Inget aprilskämt

Idag är det första april. Nu för tiden är man på sin vakt, van som man är att folk försöker luras fast det inte ens är första april. Tänk bara på Trump, AI och alla "banktjänstemän" som ska hjälpa folk vars bankkonton håller på att tömmas.

Så när Therese i kassan ringer och säger att jag har vunnit en jättekasse med "fredagsmys", så är det lätt att tänka: Mig lurar du inte!

Men det var inget lur. Jag hade gissat rätt på tävlingen på medlemsdagen på Coop och vunnit 10 kg gott och blandat. Och "ungarna" som åkt hem till sitt igen!! Vojne, vojne!

I helgen har vi nämligen haft huset fullt, eftersom yngste sonen fyllde 45 år. Det blev lunch på restaurang. Lilla V fick ta sin mat med sig, eftersom hon var så blyg att hon höll händerna för ansiktet under hela besöket.

Men blygheten gick över hemma hos farfar och farmor. Då blev det spring i benen igen.

Nej, nu ska jag ut i vårsolen och räfsa och rensa i rabatterna. Ett rådjur har hunnit före mig att ansa bland tulpanbladen. Det var kanske den som Stora V och grannflickan såg i dungen bakom vårt hus.

Ha det så skönt i solen!

Maggan

Mingel på Bästkusten

Vilken underbar lördag, vilken underbar helg! I detta lilla smycke till galleri/boutique firade min syster S sin 70 årsdag med att ställa ut sina akvareller. Under vernissagens tre timmar strömmade det in släkt och vänner genom den blå dörren. 

Bordet fylldes med blommor, gästboken med namn och de röda prickarna vid tavlorna blev allt fler.

Så roligt att få dela den här dagen med mina systrar.

Här är några av alla gäster som tittade in. 

Och här är tavlorna.

Ovan som jag är vid minglande så tyckte jag att det var skönt att slå mig ner vid det rustika bordet på Restaurang Solrosen. Där blev det ett skönt eftersnack innan var och en försvann till sitt.

Min yngsta syster L och jag hade hunnit göra stan och speciellt Haga innan vernissagen. Vårsolen värmde och jag fick en känsla av Paris när vi knallade fram förbi uteserveringar och mysiga butiker.

Vårt nattlogi gick inte av för hackor! Vi bodde 11 våningar upp på Clarion Post Hotel med utsikt över Centralstationen och Hisingen. 

Det fick bli en "sängfösare" vid solnedgången. Sämre utsikt kan man ha.

Nu har solen sjunkit ner bakom horisonten och Smeddammen hemma i den lilla galliska byn. Så nu önskar jag bara

Go´kväll!

En liten hälsning

Go kväll! 

En vecka har gått sedan jag skrev sist. Några timmar efter att jag stängt av datorn fick jag ett samtal från min syster i Göteborg. - Hörde just att det hänt något förfärligt i Örebro. 

Jag var ännu ovetande om den händelse som kommit att prägla alla dagar sedan dess. Idag lyssnade vi på minnesstunden från Stortorget i Örebro. Sorg, förstämning, men också kärlek och ljus. Blev berörd av nyskriven dikt.

God morgon!

Jag kom inte längre på mitt inlägg. Annat kom emellan. Nu är klockan snart halv sju och jag skyndar mig att kasta ner några ord, innan det blir dags att dra iväg till jobb på Kupan och efter det årsmöte för en av pensionärsföreningarna jag är med i. 

I såna här tunga tider behöver man extra mycket vänskapliga samtal. Det fick jag när E-M och jag firade vår väninna Ve som fyllde år. Det är skönt att sitta ner och språka i lugn och ro.

Rom byggdes inte på en dag, brukar man säga. Men pusslet på Colloseum byggdes på en vecka, i alla fall. Alla bitar fanns utom några mörkt blå i över högra hörnet. 

Jag har letat över allt, på golvet, på stolssitsarna, under skivan vi la pusslet på och nu har jag vågat dammsuga rummet också. Nada. På bilden på asken döljs hörnet av ett rött fabrikatsmärke. 

