Mellandagar

Det är lugnt och fridfullt så här mellan helgerna. Annandagens kväll tillbringades hos goda vännen A i A-sund. Annars har vi varit själva.

Härom dagen blev det en utflykt med kamerorna. Solen lyste och lockade oss ut. Jag längtar efter ljuset!

Orden står inte på kö och vill ut i kväll. Bilderna får tala för sig själva.

Maggans årskrönika 2012

Januari:

• Fredag den 13 januari - Nya ägare tar över företaget.
• De första semlorna avsmakades den 14 januari.
• Vinterutflykter
• Föreläsning om orkidéer
• Avskedskalas för systerdottern som for till Australien
• Hus i grannskapet stod i lågor en tidig morgon.

Februari:

• Avskedsfest på hotellet i A-sund för pensionär
• Hörde talgoxens vårljud den 17 februari.
• Fin begravningshögtid för FN-vän

Mars:

• Biobesök med Maken - såg Simon och ekarna
• Joy fick nytt jobb.
• Härlig resa till Ligurien med besök i Cinque Terra, Dolce Aqua, San Remo m fler ställen
• Kvällskurs i keramik hos FAB med familjens damer
• Vårkonferens för teknikdokumentatörer i Nyköping

April:

• Minus 4 grader den 2 april
• Påskbuffé hos Chefen
• 20.000 tranor vid Hornborgasjön den 9 april
• Tjejfest för att tacka av trotjänarinna på jobbet
• Kyrkvärdsdagar på Stjärnholm
• Lyckad årlig utflykt till sipporna i Trystorp - Lilla Hjärtat ledde oss sjungandes Sankta Lucia

Maj:

• Sista besöket i föräldrahemmet i Västerås
• Besked om nedläggning av HAV-fabriken den 8 maj
• Förhandlingar och oro
• Vårutflykt till Kinnekulle
• Morsdagsbuffé på Fatburen
• Resa till Bohuslän som bjöd på sitt allra bästa jag

Juni:

• Förhandlingar, uppsägningar, oro, medlemsmöten
• Nationaldagsfirande i Dammtorp
• Syster och svåger flyttar till Blomsterkullen.
• Jag blir förärad ett magnoliaträd på min födelsedag.
• Midsommarafton på Finnerödja Hembygdsgård

Juli:

• Gott om kantareller och blåbär
• Hälsade på hos folket på Blomsterkullen och gjorde utflykt till Kopparberg
• Köket byttes ut.
• B-I och jag sjöng duett vid Sommarkyrkan vid Bodarnesjön.
• Besök av Moster A och Kusin R
• Utflykter till Rynningeviken, Rotebro mm
• Enda doppet i sommar skedde den 26 juli.

Augusti:

• Projektmöten, oroligt på jobbet
• Besök av A o U inkluderade runda på Antikmarknaden i A-sund
• Biopremiär för Lilla Hjärtat: Madagaskar
• Köket klart
• Maken fick en "tia" den 22 augusti, men klarade den bra. Tack och lov!
• Besökte Sannerudsmarken och kolmilan i Flugebyn

September:

• Skogskyrkogården 50 år - medverkade i duett med B-I
• Dragspelsstämma på Otterberget med Tivedspojkarna och andra spelsugna
• Såg biofilmen Modig med klanens damer inklusive Lilla Hjärtat
• Unionen-dag på jobbet
• Avskedsfest för dokumentationsavdelningen

Oktober:

• Sushi-fest och teaterbesök - Vredens Druvor
• Fick skrapa vindrutan redan den 10 oktober
• Lillasyster L och jag åkte till Västerås och firade vår kära E som fyllde 90 år.
• Temat för månadens Andrum var Kärleken.
• Träffade exkollegor, hade en helkväll i La Stada

November:

• Packade ihop mitt 33 åriga liv på företaget - nostalgiska känslor flödade
• Bevistade ett välbesökt FN-seminarium
• Besök av vännerna från Långtbortistan och senare systrar med familjer
• Min ex-svåger dog hastigt.

