Det är vackrast när det skymmer

Gårdagens skymning över den lilla galliska byn

 God morgon!

Är det för dig som för mig? Veckorna rusar på. Innan du hinner blinka är det söndag kväll igen och dags att fylla på medicindosetten. Men dagarna blir allt längre, ljuset kommer åter.

Vi har haft det kallt några dagar och jag har behövt klä mig i dunkappan när jag vistats utomhus. Eller "mammakorven" som en journalissa kallade den lite nedlåtande. Igår morse när jag gick ner till köket för att brygga kaffe visade utetemperaturen - 13,4 grader och innetemperaturen + 15,4 grader. 

Det gäller att se till att småfåglarna överlever utan överrock, så jag fyller på med frön och talgbollar varannan dag. I fönstret bland krukväxterna sitter en talgoxe på en pinne och det händer att riktiga mesar morsar på den från fönsterblecket.

Februari - mars är perioden då årsmötena duggar tätt. Hittills i år har jag varit med på två och läst dikter vid punkten för parentation. På den ena läste jag Pär Lagerkvists Det är vackrast när det skymmer och på den andra en dikt av Atle Burman:

Till en avlägsen strand vill jag gå

och söka det stilla vatten

som glittrat ibland mitt i vardagens grå

och i ensamma stunder om natten.

Den är okänd den stranden men ändå bekant,

ty det ljusa jag drömt och det sköra jag gömt

är där både verkligt och sant.

A pro på stränder har jag precis läst ut en lånebok som utspelar sig på Scilly-öarna. Och det fick mig att minnas maj 2016 när Maken och jag tillsammans med våra goda vänner U och A tog färjan från Penzance, passerade Lands End och gick i land på St Mary, en av öarna. Numer reser jag mest i minnena. Kul då att läsa i dagboken och titta på bilderna och uppleva allt på nytt igen..

Igår när vi tittade på skidskytte på eftermiddagen hörde jag ett kraftigt muller och kände att marken skakade. Vad var det? Kollade ut genom fönstren och kunde inte se något som förklarade det hela. Men när jag träffade mina diakonikompisar på kvällen berättade någon att det varit en jordbävning i Vänern.

Gryning

Nu ljusar det vid horisonten. En ny dag väntar! 

Majdagar

God morgon!

Tänkte titta in så här på morgonkvisten och småprata lite. Majdagarna rullar undan och idag är det redan den 10 i månaden.

Igår gjorde jag och AÅ en spontanutflykt till det vackra drumlinlandskapet öster om vår lilla ort. Jag behövde nämligen en lila utstyrsel inför ett evenemang som sker om en månad. Och var hittar man romantiska kläder om inte hos Madame La Gård.

Jo då, nu hänger en lila klänning i garderoben och en stråhatt med en lila ros ligger på hyllan. Lunchen intog vi på Berga, en gård där både höns och människor spatserar fritt omkring.

I onsdags kväll bevistade Maken och jag hembygdsföreningens medlemsmöte i Kulturens Hus. Många var vi som kom och ville höra kyrkoherden berätta om hur vår vackra kyrka flyttades från Borasjöns strand till där den ligger idag, mitt i samhället. Janne fick oss att lyssna, skratta och känna oss stolta över kyrkan och bygden. Jag blev varm i hjärtat.

Så har vi haft årsmöte i ESAB Senior Club. Vi bänkade oss i det gamla missionshuset i Sannerud, det som med tiden blivit kaffestuga. Det var roligt att så många kom och att de tyckte att vi i styrelsen skött oss. Gänget på bilden överst till höger är den nya styrelsen och mannen med blomman, Keijo, avtackades efter 18 år. 

Det är ljust länge nu. Innan jag drog ner rullgardinen tog jag en bild över den lilla galliska byn. Flitens lampor lyser hos grannarna mitt över. De är mitt uppe i flyttbestyr.

Nej, hör ni! Nu är det dags att ta itu med fredagen den 10 maj! 

Ha det!