Små utflykter och Bäst-före-datum

God morgon!

Tittar in här denna tidiga måndagsmorgon. Jag gick upp redan kl 05.00, fast det är länge sedan nu som jag hade ett jobb att rusa upp till. Denna vecka är det skolstart för många och till och med Lilla V ska skolas in på förskolan. 

Maken och jag lever ett lugnt och stilla liv, nu för tiden. Men vi försöker göra små utflykter, anpassade till dagsformen. En dag hamnade vi i A-sund och beundrade Sveriges enda (?) hjulångare, som lagt sig till ro i hamnen. Där blev vi sittande i solen en stund och njöt av varsin mjukglass, medan vi blev uttittade av kajor och finkar.

Igår gjorde Maken iordning kycklingsallad, som jag packade i utflyktskorgen. Och så drog vi till skogs. Vi bänkade oss på det vanliga stället med den härliga utsikten. Denna gång var vågorna småkrusiga och det var lite svalare i skuggan. 

Sedan rullade vi iväg på skogsvägarna. Jag gjorde några stopp för att speja efter kantareller. Vid vårt gamla (och hemliga) svampställe fanns det fortfarande gott om de gula läckerheterna, trots att det röjts och huggits ner träd. Så det blev svampmackor även igår kväll. Det är gott om och med kantareller i år!

Häromdagen gjorde jag blomkålsstuvning och kryddade Bechamelsåsen med mald muskot, som jag brukar. Snart är kryddburken tom. Inte så konstigt, för det står stämplat Bäst före 85-12-31 på etiketten! Inte så ofta jag gör Bechamelsås, alltså.

Körsbärsträd och fontäner - ett måste för varje ort med självaktning

 Varje samhälle att räkna med ska ha:

1) en fontän som sprutar vatten om sommaren

2) körsbärsträd som blommar om våren

Det har minsann vi i Laxå också. De japanska skönheterna på Casselgatan börjar bli till åren nu, men de blommar lika praktfullt som förr. Sedan får vi se om vi får sprutt på fontänen i Midsommardammen till sommaren. 

Igår hade jag ett ärende till staden där vi bodde för fyrtio år sedan. Jag körde längs "Kosia", den idylliska vägen längs sjön Möckeln. Träden började slå ut och markerna var täckta med vitsippor. Jag stannade till vid hembygdsgården vid Knutsbol. Där vid härbret vid det gamla vårdträdet såg jag och "min lilla tant" en ljummen sommarkväll Towa Carson, Hasse och Monica uppträda. Nu verkade stället mer eller mindre övergivet. 

Det gjorde däremot inte Karlskoga, dit jag ämnade mig för att införskaffa ett par begagnade fotbollsskor. Det var tjockt med trafik på genomfartsleden. Naturligtvis hamnade jag bakom en A-traktor som körde laglydigt sina 30 km i timmen, medan kön i omkörningsfilen var oändlig. Men till slut kunde jag smita om, jag med. Jag kunde plocka upp skorna och få dem levererade till den fotbollsspelande ynglingen tio minuter innan avspark! Lyckat!

Jo då, Karlskoga hade blommande körsbärsträd de också. Och jag är säker på att det sprutar en fontän i Möckeln om sommaren.

Det ringer, det ringer, skynda dig att svara!

Ren luft - så står det med stora bokstäver på den vita skåpbilen på gården. Utanför står chauffören och röker! Det är första gången på länge som jag känner cigarettrök, konstaterar jag när jag hämtar morgontidningen i brevlådan.

Igår, mot kvällningen, hände det två saker inom loppet av några sekunder, en bra och en dålig. Det ringde på dörren och samtidigt ringde mobilen i fickan. Utanför dörren stod Na och räckte över en påse full med kantareller, som hon plockat på sin skogspromenad. Blev så glad!

I mobilen var det en ilsken man som hävde ur sig sin besvikelse och misstro. Han tyckte att jag agerat konstigt och felaktigt. Det var mindre roligt att höra. Det tog hela kvällen att komma över.

