Blomsterfesten i täppan

Hallå där!

Vilken midsommar vi har! Och just idag är det årets längsta dag. Himlen är knallblå och det är 25 grader varmt. Perfekt! 

Den invasiva arten vresros har invaderat baksidesrabatten. Jag köpte den som späd planta bara för att den hette Vresrosen Charlie och var från Canada. Stämde bra in på Maken, tänkte jag.

Nu skickar den ut skott till höger och till vänster. Men är den så här vacker och luktar så gott, så får den hållas. Bara den inte lämnar tomten.

A pro på blomsterfest! Härom dagen fyllde jag äntligen 75 år och hemmet fylldes av vackra blommor. Första buketten gav Maken mig, en replika av brudbuketten med gula rosor och inslag av blått. Den andra buketten kom med Early Bird och morgontidningen. Den hängde i en krok på brevlådan. Joy var avsändaren. 

Och sedan fyllde det på med blommor och glada gäster. - Det är ju riktigt kul att fylla år! utbrast jag alldeles överväldigad.

Barn och barnbarn kom och några av dem stannade över och firade Midsommar med oss.

Målningen i mitten är gjord av Britt-Marie Dahlberg och skildrar precis hur en midsommarafton på hembygdsgården ser ut.

Lilla V och Pe tog några varv kring midsommarstången på hembygdsgården och så småningom sökte vi skuggan vid bagarboden. När barnen fått sina godispåsar drog vi hemåt igen.

På midsommardagen hade Maken ett gig med Tivedspôjkera i Skagershults gamla kyrka, byggd 1651.

Det blev en stämningsfull musikandakt. Folket i bänkarna sjöng med i läsarsångerna. Andra versen på psalm 11 stämde så bra just för dagen, då det hade gått ut gula varningar för åskoväder på radion. 

När jag hör åskans röst och stormar brusa

och blixtens klingor springa fram ur skyn

när regnets kalla friska skurar susa

och löftets båge glänser för min sky

Men vi slapp höra åskans röst den dagen. Som avslutning spelade de Inbjudan till Bohuslän och fick stormande applåder. Så lite storm blev det i alla fall.

Här är den lilla nytjärade kyrkan.

Dags att sätta P för denna gång. Jag följer vägens vita band mot ljusa äventyr....

Maggan

Rosor åt en ros

God förmiddag!

Bilden ovan tog jag genom sovrumsfönstret kl 07.30 den första februari. Det blå gryningsljuset kommer allt tidigare. Så härligt.

I veckan fick jag bloggboken med alla mina blogginlägg för 2025. Det är den 20:e bloggboken sedan jag började blogga 2008. Denna gång blev jag lite överraskad, för när jag öppnade paketet kände jag inte igen omslagsbilden. Tryckeriet ringde och sa att de upptäckt att de förväxlat omslag, men att de skickat en ny version. Innehållet i de bägge böckerna var tyvärr identiskt. Jag hade hoppats kunna läsa Hjärtefröjds berättelser. Nyfiken i en strut som jag är!

På Bokcirkeln har vi träffats runt klassikern Maken av Gun-Britt Sundström. Men maken till veligt kärlekspar får man leta efter. Det är dock kul att läsa om 70-talsmiljöer. Vi som var unga då blir lite nostalgiska.

Veckan både inleddes och avslutades på Casselgården. På måndagen var det årets första Eftermiddagscafé och Tivedspôjkera underhöll från scenen. Sjuttio personer drygt tog sig genom snö och is för att värma sig med härlig musik, kaffe och gemenskap.

I söndags var det dags att hylla kära Ve som snart fyller 80 år. - Fast du ser ut som 60, mormor! sa barnbarnet O. Maken och jag trivdes tillsammans med Ve´s stora härliga familj, som hjälpts åt att fixa en riktigt härlig buffé med inspiration av Balkan.

Här står matkreatören R och lägger sista handen på verket. Vojne, vojne vad det smakade gott.

