En gammal och kär tradition

Psst!

Det är jag igen. Igår var vi Kulturtanter på vår årliga tripp till Kristinehamn. Vilken dag vi fick! Strålande sol och svag bris över Vänern. Vi började som brukligt är med att dricka kaffe och äta något gott på Bageri Höghuset. Det är svårt att välja mellan alla läckerheter. Denna gång valde jag en Göteborgare och en Bananbiskvi. Mmmm!

Sedan gick vi på museum, Kristinehamns Konstmuseum, som i år gästades av Sahlströmsgården. Gården ligger i Fryksdalen i närheten av Torsby och det var här som syskonen Anna, Ida och Bror växte upp. De blev alla, mot sin fars vilja, konstnärer och lärde känna andra konstnärer i Paris, staden på modet.

På utställningen får man ta del av breven hem från Paris, av livsöden och av konstverk av syskonen och deras vänner, som Ivan Aguéli, Siri Derkert, Erling Ärlingsson, Carl Wilhelmsson och Karl Nordström.

Det var tavlor, snidade möbler, skira gardiner, keramik, skulpturer... Mycket att titta på!

Vi avslutade vid Picasso-statyn med att äta en sen lunch på terassen med utsikt över glittret på Vänern. En segelbåt hissade sitt röda segel och försvann mot horisonten.

Som spelarhustru får man vara med på en hel del trivsamma spelningar. Som den i det gamla Missionshuset i Tivedstorp. Sedan 2015 har Tivedspôjkera spelat där varje år en lördagskväll i juli. Då blir det läsarsånger och det lilla huset, byggt 1880, fylls av sång och spel. 

En annan tradition är spelningarna på Våffelcaféet på Finnerödja Hembygdsgård. Detta år kom Tomas Molin dit med sina böcker om ödehus. Då passade jag på att köpa. Bilden uppe till höger är fotad av Tomas Molins fru Anette.

När man läser min blogg skulle man kunna tro att allt är frid och fröjd för jämnan. Men även jag drabbas av förtretligheter. Som när jag skulle ladda ner en app för att identifiera en växt i skogsbrynet. Förmodligen tryckte jag på en knapp för mycket, för appen förvandlade utseende på startsidan på min mobil. Dessutom skymde pop-up-annonser sikten så fort jag skulle ringa, kolla mailen, kolla FB. Jag fick klicka bort annons på annons innan jag kunde använda mobilen till vad jag ville. Maken hjälpte mig tålmodigt med att ta död på den förhatliga appen, som inte ville bli deleatad på vanligt sätt.

Kanske du som tittar in här kan hjälpa mig istället: Kan det vara en kaprifol som smygit sig in i buskaget?

Det ljusgröna är Rosenspirea som har invaderat vår tomt. Men vad är det ovanför? Det ser ut som kaprifol, men den gula vid vår bod har blommat över sedan länge.

Tacksam för upplysning!

 

Blomsterfesten i täppan

Hallå där!

Vilken midsommar vi har! Och just idag är det årets längsta dag. Himlen är knallblå och det är 25 grader varmt. Perfekt! 

Den invasiva arten vresros har invaderat baksidesrabatten. Jag köpte den som späd planta bara för att den hette Vresrosen Charlie och var från Canada. Stämde bra in på Maken, tänkte jag.

Nu skickar den ut skott till höger och till vänster. Men är den så här vacker och luktar så gott, så får den hållas. Bara den inte lämnar tomten.

A pro på blomsterfest! Härom dagen fyllde jag äntligen 75 år och hemmet fylldes av vackra blommor. Första buketten gav Maken mig, en replika av brudbuketten med gula rosor och inslag av blått. Den andra buketten kom med Early Bird och morgontidningen. Den hängde i en krok på brevlådan. Joy var avsändaren. 

Och sedan fyllde det på med blommor och glada gäster. - Det är ju riktigt kul att fylla år! utbrast jag alldeles överväldigad.

Barn och barnbarn kom och några av dem stannade över och firade Midsommar med oss.

Målningen i mitten är gjord av Britt-Marie Dahlberg och skildrar precis hur en midsommarafton på hembygdsgården ser ut.

Lilla V och Pe tog några varv kring midsommarstången på hembygdsgården och så småningom sökte vi skuggan vid bagarboden. När barnen fått sina godispåsar drog vi hemåt igen.

På midsommardagen hade Maken ett gig med Tivedspôjkera i Skagershults gamla kyrka, byggd 1651.

