Vår och vänner i veckan som varit

God morgon! Dagen gryr. Det ljusnar i öster. Fast just idag är det disigt och jag ska snart göra mig i ordning för ett pass på Kupan.

Men först ska jag skriva några rader i min dagbok, som jag gör varje morgon. Jag sparar minnen och intryck, just nu i en vacker dagbok som jag fått från min vän PO66.

A pro på vän, i veckan har vi haft flera fina möten med vänner.

Till den nybildade sånggruppen hade jag med mig texten till en fin liten sång:

Vad är en vänskap? Kan den förklaras, blicken som säger: vänner är vi! Sällan vi talar om vad vi känner, vi bara vet det: vänner vi skall förbli!

Kanske med åren ses vi rätt sällan, möts inte ofta, skiljas igen. Men när vi träffas, du är densamma. Vi vet det båda: vår vänskap varar än!

Fröjd det mig ger att du finns i världen, att vi kan mötas och skiljas så, helt utan fraser, självklart och enkelt. Tänk, att en sådan gåva, man kan av livet få!

En av vännerna fyllde 50 år i veckan och vi hade kalas här hemma. Naturligtvis spelade vi Majong, vi byggde upp och rev muren ett antal gånger. Nu skulle morfar Sven ha sett oss. Det är hans fina skrin och vackra bambubrickor vi använde.

Tidigare i veckan träffade vi vännen A från den södra förorten. Även hemma hos honom blev det spel och dobbel. Efter den goda lunchen blev det några partier Alfapet.

Nej, nu blir det bråttom! Måste skynda! Ha det så bra!

En hälsning från den lilla galliska byn

God morgon!

Ny vecka och ny månad. Det är dags för en liten uppdatering om vad som tilldragit sig sedan sist. Omvärlden är skrämmande och mörk, men välkommen till min bubbla.

Bilden ovan är inte från den lilla galliska byn, där snön snabbt drar sig tillbaka och tranorna skriar. Nej den ska illustrera en av de två biofilmer jag sett under förra veckan, Wurthering Heights. Kompisen och jag tillsammans med kanske sex andra damer fick se vidunderliga vyer och stor passion på bioduken. Nästa söndag kväll var biosalongen nästan fylld. Då gick den svenska filmen Grannfejden, som egentligen också är en film om kärlek. En feel-good-rulle med mycket medmänsklighet och humor.

På onsdagen åkte Maken och jag med på en busstur till Fjugesta där revykungen och hans dotter, Peter och Amanda Flack höll hov. Efter en god pyttipanna med rödbetor fick vi oss till livs anekdoter och kåserier om och av Torsten Ehrenmark. Mycket gemytligt!

Det var dags att fixa till kalufsen i veckan som gick. När jag kom hem från MP, min duktiga frisör, tog jag ett foto framför hallspegeln. Eftersom jag sent omsider laddat ner ChatGPT förvandlade jag bilden till olika versioner av mig själv: den glamorösa, den maktgalna, den mysiga och den hemvävda.

Det allra bästa på veckan var att ha Pe och hans döttrar hos oss under söndagen. Det är fint att få umgås en stund, även om det inte blir så jättelänge. 

Vi hann med två omgångar av familjespelet Spite & Malice. Lilla Ve och farmor spelade i lag. Det ska böjas i tid ....

En lugn stund i soffhörnet med Lilla Ve, dockorna Pelle och Bella och apfamiljen. Här i trängseln trivs farmor Maggan! 

Ha det så gott!

Bara sport, bara sport, bara massor utav sport!

Hejsan!

Jag har inte gått i ide, även om det är två veckor sedan jag hörde av mig. Tvärtom är det full fart i den lilla galliska byn och härom kring!

OS har bidragit till mycket spänning dessa veckor. Jag liksom många med mig tittar gärna på curling när det är mästerskap. De norska curlingherrarna var klädda pyjamasbyxor och en hade röd toppluva. En sådan klädsel kräver nog ett gott självförtroende. Extra svårt att ta en förlust med värdighet då.