Ve, som älskar blommor, fick sitt lystmäte stillat. Presentbordet dignade av rosor, tulpaner och många andra blommor. Och trots att hon undanbett sig tal, så läste systersonen M upp ett så berörande tal från lillasyster L. - Jag blev lite tjock i halsen, men det var nog för att jag just ätit den starka chilin, sa M.

Nu blickar vi fram emot en ny vecka. Just nu lyser till och med solen in genom fönstret! Den som lyst med sin frånvaro så länge.

Ha det!

 

Glädje och sorg

 God morgon!

Drygt halva januari har passerat. Det har blivit vardag igen och det är ganska skönt. Vi är tillbaka med våra rutiner, till Makens träning och spelövningar och till mina föreningsmöten och onsdagsjobb på Röda Korset. 

Vardagen fick en guldkant då vi firade vår käraste svärdotter Em, som fyllde 40 år. Hon är en pärla och betyder så mycket för oss.

Sorg har också präglat den här vintern. Målningen ovan gjorde min syster S när hennes bästa vän hastigt och oväntat gått bort i juletid. Min väninna har förlorat sin äldste son och Makens kusin har förlorat sin man.

Här är två verser från en dikt skriven av min skrivarkompis Susanne Edwards:

Snön låg vit kring våra steg

som om världen själv saktade in

för att hedra det som varit,

för att ge ro åt avskedet.

Så gå till vila

i frid, i ljus

där vintern sjunger tyst

och minnet lever vidare hos oss

som stannat kvar.

Sköt om dig!

Bus eller godis

God morgon!

Sista helgen i oktober hade jag laddat upp med en stor skål lösgodis på bänken i hallen. Var det inte då som vi brukade få besök av häxor, spöken och monster? Bäst att vara beredd! Men nej, inte kom det ett enda litet oknytt den helgen och Maken och jag såg till att skålens innehåll försvann undan för undan. När nästa helg närmade sig såg jag ju av annonserna i tidningen att det var dags för Halloween! Ny rusning till godishyllan. Denna gång fick vi hjälp att tömma skålen. Jag frågade ett gäng: - Vad skulle hända om jag valde bus? och jag fick ett generat leende till svar: - Ingenting! Men jag skulle aldrig riskera att stå utan godis! Huvva!

Jag har börjat mata fåglarna inför vintern med solrosfrön och talgbollar. Det är en väldig aktivitet vid lunchdags. Här trängs talgoxar och blåmesar med steglitsar och nötväckor. Ibland kommer det en hackspett och tränger sig före i kön. 

Joy har varit hemma hela helgen och hjälpt oss att vinterbona trädgården. Vi åkte och gratulerade Lilla V en av dagarna. Hon stod på förstukvisten och tog emot i prinsessklänning och halsband. Hon ropade ivrigt: - Vi har tårta!!! Och det stämde. Den jättegoda godistårtan hade tre tända ljus som Lilla V blåste ut med en enda pust.

Nu är det allt bra mörkt ute. Klockan är 06.00 och det är kolsvart utanför fönstret. Idag blir det jobb på Kupan och medlemsmöte på Casselgården.

Ha en fin höstdag, du med!

Höstdagjämning och en god nyhet

God morgon!

Det är höstdagjämning och måndag morgon (och mitt huvud är så tungt, som Povel sjöng). Det är sällan som jag får sova en hel natt igenom och vakna utvilad och pigg.

Den gångna veckan har tillbringats en hel del i TV-soffan. Vi har följt med på arenan i Tokyo där världens bästa friidrottare gjort upp om mästerskapet. Igår avslutades tävlingarna i ösregn. Sista grenen var diskus, där den ene efter den andre halkade omkull i ringen. Men Daniel Ståhl var oberörd, gjorde sin piruett och tjongade iväg diskusen över 70 meter och vann guldet!