Tänk att tråkiga saker fastnar bättre än trevliga, ibland!

Jag tar bladet från munnen

En helt vanlig hösthelg har förrunnit utan större åthävor. Det har blivit en kortare promenad, lite trädgårdspyssel och inomhusaktiviteter. Jag hann också med att putsa sovrumsfönstren innan regnet, så då kunde jag se den dubbla regnbågen ordentligt. Vi firade slutet på Makens dietvecka med kronärtskockor, rostade smörgåsar med avocadoröra, egen nypotatis och rödvin.

En fundering: Varifrån kommer alla lustiga uttryck i svenskan ifrån? Det måste förbrylla alla de som kämpar med att lära sig språket. Jag minns en arbetskamrat från Holland, som drog på munnen åt Små grytor har också öron. Jag hade inte tidigare tänkt på hur det låter, egentligen. Men vi har:

• Få betalt för gammal ost
• Svinhugg går igen
• Liten tuva stjälper ofta stort lass
• Lägga rabarber på
• Ta bladet från munnen
• Sticka under stol
• Tunna tunnor skramlar mest
• Topp tunnor rasande
• Han har en skruv lös
• Smida medan järnet är varmt

Listan kan göras mycket längre. Jag kan nog säga att jag tagit bladet från munnen i helgen, kronärtskockans delikata blad. 

A pro på blad:

Foto av pussel jag lagt på datorn och sparat.

Glad måndag på er!

Maggan

Vågskvalp och vingesus

Det ryktades om att solen skulle visa sig igår och strax före 15.00 kom den mycket riktigt. Solsugna som vi är vid det här laget, skyndade vi oss ut, beväpnade med våra kameror. Vi hann njuta och fota en liten stund innan solen sänkte sig ner bakom skogskanten på andra sidan sjön. Den här stranden heter något så opoetiskt som Kommunalbadet och är den närmaste badstranden för ortsborna. Undrar om det hinner bli någon skridskois i år? Inte för att jag själv kommer att ta fram skrillorna i så fall. Jag har svårt att stå på benen även utan skridskor på fötterna.

Den första tulpanbuketten för året står på köksbordet. Tulpaner är ju också ett sätt att pigga upp sig med. När jag köpte tulpanbuketten köpte jag samtidigt två glasänglar till halva nypriset. De får hänga i granen någon dag, innan det är dags att plocka undan hela bidevitten. Så som vi säger varje gång: Det är roligt att göra julfint i huset, men det är nästan ännu skönare att städa undan julen. Eller hur?

Idag har vi tagit farväl av en mycket kär och omtyckt kvinna, som har betytt så mycket för så många. Hela kapellet var knökafullt med folk som ville visa sin respekt och tacksamhet. Du var som ett ljus, Margit. Vi kommer att minnas dig med värme.

Täcken

Pappersdockans bädd hade också överlakan.

Jag är så gammal att jag var med på den tiden då man inte hade påslakan. Hemma bäddade vi med underlakan och överlakan och vek ner överlakanets kant över det vadderade täcket (eller filten). Kanten hade ofta en vacker spets och ett broderi.

Detta tänker jag på idag när jag står och brottas med påslakanen och täckena. Och så tänker jag att varför har inte alla påslakan öppningar i varje övre hörn så att man lätt kan få tag i täcket. Så mycket smidigare det är att bädda då. Men visst är det praktiskt och hygieniskt med påslakan, en bra uppfinning.

Utanför fönstret snöar det igen. Snötäcket växer. Jag hittade en vacker vinterbild från barndomsstaden som min syster har tagit. Med den önskar jag er en fin novembervecka.

Änglar finns

Livet börjar så smått återvända. Jag reflekterar över alla goda hjärtan jag möter runt omkring mig och i mitt huvud surrar: Jag trodde änglarna fanns, bara, bara i himmelen! Många av de goda änglarna är "utlandsfödda", som det heter.

