Nu eller aldrig tänkte jag. Nu ska det äntligen bli av att åka på julmarknadsresa till Tyskland. Och kompisen T-S sa sig vara villig att följa med. Så vi bokade resan i god tid och snart nog var det dags att packa väskan.
Klockan fyra i tisdagsmorse var det dags att kliva upp ur sänghalmen. Maken skjutsade oss några mil till platsen där vi blev upplockade som de sista resenärerna på bussresan. När morgonrodnaden färgade himlen röd, susade vi fram längs Vätterns strand. Solen skickade solkatter från fönster på andra sidan sjön.
I Köpenhamn tog vi in på ett hotell mitt i smeten. Vi fick passa oss noga när vi klev av bussen, för horder med cyklister kom farande som självmordspiloter. De väjde inte för något. Snart nog var vi på språng och tog oss till vackra Tivoli som glittrade och sprakade som ett smyckeskrin. Alla åkattraktioner var igång, så det skreks och tjoades från bergbanan, slänggungorna och Uppskjutet. Vi hälsade på i de små bodarna och i en träffade vi en trevlig norrlänning som sålde fingerdockor. När det blev för kallt drack vi glögg och glögglögg (= något starkare än saft). Middagen på hotellet smakade kalasgott.
Nästa dag susade vi ner genom Danmark, förbi alla vindkraftverk och bokskogar. Färjan tog oss till Puttgarden och sedan var det raka spåret till Bremen. Det regnade lite smått på färden, men väl framme slutade det droppa så lägligt. Fast det droppade ändå! När T-S skulle använda tvätthandfatet, så sprutade det vatten ut på golvet över hennes strumpfötter. Jag slog numret till receptionen, men i samma stund knackade det på dörren och där stod en liten vaktmästare med verktygslåda i handen. Instant help!! Fast han hade kommit i ett annat ärende, ett gångjärn hade halkat ur sitt läge. Nu fick han rörmoka också.
I Bremen brer julmarknaden ut sig över hela gamla stan. Bodarna står skuldra vid skuldra och säljer godis, pynt och korv. Vi köpte äkta Bremen-konfekt istället i en butik som låg i en mycket vacker gränd inramad av tegelhus och konstverk. Gränden heter Böttcherstrasse och byggdes mellan 1922 till 1931.
Vi gick tillbaka nästa dag, då vi kunde njuta av husen och atmosfären i dagsljus. Vid det gamla torget stod den berömda statyn Musikanterna, inspirerade av Bröderna Grimms saga. T-S gned åsnans ben och önskade sig något. Vi får hoppas att det slår in, det skulle det göra enligt uppgift. Skulle ni till äventyrs åka till Bremen någon gång, vill jag rekommendera området Schnoor. Låga korsvirkeshus, trevliga butiker och små krogar fanns det där. Vi åt lunch på en riktigt gammal krog som serverade en god schnitzel och ett gott ljus öl från trakten.
Efter ett besök på en jättelik galleria vid Lübeck, där vi laddade kundvagnen med godis i både flytande och fast form, var det dags för resans sista kväll. Det blev buffémiddag med resesällskapet på hotellet. Middagen bjöd på vissa överraskningar: lever i salladen och såsen var egentligen soppa. Personalen tyckte nog att vi blandade på ett barbariskt vis.
Morgonen därpå åkte vi norrut i morgonsolen och jag fick göra premiärturen över bron mellan Köpenhamn och Malmö. Häftig upplevelse i strålande sol.
Nu är jag hemma hos Maken igen, som pyntat schersminbusken med ljus. Snön ligger vit och mjuk över nejden. Det är allt skönt att komma hem igen, trots att man har haft en trevlig resa.
Nu vet ni nästan allt! Ha det gott!
