Under Toscanas sol

Ciao, ciao!

Jag är hemma igen efter en vecka i vackra Toscana. Landningen blev "hård". Tillbringade en dag på akuten med infekterad vad och fick penicillin jag inte tålde. Jag var våldsamt magsjuk hela natten, urkramad som en disktrasa. Nu, efter byte av medicin, mår jag bättre och kan börja smälta alla intryck av resan i söder. Hänger du med på turen?

1 september - Äventyret börjar

Resan började klockan tre på natten med buss genom Mellansverige. I Strängnäs gick solen upp och de sista passagerarna på bussen. Vi blev en nätt grupp på 27 personer, personer som vi, T-S och jag, undan för undan lärde känna och uppskatta.

Vi flög från Arlanda direkt till Pisa och där väntade vår guide Lena, som skulle hänga med oss hela veckan i Toscana. Att det var varmt det märktes så fort vi klev ur planet. + 33 grader C stod det i displayen på turistbussen. Skönt att den hade air condition!

I San Rossore, en jättestor park med vackra gamla träd, fick vi ett första smakprov på det italienska köket. Sedan åkte vi vidare till Montecatini Terme och vårt hotell, där vi skulle bo resten av veckan.

2 september - Lite grann från ovan

Den här dagen var vikt åt fria aktiviteter. T-S och jag laddade våra vattenflaskor och tog solhattarna på och gick ut på upptäcktsfärd. Bergbanan från 1898 drog oss upp högt över staden. Där på berget låg den gamla staden med sina gränder, torg och kyrkor. Vid en av byns uteserveringar åt vi lunch  och drack dagens första Prosecco.

3 september - Stadsvandring i Sankta Katarinas fotspår

Tidig avresa från hotellet till vackra Siena. Här mötte guiden Bodil upp och lotsade in oss i staden. Vi var utrustade med "hörisar" och kunde höra henne berätta om Sankta Katarina vars kranie och finger fanns att se i Basilica di San Domenico. Bodil berättade om kapplöpningen Palio, en urgammal sed då olika kvarter i staden tävlar med varsin häst på det enorma torger Piazza del Campo två gånger om året.

Restauranger och barer kantade torget och på en av dem slog vi oss ner och intog dagens lunch. Och ja, det blev en Prosecco till.

Nästa stopp blev staden med det svåra namnet; San Gimignano. Den är inte mycket större än Laxå, har cirka 7000 invånare. Vi knatade upp för backen och in genom stadsmuren, varifrån man såg långt ut över det böljande landskapet. Staden är känd för sina höga klocktorn (ca 12 kvar), sitt vita vin Vernaccia, saffran och skinka. Här finns en världsberömd glassfabrikör. Kön var lång till hans butik men vi lyckades komma åt varsin bägare. Man fick äta glassen snabbt innan den rann bort i hettan.

4 september - Höjdarkonsert under bar himmel

Fredagen var "utflyktsfri". T-S och jag gjorde en liten tur i staden. Jag hälsade på Puccini, som satt staty på en bänk. Han föddes i grannstaden Lucca och blev ju en berömd operakompositör. På kvällen fick vi  uppleva en fantastisk konsert i Il Tettuccio en tempelliknande byggnad, delvis utan tak. Föreställningen hette "Callas forever" och tre operasångare sjöng, för allt vad tygen höll, "hits" från olika operor. Jag  hittade en inspelning av just vår konsert. Här skymtar några ur vår grupp fram. Violinisten, en ung flicka med blank hästsvans, imponerade stort på oss. En världsstjärna i vardande. 

5 september - Besök på högt belägen vingård

På lördagen var det marknadsdag i Greve, en liten stad i Chiantiområdet. Vägen dit var vacker. Cypresser växte stolta i landskapet med bergskedjan Appeninerna i bakgrunden. Det första vi gjorde var att på Lenas förslag besöka den anrika charkuteributiken Falorni, grundad 1806. Där hängde korvar och skinkor i täta led i taket, men det fick bli Pecorino-ost och kryddor i kassen hem. På marknaden hittade jag en mysig klänning. Yes!!!

