Fika med sjöutsikt

Pingstafton 2020

Maken och jag gör en sväng med bilen. Åker genom ett illandes grönt landskap, uppför backar och nerför backar. Liljekonvaljer och maskrosor i dikeskanten. Kossor betar lugnt i hagarna. Vi åker en bit längs väg 49. Det är glest med bilar på vägen. En vit bil med svart takbox kör om oss i ett huj, trots dålig sikt. Någon kilometer längre fram står bilen inkörd vid en P-plats och föraren står bredbent bredvid och lättar på trycket. Om ytterligare några kilometer kommer bilen som ett vitt streck och kör om oss igen.

Vi stannar vid Koviken där man kan se långt ut över Vättern och dukar upp vårt kaffe, våra äggmackor och den mjuka pepparkakan. Här är har vi sjöutsikt och slipper trängsel. En polsk lastbilschaufför vilar i sin långtradare.

På hemvägen viker vi av från Granvik och åker en smal, backig skogsväg längs vackra, smala sjöar kantade av berg. Här och där skymtar frilufsande människor, som liksom vi känner för att komma ut och njuta av naturen, när den är som allra vackrast.

På bilden längst ner till höger har jag mina nya läsglasögon och en sjal jag köpt på Sjöbod nr 7. Kunde inte motstå den, men den kanske får bli present istället. Lägger undan den, så länge.

Ha det!

Barn och blommor

Det suger i farmorshjärtat. Längtar efter barnbarnen. Men då får jag väl trösta mig med bilder istället.

Här är Lilla Hjärtat, som har blivit elva och ett halvt år redan. Hon föddes på Alla Helgons Dag. En blomma jag förknippar med henne är äppelblom.

Akvarellen är gjord av lillasyster S

Och det här är Lilla Lila, mitt andra barnbarn, som föddes i april för fyra år sedan. Hennes blomma är violen, men Lilla Lila är långt ifrån blyg längre. Hon älskar att posera.

Och tänk, i förrgår anlände en ny liten flicka till släkten. Lillasyster L har blivit farmor igen, nu till denna lilla skatt:

När lillan kom till jorden

det var i maj när göken gol

sa mamma att det lyste

av vårgrönt och av sol.

Barn och blommor, vilka glädjeämnen ändå!

Lurad av Google-koko och utstirrad av trut

Tidigt på morgonen smög vi iväg ut ur samhället och letade oss på kända vägar till vännen Jonny i Undenebotten. Där var det Gökotta kl 07.00. Vi satt på första parkett på lagårdsbacken på medtagna stolar med den spegelblanka sjön Unden framför oss. Men hur jag än lyssnade hörde jag ingen gök. Bara kantor Per och hans dragspel och Simon Präst.

Men när vi stannade vid Kråksjön på vägen hem och dröjde en stund i morgonsolen, så minsann hörde jag en gök! Jag blev så lycklig! Men snart nog dalade entusiasmen. Det visade sig att det var Maken som per mobil spelade upp gökens kokoande, ett Google-koko! Snopet!

Idag besökte vi Café Sockenstugan som precis öppnat på nytt och jag passade på att göra ett litet reportage till Sydnärkenytts webbsida. Träffade en av systrarna, som ska arrendera caféet, och smakade på glass i stora lass. Blev utstirrad av en "trut" som ville åt min strut!

Man kan hålla sig för skratt, sa måsen. Håll truten!

Det var dagens fågelobservation!

Där gullvivan blommar

Så sant som Pugh Rogefelt skriver: "Just där gullvivan blommar finns det tröst för en själ."

Igår eftermiddag tog vi en liten tur igen och letade oss fram till Oxaryggen, ett naturskyddsområde hisnande vackert beläget högt över Närkeslätten.

Marken var översållad av gullvivor, så många har jag aldrig sett på en och samma plats.

Här fick jag även mitt lystmäte av äppelblom.

Men det blev bara ett kort besök. Det började smådugga och vi drog vidare längs de små vindlande vägarna, förbi charmiga röda stugor, stengärdsgårdar och täppor. Och snart var vi hemma igen i vår egen täppa.

Klarsynt

I A från A-sunds trädgård

Naturen gör sitt bästa för att kompensera för den tråkiga Coronan. Häggen blommar i skogsbrynet bakom huset. Små försynta penséer sticker upp sina huvuden i gräsmattan, som skulle behöva en omgång till av gräsklipparen. Igår planterade Maken och jag smultron- och jordgubbsplantor och blåbärsbuskar i pallkragarna, för att barnbarnsflickorna ska ha något gott att mumsa på i sommar.