Imorse när jag med röda duffeln ovanpå morgonrocken hade tufflat iväg till brevlådan och hämtat Nerikes Allehanda mötte jag grannen tvärsöver. Han var på väg till sitt jobb som kock på sin kinakrog. - Åh, försiktigt, försiktigt! ropade han och tog mig varsamt under armen och ledde mig över snö och is till vi nådde tomtgränsen. Varm i hjärtat blir man.

Det blev Makens tur att trilla dit på dunderförkylningen/influensan. Det var tacken det, för att han vårdat mig så omsorgsfullt. Nu är det min tur att hjälpa.

Ta det varligt!

Har du också vunnit värdecheckar och iphones?

Överst: År 2014 Viby och År 2013 San Sebastian
Nederst: År 2016 Göteborg, År 2015 Tivedspôjkera och Anna i Laxå och År 2017 Porla

Fick en påminnelse via Google om hur det var just den här dagen, den 14 november 2013, och det fick mig att leta bilder. Hur var det de andra åren fram tills idag?

Förresten, får ni också en massa skräpmail nu för tiden? Det kommer drösvis med mail om att jag behöver något att sova på, jag behöver låna pengar, jag behöver få stånd, jag behöver gå ner i vikt. Dessutom har jag vunnit en massa värdecheckar och telefoner. Jag är ständigt eftersökt. Skynda dig och hör av dig, ett paket väntar bara på dig, står det. Förutom de vanliga annonsmailen från Hemtex, Gunnel Sjödén, etc som jag själv har tackat ja till. Det är mer sällan jag får ett "riktigt", personligt, mail. Och brev med snigelposten får jag nästan bara av min ena syster, förutom räkningar förstås.

Morgontidningen hamnar i brevlådan en bra bit bort istället för lådan vi har vid tomtgränsen. Så det är slut med att slafsa runt i röda morgonrocken på morgnarna. Inte vill man visa sig i den inför grannarna som är på väg till jobbet.

Här intill får man en skymt av den röda morgonrocken.

Nej, nu får jag skärpa mig. Inte sitta här och "leka". Här ska röjas, putsas och fejas. Ha det gott!

Uggletugg

Intressanta observationer gjorda i veckan:

Den inte alltför ovanliga Skuldbeläggaren sågs och hördes en dag. Hade skiftat till den grå offerkoftan.

Jag kan även notera att den kråmande Ryggdunkaren varit synlig, cirklande runt en annan hanne med status.

Den gråe Belackaren, som känns igen på det gnällande lätet, hörde av sig i veckan. Det var nog ett år sedan jag hörde det lätet senast.

Ungdomsporträtt av Ruggugglan

En kväll hade vi ett gäng spelglada tuppar här, de spelar fast det inte är säsong.

Däremot har vi inte haft besök av de svärmande små Fågelskrämmorna, som brukar dyka upp så här i Allhelgona. Och fågelgodiset, inhandlat med tanke på deras besök, är nästan slut, i alla fall. Konstigt.

Det börjar dagas. Bäst att stänga näbben och sova en stund.

Ho, ho!

Ruggugglan

Spaning: Sådant man gjorde, men inte gör

Idag har vi fått köksfläkt och imkanaler rengjorda. Förr i tiden var det sotarna som kom hem och rensade rören, men denna gång var det en kille med utpräglad norrländsk dialekt som ringde och bokade in sin ventilationstekniker för jobbet. Men innan han kom, klockan 8 i morse, var vi tvungna att bana väg till ventilerna i klädkammaren och grovköket.

Jag har funderat över att det är många sysslor som man inte längre gör, men som man gjorde i min barndom:

- Mattorna togs ut och piskades med piskkäpp över piskställningen.
- Sängkläderna vädrades och skakades genom fönstret varje morgon.
- Strumporna stoppades med stoppgarn när det hade blivit hål på dem.
- Mamma la locktången av gjutjärn på spisplattan och lockade (svedde) sedan håret på mig som på den tiden var spikrakt. Minns än idag lukten av bränt hår.
- Som tonåring rullade jag upp håret på hårda papiljotter och "sov" sedan med dem i. Inte skönt!
- Man använde näsdukar av tyg, som tvättades och ströks och las tillbaka i byrån. Vissa har fortsatt med detta, sparar kanske några träd i skogen.