I veckan har det också varit samspel i Röfors Folkets Hus. Askersunds Dragspels- och Durspelsklubb besökte Tivedspôjkera och ljuv musik uppstod. Vi spelarfruar var med och lyssnade och ordnade med fika i pausen.

Nästa dag var jag tillbaka i Röfors för då fyllde min kyrkvärdskollega 75 år och hade bjudit in till kakbuffé och tårtkalas.

Hon och hennes man bor i ett spektakulärt hus, ett 150 år gammalt missionshus, fyllt med prylar från golv till salens dubbla takhöjd. Ett eldorado för de två små barnbarnspojkarna som sprang runt på upptäcksfärd. - Ni borde vara med i Vem bor här? TV-programmet som sänds på måndagskvällarna, tyckte B-I.

Madame La Gård

I onsdags fick vi ett fint besök på Kupan. Då kom Madame La Gård in genom dörren för att kolla runt i affären. Hon har ju en helt fantastisk butik på landet, dit damer vallfärdar i mängd för att fynda bland linnekläder, hattar, smycken, sjalar .... 

Nu berättade hon att hon och hennes man flyttar till Laxå om några månader och tar butiken med sig. Det kommer att bli ett mycket fint tillskott till affärslivet i byn. 

Välkommen, säger jag!

Jag avrundar med en bild jag just fått från min syster S. Solen hade just klättrat upp över horisonten. En ny dag har börjat!

Inget aprilskämt

Idag är det första april. Nu för tiden är man på sin vakt, van som man är att folk försöker luras fast det inte ens är första april. Tänk bara på Trump, AI och alla "banktjänstemän" som ska hjälpa folk vars bankkonton håller på att tömmas.

Så när Therese i kassan ringer och säger att jag har vunnit en jättekasse med "fredagsmys", så är det lätt att tänka: Mig lurar du inte!

Men det var inget lur. Jag hade gissat rätt på tävlingen på medlemsdagen på Coop och vunnit 10 kg gott och blandat. Och "ungarna" som åkt hem till sitt igen!! Vojne, vojne!

I helgen har vi nämligen haft huset fullt, eftersom yngste sonen fyllde 45 år. Det blev lunch på restaurang. Lilla V fick ta sin mat med sig, eftersom hon var så blyg att hon höll händerna för ansiktet under hela besöket.

Men blygheten gick över hemma hos farfar och farmor. Då blev det spring i benen igen.

Nej, nu ska jag ut i vårsolen och räfsa och rensa i rabatterna. Ett rådjur har hunnit före mig att ansa bland tulpanbladen. Det var kanske den som Stora V och grannflickan såg i dungen bakom vårt hus.

Ha det så skönt i solen!

Maggan

Mingel på Bästkusten

Vilken underbar lördag, vilken underbar helg! I detta lilla smycke till galleri/boutique firade min syster S sin 70 årsdag med att ställa ut sina akvareller. Under vernissagens tre timmar strömmade det in släkt och vänner genom den blå dörren. 

Bordet fylldes med blommor, gästboken med namn och de röda prickarna vid tavlorna blev allt fler.

Så roligt att få dela den här dagen med mina systrar.

Här är några av alla gäster som tittade in. 

Och här är tavlorna.

Ovan som jag är vid minglande så tyckte jag att det var skönt att slå mig ner vid det rustika bordet på Restaurang Solrosen. Där blev det ett skönt eftersnack innan var och en försvann till sitt.

Min yngsta syster L och jag hade hunnit göra stan och speciellt Haga innan vernissagen. Vårsolen värmde och jag fick en känsla av Paris när vi knallade fram förbi uteserveringar och mysiga butiker.

Vårt nattlogi gick inte av för hackor! Vi bodde 11 våningar upp på Clarion Post Hotel med utsikt över Centralstationen och Hisingen. 

Det fick bli en "sängfösare" vid solnedgången. Sämre utsikt kan man ha.

Nu har solen sjunkit ner bakom horisonten och Smeddammen hemma i den lilla galliska byn. Så nu önskar jag bara

Go´kväll!

