Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans...

Vi blev bortskämda med en majmånad med värme och solsken. Nu är vädret "randigt", ömsom hällregn och blåst, ömsom sol och blå himmel. Dessemellan åskar det som omväxling.

Lite "randiga" har allt dagarna varit i veckan som gick.

På väg till Nationaldagsfirandet i Dammtorp for vi igenom ett regnväder. Bilens instrumentpanel visade att det bara var + 7 grader. Brr! Hur skulle det gå med firandet? Skulle Tivedspôjkera kunna spela med stelfrusna fingrar? Skulle högtidstalaren Malin kunna tala utan att hacka tänder? Skulle det komma några firare över huvud taget?

Men än en gång visade Dammtorp upp sig i sol. Molnen skingrade sig, flaggan vajade mot den blå himlen och det blev Dammtörpavär, precis som ordförande Ulla säger att det alltid blir. Vi i den tillströmmande åhörarskaran hurrade, viftade med pappersflaggorna och sjöng Du gamla, du fria. Malin höll sitt tal och Tivedspôjkera spelade. Jordgubbsbakelserna och kaffet smakade precis lika gott som de alltid gör på Nationaldagen i Dammtorp. Mot kvällningen tog myggen över. Då packade vi ihop och for hem.

Dagen därpå präglades av sorg och vemod. Vår fine vän, granne och ortens bäste kock fördes till gravens vila på den vackra Skogskyrkogården. 

Änkan o dottern har gett mig lov att lägga ut denna bild.

Dottern höll ett så fint tal på minnesstunden: "Det är en stor tröst att veta att så många nära delar våra minnen och vår sorg. Pappa var min mentor, min stöttepelare och han visade mig en enorm generositet och kärlek."

Lifeng Wang - älskad make och pappa

Avslutar med bild från Älgarås kvällen den 2 juni. Här sjunger nära hundra personer till spelemännens ackompanjemang Härlig är jorden..

Allt gott!

 

Kul tur!

 

Kulturtanterna har varit ute och rört på sig igen. Denna gång gick turen till Örsta Galleri, strax utanför Kumla. Det var första gången som jag besökte platsen, men de andra damerna hade varit där förut. 

Galleriet ställde ut Dan Wolgers, Peter Frie och Lars Lerin. Inte undra på att folk vallfärdade dit. Parkeringsplatsen på gården förslog inte alls, utan hela långa tillfartsvägen kantades av besökarnas bilar.

Mer kultur i veckan fick vi, Maken och jag, på onsdagskvällen då Hembygdsföreningen bjöd på föredrag om Järnvägen, som ju har betytt mycket för vår lilla ort i södra Närke. Hembygdsföreningens ordförande, med konduktörsmössa på huvudet, berättade engagerat om järnvägens tillblivelse. I publiken fanns bl a en erfaren lokförare, som kunde fylla på med kunskap.

En morgon i veckan var det minus tre grader. Då passade jag på att fota dessa frostnupna blad. Annars har vädret varit milt och mycket blåsigt.

Ha det så gott!

Skördetid

God morgon!

Det är söndag morgon efter en synnerligen intensiiiv vecka.

 Igår, när inget speciellt stod på programmet, passade vi på att plocka ner vindruvorna. Vinstocken, som jag fick för 22 år sedan, bar osedvanligt många klasar i år. Det blev både marmelad/gelé och juice.

Sällskapslivet har frodats i veckan. Det blev en fin lunchträff på favoritrestaurangen med E-M och Ve och en middag med tre exkollegor på den andra asiatiska restaurangen (bilderna ovan är från den kvällen). 

Det var full fart på Kupan igen på onsdagen. Det är roligt. En del letar efter någon häftig inredningspryl eller fräscha höstgardiner. Någon efter en värmande jacka att ha under bistrare tider. En del kommer in bara för att köpa sig en kopp kaffe och en bulle för tio kronor och prata en stund.

