Sista veckan i augusti - Marken och Hjärnkoll

 God morgon!

Så var det sista dagen i augusti 2025 och det känns som om sommaren är över för denna gången. Druvorna mognar i stora klasar på den jättelika vinrankan på husets södersida. Snart är det dags att skörda. Hoppas att fåglarna inte har ätit upp alla. Varje gång jag närmar mig baksidan på huset så flyger det ut en panikslagen tjuvätare ur bladverket.

Igår var det dags för den traditionsenliga Sannerudsmarken, en gemytlig och fin träffpunkt i hjärtat av Tiveden. Längs bygatan radar knallar och konsthantverkare upp sig och mängder av besökare strosar förbi. I flera år stod min vän B-M och jag här som Rosa och Viola och sålde tavlor, vykort och böcker om Tanterna på Villagatan. Men inte i år.

Rosa och Viola som knallar 2017

I år spelade Tivedspôjkera i en välfylld kyrka. Det lät så bra. På min promenad längs bygatan täffade jag gamla grannar, f.d. arbetskamrater, vänner och bekanta och fick många trevliga pratstunder. Det är kanske det som är det allra bästa med Marken. Röda stugor tåga vi förbi, sjöng pappa Olle när vi var på utflykt. Men jag tågade inte förbi utan tog upp mobilen och fotade det vackraste huset längs gatan. - Jaså, du fotar mitt hus? hörde jag en glad röst säga vid sidan av mig. Det var husets ägarinna som berättade om det och som gärna ställde upp som fotomodell på förstukvisten.

Foto: Göran Palmqvist

Under veckan har jag frågesportat flitigt. I tisdags i Uppsala, som jag skrivit om i det förra inlägget, och sedan i torsdags i Hallsberg, där det var SPFs Hjärnkoll. Fjorton lag tävlade och försökte svara rätt på  Nils Dåverhögs svåra frågor. Lag Hallsberg 1 gick segrande ur striden (som vanligt), men vi Laxå Ladies hade i alla fall fjärde bästa poängen, delat med några till. Jag grämer mig fortfarande att jag skrev ett E för mycket i svaret på grundämnet Yttrium, som min lagkamrat kunde. Men jag fick äntligen utdelning av mitt pluggande av landskapsväxter. Fjällsippa heter Lapplands blomma!

Så har jag fått hem bloggböckerna för förra året, 2024. Jag försökte beställa dem redan i januari, men lyckades aldrig slutföra beställningen. Men i sommar fick jag hjälp av Pe att lösa problemet. Så nu är de här, som ytterligare ett familjealbum i bokhyllan. På framsidesbilden vilar vi middag, Lilla V och farmor.

Ha det nu så gott!

Maggan

Djur och natur i Tiveden

Åtminstone två vackra julidagar får vi i år. En av dem, gårdagen, tillbringade vi i Tiveden. Vi tog med oss kaffe och äggmackor och for till Unden. Vägen var kantad med prästkragar. Väl framme var vägen kantad med bilar och båtkärror. Det verkar som det var många som fått lust att fiska. Efter lunchpausen gjorde vi en sväng in i nationalparken. Jag tog den hiskligt branta och hiskeligt smala skogsvägen rakt upp mot himlen och med utsikt över Vitsand. Som väl var mötte vi ingen bil på den sträckan. Men väl vandrare. Jag inser att denna "genväg" kommer vi aldrig mer att köra. Dagen avslutades med paj på egenhändigt plockade kantareller, kyckling, ost och bacon. Gott tyckte både Maken och jag. Och så fotboll på det, på TV förstås!

I söndags kom de här finingarna, Eli och Joy. De hjälpte till med lite sysslor både ute och inne efter att vi ätit gott på restaurang. Och så hann vi med några partier Spite & Malice!

Dagen innan var det Läsarsånger i Tivedstorps lilla missionshus, så som traditionen bjuder. Det regnade men det kom ändå bra med folk.