På slingrande vägar tog bussen oss upp  till vingården Castello di Albola, 600 m ö h. Där serverades det en trerätters meny med tillhörande, mycket goda, viner. Vi fick en guidad tur i vinkällaren, där fanns inte bara tunnor och dammiga flaskor utan även vacker konst. Den dammigaste flaskan var från 1951, mitt födelseår, men den hade passerat sitt bäst-föredatum - den var odrickbar, sa guiden. Hmmm. Men det dyra och mycket goda dessertvinet, det köpte jag med mig hem. Någonting att smutta på och minnas Toscana en bister vinterkväll i Svedala.

6 september - skön söndag hemma Montecatini

+35 grader C idag också. Vi spenderade en del av dagen i termalanläggningen Il Tettuccio igen, där vi varit på konsert. Tittade på en konstutställning, beundrade vackra golv och pelare och åt lunch, skinka och melon.Vi smakade också på vattnet från en av de fyra brunnarna. Det kostade en euro extra vid entrén, det var det inte värt. Tror inte jag blev något friskare av det.

På eftermiddagen blev det sköna dopp i poolen vid hotellet, underbart att kunna svalka av sig sådana här heta dagar.

7 september - Lutande torn och avslutningsfest

Ja, nu har jag sett lutande tornet i Pisa med egna ögon. Check på det! Jag tror det var den allra varmaste dagen den veckan. På kvällen hade vi en riktigt mysig avslutningsfest på Farm il Poggio. Det kändes som man var på fest i den lilla galliska byn hos Asterix och Obelix, bara det att trubaduren, i det här fallet en hon, fick fortsätta sjunga och spela.

Som du förstår av ovan, har det varit en mycket lyckad resa. Ett mycket bra hotell Manzoni med serviceminded personal (tack Manuel!), trerättersmiddagar varenda kväll, bra upplägg med utflyktsdagar varvat med lediga dagar (tack Lasse!) och ett gäng mycket trevliga resenärer som det var lite trist att skiljas ifrån. Ett stort och varmt tack till Lena som berättat om allt vi såg och om hur det är att bo i Italien. Hennes kärlek till Italien smittade av sig på oss andra. Själv fick jag ovärdelig hjälp av henne just när jag behövde det som mest. 💓 Till sist varmaste tack till min käre Make som bjöd mig på resan och till Joy, sonen, som såg till att jag kunde göra verklighet av drömmen.

Ciao allora!

Maggan

Arrivederci

Nu har jag nog packat klart! Jag fick sätta mig på väskan så den skulle gå att dra igen. Men puh! Nu är den packad och klar. Framför mig väntar en vecka i Italien med min kompis T-S. Det lär vara en jämn och hög temperatur hela veckan enligt prognosen.

Ha det så gott så länge!

Arrivederci!

Sensommar

Vi hade just slagit oss ner i våra medhavda solstolar. Då knakade det till i buskarna och fram travade en lång karavan med kossor. De stannade till och blängde på oss under lugg, fnös till och promenerade vidare. Maken och jag gjorde oss ingen brådska. Vi drack vårt kaffe och åt våra äggmackor och tittade på citronfjärilarnas dans över gräset. Skönt att vara pensionär!

Man kan till exempel åka till Sockenstugan med sina kompisar en helt vanlig måndag, då många hade sin första arbetsdag efter semestern.

För oss blev det supergoda våfflor med jordgubbssylt och grädde till kaffet. Det ni!!

Hemma i den lilla galliska byn mognar druvorna sakta i solen. Det blir inte lika många som förra året. Vresrosen Charlie är inne på sin andra blomning och planket på uteplatsen är lika omålat som tidigare, trots inköpt målarburk och pensel. Cumulusmolnen tornar upp sig mot eftermiddagen och ibland släpper de ut ett strilande regn. Som idag när jag hängt ut lakanstvätten för torkning!! Den får en extra sköljning.

Hoppas du har det bra, du också!

Maggan

Sen sist

I ett huj var vi inne i augusti! Inte är somrarna så långa som de var i barndomen!
 

Här har det ätits kräftor hemma i köket och plockats vinbär från vännerna H och Ms dignande vinbärsbuskar. Bären på vår amerikanska blåbärsbuske är stora men få och Astilbens rosa vippor lyser i solen.

Två snabba dopp i närbelägna sjöar har jag hunnit med. Trots värmeböljan blev det inte fler.

I barndomen låg man i badet tills man blev blå om läpparna. 