De här godingarna, syskonen Wranås, gick segrande ur kampen i Mixed Curling. De gick rakt igenom TV-rutan! Så coola och duktiga. Och damernas skidlandslag fortsatte att glänsa.

Snart är det över. Imorgon är det sista dagen och då sitter jag bänkad kl 11.00 för att hålla tummarna för att Lag Hasselborg tar ett OS-guld i curling.

A pro på sport! Lillasyster L och jag träffades som brukligt under sportlovsveckan i La Stada. Vi tar tåget från varsitt håll och sammanstrålar på perrongen. Och som vanligt startade vi med varsin semla till kaffet. Det var kyligt till en början, men med solens hjälp steg temperaturen många grader. På väg till slottet blev vi passerade av Landshövdingen som hastade mot sin bostad. Vi gick in en annan väg och löste entré till utställningarna på slottet. Pärlor och Pixel hette en. Vad kan man inte skapa med pärlplattor! Det sportiga under det besöket var att knata upp för alla stentrapporna till tredje våningen. Flås, flås!

En vecka tidigare besökte jag tillsammans med gäng damer konserthuset i La Stada. På scenen stod Orsa Spelmän, Tina Ahlin och Bengan Jansson. Vilka musiker! De gick verkligen hem. Publiken stod upp och applåderade när det hela var över.

Februari är årsmötestid och under vecka 7 klarade jag av två årsmöten och på måndag är det dags för ett tredje. 

Den här bilden från fredag den 13:e får symbolisera det glassiga i tillvaron. Då satt jag på restaurang på hemorten med två av mina väninnor och pratade och skrattade i flera timmar. Att man kan skratta så hjärtligt åt högt blodtryck! Eller snarare vad som tros kan orsaka det. 

Ljuset återvänder, dagarna blir längre! Ett gott slut på februari önskar jag dig!

Maggan

Ååå tjejer!

God morgon!

Sitter du också framför TVn och tittar på OS? Igår fick vi hurra för suveräna Frida Karlsson och Ebba Andersson som knep guld- och silvermedaljerna i skiathlon. Och så följer vi syskonen Wranås i Mixed curling och ishockey-tjejerna! Det är fullt upp.

Men själva invigningen kvällen innan var en seeeg historia. Det skulle paraderas i det oändliga i "mammakorvar" och andra lustiga utstyrslar. Dansuppvisningar och spektakel följdes av jättelånga tal och sedan skulle det promeneras med facklan hur länge som helst innan elden skulle tändas. - Hur svårt kan det vara att tända en eld? tänkte jag som är kvällstrött. Vid midnatt var det i det i alla fall klart. Den olympiska elden brann i Milano.

Själv tog jag på mig min "mammakorv" och rejäl mössa och tog tåget in till La Stada i onsdags. Där skulle jag möta min kära vän och "tvillingsyster" S som var på tillfälligt besök i staden. Som vanligt var det som ingen tid alls förflutit sedan vi sist sågs. Timmarna flöt undan medan vi pratade om allt. Vi delar så många minnen från barndomen, skoltiden, ungdomstiden med utbildning utomlands... så hon är verkligen som min tvillingsyster. Och så är vi födda i Tvillingarnas tecken med bara några dagars mellanrum.

Innan jag slutar vill jag lägga in en bild på två andra systrar. Den här bilden kom susande genom nätet:

Det är Stora och Lilla Ve som fångats på bild av mamma Em. 

Ha det gott i bistra vintervädret!

Rosor åt en ros

God förmiddag!

Bilden ovan tog jag genom sovrumsfönstret kl 07.30 den första februari. Det blå gryningsljuset kommer allt tidigare. Så härligt.

I veckan fick jag bloggboken med alla mina blogginlägg för 2025. Det är den 20:e bloggboken sedan jag började blogga 2008. Denna gång blev jag lite överraskad, för när jag öppnade paketet kände jag inte igen omslagsbilden. Tryckeriet ringde och sa att de upptäckt att de förväxlat omslag, men att de skickat en ny version. Innehållet i de bägge böckerna var tyvärr identiskt. Jag hade hoppats kunna läsa Hjärtefröjds berättelser. Nyfiken i en strut som jag är!