En annan spaning jag haft är mitt förvirrade irrande i huset de dagar jag inte är på uppdrag annorstädes. Jag går upp till övervåningen för att hämta en väska och ser då att pelargonen i fönstret behöver vatten, Jag går ner till grovköket och hämtar vattenkannan. När jag ändå är i grovköket, stoppar jag tvättmaskinen full med lakanstvätt och sätter igång maskinen. Då ringer telefonen och jag går ut i hallen och svarar. När jag lagt på luren ser jag att byrån behöver dammas, så jag tar fram en dammtrasa och dammar av ytan och fortsätter att damma inne i biblioteket. Där på chiffonjén ligger en faktura som jag måste betala, så jag går upp till datorn och knappar in på internetbanken. När jag ändå är inne på internet, kan jag likaväl lägga ett pussel (jag är pusseloman!). Ja, så fortsätter det. I slutet av dagen hittar jag vattenkannan och kommer på att pelargonen behöver vatten. Tvätten är sedan länge sedan klar och måste hängas till tork. Dammtrasan ligger kvar på chiffonjén och behöver skakas och läggas in i städskåpet. Men vad var det jag skulle hämta på övervåningen?

Någon som känner igen sig? Jasså, inte det!

Bör jag skämmas?

Det är inte alltid man möts med ett leende och en bukett från trädgården. Men det blev jag igår när Andja klev in genom dörren på Kupan och överräckte den här renässansbuketten.

Andra bullar blev det när jag senare på dagen skulle lägga ett tackkort i ålderdomshemmets brevlåda. Jag sneddade över gatan och mötte en ung man som kom på trottoaren mitt emot. Det var en för mig okänd person. Han verkade påverkad av något. Han stannade och stirrade på mig och presenterade sig och sa sedan: Du och din generation har förstört livet för oss i min generation. Kan du förstå att man blir förbannad? Han verkade hotfull och jag sa bara lamt: Det var ju tråkigt att höra och sedan gick jag vidare. Då skrek han efter mig: Skäms du inte? Skäms du inte?

Magi

Vad månde det bliva av Lilla Hjärtat? I eftermiddags tog hon fram julklappen från mormor, en proffsig målarlåda med tubfärger, spatlar, penslar, palett. Sedan målade hon upp ett fantasiland fullt med magisk kraft. - Om ni kommer dit, farmor och farfar och mormor och morfar, då kommer ni aldrig att dö. Mitt i bilden målade hon sig själv i röd klänning och det strömmade magisk kraft mot henne från stjärnorna och månen på himlen.

Och runt knuten i parken nedanför balkongen blommade träden överdådigt, magiskt vackra.

På hemväg från La Stada var Maken och jag  tvungna att bromsa in och gnugga oss i ögonen. Över hela fältet låg jättelika Hubba Bubba utströdda. Traktorn kläcker tydligen även rosa ägg nu för tiden. Eftersom rosa är Lilla Hjärtats favoritfärg, så skulle hon nog tycka att detta var en klar förbättring av landskapsbilden. - Cooolt!! Men vad tycker landskapsarkitekten?? Hur som helst så kändes det lite magiskt, ändå!

Körsbärsdalen - snart kommer jag!

Pyrenéerna i maj 2011

Jag har inte riktigt funnit mig till rätta än med mitt nya liv. -Det tar lite tid, säger folk som varit där jag är nu. Jag har ju alltid varit van att "göra nytta", vara en kugge, betyda något för maskineriet, göra min plikt (om än med glädje). Nu behövs jag inte där längre. Jag kan göra lite som jag själv vill. Ja, inom rimliga gränser, förstås.

Nu fyller jag min tid med tandläkarbesök, fobiträning, gym, massage, arbete på Kupan, möten med släkt och vänner (inklusive Lilla Hjärtat), föreningsliv, "arbete" i kyrkan ... Ja, det har jag ju skrivit om tidigare.