En utflykt har jag också hunnit med. I förra veckan var det bussutflykt till Linköping för ett gäng seniorer. Flygmuseet hade växt sedan jag var där för många år sedan. En trappa ner ställer man ut vraket av DC-3an som sköts ner av ryskt stridsflyg 1952. 

Dokumentärfilmen som visades i ett rum bredvid var mycket berörande. Det som hände då, kan kanske hända idag.

Efter lunch strosade vi runt i charmiga Gamla Linköping. Ett och annat blev handlat, bland annat hos Tvålmakaren och Cloetta. På Börslycke Gård vid Göta Kanal svalkade vi oss med glass. Det passade utmärkt, för det var en varm och solig dag.

Så har jag varit chaufför och roddare åt Tivedspôjkera vid tre gig inom en vecka. Man får ligga i! Det första tillfället var på Hembygdens Dag vid Klockargården i Askersund. Därifrån har man en fin utsikt över Alsen. Bandet bänkade sig på utescenen och spelade både för folk som strosade förbi och för de som häckade på bergknallen bredvid.

De två andra spelningarna var på hemmaplan. Det var sommarens två sista dagar för Sommarkyrkan och det kom många som lyssnade och som sedan fikade i solen på kyrkbacken. Mina kompisar i Diakonigänget och jag stod för kaffebrödet. Det blev lyckat!

Foto: Torbjörn Swenelius

Det här mysiga paret tittade in på väg hem från kusten. Det är min kära kusin och hans fru, som vi också tycker så mycket om. 

Imorgon är det jobb på Kupan som gäller. Denna vecka drar vi igång med ordinarie öppettider på tisdagar och onsdagar.

Ha det så gott!

Maggan

Fina fisken i Göteborg

Hej där!

Nej, jag har ingen avancerad hårprydnad på mig. Intet ont anande poserade jag framför lillasysters kamera. Hon sa inget om busken bakom min rygg. Rackarunge!!

I veckan har vi firat O, systersonen som fyllde 30 år. Firandet tilldrog sig på Rosenkafeet i Trädgår´n i Göteborg. 

Det blev en skön och mysig eftermiddag/kväll då vi umgicks och åt gott i flera timmar.(Jag tog rödbetsgravad lax med dillkräm, sockerärtor, rågsmul mm.) När det var dags att bryta upp, promenerade vi långsamt förbi överdådiga rosenrabatter, förbi Palmhuset och under gamla träd. Vid utgången hörde vi sprittande toner från Grindstugans utegård, upplyst av kulörta lyktor. "Växel hallå, hallå, hallå...." Bandet verkade ha publiken med sig.

Lillasyster L och jag bodde på ett hotell nära Haga, en så mysig stadsdel i Göteborg. När man tittade ut från hotellrummets franska balkong var det som att se ut över takåsarna i Paris. Vi hade gott om tid att spankulera omkring på de smala gågatorna, vårt tåg skulle inte gå förrän klockan 16.00. Det blev kaffe och toscakaka på Kafeva och lite senare Havets Wallenbergare på Sjöbarens utegård under den enorma Ornäsbjörken. Nå´n jättebulle orkade vi inte med, vi fick bara njuta av synen när bagerskan bullade upp.

Nu är jag hemma igen och håller som bäst på att smälta alla intryck från dagarna i Göteborg. - Men köpte du inget där i Haga? hör jag en röst som undrar. Jo, jag köpte en Stetson-hatt till Maken.

Visst blev han fin i den? Den ska han ha när Tivedspôjkera spelar i Askersund den 2 augusti.

Ha det gott!

Strövtåg i hembygden

Hallå där!

Det är söndag idag och vilodag. Vädret är gråmulet och det småregnar mest hela tiden. Det är som även naturen måste vila upp sig efter en räcka heta dagar. 

Den gångna juliveckan har varit intensiv, med släkt och vänner både hemma och borta.  

I fredags träffade jag mina barndomsvänner. Vi har alla fyllt 75 år och strålade samman i barndomsstaden Västerås för att fira varandra.

Det var ett kärt möte, så härligt att återse vännerna irl och att återse staden som växt till sig sedan barndomens dagar. Men en sak är sig lik: Elba-båten, som vi förr tog för att komma ut till badholmarna om somrarna. Den var fortfarande i tjänst, still going strong.