En liten hälsning

Go kväll! 

En vecka har gått sedan jag skrev sist. Några timmar efter att jag stängt av datorn fick jag ett samtal från min syster i Göteborg. - Hörde just att det hänt något förfärligt i Örebro. 

Jag var ännu ovetande om den händelse som kommit att prägla alla dagar sedan dess. Idag lyssnade vi på minnesstunden från Stortorget i Örebro. Sorg, förstämning, men också kärlek och ljus. Blev berörd av nyskriven dikt.

God morgon!

Jag kom inte längre på mitt inlägg. Annat kom emellan. Nu är klockan snart halv sju och jag skyndar mig att kasta ner några ord, innan det blir dags att dra iväg till jobb på Kupan och efter det årsmöte för en av pensionärsföreningarna jag är med i. 

I såna här tunga tider behöver man extra mycket vänskapliga samtal. Det fick jag när E-M och jag firade vår väninna Ve som fyllde år. Det är skönt att sitta ner och språka i lugn och ro.

Rom byggdes inte på en dag, brukar man säga. Men pusslet på Colloseum byggdes på en vecka, i alla fall. Alla bitar fanns utom några mörkt blå i över högra hörnet. 

Jag har letat över allt, på golvet, på stolssitsarna, under skivan vi la pusslet på och nu har jag vågat dammsuga rummet också. Nada. På bilden på asken döljs hörnet av ett rött fabrikatsmärke. 

Det har varit roligt och rofyllt att koncentrera sig på detaljer och nyanser och att göra det i samarbete med Maken. Och jag har inte blivit sur när han har lagt en massa bitar på natten när jag gått och lagt mig. Det blev jag förr.

Nej, nu är det dags att rusta sig för dagen, nu ringer min mobil och säger att klockan är sju.

Ha en fin dag!

Maggan

 

Ett gott slut på 2024

 God morgon kära du, säger Maken och hans fru!

Nå ja, än så länge är det bara jag som är vaken och försöker knåpa ihop några rader om vår nyårsafton. Denna gång samlades familjen hemma hos oss för att både fira nyår och Joy som fyllde 50 år. 

Tänk, när jag var barn fyllde grannen Farbror Ingemar år. Han hade vitt hår och fick silverkrycka och ett lass med blommor på födelsedagen. Nu för tiden är man ung när man fyller 50 år - ingen silverkrycka längre!

På första bilden är Joy och Eli på födelsedagskryssning till Tallin med bästa vännerna. Hemma hos oss samlades familjen runt jubilaren sjöng Ja må han leva och hurrade fyrfaldigt och så fick han presenter han kan uppleva och smaka på. 

Sedan förbereddes nyårssupén. Lilla V tittar på medan farfar delar en kanadensisk best i två halvor.

Inledningsvis blev det Västerbottenpaj och sallad för de stora och kycklingpinnar och sallad för de små och sedan blev det skaldjursfrossa. 

Lilla V inspekterade änglarna och figurerna i granen, innan det blev sängdags för henne. Hon gav Farfar och Farmor goa godnattkramar innan hon drog sig tillbaka. Vi andra spelade som vanligt Spite & Malice och såg på Grevinnan och Betjänten innan det var dags att skåla in det nya året. Snön föll ymnigt under eftermiddagen och kvällen. Men det hindrade inte grannarna att fyra av ett sprakande, spektakulärt fyrverkeri från garageplan. Alldeles för högljutt, tyckte Stora V om smällarna. Hon bad sin pappa Pe att tända några tomtebloss istället.

Och så var det slut på det gamla året.

Morgonen därpå hade flickorna V en lugn stund i morgonsoffan innan det var dags att klä på sig och ge sig iväg hemåt igen.

Så nu är det alldeles tyst och tomt i huset. Ett kvarglömt gosedjur stirrar på mig med svart blick. Men vi hoppas båda på en snar återförening!

Ett gott nytt år önskar jag dig som tittar in här!