Kossorna i hagen bredvid gillade visst musiken. De flockades utanför fönstret med sina kalvar och vände sina stora koögon mot oss. Jag tyckte precis att de viftade i takt med svansarna i läsarsången Där som inga kossor dör.

Nu ska jag plocka fram lite lunch åt Maken och mig och sedan kanske vi gör en liten utflykt!

Ha det!

Vitt på backen!

God morgon!

Vi har haft några vackra, soliga dagar så här i början av april. Vitsipporna har redan slagit ut i backarna. Jag har ställt undan snöskyffeln och hängt upp fågelmatarna i boden. Och imorgon ska bilen få på sina sommardäck.

Ett vitt kuvert med en välkänd handskrift damp ner i brevlådan. Spännande! När jag öppnade det var det ett julkort från våra vänner i Pyrenéerna, postat den 16 december! Det kan man kalla snigelpost när det tagit fyra månader att hitta fram!

Joy, äldste sonen, gjorde sina föräldrar sällskap i helgen. Han svarade på mitt nödrop till "ungarna": Kom och hjälp oss ta hand om vinsten från Coop! Vi brukar inte göra tacos, är inte den generationen, men Joy instruerade med van hand bland röror, skal, bröd och kryddor. Jag hackade grönsaker och han stekte nötfärs. Och gott blev det.

I tisdags blev det livat i holken. Bandet kom och övade hemma hos oss inför ett gig på Casselgården. 

Annars har jag gjort en turné i grannskapet för att intervjua för artikel om församlingshemmen till Bodarne-Magazinet. Jag blir imponerad av eldsjälarna som ger så mycket för att vi andra ska ha fina verksamheter att gå till. A pro på det blir det Påskbasar på Casselgården på lördag. Kom dit, vet ja!

Allt gott!

Maggan

Ljusglimtar i gråvädret

 Hej där i gråvädret!

Bilden ovan är en favoritbild, ett pusselmotiv som jag sparat i datorn. Den får illustrera dagens väderlek.

Några dagar har förflutit sedan sist. Söndagens ekumeniska mässa var mycket välbesökt. Så roligt att se alla glada ansikten i bänkarna. En tillfällig kör sjöng fantastiskt bra under ledning av Lisa Lerman. Det vore kul om den kören kunde permanentas, så man fick höra den igen.

Det hände dock en liten malör. Nattvardsservetten kom för nära värmeljusen på centralaltaret och en låga flammade upp. Janne Präst och kyrkvärd Arne grep rådigt in och det var nog inte många som hann uppfatta incidenten. Det blev bara lite komiskt när nästa psalm vi skulle sjunga var Lågorna är många! 

Foto: Liljana Arsovska

Måndagens eftermiddagscafé blev en publiksuccé. Tivedspôjkera spelade och Maken, med bra utsikt över folkhavet, räknade till 89 deltagare. Det måtte vara rekord. W och jag sålde slut på fyra lottringar och vi i Diakonigruppen hade full sjå att hitta platser till alla vid fikaborden. Det märks att det är ett sug efter att träffas igen efter helgerna.

I år har jag varit med i räkningen av Vinterfåglar inpå knuten. In på vår knut samlades mest talgoxar, men även blåmes, entita, grönfink, nötväcka, gråsiska och koltrast. Ingen domherre denna gång heller.

I övrigt läser jag och bokcirkeldamerna denna roman. Vilken berättare hon är, Selma! 

Ha det!

Adventstid med drag

 God morgon!

Vi har just firat Andra Advent och tänt två ljus i adventsstaken. Julförberedelserna har börjat lite smått. Vörtbröden jag bakat sedan 70-talet är klara och ligger i frysen. Jag har börjat skriva julhälsningar, fönstren är tvättade och julgardinerna är upphängda. Fåglarna har äntligen fått frön i fågelautomaten. Talgoxarna har länge irriterat hoppat på fönsterblecket. - Tänk lite på oss också!