Det har varit roligt och rofyllt att koncentrera sig på detaljer och nyanser och att göra det i samarbete med Maken. Och jag har inte blivit sur när han har lagt en massa bitar på natten när jag gått och lagt mig. Det blev jag förr.

Nej, nu är det dags att rusta sig för dagen, nu ringer min mobil och säger att klockan är sju.

Ha en fin dag!

Maggan

 

Ett gott slut på 2024

 God morgon kära du, säger Maken och hans fru!

Nå ja, än så länge är det bara jag som är vaken och försöker knåpa ihop några rader om vår nyårsafton. Denna gång samlades familjen hemma hos oss för att både fira nyår och Joy som fyllde 50 år. 

Tänk, när jag var barn fyllde grannen Farbror Ingemar år. Han hade vitt hår och fick silverkrycka och ett lass med blommor på födelsedagen. Nu för tiden är man ung när man fyller 50 år - ingen silverkrycka längre!

På första bilden är Joy och Eli på födelsedagskryssning till Tallin med bästa vännerna. Hemma hos oss samlades familjen runt jubilaren sjöng Ja må han leva och hurrade fyrfaldigt och så fick han presenter han kan uppleva och smaka på. 

Sedan förbereddes nyårssupén. Lilla V tittar på medan farfar delar en kanadensisk best i två halvor.

Inledningsvis blev det Västerbottenpaj och sallad för de stora och kycklingpinnar och sallad för de små och sedan blev det skaldjursfrossa. 

Lilla V inspekterade änglarna och figurerna i granen, innan det blev sängdags för henne. Hon gav Farfar och Farmor goa godnattkramar innan hon drog sig tillbaka. Vi andra spelade som vanligt Spite & Malice och såg på Grevinnan och Betjänten innan det var dags att skåla in det nya året. Snön föll ymnigt under eftermiddagen och kvällen. Men det hindrade inte grannarna att fyra av ett sprakande, spektakulärt fyrverkeri från garageplan. Alldeles för högljutt, tyckte Stora V om smällarna. Hon bad sin pappa Pe att tända några tomtebloss istället.

Och så var det slut på det gamla året.

Morgonen därpå hade flickorna V en lugn stund i morgonsoffan innan det var dags att klä på sig och ge sig iväg hemåt igen.

Så nu är det alldeles tyst och tomt i huset. Ett kvarglömt gosedjur stirrar på mig med svart blick. Men vi hoppas båda på en snar återförening!

Ett gott nytt år önskar jag dig som tittar in här!

Novemberbarn

Hejsan!

Får jag bjuda på en solnedgång så här en gråmulen lördagskväll. Klockan är inte fem ännu, men ändå är det becksvart ute. Bilden ovan tog jag i torsdags eftermiddag, då jag hade ett litet ärende i grannstaden söderöver. 

Jag var tvungen att stanna och fota både på ditvägen och på hemvägen. 

Idag har vi firat våra novemberbarn: Farfar (Maken), Eli och Lilla V. I år fyller de 99 år tillsammans. Jag bjöd på lunch, lasagne och sallad, och Joy stod för en härlig blåbärstårta, både en jättestor och en pytteliten! Maken försjönk genast i boken han fick i present av Pe och Em. Pusslet från Joy o Eli hoppas jag att jag får vara med på. 

Man kan bli lite trött av att fira födelsedagar! Tur att man fått en mjuk och go kanin att gosa med.

Imorgon bitti drar jag iväg på en kortare tripp. Vi hörs när jag är tillbaka! À tout à l´heure!

Sorgen och glädje de vandra tillsammans

Sorgen och glädjen de vandra tillsammans. Medgång och motgång här jämt följas åt.

Den gamla psalmversen stämmer precis. 

I veckan som gick var det dags igen att ta adjö av en vän som vandrat färdigt här på jorden. Det är vemodigt och vackert på samma gång. 