Det blev en stämningsfull musikandakt. Folket i bänkarna sjöng med i läsarsångerna. Andra versen på psalm 11 stämde så bra just för dagen, då det hade gått ut gula varningar för åskoväder på radion. 

När jag hör åskans röst och stormar brusa

och blixtens klingor springa fram ur skyn

när regnets kalla friska skurar susa

och löftets båge glänser för min sky

Men vi slapp höra åskans röst den dagen. Som avslutning spelade de Inbjudan till Bohuslän och fick stormande applåder. Så lite storm blev det i alla fall.

Här är den lilla nytjärade kyrkan.

Dags att sätta P för denna gång. Jag följer vägens vita band mot ljusa äventyr....

Maggan

Begivenheter i månadsskiftet

God morgon!

Nyss var det vår men vips blev det sommar! Hur gick det till? Jag fick skynda mig att skifta garderoben från vinter till sommar. Här är sommarvarianten. Prickigt, randigt, blått ...

Vem döljer sig bakom krukan, undrar du? På bilden nedan kommer svaret:

Igår hade Diakonigruppen en utekväll på "favoritrestaurangen". Vår fenomenala gruppledare fick en blomma för sitt jobb. Hon är mycket uppskattad. Det blev många skratt, speciellt när vi planerade för kollektivt boende på ålderns höst. Vi har sköterskor och biträden ibland oss, så nog skulle vi klara oss. Jag skulle sköta sociala medier och rapportera från "Tanterna på Ålderdomshemmet".

En annan begivenhet var Musik i sommarkväll i Älgarås kyrka i söndags. 

För vilken gång i ordningen vet jag inte, men detta är en härlig tradition då Tivedspôjkera och Allemanskören bjuder på sommarmusik i den gamla träkyrkan. Och vi i bänkarna får vara med och sjunga "Var jag går i skogar, berg och dalar" med fler gamla, fina psalmer. Kantor Agneta Ström ledde musikkvällen på ett alldeles utmärkt sätt. Det är Agneta som klivit upp på bänken för att få ett drönarperspektiv på kören (nedre vänstra bilden).

Jag tog ett varv runt kyrkan innan det började och upptäckte då en speciell gravsten. Ackuschörskan Anna Andersson vilar här sedan 1924. Jag var tvungen att googla på ordet jag aldrig hört förut. 

Det var en mild och vacker kväll och när vi bilade hemåt vid åttatiden upptäckte vi tre små rävungar som lekte mitt på vägen.

Här är ett foto som jag bara måste visa. Det är taget av MJ när prästen Peter slagit sig ner i lekhörnan för att dricka en kopp kaffe och prata lite med damerna efter söndagsmässan.

Nej, nu ska jag ta itu med den här torsdagen. 

Ha en fin dag, du med!

Maggan

Fotnot: Min vänsterfot trilskas fortfarande på kvällarna.

 

Ramslök och tulpaner

Hallå där!

Long time no seeing! Hoppas du har det bra. Tänkte skicka några rader medan ångan är uppe.

Maj månad framskrider i snabb takt. Vädret liknar mest ett aprilväder, igår ljuvliga sommarvindar och solsken och idag tunga regnmoln och hagelbyar.

Just idag skulle vi ha årsmöte för ESAB-seniorer vid Sockenstugan. Vi skulle få husera i ett partytält nere vid sjön där man dukat ett långbord. Jag och ordförande A kände oss lite fundersamma hur det skulle gå när regnet smattrade mot tältduken och kastvindarna tog tag i de utlagda årsmöteshandlingarna. Men det mojnade och solen tittade fram precis när vi hunnit till parentationen.

Vårt möte blev kort och effektivt och vi fick en fin dragning om ESABs nuvarande situation och verksamhet av en representant för de fortfarande yrkesverksamma. - Men jag miljötränar inför pensionen, sa han.

Kaffe, smörgås och eftersnack blev det i den mysiga parstugan. 

Igår, däremot, var det en strålande sommardag. Det förgyllde bussturen till Kinnekulle lite extra.

Vi åkte dit i förhoppning att få se ramslöken blomma och det fick vi. I en glänta vid Munkängarna hade en vit blomstermatta brett ut sig. Inunder de stora träden hade de ännu inte börjat blomma.

Vilken frid att sitta där på en bänk mitt i skogens grönskande sal. Tidigare på dagen hade vi botaniserat i Falkängens små hantverksstugor, njutit av ramslökssoppa, vårbuffé och utsikten från Kinnekullegården och besökt stenbrottet med den vackra sjön. 