Jag hade en avtalad tid med optikern i A-sund igår. Han tyckte att ögonläkarna hade varit mycket skickliga, när de opererat min gråstarr. Han var imponerad över hur väl de lyckats att pricka in rätt styrka i de inopererade linserna. Nu behöver jag bara enkla läsglasögon för att klara vardagen. Och jag som har haft linser sedan 1983 och glasögon sedan sextiotalet. Nu ser jag klart, blir nästan bländad av vårens färger, och kan inte låta bli att titta på alla detaljer och läsa alla skyltar. Nu ser jag förstås även spindelväv och dammtussar mycket bättre!

Efter besöket hos optikern hälsade vi på hos kompisen A och satt en stund på trätrappen och filosoferade. Roligt att ses, även om det blir kort. I hans trädgård växer bland annat ett gammalt äppelträd. Äppelblom är bland det vackraste jag vet!

PS: Jag har fått en så fin hälsning av en bloggvän som nyligen flyttat till trakten. Blev så glad!

Yes!! Gäss!!

Vi behöver frisk luft, tyckte vi, så vi reste oss ur soffan och tog en tur ut i naturen. Och nog fick vi frisk luft alltid. Det var iskallt och ett lätt duggregn föll efter ett tag. Men vi hann kolla att vår favoritapel vid sjökanten hade fullt med knoppar. Längs stigen blommade fortfarande vitsippor och liljekonvaljerna hade hårda små blomknoppar, som väntade på värmen.

Mitt för en av småsjöarna efter hemvägen stannade vi och beundrade Familjen Canadagås med deras fyra alldeles förtjusande ullbollar till barn. Innan de "rann" över vägen stannade pappa Gås och tittade uppfordrande på de bilister som hade stannat. Han såg ut som en myndig trafikpolis och lät sedan sina småttingar passera innan han själv lugnt klev vidare.

Det var allt för denna gång från naturkollen.

Munga - minnet av ett smultronställe

Igår kom pastoratets tidning Bodarne-Magazinet och i den hade jag en liten sommarhälsning införd:

Munga - minnet av ett smultronställe

Minns man inte alltid sina barndomssomrar som soliga och långa? Härliga dagar som aldrig ville ta slut, gassande sol, spännande lekar, jordgubbssaft och skorpa... Så är det för mig i alla fall, när jag tänker tillbaka på mitt barndomsparadis Munga.

Inte riktigt simkunnig än Foto: Olof Lindskog

Mina föräldrar köpte en liten sommarstuga i en backe nära en sjö en bit utanför stan, där vi bodde. Stugan bestod bara av ett rum och kök, men pappa byggde till den, så att den fick ytterligare ett rum och en veranda. Ovanför stugan, i skogsbrynet, låg dasset och vedskjulet. Vår stuga var inte den enda i trakten. Det växte upp den ena stugan efter den andra. Hammarslagen ekade om dagarna.

Vägen till stranden var inte lång. Stigen gick genom björkdungar och ut på gula fält. Sedan var man framme vid viken. Där fanns en sandstrand, en omklädningshytt och en brygga. Om man gick lite längre, kunde man klättra upp på klippor och sätta sig i en skreva och sola sig efter badet. Det var här jag lärde mig simma. Simfröken lät oss simma torrsim först på sandstranden, innan vi fick prova i vattnet med korkdyna på.

Morgonkaffe på trappen, foto: Olof Lindskog

Gärdet framför vår stuga var full med blommor och gräs, rödklöver, gulmåra, blåklint, hundkäx. I dikena växte smultron. Det var bara att plocka en mugg full att ha på långfilen till frukosten. Men en dag förvandlades gärdet till något helt annat. Bil på bil kom rullandes längs grusvägen och radade upp sig på gärdet, som blev en gigantisk parkering. Solen kastade reflexer från motorhuvar, bensindoften låg tät. Vad stod på?

Invasion i paradiset, foto: Olof Lindskog

Jo, det visade sig att Västmanlands Läns Tidning hade, i gårdagens tidning, tipsat om ett nytt paradis på lagom avstånd från industristaden Västerås. På den tiden läste många lokaltidningen och på så sätt var det många som kom på idén att åka ut och kolla upp tipset. Som tur var höll inte det enorma intresset i sig så länge, utan vi fick tillbaka vår lugna sommartillvaro med grannar och vänner som hälsade på.