December:

• Mitt liv som pensionär tar sin början
• Tillbringade en vecka i Paris med PO66
• Rotfyllning hos tandféerna
• Besök av släkt och vänner
• Mycket snö

Det är otroligt så mycket ett år innehåller. Jag har sållat ordentligt och ändå blev det en så pass lång lista. Det är tack vare mitt flitiga dagboksskrivande som jag har koll på vad som har hänt. 

I början av året hade jag inte en aning om att mitt liv skulle förändra sig så pass som det har gjort. Jobbet har ju varit en mycket viktig ingrediens i vardagslivet och nu har det försvunnit. Ännu vet jag inte hur mitt "nya" liv kommer att gestalta sig. Jag tror dock att jag kommer att vänja mig. Jag återkommer i frågan.

Julkort

Några bildintryck från gårdagens julfirande. Skönt att vi inte ska ut på vägarna idag, när det har kommit massvis med snö under natten och det snöar fortfarande. Det är så vackert ute, men det är inte roligt att slira på vägarna.

Ha en skön fortsatt jul!

Utmaning

Min väckarklocka ringde kl 5 i morse. Ute föll snön tätt. Maken gjorde mig sällskap med en kopp kaffe innan jag pulsade iväg för att gräva fram bilen. Det var oplogat hela vägen till kyrkan. En tyst, vit värld.

Nu för tiden är det gott om plats i bänkarna på julottan. Annat var det förr. Minns de högtidsklädda kyrkvärdarna när jag besökte ottan i början av 80-talet. Nu är jag själv en av dem, dock inte klädd i frack eller hembygdsdräkt.

Nu sover de andra i huset medan jag försöker lägga årets pussel på 1500 bitar. Det går aaaldrig, som vi säger i Närke.

Bloggat per mobil, inte så lätt.

God Jul!

Det är julaftonsmorgon och det börjar ljusna. Som brukligt är har jag dukat fram årets julbak, tänt stearinljusen och sjungit mormors "Nu sjunga Guds änglar i himmelens höjd: God Jul, God Jul!". Sedan har vi suttit och låtit julefriden härska medan vi druckit vårt kaffe. Sonen Pe är hos oss sedan igår och snart ger vi oss av till sonen Joy med familj och släkt.

Jag vill passa på att önska er alla en riktigt God Jul!

Tappra tandféer och jätteflamma - vardagsdramatik

En vecka har gått sedan sist jag skrev. Det har varit en vecka fylld av julbestyr och möten.

I måndags, en mycket gråtrist dag, hade jag en tid hos tandläkaren. En tid jag fasat för, inte med tanke på att det skulle göra ont att rotfylla, utan för att jag skulle få ha en tilltäppande gummiduk över andningsvägarna. Den duken hade varit som ett blått skynke för mig i veckor. Jag har stark klaustrofobi och klarar inte av att känna mig kvävd och instängd. Nu lirkade de båda tandféerna med mig och duken, så att det gick riktigt skapligt. Tandféerna heter båda två Maria, en är sköterska och den andra läkare. De borde ha tapperhetsmedalj.

För övrigt har jag övat med en tillfällig kör inför Trettondagen, då det ska bli julmusik i två kyrkor. Åsa, Jan-Kenneth och jag har hållit en stunds Andrum med temat Förväntan.

På onsdagskvällen kom A o E på besök. Vi åt min quiche och Makens crême caramel. Det var något fel på bunsenbrännaren som skulle göra den knäckiga ytan. Det blev en jätteflamma, som svedde Makens händer. Efter den dramatiken tittade vi på vackra bilder från Cinque Terra, där våra gäster vandrat några somriga höstdagar.

Allra senast har vi haft Lilla Hjärtat som gäst. Då har vi gjort pappersdockor, en stor kungafamilj, som vi klippte ut i kartong. Mamma drottningen hamnade på sjukhus efter att ha brutit benet, men det lagade vi med tejp, så var hon snart frisk igen.

Idag är det lördag och jag ska åka och hälsa på Min Lilla Tant. Det var länge sedan nu. Maken ska hälsa på en konvalescent.

Det viktigaste med julen är ju mötena och hälsningarna mellan oss människor. Och tankarna på de som gått före.