Det blev en fin dag att minnas länge!

Ett annat trevligt minne att trä upp på livets smultronstrå var när Tivedspôjkera var inbjudna till Askersunds Dragspelsgäng. Då sjöng holländska Marianne "Tulpen uit Amsterdam" - gula, röda ska de glöda. Inte dåligt vad man får vara med om som spelarhustru.

Nu vill jag bara önska dig en god fortsättning på våren!

Maggan 

Nu grönskar det i dalens famn

 God morgon världen!

Det är en söndagmorgon i maj, då det är som allra ljuvligast i naturen. Vi gjorde vårens utflykt till gullvivebackarna igår. När man kommer upp på kullen brer hela Närke ut sig framför en och kring fötterna blommar gullvivor och violer. Häggen och körsbärsträden är översållade av vita blommor och apeln har fullt av skära knoppar. 

Långt därnere mullrar en rostig Cheva förbi och en tupp gal från den närmaste gården. I övrigt är det stilla, tyst och alldeles ljuvligt.

Stilla och tyst har det inte varit i veckan:

Tivedspôjkera bjöd på en härlig musikstund på Björkhagen och fick ett fantastiskt gensvar av publiken.

Och så har det varit modevisning på Casselgården, en av vårens stora begivenheter på vår lilla ort. Salen var fylld av förväntansfulla damer, och en och annan herre. Mycket snyggt visades upp av mannekängerna. En eloge till dem, till Alida på Mathildas och till SPP. Tack för att ni gör det så festligt för oss.

Och så har vi firat Henry Dunants födelsedag, han som grundade Röda Korset en gång. Vi hade extra öppet på Kupan och bjöd på fika och ballonger till dem som tittade in.

I trädgården har tulpanerna jag planterade i september slagit ut. 

Varma hälsningar från

Maggan

Rosor åt en ros

God förmiddag!

Bilden ovan tog jag genom sovrumsfönstret kl 07.30 den första februari. Det blå gryningsljuset kommer allt tidigare. Så härligt.

I veckan fick jag bloggboken med alla mina blogginlägg för 2025. Det är den 20:e bloggboken sedan jag började blogga 2008. Denna gång blev jag lite överraskad, för när jag öppnade paketet kände jag inte igen omslagsbilden. Tryckeriet ringde och sa att de upptäckt att de förväxlat omslag, men att de skickat en ny version. Innehållet i de bägge böckerna var tyvärr identiskt. Jag hade hoppats kunna läsa Hjärtefröjds berättelser. Nyfiken i en strut som jag är!

På Bokcirkeln har vi träffats runt klassikern Maken av Gun-Britt Sundström. Men maken till veligt kärlekspar får man leta efter. Det är dock kul att läsa om 70-talsmiljöer. Vi som var unga då blir lite nostalgiska.

Veckan både inleddes och avslutades på Casselgården. På måndagen var det årets första Eftermiddagscafé och Tivedspôjkera underhöll från scenen. Sjuttio personer drygt tog sig genom snö och is för att värma sig med härlig musik, kaffe och gemenskap.

I söndags var det dags att hylla kära Ve som snart fyller 80 år. - Fast du ser ut som 60, mormor! sa barnbarnet O. Maken och jag trivdes tillsammans med Ve´s stora härliga familj, som hjälpts åt att fixa en riktigt härlig buffé med inspiration av Balkan.

Här står matkreatören R och lägger sista handen på verket. Vojne, vojne vad det smakade gott.

Ve, som älskar blommor, fick sitt lystmäte stillat. Presentbordet dignade av rosor, tulpaner och många andra blommor. Och trots att hon undanbett sig tal, så läste systersonen M upp ett så berörande tal från lillasyster L. - Jag blev lite tjock i halsen, men det var nog för att jag just ätit den starka chilin, sa M.

Nu blickar vi fram emot en ny vecka. Just nu lyser till och med solen in genom fönstret! Den som lyst med sin frånvaro så länge.

Ha det!

 

Höstdagjämning och en god nyhet

God morgon!

Det är höstdagjämning och måndag morgon (och mitt huvud är så tungt, som Povel sjöng). Det är sällan som jag får sova en hel natt igenom och vakna utvilad och pigg.