I onsdags packade vi bilen full med rullator, instrument, förstärkare och basisten i TP. Bilen har just fått en begagnad växellåda inopererad, så nu rullar den fint igen. Eftersom jag är roddare och chaufför så körde jag ner till A-sund, där det blev ett möte med drag i. Tivedspôjkera mötte Askersunds Drag- och Durspelsklubb. 

Igår kväll var jag på traditionell Adventsfika i Tyrolervillan. Hela huset var fyllt med folk, bekanta i varje vrå. Värdparet hade gjort det så mysigt. Och gott!

Allt gott i Adventstid!

Oktober månad på upphällningen

Hoppsan, vart tog oktober månad vägen? Är det bara jag som tycker att tiden bara går fortare och fortare?

Nu är det en vecka sedan jag skrev sist. Dags att skicka ett litet veckobrev till dig.

 

Förra helgen bjöd på ett spontanbesök av sönerna och Stora V. Det blev en mycket festlig och produktiv helg utan att vi hade planerat det. Vi fick fin hjälp med trädgårdsbestyr, dammsugning och mattpiskning. Och att åka till Återvinningscentralen med en del bråte. Det firade vi med middag på restaurang.

På tisdagen spelade Tivedspôjkera upp i Ramundergårdens atrium. Det börjar bli lite kyligt att vara där nu, men publiken hade varit förutseende och hade tjocktröjorna på.

Det blev ett mycket uppskattat inslag för de boende. Det märktes på applåder och leenden.

Nu har de flesta löven singlat ner från träden. Den här bilden tog jag när jag just varit och gjort en intervju på Casselgården. 

Nej, nu måste jag skynda mig och handla godis. Det är lördag och Halloween och det kan hända att vi blir hemsökta av spöken. Och då får vi inte stå där utan godis. Huvva!

Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans...

Vi blev bortskämda med en majmånad med värme och solsken. Nu är vädret "randigt", ömsom hällregn och blåst, ömsom sol och blå himmel. Dessemellan åskar det som omväxling.

Lite "randiga" har allt dagarna varit i veckan som gick.

På väg till Nationaldagsfirandet i Dammtorp for vi igenom ett regnväder. Bilens instrumentpanel visade att det bara var + 7 grader. Brr! Hur skulle det gå med firandet? Skulle Tivedspôjkera kunna spela med stelfrusna fingrar? Skulle högtidstalaren Malin kunna tala utan att hacka tänder? Skulle det komma några firare över huvud taget?

Men än en gång visade Dammtorp upp sig i sol. Molnen skingrade sig, flaggan vajade mot den blå himlen och det blev Dammtörpavär, precis som ordförande Ulla säger att det alltid blir. Vi i den tillströmmande åhörarskaran hurrade, viftade med pappersflaggorna och sjöng Du gamla, du fria. Malin höll sitt tal och Tivedspôjkera spelade. Jordgubbsbakelserna och kaffet smakade precis lika gott som de alltid gör på Nationaldagen i Dammtorp. Mot kvällningen tog myggen över. Då packade vi ihop och for hem.

Dagen därpå präglades av sorg och vemod. Vår fine vän, granne och ortens bäste kock fördes till gravens vila på den vackra Skogskyrkogården. 

Änkan o dottern har gett mig lov att lägga ut denna bild.

Dottern höll ett så fint tal på minnesstunden: "Det är en stor tröst att veta att så många nära delar våra minnen och vår sorg. Pappa var min mentor, min stöttepelare och han visade mig en enorm generositet och kärlek."

Lifeng Wang - älskad make och pappa

Avslutar med bild från Älgarås kvällen den 2 juni. Här sjunger nära hundra personer till spelemännens ackompanjemang Härlig är jorden..

Allt gott!

 

Den blomstertid nu kommer

Den blomstertid nu kommer ... Maj månad har gått över i sommarmånaden juni och ute prunkar det. Midsommarblomster, prästkragar, smörblommor står där redan fast det är långt till midsommar. Men i vissa fall är blomningen redan över.

Igår morse gick jag till liljekonvaljelunden i närheten för att plocka mig en bukett. Men där ringde klockorna på sista versen. 

