon och valnötter och Charlie tillagade röding i ugn. Mums filibabba.

Vi tog ett parti Alfapet också. Vi har en pågående turnering sedan 2006 och denna kväll avgick undertecknad med segern.

Nu är det söndag morgon. Maken ska iväg och spela med sitt band om en stund och jag själv ska gå på körkonsert ikväll. Det är den eminenta Anuskakören som står på scenen. Man får göra sitt för att förjaga skuggorna och mörkret!

Hänt i veckan

Överst: Sipporna blommar, frågestund med ESAB-seniorer, Nederst: Försäljare på rad på Påskbasaren, fantastisk jordgubbstårta hos fina familjen och Lekebergsrevyns programblad

Det har varit en hel del att bestyra med under den senaste veckan.

Säsongens sista årsmöte hölls för några dagar sedan. Några av oss, det gulsvarta företagets veteraner, hälsade på i lokalerna där vi traskat runt i så många år. För mig blev det trettiotre år inom de väggarna. Platschefen, barnbarn till en av oss, berättade om nuläget och sedan höll vi årsmötet och åt sedvanlig smörgåstårta. Som sekreterare i föreningen har det varit en hel del att stå i; inbjudan ska skickas och delas ut, valberedningen ska tillskrivas, verksamhetsberättelse och årsmöteshandlingar ska skrivas och kopieras upp, anmälningar och avanmälningar ska tas emot och vidarebefordras...

Fjädrars vad vi sålde påskris igår!!

Påskbasaren på Casselgården igår innebär också en del jobb för oss pensionärsvolontärer. Det ska bakas till caféer och till lotterivinster, det ska bindas påskris och kransar för försäljning till förmån för fastekampanjen. Det kom mycket folk, glädjande nog. Men min egen försäljning blev skral. Sålde endast 1 st av hembygdsföreningens almanacka och noll tantböcker. Det får väl bli ett bokbål, så småningom.

Ett annat gäng pensionärer är seniorgruppen i Lekebergsrevyn som bjöd på ett lustspel av Gideon Wahlberg i fredagskväll. Kärlek med förhinder heter stycket. Trevligt och charmigt tyckte vårt ditresta gäng som trivdes med både bröd och skådespel.

Det bästa med april:

• Klar, kylig luft
• Koltrastens kristallklara sång i gryning och skymning
• Blålila sippor i fjolårsgräset
• Doften av löveldning
• Allt längre ljusa kvällar och eldröda solnedgångar
• Skimret runt lövträdens ännu nakna grenar

Ljus och mörker

A pro på ljusglimtar. Det här Mimosaträdet kom susande till min dator från Körsbärsdalen idag. Visst är det härligt!

Här hemma var det tvärtom rena mörkret! Maken och jag hade varit i La Stada på muntrationer. Vi passerade kyrkogården strax före sex. Det vet jag eftersom jag hörde klockan i klockstapeln ringa till helg. När vi låst upp och gjort oss beredda på lite lördagskvällsmys gick strömmen. Det blev helt svart i hela grannskapet. Det blev till att trevande söka upp ficklampor och stearinljus. Vi lyssnade på radio och spelade Wordfeud så länge internet funkade. Det blev allt svalare inomhus, så jag inklädde mig mitt skidunderställ till natten. Strömmen kom inte tillbaka förrän en bra bit efter midnatt.

Eftermiddagen i La Stada var jättetrevlig med goda samtal och läcker lunch och så såg vi Green Book på Filmstaden. Viggo Mortensson, Sagan om ringens Aragon, hade blivit äldre och lite stabbig. Han hade säkert fått äta upp sig för att kunna agera italienskättad body guard till den fine pianisten Dr Shirley. En bra film, tyckte vi alla fyra.

Just nu faller snön tätt. Skönt att inte vara ute på vägarna just idag!

Ha det!