Den gångna veckan har tillbringats en hel del i TV-soffan. Vi har följt med på arenan i Tokyo där världens bästa friidrottare gjort upp om mästerskapet. Igår avslutades tävlingarna i ösregn. Sista grenen var diskus, där den ene efter den andre halkade omkull i ringen. Men Daniel Ståhl var oberörd, gjorde sin piruett och tjongade iväg diskusen över 70 meter och vann guldet!

I veckan har det också varit samspel i Röfors Folkets Hus. Askersunds Dragspels- och Durspelsklubb besökte Tivedspôjkera och ljuv musik uppstod. Vi spelarfruar var med och lyssnade och ordnade med fika i pausen.

Nästa dag var jag tillbaka i Röfors för då fyllde min kyrkvärdskollega 75 år och hade bjudit in till kakbuffé och tårtkalas.

Hon och hennes man bor i ett spektakulärt hus, ett 150 år gammalt missionshus, fyllt med prylar från golv till salens dubbla takhöjd. Ett eldorado för de två små barnbarnspojkarna som sprang runt på upptäcksfärd. - Ni borde vara med i Vem bor här? TV-programmet som sänds på måndagskvällarna, tyckte B-I.

Madame La Gård

I onsdags fick vi ett fint besök på Kupan. Då kom Madame La Gård in genom dörren för att kolla runt i affären. Hon har ju en helt fantastisk butik på landet, dit damer vallfärdar i mängd för att fynda bland linnekläder, hattar, smycken, sjalar .... 

Nu berättade hon att hon och hennes man flyttar till Laxå om några månader och tar butiken med sig. Det kommer att bli ett mycket fint tillskott till affärslivet i byn. 

Välkommen, säger jag!

Jag avrundar med en bild jag just fått från min syster S. Solen hade just klättrat upp över horisonten. En ny dag har börjat!

Sista veckan i augusti - Marken och Hjärnkoll

 God morgon!

Så var det sista dagen i augusti 2025 och det känns som om sommaren är över för denna gången. Druvorna mognar i stora klasar på den jättelika vinrankan på husets södersida. Snart är det dags att skörda. Hoppas att fåglarna inte har ätit upp alla. Varje gång jag närmar mig baksidan på huset så flyger det ut en panikslagen tjuvätare ur bladverket.

Igår var det dags för den traditionsenliga Sannerudsmarken, en gemytlig och fin träffpunkt i hjärtat av Tiveden. Längs bygatan radar knallar och konsthantverkare upp sig och mängder av besökare strosar förbi. I flera år stod min vän B-M och jag här som Rosa och Viola och sålde tavlor, vykort och böcker om Tanterna på Villagatan. Men inte i år.

Rosa och Viola som knallar 2017

I år spelade Tivedspôjkera i en välfylld kyrka. Det lät så bra. På min promenad längs bygatan täffade jag gamla grannar, f.d. arbetskamrater, vänner och bekanta och fick många trevliga pratstunder. Det är kanske det som är det allra bästa med Marken. Röda stugor tåga vi förbi, sjöng pappa Olle när vi var på utflykt. Men jag tågade inte förbi utan tog upp mobilen och fotade det vackraste huset längs gatan. - Jaså, du fotar mitt hus? hörde jag en glad röst säga vid sidan av mig. Det var husets ägarinna som berättade om det och som gärna ställde upp som fotomodell på förstukvisten.

Foto: Göran Palmqvist

Under veckan har jag frågesportat flitigt. I tisdags i Uppsala, som jag skrivit om i det förra inlägget, och sedan i torsdags i Hallsberg, där det var SPFs Hjärnkoll. Fjorton lag tävlade och försökte svara rätt på  Nils Dåverhögs svåra frågor. Lag Hallsberg 1 gick segrande ur striden (som vanligt), men vi Laxå Ladies hade i alla fall fjärde bästa poängen, delat med några till. Jag grämer mig fortfarande att jag skrev ett E för mycket i svaret på grundämnet Yttrium, som min lagkamrat kunde. Men jag fick äntligen utdelning av mitt pluggande av landskapsväxter. Fjällsippa heter Lapplands blomma!

Så har jag fått hem bloggböckerna för förra året, 2024. Jag försökte beställa dem redan i januari, men lyckades aldrig slutföra beställningen. Men i sommar fick jag hjälp av Pe att lösa problemet. Så nu är de här, som ytterligare ett familjealbum i bokhyllan. På framsidesbilden vilar vi middag, Lilla V och farmor.

Ha det nu så gott!

Maggan