Den vackra, vita och väldoftande Finska Rosen blommar nu i trädgården. Om bara några dagar är blomningen ett minne blott. Detsamma tänkte jag om rhododendronparken på Midsommarberget. Bäst att fota den när den är som allra vackrast.

Det har gått en vecka sedan jag kom hem från den trevliga resan till Rhen och Mosel. Ett lite smärtsamt minne från resan är mina vätskefyllda ben och fötter, som jag får omlindade på vårdcentralen två gånger i veckan. Jag har fått vätskedrivande medicin och därför kunnat tömma benen på minst 5 kg vatten som skvalpade omkring där. Ja, jag hade stödstrumpor hela resan och innan dess också!! 

Här står en stor del av volontärerna på Kupan, Röda Korsets Second Hand, i Laxå. Vi firade sommaren och oss själva med goda landgångar och kaffe i Sockenstugan. Det är ett fint gäng, som gör mycket nytta i samhället.

Igår kväll bar det dags för Musik i sommarkväll i Älgarås kyrka. Jag hängde med som roadie åt Maken. I snart tio år har Tivedspôjkera spelat med i detta evenemang. Igår kom 90 sångglada personer till Älgarås.

Nej, nu ska jag förbereda mig för dagen: omlindning av benen och uppvaktning av 100-åring!

Allt gott!

Maggan

På hal is

God morgon!

En ny vecka har förrunnit. Blåst, nysnö och regn bearbetar det tjocka snötäcket, som undan för undan sjunker ihop. Glansisen blänker på alla plogade och skottade ytor. Det gäller att ta sig fram försiktigt, med broddar under fötterna. 

Igår eftermiddag åkte vi, ett gäng, på en hal, isig skogsväg till en liten krog/lanthandel mitt i urskogen. Den har fått en fin utmärkelse som 2023 års Butikrestaurang på en gala i Stockholm i november.

Det blev en mysig middag då jag njöt av både maten, miljön och sällskapet. 

Förra lördagen firade vi ett försenat nyår med våra vänner Sten och T-S. Vi har en urgammal tradition att skåla in det nya året med dem, men detta år var vi krassliga, så firandet fick skjutas fram några veckor.

På söndagen spelade Tivedspôjkera i Finnerödja kyrka och på tisdagen fyllde de vårt lilla hus med välljud, eftersom de förlagt veckoträningen hos oss. Jag blir marinerad med musik. De spelade Födelsedagsvals för Mona på min begäran. Mmmm...

Veckan har innehållit jobb på Kupan och bokcirkel för min del, medan Maken frossade på grisfötter med likasinnade en kväll. På fredagarna går vi ut och äter lunch och spelar sedan bingo i några timmar med ett gäng trevliga pensionärer. En "nästangranne" fyllde 80 år och vi var där och gratulerade en eftermiddag. Hans fru är en överdängare på goda tårtor och bakelser (se vad vi fick smaka på bilden nederst till höger).

Bild från den 14 januari, Foto: Jan Wallgren

Nu är det tidig söndagsmorgon och jag ska göra mig iordning för att tjänstgöra som kyrkvärd i Ramundeboda vackra kyrka. Nästa år blir det tjugo år sedan jag fick det fina uppdraget. Tiden rusar fram!

Ha det!

PS: Apropå hal is: Så här såg vår gårdsplan ut för några dagar sedan. Nu är den mesta isen borta.

De sista dagarna i november

God morgon!

Den sista veckan i november har vi fått uppleva månsken, stjärnhimmel, norrsken (det missade jag), fantastiska soluppgångar och nu snöyra. Igår såg det ut så här när jag hämtade tidningen:

Maken och jag börjar hämta oss från firandet och från förkylningar. Veckan efter födelsedagen ringde det på dörren. Ett bud räckte över en rosarandig kartong utan avsändare. Skulle vi våga öppna? Men det tickade inte, så vi öppnade. 