Vi tillbringade hela eftermiddagen vid hamnen. Vi åt lunch på Kajplats 9 och strosade sedan ut på piren och satt en stund i solen innan det blev för hett. Det var skönt i pilträdens skugga och en glass satt också bra. 

I slutet av dagen var det dags att säga hej då och hoppa på tåget igen. IE åkte tåg, hon med, fast åt motsatt håll. Och två av vännerna stannade kvar i stan. Så behändigt att träffas så här. Varför gör vi det inte oftare?

Det har blivit en utflykt i den närmaste omgivningen också. Jag följde med på en intressant tur till Forsvik, Karlsborg, Undenäs och Skaga i onsdags. En duktig guide berättade med stor inlevelse om vad som timat på bruket i Forsvik. Minsann hade inte Anton von Boij varit aktiv där också. Jag kunde berätta för guiden att vårat gäng kom från Antons hemort. 

Kanalbilden ovan är fotad av Anders Nyman.

När vår busschaufför visat oss fästningen innanför murarna och "gräddhyllan" i Karlsborg åt vi en supergod lunch hos Von Boij, f.d. Idas Brygga. Mia från Sannerud tog emot i dörren. Kungsflundra stod på menyn, mmmm. Efter lunch besökte vi den mäktiga kyrkan i Undenäs och i stark kontrast även den lilla stavkyrkan i Skaga. 

Nu tänker jag ta igen mig och lyssna på sommarprataren Ruth Kvarnström-Jones. Ha det så gott, du också!

En gammal och kär tradition

Psst!

Det är jag igen. Igår var vi Kulturtanter på vår årliga tripp till Kristinehamn. Vilken dag vi fick! Strålande sol och svag bris över Vänern. Vi började som brukligt är med att dricka kaffe och äta något gott på Bageri Höghuset. Det är svårt att välja mellan alla läckerheter. Denna gång valde jag en Göteborgare och en Bananbiskvi. Mmmm!

Sedan gick vi på museum, Kristinehamns Konstmuseum, som i år gästades av Sahlströmsgården. Gården ligger i Fryksdalen i närheten av Torsby och det var här som syskonen Anna, Ida och Bror växte upp. De blev alla, mot sin fars vilja, konstnärer och lärde känna andra konstnärer i Paris, staden på modet.

På utställningen får man ta del av breven hem från Paris, av livsöden och av konstverk av syskonen och deras vänner, som Ivan Aguéli, Siri Derkert, Erling Ärlingsson, Carl Wilhelmsson och Karl Nordström.

Det var tavlor, snidade möbler, skira gardiner, keramik, skulpturer... Mycket att titta på!

Vi avslutade vid Picasso-statyn med att äta en sen lunch på terassen med utsikt över glittret på Vänern. En segelbåt hissade sitt röda segel och försvann mot horisonten.

Som spelarhustru får man vara med på en hel del trivsamma spelningar. Som den i det gamla Missionshuset i Tivedstorp. Sedan 2015 har Tivedspôjkera spelat där varje år en lördagskväll i juli. Då blir det läsarsånger och det lilla huset, byggt 1880, fylls av sång och spel. 

En annan tradition är spelningarna på Våffelcaféet på Finnerödja Hembygdsgård. Detta år kom Tomas Molin dit med sina böcker om ödehus. Då passade jag på att köpa. Bilden uppe till höger är fotad av Tomas Molins fru Anette.

När man läser min blogg skulle man kunna tro att allt är frid och fröjd för jämnan. Men även jag drabbas av förtretligheter. Som när jag skulle ladda ner en app för att identifiera en växt i skogsbrynet. Förmodligen tryckte jag på en knapp för mycket, för appen förvandlade utseende på startsidan på min mobil. Dessutom skymde pop-up-annonser sikten så fort jag skulle ringa, kolla mailen, kolla FB. Jag fick klicka bort annons på annons innan jag kunde använda mobilen till vad jag ville. Maken hjälpte mig tålmodigt med att ta död på den förhatliga appen, som inte ville bli deleatad på vanligt sätt.

Kanske du som tittar in här kan hjälpa mig istället: Kan det vara en kaprifol som smygit sig in i buskaget?

Det ljusgröna är Rosenspirea som har invaderat vår tomt. Men vad är det ovanför? Det ser ut som kaprifol, men den gula vid vår bod har blommat över sedan länge.

Tacksam för upplysning!