Hjältinnan dog

Sorlet från 740 personer tystnar. Luften är fylld av förväntan. I skumrasket i den jättelika träbyggnaden kan man urskilja en scen längst bort. Så öppnas en sidodörr och släpper in det vita dagsljuset och en man som med raska steg går fram till scenkanten och ner i orkesterdiket. Hans armar lyfts och så börjar det.

Vi bevistar Opera på Skäret med våra vänner T-S och Sten. I år ges Verdis La Traviata, den romantiska och sorgliga historien om den lungsjuka kurtisanen och den stora kärleken. Jessica Rose Cambio, i rollen som Violetta, sjunger så håren reser sig på armarna och bedyrar sin kärlek till Alfredo, som i kväll spelas av koreanen Won Whi Choi.

Filmen Kameliadamen från 1936 med Robert Taylor och Greta Garbo berättar samma historia. Alexander Dumas d.y. skrev den 1848, inspirerad av sin älskarinna Marie Duplessis som dog av tuberkulos året innan, endast 23 år gammal. (Wikipedia)

La Traviata innehåller alla ingredienser för en god operaföreställning: fantastiska musiker och sångare, härliga kostymer, vacker scenografi, kärlek, hat, missförstånd, försoning, död. Huvudpersonen dör i slutet (o, det skulle jag kanske inte avslöja?). När sonen var sju år blev han mycket upprörd när hjälten i en film blir skjuten och dör: - Det är ju han det "hamlar" om!!!!

 Än är det inte försent att åka till Kopparberg och se detta melodram. Passa på, vet ja!!

Tusen bitar

Jag sliter mig lite från julpusslet och tittar in här på bloggen för att önska er alla en riktigt god fortsättning.

Vår jul har varit lugn och skön. Vi har firat som vanligt med Lilla Hjärtat, hennes mor, far, mormor, morfar, moster och farbror. Efter god mat och några timmars sällskapsliv åkte vi tillbaka till hemmet i sällskap med Pe och fortsatte att mysa. Vi öppnade klappar och sippade på det mycket goda söta vinet från Banjuls, Berta-Maillol, som vi passade på att handla när vi var i Körsbärsdalen.

"Mormor och morfar" gav oss ett pussel i julklapp och det dröjde inte länge förrän vi var i full gång med att sortera bitar, 1000 st. Förra årets pussel gick vi bet på, men detta ser ut att kunna färdigställas. Det är bara två tredjedelar av himlen kvar, en hel hoper blå bitar.

Nu är det väldigt tyst från bottenvåningen! Får nog gå ner och kolla så att Maken inte hinner lägga hela pusslet färdigt, som han gjorde mitt i natten en annan jul. Jag vill vara med!

Stockholm i mitt hjärta

Tidigt i torsdags satte jag mig på tåget mot Stockholm. När det ljusnade, såg jag rimfrosten gnistra. Vilken vacker vinterdag!

Min skolkamrat och vän I väntade vid rundeln. Jag längtade efter kaffe, så vi gick traditionsenligt till det anrika caféet Vetekatten. Hur många av mina Stockholmsresor har inte börjat där?

Sedan strosade vi genom stan. Stannade här och där och beundrade något vackert eller hoppade in och gjorde reafynd. Vi gick förbi Grand Hotel och Nationalmuseum och över bron till Skeppsholmen. Från bron har man en helt fantastisk vy över staden och vattnet. En flock viggar guppade på vattenytan och bildade ett snyggt grafiskt mönster.

Det blev fler grafiska mönster på Moderna Museet, där det bl a pågick en utställning med Corbusier. Det blev även en utsökt vegetarisk lunch, rösti på rödbeta med chevre, och som extra bonus den vackra utsikten.

Ola Salo i Jesus Christ Superstar på Göta Lejon

Fredagen var lika vacker och smällkall. Vi tog en långpromenad runt en liten snöig insjö och rastade på Blomsterlandet för att köpa tulpaner.