I paketet låg en tårta med Makens porträtt och lite senare kom ett annat bud och räckte över en enorm blomsterbukett. Det var våra kompisar som bor vid foten av Pyrenéerna som överraskade. 

Tårtan hamnade på kaffebordet när vi hade efterfest med Ve och hennes man och syster. Andra glädjeämnen har varit konserten med Anuskakören. Så stämningsfullt och festligt! Allra mest gillade jag Movas solouppträdande med en sång jag aldrig hört förut. Tivedspôjkera spelade på Ramundergården en tisdag eftermiddag. Hela matsalen blev fylld av entusiastiska åhörare. Jag satt med två av mina kära gamla arbetskollegor, som sedan en tid tillbaka bor på hemmet.

Amaryllisen längst upp till vänster heter Apple Blossom. Den kom till dörren med bud, den med. Nu har den redan börjat veckla ut sina stora rosa klockor.

Så visst finns det ljusglimtar även i den mörkaste november.

Tjo vad det var livat i holken sedan i onsdags!

Vojne, vojne vilket ståhej!! Maken fyllde 80 år i onsdags och vi har firat honom i flera dagar i streck. På själva födelsedagen troppade husbandet Tivedspôjkera in vid lunchtid. På min begäran drog de igång med Födelsedagsvals för Mona för jubilaren. Ja, han ville ju vara med själv och spela, förstås.

Sedan anslöt fler släkt och vänner. Svåger K-O, som är en omtyckt trubadur, drog några av Makens favoriter. Väninnan Ve överraskade med hembakad tårta, vackert beströdd med granatäppelkärnor från Nordmakedonien. 

I helgen var det barnens och barnbarnens tur att fira pappa och farfar. De två yngsta, flickorna V, kom redan i fredags. 

Stora V, som började första klass i höstas, läser redan obehindrat. Hon läste högt ur Lotta på Bråkmakargatan för vår gäst A från A-sund och slog farmor i ett parti Spite & Malice. Annars lekte hon mest med grannflickan och lite med sin syster.

Lillasyster V fyllde 1 år den första november och utvecklas fort. Det har hänt något varje gång vi ses. Hon är precis på vippen att ta sina första steg och har en nyfiken blick på allt runt omkring. Här ovan har hon hämtat farfars skor, storlek 45! 

Äldsta barnbarnet Eli har vuxit mig över huvudet. När hände det? Det var ju alldeles nyss som hon också kröp på golvet och busade med farfar. Nåja, det var visst femton år sedan.

Vi gick på favoritrestaurangen på söndagen och avslutade hemma med kaffe och tårta och Ja må han leva! 

Hurra, hurra, hurra, hurra!!

Hå-hå ja-ja, hå-hå ja-ja! Hör vad det blåser i träa idag

Ja, här satt man för ett dygn sedan och lät sig svepas med. Varenda stol var upptagen på Örebro Konserthus när Sven-Ingvars drog igång. Oj, vilka musiker! Ibland lät hammondorgeln och saxofonen som i Bruce Springsteens E-Street Band och ibland fyllde två gitarrer och Oscars röst salen med mjuka tongångar. Jag njöt av Morgon på Kungsholmen och upptäckte att jag kunde varenda ord i sången. Nostalgi. Bandet blandade nytt och gammalt och lät publiken sjunga med i de välkända dängorna. När Torparrock drog igång, då kände vi oss hemma: Hör vad det blåser i träa idag!

Blåste gjorde det minsann också i fredags kväll när det var Ljusfest i Dammtorp i Tiveden. Och inte bara blåste, det regnade småspik dessutom. Så marschallerna slocknade och folket flyttade in i det trivsamma skolhuset. Där underhöll Tivedspôjkera till kaffet. Det blev både Tunna skivor och En sliten grimma och till och med ett potpurri av Sven Ingvarslåtar. Ovan bilder på banden och deras respektive publik. Fotot högst upp till höger är lånat från nätet.

Imorse var marken vit av frost. Bollkryssen var riktigt dekorativ, eller hur?

Ha det!