Idag på morgonen har jag haft tre trevliga kontakter med yttervärlden:

• "Bruce" på långsemester i Thailand som utmanar mig på Wordfeud då och då
• Barndomskamraten som vill ha min hjälp att ta sig till Lund i vår, till en MS-läkare
• PO66 som tycker jag kan komma ner till Pyrenéerna några dagar och hålla henne sällskap

Å, vet ni!? Jag har just bokat en resa tur och retur till Girona! Om en månad ganska precis är det jag som susar ner till Körsbärsdalen!

PS: Jag har hittat en trevlig sida med pussel, som man kan lägga på nätet när man får lite tid över. Klicka på länken och välj tema om du har lust att pussla.

Opinionsbildare?

Vesch´ja* om Hallsbergs jazzklubb har läst mitt blogginlägg? Idag står det i Nerikes Allehanda att man ska anlita fler kvinnliga musiker framöver. Har jag påverkat med min synpunkt eller är det så uppenbart ändå att det är enbart män som befolkar scenen.

Hur som helst är det mycket välkommet med ett nytänkande här.

* Dialektalt uttryck för Undrar om - inte vackert men kärnfullt

En insikt

Igår vid fikabordet på jobbet stod det väldigt klart för mig att tidens tand har gnagt på mig. Vi pratade om tävlingar, priser och stipendier i största allmänhet.

Ärtan T berättade om sin eviga envig med sin samBo, de tävlar i allt. En gren är "vem kommer först i vattnet". Hon vinner för det mesta, utom när samBo kastade sig i vattnet i en "icke-reglementsenlig" klädsel, d v s i kalsongerna. - Fusk! tyckte Ärtan T, som har ärvt sina tävlingsinstinkter av en OS-brottande fader.

Nåväl, någonstans i konversationen nämnde jag att jag under en avslutning på gymnasiet fått mottaga Maos lilla röda, som stipendium. Året var väl 1968 och boken helt rätt i tiden. Själv var jag inte så värst förtjust.

Vår fräscha, unga arbetskamrat satte upp ett förvånat ansikte: - Maos lilla röda??? Då insåg jag att det gått en fasligt massa år sedan den examensdagen och att vi, trots att jag i stort sett känner mig jämngammal med fräschingen, har olika referensramar. Det är inte självklart att alla vet vad Maos lilla röda var för något.

Överst ser ni klassföreståndarinnan Gunnel Press, som delade ut stipendiet. Och så här såg "stipendiaten" ut 1968! Vi bär båda två moderiktiga glasögon!

Ha en skön kväll!

En hemul fundering

Fredag kväll och en arbetsvecka är slut. Det har varit ohemult mycket att göra. Nja, det skrev jag bara för att jag hittat ett så fantastiskt ord som jag bara vill smaka på. Känn på det: Ohemult!

Det stod i en översatt textmassa, där våra nya amerikanska ägare talar om för oss nyuppköpta vad företaget står för.

Ordet ändrades innan det lades ut på vår egna nät till orättfärdigt. Det var rättrådigt gjort.

Här sitter en hemul Hemul och grunnar, kanske på ett annat knepigt ord som jag stötte på i samma text: entitet. Vad betyder det?

Uppdatering: Jag har blivit upplyst av tre rådiga damer - se kommentarerna.

En spaning

Det är söndag och det är vintertid. Jag skulle ju kunna sova på söta örat, men klockan var inte mer än sex förrän Katten väckte mig med ihärdigt jamande.

Nu har hon fått sin mat och gått ut i den ljumma morgonen.

Har ni tänkt på att det är flera saker man gjorde förr, som de flesta inte gör idag. Den yngre generationen kanske inte minns, men jag tänker på att:

• varje fredag tog man ut mattorna och piskade dem på piskställning
• varje morgon skakade man sängkläderna genom fönstret innan man bäddade
• när det blivit hål på strumporna stoppade man dem med silkesgarn (inte i sopsäcken)
• när man var förkyld snöt man sig i bomullsnäsdukar

Det finns säkert fler företeelser som verkar ha försvunnit ur vårt moderna liv. Vissa människor fortsätter förstås att göra som man alltid har gjort. En till mig närstående person använder bomullsnäsdukar och sparar på så sätt miljön genom att det går åt mindre papper.