Idag är det Alla Helgons Dag, en dag då vi tänder ljus för och tänker på de kära som gått före oss.

Kyrkogårdarna är fulla av människor som kommer för att lägga kransar och tända ljus på gravarna. Till vår vackra Skogskyrkogård kom Q och hennes dotter för att tända ljus på makens/pappans grav.

Här hemma har vi ställt fram fotografier på våra kära föräldrar och tänder ljus för dem ikväll. 

Men glädjeämnena finns! Igår fyllde två av tre barnbarnsflickor år. Den ena blev 16 och den andra blev två. Vi har inte kommit åt att fira dem ännu, men det ska bli.

Ett annat glädjeämne var den fina kvällen på Laxå Herrgård då eldsjälen Kolis tillsammans med Idrottshistoriska föreningen ordnat ett möte med en riktig fotbollshjälte. Det var Jacob Rinne, Laxås stolthet, som slitit sig från Stockholm och DIF för att berätta om sin karriär i buren. 

Det är inte utan att man känner sig lite stolt över orten, som fött så många idrottare, entreprenörer och eldsjälar. Ta bara Laxå Herrgård som exempel, som så fint rustats upp av en av dagens entreprenörer.

Och så har jag och min kompis roat oss i grannbyn en kväll. Det var 20% rea i butikerna under två timmar. På dessa timmar hinner man mycket, även fika på Tutingen. Här packar vi för hemfärden. De flesta påsarna var nog mina.

Ha det!

Augusti - en fin tid

Oj, oj, oj! Vilken helg! Vilka dagar! Vilka kvällar! Det tar tid att smälta så många intryck. 

Fredagen innebar både sorg och glädje. Min vän E-M och jag var med på en fin stund i Ramundeboda kyrka. En kvinna som vi, och många med oss, tyckte mycket om begravdes. Jag tror att Janne Präst sammanfattade hennes väsen på ett alldeles utmärkt sätt.

Sedan for Maken och jag norrut några mil. Vi var nämligen bjudna av Makens barndomskamrater på surströmming. 

De två systrarna och Maken hade många minnen att ventilera från barndomsstaden Lycksele, där de bodde i lägenheterna mitt emot varandra. Vi satt ute hela kvällen. Några fågelsträck drog kacklande förbi högt uppe i skyn. Maken tog fram dragspelet och fick oss att sjunga med. När kvällen svalnade av svepte vi plädar om oss och drack kaffe. Augustimånen, stor och röd, slog följe med oss på hemvägen.

Dagen därpå, en strålande sensommardag, åkte vi tillsammans med sönerna och deras familjer till Blomsterkullen. Där var det hålligång på logen! Svåger K-O fyllde 70 år och familj, släkt och vänner kom vallfärdandes. Åh, vad roligt det var för kusiner och sysslingar att få träffas igen. Stora V försvann som en oljad blixt till småflickorna, som ivrigt väntat på henne.

Lilla V var lite försiktig i början, men snart hade hon fullt upp med att upptäcka växthus och odlingar.

Svåger och lillasyster är verkligen duktiga odlare. Här växer aubergine, pumpor, morötter, potatis, tomater, ringblommor, solrosor .... Allt gott som vi bjöds på kom från egna odlingar, förutom den rökta rödingen och laxen, då.

Lilla V ville också hoppa på studsmattan som de andra flickorna gjorde. Men det var inte så lätt för henne och mamma Em. Det var ju första gången. Men vänta bara, snart ska ni få se på en som kan studsa!

Vi blev kvar, nästan till sist. Och när vi åkte hemåt dök månen upp igen på kvällshimlen, röd och grann.

💝

For ever young

 Ur led är tiden då unga tjejer fyller 80 år!! Igår firade vi vännen A på hennes luftiga veranda. Ibland gratulationskorten hittade hon denna vers:

När aspen bär fikon och rönnen citron
När björken får krikon och granen melon
När rosor slår ut på bladselleri
Först då, min vän, är din ungdom förbi.

Det ska vi fira!!