Önskar er sköna juldagar!

Bläckfisk och sjögräs på julbordet

Katten håller sig inomhus dessa dagar. Hon följer intresserat utomhuslivet från insidan fönstret.

Själv vågade jag mig ut idag. Det blev en utflykt till La Stada och det lilla kulturreservatet i Sveriges vackraste stadspark.

Där träffade jag mina kära ex från dokumentationsavdelningen. Vi åt en god jullunch på Café Wadköping, en trappa upp. Julbordet saknade inte något, inte ens bläckfisksallad och sjögräs. Gott!

Sedan blev det hemfärd mot den sjunkande solen.

När vintermörkret kring oss står

Det är fredag morgon och fortfarande alldeles svart utanför fönstret. Trots att jag inte jobbar längre vaknar jag som vanligt tidigt. Det har nog med vana, kynne och ålder att göra. Men inte mig emot. Mina tankar är klarast på morgonen. Då sätter jag mig att skriva i min dagbok för att summera gårdagen.

Gårdagskvällens kröning av Laxå Lucia blev fin. Vackra Jaira fick en smidd ljuskrona satt på sitt huvud av Mårten som är präst i Ramundeboda kyrka. Ljuskronan är tillverkad för några år sedan av elever på Laxå Industrigymnasium. Flickorna sjöng klart och fint både traditionella och nutida julsånger. För oss alla i kyrkbänkarna blev stunden just så vacker och skön som vi önskat oss.

Idag ser jag fram emot att få träffa min "gamla" avdelning igen. Vi ska luncha tillsammans på ett café i ett gammalt, anrikt hus. Jag berättar nog mer om det, vad det lider.

Lägesrapport

Idag har jag ägnat mig åt bakning. Julens vörtbröd, utan vilka det inte blir någon jul enligt sönerna, är bakat och provsmakat. Sedan har jag provat svärdotterns vaniljlussebullar som blev jättelika, men goda.

Snart ska jag iväg och öva julsånger med körsångare från trakten.

På återseende!

Om jag fick leva om mitt liv

Hittade dessa livsbejakande, tänkvärda ord skrivna av Nadine Stair, 85 år:

Om jag fick leva om mitt liv

Jag skulle våga göra fler misstag nästa gång.
Jag skulle slappna av och ta det lugnt.
Jag skulle vara tokigare än jag varit i det här livet.
Jag skulle ta färre saker på allvar.
Jag skulle ta fler chanser.
Jag skulle bestiga fler berg och simma i fler floder.
Jag skulle äta mer glass och mindre potatis.
Jag skulle kanske ha fler verkliga problem, men färre inbillade.

För jag är en av dem som lever förnuftigt och klokt
timme efter timme, dag efter dag.
Visst har jag haft mina ögonblick, men om jag fick
leva om igen, skulle jag ha fler.
Jag skulle faktiskt försöka att inte ha annat än ögonblick,
det ena efter det andra, istället för att planera
så många år i förväg, varje dag.
Jag är en av de människor som aldrig åker någonstans
utan att ta med termometer, varmvattenflaska, regnrock
och fallskärm.

Om jag fick leva om mitt liv igen, skulle jag resa med
mindre packning.
Jag skulle börja gå barfota tidigare på våren och
fortsätta till senare på hösten.
Jag skulle dansa mer.
Jag skulle åka fler karuseller.
Jag skulle plocka fler maskrosor.

Vinterland

 Hej mitt vinterland! Nu är jag här!

Så här vackert är det i Sverige idag. V och jag tog en försiktig promenad på eftermiddagen. Jag hade snowboots på fötterna för att skona mina blåtonade stortånaglar och ömma tår. Paris-promenaderna har lämnat många minnen, fast mest gyllene.

Vi gick inte så långt, utan vi slank in hos B och R på kaffe och blåbärskaka.

Imorgon kväll ska yngste sonen Pe och jag på kortkurs på landet. Det ska bli trevligt.