Idag blir det kalas på eftermiddagen. Det blir rapport på det!

Ha en riktigt skön söndag!

I veckan: Vattenpussar och Metaforer

Gomorron, gomorron!

Tittar in så här på morgonkvisten. Katten tyckte att det var dags att gå upp för länge sedan, så hon motade upp mig. Nu har hon ätit sin frukost och gått ut i höstmorgonen för att se om det hänt något roligt under natten.

Denna vecka lever jag ett hektiskt liv. I tisdags var jag och två av mina kollegor i Göteborg på huvudkontoret och diskuterade detaljer i ett nytt projekt. Åkte dubbeldäckat tåg hem och såg resvägen i nytt perspektiv. Åkrarna var vattensjuka. Det hade bildats nya insjöar och åarna svämmade över sina bräddar.

Igår morse var det också tidig morgon. Då bar det av till Linköping och min kurs i Technical English. Hela förmiddagen ägnades åt grammatik och eftermiddagen gick åt till recensioner, idiom och metaforer.

En metafor har dykt upp i mitt sinne på sistone. I ortens butik träffade jag på en bekant som jag inte sett på mycket länge. Jag insåg att det gått lång tid sedan sist. Hennes färger hade bleknat, det var som om klorofyllen försvunnit. Hon var spröd och skör, som en blåklocka som vitnat i buketten på köksbordet.

Idag och några dagar framöver väntar den årliga resan till Bokmässan och Styrsö med min kompis Ch. Vi bor naturskönt med västerhavet utanför fönstren och tar bara Styrsöbolagets båtar in till Saltholmen när vi vill besöka storstadens vimmel på fredagen. Det blir en av årets höjdpunkter.

Ha det gott!

Kunskap är lätt att bära

Jag läste just epsilons inlägg om vad som finns kvar av allt man läste i skolan. Inte är det mycket. Tänk alla prov man pluggat till! Gjorde mängdläran mig så mycket klokare? Durch, für, gegen, ohne, um? Gustav Wasas intåg i Stockholm 1521?

Inför första Paris-besöket, under sommaren mellan 2:a och 3:e ring, pluggade jag in meningar som skulle kunna vara till hjälp. Den mening jag snappade upp från parlören och som jag minns än idag är: Veuillez nettoyer mes chaussures, s´il vous plaît. Och den meningen har jag nog aldrig fått användning av. (Var vänlig putsa mina skor.)

I datorns barndom gick jag på kurs i ABC80. Jag minns bara min tillfredsställelse när jag fick en programmering att fungera. Men inte hur jag gjorde.

Idag har jag fått kallelse till en ny kurs. Om några veckor börjar en spännande utbildning i Teknisk Engelska för teknikskribenter. Kursledaren, en engelsman, lovar omfattande hemuppgifter. Så nu blir det läxläsning igen. Det är aldrig försent.

Vem är du? Vem är jag? Levande charader...

Som jag skriver på startsidan så är jag nyfiken. Nu är jag nyfiken på vem det är som tittar in på min sida. Ge mig en liten hälsning i kommentarrutan.

Maskerna här bredvid hänger på hallväggen. Den översta köpte jag i Venedig när jag och PO66 var där i maj förra året. Den undre är köpt på Mallorca i slutet på oktober samma år som det brann i Backa.

Igår slog jag till och köpte en resa till Maken och mig. I sommar bär det av till den gröna ön Irland och det ska bli spännande. Jag ska försöka läsa om landet innan, så blir det än mer intressant.

Igår kväll var vi på föreläsningsföreningen och hörde om en annan resa: En resa till Vancover Island, utanför vilken det simmar späckhuggare och gråvalar. Med vackra bilder skildrade Marianne naturen på ön och djurlivet i havet utanför.

"Wenn jemand eine Reise tut so kann er was erzählen..." Den som reser har något att berätta... Eller något ditåt...