Vi tog bussen in till Slussen på kvällen. Det var nästan som att vara i Paris att gå omkring på Söder. Gamla fina hus och gränder, små boutiquer som var öppna fast det var ganska sent. För att inte tala om det lilla mysiga créperiet Fyra knop, där jag åt en galette som hette Karl Alfred (spenatladdad!).

Kvällen avslutades med en häftig upplevelse: musikalen Jesus Christ Superstar med Ola Salo i huvudrollen och många andra härliga sångare. Färgsprakande, maffig. Gå och se den! Den slutar snart att köras.

På lördagen fick jag snopet se tåget gå ifrån mig. Det var stopp i tunnelbanan på grund av något tekniskt fel på linjen. Jag väntade otåligt fixerande displayen där det stod att tåget skulle komma om 3 minuter varvat med att det var förseningar på upp till tio minuter. När jag väntat i minst tjugo minuter kastade jag mig ut i vimlet, fick tag i en taxi som körde mig till Centralstationens huvudingång. Jag kollade ifrån vilken perrong tåget skulle gå och småsprang genom hela centralen och såg sedan endast baken på tåget.

Men det går ju som bekant fler tåg!

Tack, I, för fina, underbara dagar hos dig!

Endast för damer

Igår fredag hade jag det andra övningstillfället. Jag övar på att vara ledig, något som kommer att inträffa om en dryg månad. Det går ganska bra, men det är nog en definitionsfråga det där med att vara ledig. Det finns tusen och en saker att ta itu med här hemma.

Vi är ett litet gäng tjejer som varit och är arbetskamrater. För att inte alldeles tappa kontakten nu när vi skingras totalt har vi bestämt att göra något roligt tillsammans några gånger per år. Igår kväll startade vi med en utekväll i La Stada. Det blev middag på Shanghai, där vi uppdaterade oss på det senaste händelserna i våra liv. Några av oss är mitt uppe i karriären och några är på väg att lämna yrkeslivet.

Sedan blev det en ljus- och ljudsprakande show i Conventum. Ett gäng manliga musiker, dansare och komiker underhöll ett hav av dansande, sjungande och jublande kvinnor i alla åldrar. Jag sjöng med för full hals, något som har resulterat i en lätt heshet idag.

Idag har jag inhandlat presenter till en liten och till en stor flicka. Sedan har jag fyllt på med godis för den händelse att det skulle dyka upp häxor och trollgubbar på tröskeln ikväll.

Ha en skön fortsatt helg!

Guldkant

Några härliga vårdagar har förflutit. Igår morse var jag tvungen att bromsa in vid dammen och beundra ett svartvitt fågelpar som låg på ett tunt isflak. När jag väl fått upp min lilla fickkamera hade de förstås hävt sig ner i det mörka vattnet. En annan morgon flög en plog med ropande sångsvanar ovanför mitt huvud i riktning mot svanarnas vårrastställe Tysslingen.

Mina arbetskamrater och jag brukar sätta en guldkant på fredagarna genom att gå ut och äta lunch på någon av ortens tio matställen. Igår blev det Café Rött som serverade en god fläskfilé och en fräsch salladsbuffé för 60 kr.

Denna fredag blev det ännu mer guldkant. Vi var ett gäng som nappat på att åka till Lerbäck och gå på teatermiddag. Denna gång var det ingen mordgåta som skulle lösas utan det var en komedi i tre akter, Noll Koll. Det sprangs och smälldes i inte mindre än fem dörrar på den lilla scenen. I pausen serverade skådespelarna oss en trerättersmeny med god dryck därtill.

A pro på änglar i det förra inlägget, så tipsade en vän i Göteborg om en guldgruva till butik. Där får det bli ett stopp någon gång.

Än så länge är det tyst i huset, denna lördagsmorgon. Jag ska snart tassa ner i köket och sätta på kaffet. Och ta in lördagstidningen som brukar vara innehållsrik.

Ha en skön helg!