Söndag - Parisvisit

Det var stjärnklart när jag gav mig av tidigt, tidigt från Skavsta flygplats. Klockan åtta gick solen upp och lyste upp kabinen.  Min vän PO66 väntade på Beauvais terminalen. Vi skulle tillbringa en knapp vecka tillsammans i den brusande franska huvudstaden.

I metron blev jag snabbt medveten om vilka hemska förhållanden en del människor befinner sig i. På en plastbänk satt en mänsklig spillra, som en sophög, invirad i en nerspydd filt. Inte långt därifrån låg det en man och sov i en vrå.

Vårt hotell var litet, fint renoverat och ljuden från den stora boulevarden i närheten nådde inte in. Vårt rum låg längst uppe under takåsarna, på femte våningen. När vi packat upp och gjort oss hemmastadda, gick vi ut i söndagssolen. Vi mötte många familjer på söndagspromenad, kanske på väg till Luxembourg-trädgården. Några som också samlats där var ett stort gäng läkare som skulle ut och demonstrera för högre löner. Tror jag. Det kom ett inslag om det på TV-nyheterna på kvällen. Vi satte oss på ett boaserat brasserie med utsikt över parken och demonstrationen och njöt av gratinerad löksoppa och ett glas rödvin.

Den anrika bokhandeln Shakespeare & Company fick ett besök. Jag inhandlade en bok med fina akvareller över Paris och fick en stämpel från butiken på första sidan. Vi strosade över en bro där det hängde tätt, tätt med lås på båda broräckena. Kärlekspar har fäst sina lås och kastat nycklarna i Seine, som ett tecken på att deras kärlek ska vara för evigt.

Innan dagen var slut hade vi gått runt på de båda öarna, St Louis och La Cité. Det var mörkt när vi letade oss fram till vårt lilla hotell och knatade uppför den vindlande trappan till vårt rum på översta våningen.

PS: Alla bilderna är klickbara. Klicka så får du dem lite större!

Måndag - Parisvisit

Måndagen blev en dag med mycket julglitter. Varuhuset LaFayette hade en enorm julgran upphängd som en ljuskrona under den väldiga glaskupolen. Champs Elysées var kantad med träd med blå ljusslingor.

På en bro gjorde en ung kvinna oss uppmärksamma på att det låg en guldring på marken. Oj, vad skulle vi göra med den? Hon propsade på att vi skulle behålla den. Hennes fingrar var för små för den och dessutom var hon inte gift, sa hon. Men kunde hon få några euro till en Cola. Jasså, är det så bondfångarna bär sig åt idag!! Ringen lät vi ligga, den kunde hon behöva igen. Två Euro fick hon för besväret och föreställningen.

Paris är verkligen kontrasternas stad. Vi gick in på Louis Vuitton, som säljer väskor av olika slag. Japanskorna är som galna i dem. PO66 är på jakt efter en svart handväska och vi såg en i en monter. Det var bara det att den kostade 68000 Euro, lite mer än PO66 hade tänkt sig.

När kvällen kom var jag övermätt på intryck och fötterna värkte. Det blev en lugn kväll på hotellrummet, skönt att bara slappa och vila inför nya äventyr i staden.

Tisdag - Parisvisit

Vi beslöt oss för att göra "La Mouffe" på förmiddagen. Det är en lång kullerstensbacke kantad med fiskaffärer, ostbutiker, bagerier, ja allt du kan tänka dig. I en butik köpte jag ett ovanligt och vackert halsband och PO66 hittade roliga vantar till sitt lilla barnbarn.

Efter en kaffe på "stamstället" på Place Saint Michel gick vi över broarna. Vi blev omåkta av en lång kortege av polisfordon av olika slag, motorcyklar, bilar, piketbussar, pansarvagnar. Blåljus och sirener. Jag har ingen aning varför det var ett sådant pådrag. Ljudet av sirener hör man annars var och varannan timme.

På Place de Vosges, det vackra torget med röda stiliga hus på alla fyra sidorna, var det lugnt. Men det började droppa från himlen, så vi stannade inte länge. Hann bara slänga en blick på lägenheten där Victor Hugo suttit och skrivit Les Miserables.

