Oops I did it again!

Det är inte min dag idag, Jag känner mig som Fru Papphammar, minst sagt.

OK, första hälften gick väl bra, men sen:

Jag har lovat att baka 50 st kolakakor till eftermiddagscaféet imorgon eftermiddag och jag satte igång en bit efter lunch, sedan jag hade varit ute och handlat av Hemdeli-bilen på parkeringen.

Smöret hade legat framme hela dagen för att bli mjukt och fint tills det var dags att knåda ihop ingredienserna. Jag tyckte att degen höll ihop förvånansvärt bra. Den sprack inte upp så där förargligt, som den kan göra ibland och jag la ut fyra långa ormar på den bakpappersklädda plåten och plattade ut dem. Jag tyckte att de såg lite bleka ut när tolv minuter gått, så jag lät dem vara inne en stund till innan jag tog ut plåten och skar upp längderna i sneda bitar. Jag norpade en kant, men tyckte att jag fick en bekant bismak i munnen. Jag lät Maken smaka, utan att påpeka något och han tyckte först att det smakade bra. Men efter en stund så märkte även han att det smakade beskt.

Då slog det mig: Jag hade använt bikarbonat istället för vaniljsocker, två teskedar! Dessutom bakpulver som det stod i receptet. Det var bara att slänga hela plåten, precis som jag fick göra som ung och nygift.

Jaha, så då var det bara att börja om igen. Det var bara det att smöret hade tagit slut, så jag fick ge mig ut i regnet och handla. När jag kom till kassan och hade fått upp alla varorna på bandet, så kunde jag inte hitta plånboken i handväskan!!! Några förskräckta sekunder hann gå innan jag insåg att jag aldrig lagt tillbaka plånboken i handväskan när jag varit ute och handlat från varubussen på parkeringen. Så jag fick lämna varorna hos den snälla kassörskan som tog dem åt sidan och sedan spurta hem för att leta reda på plånboken. Och i full fart ta mig tillbaka till affären och lösa ut varorna.

Nu återstår baket. Ska jag lyckas denna gång? Tror att jag varvar ner lite först.

Pepp

Ibland behöver jag piggas upp. Då kan jag till exempel strosa in på ortens välsorterade klädaffär, Mathildas, och köpa något litet onyttigt. Idag blev det spetstrosor och en vårscarf som till på köpet var rabatterade med 30%!

Något annat uppiggande är att min resa till Körsbärsdalen i april är bokad! En vecka med min kompis PO66 i hennes vidunderligt vackra hemtrakter - så härligt att ha det att se fram emot. Förresten har mimosan börjat så smått att blomma där nere. Bara tanken!

Senast lästa: Ett jävla solsken

Sakta men säkert börjar jag känna krafterna komma tillbaka. Har precis läst ut julklappsboken Ett jävla solsken av Fatima Bremmer. Så intressant! Jag förstår varför boken vann förra årets Augustipris för fackböcker.

Under fyra år har Fatima Bremmer studerat allt som gått att få tag på om den kvinnliga journalisten och äventyraren Ester Blenda Nordström (1891 - 1948) och satt ihop det till en spännande bok. Vilket mod och vilken energi denna föregångskvinna hade! Vad sägs om att hon var en av de första kvinnliga journalisterna, wallraffade som bondpiga, jobbade som nomadlärarinna, räddade nödlidande i finska vinterkriget, red på mula över Anderna, luffade i USA, bodde på Kamchatka-halvön, skrev artiklar, böcker och flickböcker...

Varför har hon blivit bortglömd, jag bara undrar.

Härlig söndag med trist avslutning

En snöig söndag blev det och Lilla Lila och jag tog en promenad runt kullen i närområdet. Hon knatade på för egen maskin och höll god takt.

Ibland stannade hon och studerade en fågel, ett hus. Världen är förunderligt stor när man är ett år och nio månader.

På kvällen när Lilla Lila och Pappa Pe var tillbaka hemma hos sig, så började jag må rejält illa. Natten som följde var den värsta jag upplevt. När morgonen kom var jag som en urvriden trasa. Usch och fy! Så igår och idag tar jag det mycket lugnt hemma och vilar och dricker te och blåbärssoppa och äter skorpor.

En dag hos farfar och farmor

Hon kom igår, Lilla Lila, och sedan dess är huset fyllt av hennes skratt, sång, frågor och uppmaningar. Vi tänkte gå till pulkabacken, men hon tog pulkan och vände på klacken och marscherade bestämt till lekplatsen.