På Bokcirkeln har vi träffats runt klassikern Maken av Gun-Britt Sundström. Men maken till veligt kärlekspar får man leta efter. Det är dock kul att läsa om 70-talsmiljöer. Vi som var unga då blir lite nostalgiska.

Veckan både inleddes och avslutades på Casselgården. På måndagen var det årets första Eftermiddagscafé och Tivedspôjkera underhöll från scenen. Sjuttio personer drygt tog sig genom snö och is för att värma sig med härlig musik, kaffe och gemenskap.

I söndags var det dags att hylla kära Ve som snart fyller 80 år. - Fast du ser ut som 60, mormor! sa barnbarnet O. Maken och jag trivdes tillsammans med Ve´s stora härliga familj, som hjälpts åt att fixa en riktigt härlig buffé med inspiration av Balkan.

Här står matkreatören R och lägger sista handen på verket. Vojne, vojne vad det smakade gott.

Ve, som älskar blommor, fick sitt lystmäte stillat. Presentbordet dignade av rosor, tulpaner och många andra blommor. Och trots att hon undanbett sig tal, så läste systersonen M upp ett så berörande tal från lillasyster L. - Jag blev lite tjock i halsen, men det var nog för att jag just ätit den starka chilin, sa M.

Nu blickar vi fram emot en ny vecka. Just nu lyser till och med solen in genom fönstret! Den som lyst med sin frånvaro så länge.

Ha det!

 

Domherrar, lapphandskar och avatarer

God morgon!

Helgen har varit lugn och skön. Stora snöflingor, eller lapphandskar som min norrländske Make säger, fyllde luften. Det var den årliga fågelräkningen och minsann hade vi inte fint besök av två domherrepar vid fågelmataren.

Sonen Joy var hemma på besök och jag fick mycket hjälp av honom. Bland annat hjälpte han mig byta gardiner. Han har bra räckvidd och jag slapp klättra på trappstegen. 

I torsdags tog min vän Må och jag tåget in till La Stada. Det blåste isigt kallt när vi promenerade Storgatan fram. Vi beslöt oss för att slinka in på Hälls Konditori för en kopp kaffe och årets första semla.

Nästa stopp blev Filmstaden. En trevlig herre bokade in oss på Salong 2 i bekväma fåtöljer med bra benutrymme. Utrustade med varsin popcornbägare och dricka satt vi sedan i över tre timmar och såg färgrika, hisnande äventyr med Avatarerna - Fire and Ash. Roligt att kunna utnyttja biochecken jag fått i födelsedagspresent. Tack Pe & Company.

Film är alltid bäst på bio!

Stadens ljus glittrade. På Järntorget hade man byggt en liten pulkabacke med trappsteg. Vi provade aldrig.

På andra sidan ståtade Centralpalatset. Undrar just vem som bor där längst uppe med den fantastiska balkongen?

Nu är det ny vecka och jag hoppas på lite solglimtar. Idag blir det Eftermiddagscafé på Casselgården med Tivedspôjkera på scenen. Det ska bli trevligt!

Vi hörs!

Glädje och sorg

 God morgon!

Drygt halva januari har passerat. Det har blivit vardag igen och det är ganska skönt. Vi är tillbaka med våra rutiner, till Makens träning och spelövningar och till mina föreningsmöten och onsdagsjobb på Röda Korset. 

Vardagen fick en guldkant då vi firade vår käraste svärdotter Em, som fyllde 40 år. Hon är en pärla och betyder så mycket för oss.

Sorg har också präglat den här vintern. Målningen ovan gjorde min syster S när hennes bästa vän hastigt och oväntat gått bort i juletid. Min väninna har förlorat sin äldste son och Makens kusin har förlorat sin man.

Här är två verser från en dikt skriven av min skrivarkompis Susanne Edwards:

Snön låg vit kring våra steg

som om världen själv saktade in

för att hedra det som varit,

för att ge ro åt avskedet.

Så gå till vila

i frid, i ljus

där vintern sjunger tyst

och minnet lever vidare hos oss

som stannat kvar.

Sköt om dig!