Onsdag - Parisvisit

Onsdagen var lite gråmulen. Utsikten från La Butte, Montmartre, var ändå hänförande. Gubbar höll på att spika upp små bruna tyrolerhus runt Sacre Coeur. Här skulle det bli julmarknad i tysk stil. Månglarna runt templet, tänkte jag.

Vi kröp in på Le sabot rouge, som ligger på Place du Tertre. Det utgjorde värmestuga även för de "målare" som höll till på torget och väntade på kunder. Det blev nog inte mycket sålt för dem en dag som denna. Turisterna var få.

När vi spänstade ner för kullen kom vi förbi en av de två väderkvarnar som finns kvar, Moulin de la Galette. Numer är den en fin krog. Dagen fortsatte i de fashionabla kvarteren kring Madelene-kyrkan, där det endast kunde bli tal om fönstershopping. Vi gjorde ett varv på Fauchon, som lockade med chokladpraliner och andra delikatesser.

Det gick åt en hel del kraft och energi (och öronproppar) när vi öppnade en flaska champagne på hotellrummet för att fira min nyvunna frihet. Vi fortsatte att fira med "Moules marinées et frites" (musslor) på en restaurang, Falstaff, där jag varit tidigare några gånger. Nu var där fullt med ungdomar och hög musik - det har jag inget minne av att det var då, på åttiotalet!

Torsdag - Parisvisit

Efter frukost på torsdagen styrde vi våra steg i sydvästlig riktning för att upptäcka områden där vi tidigare inte hade satt vår fot. Långt om länge kom vi fram till en liten by i staden, La Butte de Caille. Här var det tyst och rofyllt. Påpälsade dagisbarn kom på led med sina fröknar. Vi gick in på ett litet familjebageri och beställde en kopp thé och något gott till.

Här i området fanns det vackra små hus med täppor och gårdar där det växte träd och buskar. Sedan var det inte många steg upp till de brusande boulevarderna och de höga husen. Vi tog metron till Champs Elysées.

Efter en lunchrast på ett brasserie, fyllt med pratglada parisare och med en söt liten farbror som passade upp, fortsatte vi vår vandring via Eiffeltornet, Invaliddomen och Tour Montparnasse, som var sista anhalten innan vårt hotell.

Vi blev lite uppskrämda av TV Nyheterna som varnade för stora svårigheter i trafiken på grund av ett snöfall som skulle komma under natten. Skulle vi inte kunna ta oss hem? En käck reporter visade upp några stora, gula snöplogar och berättade att 30 gubbar stod beredda att "embarkera" dessa fordon för att bereda väg för trafikanterna.

Något lugnade la vi oss att sova, den sista natten innan hemresan.

Fredag - Parisvisit

När vi ängsligt tittade ut på fredag morgon, låg där bara ett tunt, tunt snötäcke på hustaken. Vädergubbens bistra varningar på TVs Meteo verkade i dagsljuset något överdrivna.

Vi packade våra väskor, åt frukost och hoppade in i en taxi, som kom exakt på utlovad tid. Från Porte Maillot tog vi bussen ut mot flygplatsen. Här var det lite mer snö på marken.

På flygplatsen åt vi veckans godaste lunch: pilgrimsmusslor med grillad sparris och ris. Sedan var det dags att säga Hej då till varandra för den här gången. PO66 flög söderut och jag norrut, där Maken och massor med snö väntade.

Orange alerte

Nu bär det av hemåt. Tror jag. De franska nyheter varnar för snökaos, 5 - 10 cm. En reporter sände upphetsat framför stora brandgula snöplogbilar, som ett 30-tal män var beredda att embarkera. "Orange alerte" är utfärdad. Håll tummarna för att vi tar oss hem.

Paus i Paris

Jag har återvänt till mina drömmars stad, Paris, om bara för en knapp vecka. Det är första gången i vinterskrud.