Här syns Lilla Lila som en liten prick!

När vi konstaterat att det inte gick att åka rutschkana, pulsade vi till gungorna. Hon uppmanade sin far att ge henne fart. Så fort pendeln avstannade något ropade hon uppfordrande: Fart!!!

Men till slut tyckte även Lilla Lila att det kunde räcka, så då gick vi in och drack varm choklad och åt bullar.

Ett skönt bad var heller inte dumt och en stund med nyaste Bamse-tidningen.

Vi har byggt med klossar, bytt blöjor på dockan, målat med vaxkritor och jagat varandra runt i huset, så nu börjar Farmor bli lite trött. Lilla Lila är mycket duktig på att prata och förstå. - Ingen fara, säger hon lugnande och påminner mig om den gången då äldste sonen var i hennes ålder. Han såg att jag vankade oroligt från fönster till fönster och sa sedan tröstande: - Han komme snat, han komme snat!!
Visst kan man förundras över hur mycket de förstår, de där små liven!!

Ännu mer snö

Idag var det redaktionsmöte på Casselgården. Vi planerar vårnumret av Bodarne-Magazinet. Efteråt tog jag ett varv i kyrkparken. Jisses vad vackert! De höga, gamla träden är översållade av snökristaller. Intill kyrkväggen hade en fågel stått och trampat och gjort tydliga avtryck, riktiga kråksparkar.

Jag gick ut i god tid innan mötet för att skotta fram bilen, men det var ändå knappt att jag hann. Man skulle ha haft en sådan där bil som ruskar på sig, som den i TV-reklamen.

Foto: Marianne Holmström

Igår kväll bjöd Marianne Holmström och Föreläsningsföreningen på en resa till Yellowstone. Så bekvämt att kunna sitta i hörsalen i Laxå och färdas tvärs över jordklotet och gå på upptäcktsfärd bland bufflar och björnar i ett hisnande vackert landskap med gejsrar, glödande aspskogar, heta källor, mäktiga snöklädda berg och vattenfall. Marianne visade sina fantastiska bilder från den tio dagars fotoresa hon gjorde i höstas. Hon är suverän med sin kamera! På söndag den 21 januari kl 19:00 sänder TV2 en dokumentär från Yellowstone. Det får vi inte missa!

Snö

Så här ser det ut i Laxå idag. När jag drog upp rullgardinen kl 08.00, fick jag den här fantastiska utsikten. Det märktes inte att plogbilen jobbat för högtryck sent igår kväll. Snön har vräkt ner under natten.

Det hindrade inte oss att ge oss ut på vägarna, vi hade ett ärende till Finnerödja. På hemvägen slank vi in på restaurang Sockenstugan, den vackra gamla parstugan vid klosterplatsen, och åt dagens lunch. Fullt med folk var det. Fantastiskt att Steffani kan hålla ruljangsen året runt!

Det är nu precis fem år sedan jag snurrade runt på Sandstubbebron med min gröna ärta och blev påkörd nos mot nos med en kille från Försäkringskassan. Min bil blev ärtpuré, men jag undkom med blotta förskräckelsen. Den förskräckelsen sitter i än idag, gillar inte att köra i snöbus.

Gagga ho ho!?

Oj, nu har det gått en tid sedan jag hörde av mig. Ni kanske undrar vart jag tagit vägen? Precis som systerdottern gjorde när hon var så liten att hon kunde sitta på armen på min syster. Vi var på en tillställning och jag försvann i minglet och ur hennes åsyn. Då ropade hon högt och tydligt över mängden: Gagga ho ho!?

Men här är jag! Denna morgon har jag ännu inte stuckit ut huvudet genom dörren, men jag hör hur en snöskovel skrapar där utanför, så snön har väl dalat ner som utlovat.

Här är en bild från igår kväll. A från A-sund sitter och tar igen sig efter en rafflande kamp i Alfapet. Vi har en lång serie bakom oss, A, Maken och jag, och denna eftermiddag var det min tur att avgå med segern. På bordet bredvid min glöggmugg ligger julklappsboken som jag läser just nu. Det är "Ett jävla solsken", något som journalisten Ester Blenda Nordström blev kallad. Fatima Bremmer vann Augustpriset, årets svenska fackbok, med den och det är hon väl värd.

Annars har vi haft Pe, Em och Lilla Lila här i helgen. Full fart med andra ord. Em fyllde år, något vi ville fira. Hon är en skatt!