Min äldsta vän fyllde 100 år häromdagen. Kalaset hölls i ett ljust och soligt atrium på äldreboendet där hon bor. Hon var lika pigg och ärtig som alltid, klädd i vitt och mandarin och med en guldmedalj på bröstet. Många kom och gratulerade, barn, barnbarn, barnbarnsbarn, släktingar, vänner, kommunalråd...Hela det stora rummet fylldes med blommor, den dagen gick nog den lokala blomsterbutiken riktigt bra!

Hon kom från Stockholm till Laxå på 60-talet tillsammans med familjer från Asea-Svets. Tjugo år senare blev vi kollegor på skrivbyrån på ESAB (1979) och så småningom hamnade vi som sekreterare på samma division. Det var mycket jobb, men också tid för festligheter. Jag kommer så väl ihåg hennes torra replik när jag uppenbarade mig lite sent till en bjudning. - Tack och lov att du kommer. Då blir det whisky och jag slipper sherryn. Jag hade ju blivit upplärd av min skotska svärmor att gilla en whisky till kaffet.

En hedersgumma till blev firad i dagarna. "Chefen" för diakonigruppen bjöd på middag på Casselgården som tack för att vi volontärer ställer upp och gör det lite roligare och trevligare för församlingsborna. Och vi tackade henne med en praktfull hortensia för att hon är en alldeles utmärkt chef, vi kan inte önska oss någon bättre!

Tack och lov för hedersgummor!!

 
 

V-dagen ska firas!

Grattis på åttaårsdagen! Idag hälsar vi på den här coola tjejen. Hon har varit ett favoritmotiv för min kamera. Här är en bild per år, från Lilla Lila 2016 till Stora V 2024.

Hälsar Farmor Razzi

Umami, rosor och snö

Ja, så vräkte snön ner igen och plogbilarna körde upp snöberg i gathörnen. Jag trotsade vädret och pulsade fram till bilen och grävde fram den. Vi hade ju bestämt oss för att fira Ve med lunch som vi brukar, E-M och jag. Detta år firade vi hos Ghuncha på Björkhagen. Hon hade dukat så vackert med rosor och rosenblad och lagat världens godaste kycklinggryta. Mmmmm, jag inbillar mig att det är så här kryddan umami smakar.

Önskar er en riktigt fin Alla Hjärtans Dag!

Tjo vad det var livat i holken sedan i onsdags!

Vojne, vojne vilket ståhej!! Maken fyllde 80 år i onsdags och vi har firat honom i flera dagar i streck. På själva födelsedagen troppade husbandet Tivedspôjkera in vid lunchtid. På min begäran drog de igång med Födelsedagsvals för Mona för jubilaren. Ja, han ville ju vara med själv och spela, förstås.

Sedan anslöt fler släkt och vänner. Svåger K-O, som är en omtyckt trubadur, drog några av Makens favoriter. Väninnan Ve överraskade med hembakad tårta, vackert beströdd med granatäppelkärnor från Nordmakedonien. 

I helgen var det barnens och barnbarnens tur att fira pappa och farfar. De två yngsta, flickorna V, kom redan i fredags. 

Stora V, som började första klass i höstas, läser redan obehindrat. Hon läste högt ur Lotta på Bråkmakargatan för vår gäst A från A-sund och slog farmor i ett parti Spite & Malice. Annars lekte hon mest med grannflickan och lite med sin syster.

Lillasyster V fyllde 1 år den första november och utvecklas fort. Det har hänt något varje gång vi ses. Hon är precis på vippen att ta sina första steg och har en nyfiken blick på allt runt omkring. Här ovan har hon hämtat farfars skor, storlek 45! 

Äldsta barnbarnet Eli har vuxit mig över huvudet. När hände det? Det var ju alldeles nyss som hon också kröp på golvet och busade med farfar. Nåja, det var visst femton år sedan.

Vi gick på favoritrestaurangen på söndagen och avslutade hemma med kaffe och tårta och Ja må han leva! 

Hurra, hurra, hurra, hurra!!