Min väninna PO66 och jag promenerar mycket längs boulevarder och gator och samlar intryck. Jag  ska dela med mig till er också när jag kommer hem igen

Ett slut och en början

Denna dag, min sista arbetsdag, blev inte en dag då jag kunde spankulera omkring med händerna på ryggen och ta farväl av kamrater och invand kontorsmiljö. Nej, på morgonen fick jag mail att jag måste införa en massa ändringar i en manual som jag trott varit klar sedan i början av oktober. Jag skrev så tangenterna glödde, fixade med bilder, ändrade i språk. Fem minuter innan jag skulle avtackas på eftermiddagen skickade jag iväg en fil, iordninggjord så långt jag kunde, till min efterträderska M, som får fortsätta att stressa innan det blir helt klart. Ja, jisses! Snacka om att jobba ända in i kaklet.

Men sedan kunde jag sänka axlarna, ledas in till väntande arbetskamrater, kaffe och tårta. Jag blev uppvaktad med vackra blommor, en fint halssmycke, tal och hyllningar. Jag lyckades hålla rösten någorlunda i kontroll. Den sprack bara när jag sa: - Jag är inte ledsen, fast det kanske låter så! Nej, tvärtom så är jag glad åt all värme som jag fått både under dessa dagar och tidigare. Det känns så gott hjärtat. Jag sparar på beröm!

Nu packar jag väskan och drar till Paris på en vecka. Jag ska träffa min chica väninna PO66, som kommer flygandes från andra hållet och landar tjugo minuter innan mitt plan tar mark. Vi ska strosa på Champs Elysee, skåla i champagne och uppleva det parisiska julglittret.

À bien tôt!

PS: Typiskt nog har min lilla ärta lagt av, så Maken får skjutsa mig till och från flyget. Skönt för mig, mindre roligt för Maken. Det snöar sakta och en svag sol försöker tränga igenom molnen. Det är så vackert.

Avslut

Nu har jag bara en endaste dag kvar av mitt arbetsliv på ESAB. Den här veckan har varit fruktansvärt hektisk. Det gäller att avsluta pågående projekt, överlämna uppgifter, förmedla, arkivera, slänga, sortera, informera, tacka, säga adjö... Jag kör ända in i kaklet, som en sportkommentator skulle ha uttryckt sig.

Samtidigt är det kärt att få bevis på uppskattning, som de vackra hjärtan jag fick av min vän och förtrogna. Mailen har strömmat in från när och fjärran och folk har ringt. En av dem satt i en bilkö i Holland och ringde. Min besöksstol har varit upptagen mest hela veckan. Roligt! Vad som återstår nu är att jag ska gå brandsyn på mitt område i morgon, Jag ska kolla att nödutgångsskyltarna lyser, att brandsläckarna är påfyllda, att nödutgångarna är fria från hinder. Det har jag lovat, dyrt och heligt.

Ikväll hade vi avslutning på vår FN-cirkel, en avslutning med stil. Vår kurdiska väninna och värdinna hade dukat upp ett fint julbord, det allra första för säsongen. Efter att vi ätit oss mer än mätta fick vi höra ett mycket tankeväckande stycke om tid och vad den är värd. Sedan fick vi följa med till foten av Himalaya meddelst diabilder. En kväll som gav något för både kropp och själ!

Nu är det läggdags, så jag önskar er en God Natt!

Ingen dyster syster

Mitt vemodiga sinnelag lättades upp när mina systrar, min svåger, min son och min systerson klev in över tröskeln. Det är så roligt att få träffas. Vi tjuvstartade med glögg och pepparkakor efter lunchen, eftersom jag själv inte kommer att vara hemma nästa helg, den första Advent.

Vi systrar tog en promenad i novemberdiset och stötte på en trevlig Rottweiler med husse.

Väl inomhus igen gjorde vi som många gånger förut, vi sjöng av hjärtans lust i stämmor till ackompanjemang av Makens och svågerns gitarrspel.

Jag, L och S

Här sitter jag, lillasyster L och söta syster S. Fotot är taget igår hemma i soffan.  Nedan är vi hos fotografen, för femtio år sedan!

S, L och jag

Mamma hade sytt våra klänningar, rosenknoppsmönster till söta syster S och mig och rosarutigt till lillasyster L. Bilden ovan satt länge i fotografens skyltfönster.

Jag är så glad i mina systrar!