Tycke, foto: Margareta Swenson

Här i den sydvästra delen av Närke finns gott om smultronställen. vi har glittrande sjöar, susande storskogar, lövdungar och blomsterängar. Det finns gott om kantareller, blåbär och smultron. Passa på att njuta av Guds fria natur nu i sommar. Hitta ditt eget smultronställe, om du inte redan har gjort det!

Snö i maj

I natt snöade det och marken var vit när vi drog upp rullgardinen. Men nu några timmar senare har snön som tur är smält undan. Det ligger bara ett tunt flor i skogsbrynet.

Kom att tänka på min gamla vers som jag skrev som tonåring. Det förekom snö i maj redan då!

En dag i maj blev allting vitt
Då skar det till i hjärtat mitt
och ögat ville tåras.

Förut var allting hoppfullt grönt
och solen värmde mig så skönt
och folket sa: Det våras!

Men nu en vind så isigt kall
den sveper runt bland björk och tall
och blommorna de fryser.

Jag häller hett te i min kopp
och tänker: Kanske än finns hopp?
Så hostar jag och nyser.

Här är en bild från maj 2014 när jag hälsade på PO66 i södra Frankrike. Där fanns det så pass mycket snö att jag kunde kasta en snöboll! Fast det var ju högt uppe bland bergen, förstås.

Alla har vi en historia att berätta

Nu finns Sydnärkenytts papperstidning att snappa upp från biblioteket, stationen, Mathildas eller Coop i Laxå. I den finns bland annat att läsa om Keijo Johansson, min exkollega på ESAB, som kom till Sverige som finskt krigsbarn den 7 juni  1944. Det är jag som skrivit texten (utom underrubrikerna). Kan inte göra som jag gjort tidigare ibland, lägga artikeln på Facebookgruppen Du vet att du är från Laxå, eftersom administratören inte godkänner reklam. Annonserna är från lokala företag som kan behöva allt vårt stöd så här i Corona-tider, så läs gärna dem också.

När man inte kan resa "in real life"

Så här års brukar Maken och jag vara på resande fot med våra vänner A och U. I år blir det inte så. Men man kan alltid resa i minnena. Jag läser i min dagbok från den 11 maj 2019 då vi befann oss på den lilla ön Guernsey i Engelska Kanalen:

"... Efter frukost åkte vi först till det lilla kapellet, ett smycke täckt av snäckor, porslinsskärvor, pärlor. Det var omgivet av vackra växter; fuchsia som växer som stora träd, getrams mm. ...

"Vidare upp mot kusten där det stod bevakningstorn på parad. Gröna kullar, rosa trifft, blått hav, sol, blåst och lärkor...."

Eller så kan man resa i böckernas värld. Just nu varvar jag boken om Selma, som just har varit i Egypten och Jerusalem, med Felsteg, första boken om Doggerland, en påhittad ö mellan England och Danmark. 

Men innan jag reser vidare i böckernas värld får jag nog gå ut och dra upp lite ogräs.

Förresten, Birdnet berättade att jag hörde talgoxe och entita i morse när jag hämtade Nerikes Allehanda.

So long!

Göken, gullvivor och grönska

Två timmar av härlig distanserad social samvaro med två av mitt hjärtas ungar! Detta får jag leva länge på. Maken och jag stämde träff med dem vid Trystorps ekängar, där det grönskade så att man blev bländad. Vitsipporna sjöng på sista versen, men istället blommade gullvivor och lungört. Liljekonvaljebladen stod som spjut ur marken. Jag fick tillfälle att prova min nya app Birdnet, som talar om vilka fåglar som sjunger. Att det var göken som gol, det hörde jag ändå. Naturligtvis, eftersom det är Coronavår, så var det en södergök.

Vad sysselsätter jag mig annars med nu för tiden? Jo, jag är ute och rensar lite i trädgården (där krävs det många fler timmar), dammsuger, tvättar, städar ur en bokhylla eller byrålåda i taget, läser, lägger pussel på datorn, glor på älgar, ser någon gammal film ibland. Vi har tröstätit jordgubbar en dag och igår kväll färska räkor.

Nylagt 300 bitars webbpussel

Våra grannar skatorna håller låda i skogsdungen och grannkatterna är också intresserade av fågellivet. Tack vare Birdnet fick jag veta att det är Svarthättan som sjunger så intensivt om morgnarna.

Den här missen låg på bordet på uteplatsen på morgonen.

Det var allt från mig den här gången!

Håll ut och håll er friska!