Vardagsaktiviteterna har så smått dragit igång igen: styrelsemöten och jobb på Kupan. Ikväll blir det även körövning.

Fyra år har gått mellan dessa bilder. Det märks mest på födelsedagsbarnet till vänster.

Nej, nu måste jag upp och hoppa! Det här duger inte längre!

Ha det gott!

Viktigast i veckan

Vi har haft glädjen att ha LH här över Trettonhelgen. Hon har fyllt huset med sitt soliga väsen.

Hon har snällt följt med på två musikgudstjänster. På den första i Ramundeboda vackra träkyrka sjöng min kör, Bodarnekören, julens sånger. Temat var Från Advent till Trettondagen. Anna-Gretas solo i Ave Maria var så vackert att jag ville gråta.

Dagen därpå for vi till Hasselfors och Skagershults pampiga stenkyrka, som fylldes till brädden med folk. Sven Björkenstams Dixieband spelade så svängigt att det var helt omöjligt att sitta still i bänken.

Solen var på väg ner bakom sågverket när vi tumlade ut ur kyrkan. LH tyckte nog att kyrkobesöken räckte för ett tag, för hon frågade innan hon skulle lägga sig den kvällen: - Vi ska väl inte till någon mer kyrka imorgon?

Det skulle vi inte. Däremot fick vi besök av vännen Ve, en gemensam favorit.

Igår kväll besökte Ve och jag familjen N. Yngsta dottern fyllde 14 år och firades med middag och tårta och presenter. På den första bilden i collaget fyllde hon 10 år. Det är en glad och tuff tjej, som jag önskar allt gott för framtiden.

Syster S fick frågan Vad var viktigast i veckan? av Göteborgsposten:

Och jag håller med. Visst behöver vi solen!

PS: La ett pussel och bilden påminner mig om en viss person. Eller hur?

Over and out!

Matiné och mingel

Vädret var uruselt: snöblandat regn och mörker. Då piggade det upp med en bioeftermiddag tillsammans med Maken, Lillasyster L och K-O. Vi slank in på Filmstaden där det vimlade av skollediga barn som säkert skulle se Tjuren Ferdinand. Vi valde istället att se filmen om Ted, som bjöd på nostalgi och härliga tongångar. Naturligtvis fanns ett stråk av vemod och smärta i filmen också. Och broderskärlek.

Efteråt satte vi oss på den lilla restaurangen Mingla och lät oss väl smaka av deras Tagliatelle.

På hemvägen, precis när Maken låg i ytterfilen för att köra om en långtradare, small vindrutetorkaren av sitt fäste och krokade i den andra vindrutetorkaren. Det blev ett kaotiskt flaxande innan torkarna stängdes av. Sikten blev i det närmaste obefintlig, men Maken lyckades ta av vid första bästa avtagsväg och så småningom stanna där det gick utan att vi blev en trafikfara. Sedan tog vi oss hem med endast en fungerande vindrutetorkare (den framför Maken som tur var). Naturligtvis var det snöblandat regn och blaskiga körbanor, så torkaren fick jobba.

Och inte nog med det. Väl hemma bet Maken av en bit av en framtand, så nu väntar både besök hos  tandläkare och bilverkstad.

Festligt värre

Jorden har redan rullat in några dagar på det nya året. 2018. Det är skumt ute fastän klockan snart är nio på morgonen och väderlekstjänsten har lovat mer snö.

Nyårsaftonen blev festlig. Först firades äldste sonen hemma hos honom, han som föddes en och en halv timme före tolvslaget en gång för rätt länge sedan.

Senare mot kvällen fortsatte festligheterna hemma hos oss i den lilla galliska byn tillsammans med våra vänner från den sydvästra förorten. T-S pappa (93 år) var med och trivdes ihop med LH (9 år). De satt i soffan och LH visade honom spel på sin mobil.

Nyårskvällens meny:

• Räkcocktail med sparris, ärtor. ägg och hemgjord Rhode Island-sås
• Smördegsinbakad fläskytterfilé med potatisgratäng, svampsås och sallad
• Marängsviss

Efter den goda middagen, spelade vi spel allesammans. Julklappsquizet På spåret roade oss fram tills det var dags att ta fram champagnen och skåla in det nya året.

Sedan gick några av oss ut och tittade på de lokala fyrverkerierna som grannar på alla håll sköt upp. Fjutt, fjutt, frääääs...... , lät det. Lyckades inte fånga det på bild.

Efter tolvslaget - vi spejar efter fyrverkeriet

Önskar er en god fortsättning på det nya året!