Skymning

Jag känner mig vemodig. Jag håller på att ta farväl av ett långt och innehållsrikt yrkesliv. Så roligt jag har haft, så mycket jag har lärt mig, så många trevliga människor som jag har lärt känna. Jag har mycket att vara tacksam för.

Dagen idag har varit mild och blek. Skymningen kommer fort. Jag passade på att åka ner till den gamla Sockenstugan för att fånga lite av det kvardröjande dagsljuset. Jag hade varit och handlat inför helgen, då mina kära systrar, min svåger och min systerson kommer och hälsar på.

Jag stannade hemma från jobbet idag för att förbereda besöket. Jag har bäddat gästsängarna, bakat blåbärskaka, lagat lasagne, gått runt med dammtrasan och dammsugaren.

Ha en bra helg, ni med!

Kärlekssång från Ukraina

På lördagskvällen fylldes huset med musik:

Bilder från helgen.

Kontrastrik helg

Våra vänner El och Vi från Långtbortistan

De här helgdagarna har varit sprängfyllda med upplevelser. Jag har träffat vänner, bjudit på middagar, varit i kyrkan, på Casselgården, haft Andrum med temat Tystnad...

På fredag eftermiddag träffade jag två kära f.d. kollegor. Vi ses inte så ofta så nu blev det tillfälle att komma ikapp. Vi satt hemma hos K i hans vackra kök med utsikt över ett torg och en väldig björk. Förutom gemensamma minnen pratade vi om att stå på tröskeln till ett nytt skede i livet.

På kvällen kom El och Vi från Långtbortistan för att bo hos oss över helgen. Huset livades upp, det blev fart och fläkt. V övade sånger på synten, vi lagade soppor och skar grönsaker och älgkött i långa banor. Grannen och kompisen Ve kom över med famnen full av blommor och åt med oss på lördagskvällen.

Grannen Ve och sångerskan Vi

På söndagen stod vi upp tidigt för att göra oss i ordning för kyrkan, där Vi skulle spela och sjunga. Hon gjorde en fantastisk Hallelujha, så där så att jag fick gråten i halsen. Efteråt samlades kyrkobesökarna för sopplunch i Casselgården och då berättade El och Vi om sitt liv som flyktingar och vad Laxå betytt för dem. Vi sjöng och spelade några sånger till, bland annat "Laxå i mitt hjärta".

På kvällen när våra gäster åkt hem var det dags för mig att åka tillbaka till kyrkan där Åsa, jag och kantor Margareta höll ett Andrum om Tystnaden. En kontrast till min livfulla helg.

Under söndagen fick vi ett omskakande besked. En person som spelat en stor roll i familjens liv har gått bort, alldeles för tidigt. Plötsligt, men kanske inte alldeles oväntat.

Nu återstår bara två veckor av mitt yrkesliv! Bäst att gripa sig an den nya arbetsdagen.

Sköt om er!

Ondskan och girigheten, två fula trynen har visat sig

En grym och hotfull verklighet kom nära, chockerande nära, igår kväll. Tänk att det lever folk i dödsskräck alldeles intill. Här behövs en insats för att rädda en ung kvinnas liv.

En annan ung kvinna drabbas på ett annat, men ändå smärtsamt, sätt. Ikväll kommer våra vänner från "Långtbortistan" hit, de som fick uppehållstillstånd efter åtta långa år. Deras älskade dotter blev utvisad innan dess och skickades "hem" till en oviss framtid, endast arton år gammal. Nu har det gått ytterligare sju år sedan hon utvisades. Föräldrarna och dottern har endast kunnat träffas över nätet och längtan är stor. Nu verkade det ordna sig med "visum" för dottern efter att föräldrarna pungat ut med en mindre förmögenhet till en myndighetsperson i Långtbortistan. Dottern har väntats hem vid flera tillfällen under hösten, men det har hela tiden blivit uppskjutet. Nu skulle hon komma i alla fall och följa med föräldrarna till oss. Äntligen! Men då krävde myndighetspersonen ytterligare pengar för att utverka visumet, pengar som föräldrarna inte har. Och i Långtbortistan sitter dottern och gråter.

Igår blev vi tydligt påminda om det förtryck som många unga kvinnor i världen lever under. Ofattbart vilket barbari!

Fel kan bli så rätt!

Den rätte Jag hade tänkt dig blond och lång över allt förstånd och  med en energisk haka. Du som i dröm och vaka, varit mitt ideal, blond och högväxt och smal.   Och så kommer du dock, mörk och kortväxt och tjock, med hakan i nervikt krage och en början till mage. Sådan kliver du in, i min själ och mitt skinn.   Allting skapades om när du kom. Allting slog du itu, du, du.   Erik Lindorm
Kom att tänka på denna dikt när jag lyssnade till en vän med glittrande ögon.

Maken till förkylt födelsedagsbarn

Idag firade vi Maken, både för att han är Far och för att han snart fyller år. Sedan i början av veckan har han varit kraftigt förkyld. Hans mörka stämma förvandlades till ett pipande väsljud och sedan tog hostan och snuvan vid. Trots faderns förkylning vågade sig sönerna och Lilla Hjärtat hit för att fira. Lilla Hjärtat och hennes pappa Joy har redan gått igenom förkylningsstadiet och vi får hoppas att det gör dem immuna. Peppar, peppar, har varken Pe eller jag åkt på denna elaka bacillusk. Ännu.

Vad fanns i paketen då, undrar ni? Jo, en snygg keps, sköna fårskinnstofflor och en whisky av fint märke. Dessutom är det utlovat ett biobesök bara för killarna i familjen.

Inte undra på att Maken ser nöjd ut!

Lilla Hjärtats fyraårsfirande

 Bara ett litet livstecken så här från mig innan jag drar igång med en ny arbetsvecka.

Igår firade vi Lilla Hjärtat, som precis fyllt fyra år. Åh, vad hon trivs med alla de sina omkring sig! Hela serven var där: Mamma, Pappa, Mormor, Morfar, Moster, Farbror, Farfar och Farmor. Och presenter fick hon. Den roligaste var det gamla, stora dockskåpet som Mamma lekt med när hon var liten.

Mamma hade bakat en såå smaskig marängtårta med choklad och banan i!

Ja, det var ett firande värt en liten prinsessa!

Avtackad trio

Här står tre blivande pensionärer som just har blivit uppvaktade och avtackade av sina kompisar i fackklubben. Det var en synnerligen välbesökt medlemslunch på Bodarne restaurang. Jag har väl aldrig sett så många medlemmar på en och samma gång. Kul!

På onsdag är det Ärtan T:s sista arbetsdag. Det är hon i rött. Vi har varit ett radarpar i trettio år, för det mesta har vi jobbat i rummen bredvid varandra, men ibland har avstånden varit lite längre emellan oss. Hon är ett riktigt energiknippe. Det är hon som ger begreppet Sisu ett ansikte, men så är hon ju också finne i botten. Idag anmälde hon sig till Arbetsförmedlingen. Det tog en timme för förmedlaren att knacka ner hennes CV meddelst pekfingervalsen. Hon hade god lust att byta plats med honom och knattra fram raderna med sin sedvanliga frenesi.

Han i mitten har varit en stöttepelare för så många av oss. Hans pappa var en av de allra första som kom upp från Göteborg för att dra igång ESAB i Laxå 1942. Han är GAISare bara för att hans pappa var det och för att han blev uppmanad att bära GAIS halsduk med stolthet.

Hon i svart, det är jag det. Med mina 33 år på företaget räknas jag numer som ett inventarium. Inventarienumret sitter ingraverat på halsbandet. Men om fyra veckor är det slut med min ESAB-era.

Ikväll har jag hisnat till bilderna från Dödens Väg i Bolivia. Kjell från ABF berättade livfullt om sina skräckinjagande upplevelser, men även om hur människor lever och verkar i ett mycket kontrastrikt land. Synd att vi var så få som kom till biblioteket i Askersund denna mörka novemberkväll.

Uppdatering: Det slår mig just att på bilden ovan ser det ut som om vi tre pensionärer står vid ättestupan och tittar ner. Det var verkligen inte meningen.