Titti och Ulla-Britt blir fotograferade av Länsposten

Jag var med på ett seminarium i torsdags, anordnat av Röda Korset. Anna från "Huvudkontoret" höll i trådarna och fick oss att diskutera mål och mening med verksamheten. 

En kväll i veckan höll Maken och jag i programpunkten "Männen bakom Laxås gatuskyltar" på hembygdsföreningens månadsmöte. Vem vill inte veta vem Öfwerström eller Hjalmar Thyr var? Och varför har herr Aulin fått sig en egen gatsnutt? Det blev mycket lyckat med en härlig dialog med publiken. som kunde fylla i med sina minnen och upplevelser. Det var fler än en som upplevt Rabbikärringen flåsa i bakhasorna mellan Laxå och Röfors.

 

Tomaterna eftermognar, en efter en, och de smakar sött och gott, mycket mer än de man köper i butiken.

Nu ska jag hoppa in i duschen. Är kyrkvärd idag och ska vara på plats klockan nio.

Ha det så gott!

Maggan

Sista dagarna i juli

 

Juli månad är snart till ända. Dagarna rullar undan, varje dag med både solglimtar och skurar. 

Familjen V har varit på campingtur och behövde komma och värma upp sig efter den erfarenheten. LL stod på tröskeln, blöt och med hackande tänder. Så farmor spolade upp ett skönt bubbelbad för henne att värma upp sig med. LV hade nog tyckt det hela var ganska mysigt med friluftslivet, tätt intill pappa, mamma och storasyster.

I veckan som gått har jag varit aktiv på Sommarkyrkan och sett till att deltagarna fått hembakt bröd till kaffet. Och sedan har Maken och jag tillsammans med hembygdsvänner tagit emot besökare i vårt fina bruksmuseum och arkiv. Oj, så många som kom! Ett dragplåster var nog "popup" caféet i herrgården, som håller öppet när hembygdsföreningen har sina visningar. Jisses så gott och så härlig miljö! Tänk om caféet kunde få bli kvar där! Det vore drömmen!

Till glädjeämnena i veckan hör också besöket av paret från Borlänge, som tittade in när de var på genomresa med sin husbil. 

Räkna de lyckliga stunderna blott!

Strövtåg i hembygden

Jag brås på min kära pappa, jag älskar utflykter. Han manade alltid på familjen att hoppa in i bilen och så körde vi ut för att ströva i någon vacker skog, spatsera vid sjöängarna vid Mälaren eller åka skidor på Badelundaåsen. Min make suckar vid minnet: - Vi skulle jämt åka till Kalles Kulle på Björnön när jag var hos er. Ingen rast och ingen ro.

Nu är det jag som manar till utfärder. Den strålande vackra fredagen vände vi kosan västerut. I Hova, på nya restaurangen BriQ, åt vi en fräsch lunch. Jag tog rotfruktssoppa, färskostfylld lax och knaprig äppelpaj med vaniljsås.

Vi fortsatte vår tur och åkte småvägar, nu österut. Vi åkte genom gammelskog där avtagsvägarna ledde till platser med mystiska namn. Vad sägs om Lilla Pjungserud? Vad ligger bakom ett sådant namn? I Undenäs gick jag runt den mäktiga domen, Undenäs kyrka, för att leta efter Constansias grav, hon som var oäkta barn till Erik XIV. Men jag gick bet. 

På vägen hem stannade vi till i den fina lilla Tivedsbyn Sannerud och provianterade i handelsboden.

Efter en mellandag i hemmets lugna vrå, ryckte det i utflyktsnerven igen. Jag hade sett på Facebook att Karlskoga Konsthall hade en samlingsutställning som verkade intressant. Så snart var vi på väg, norrut denna gång.

Karlskoga Konsthall ligger inrymd i det lilla vackra tingshuset mitt emot kyrkan. År 1897 vann Nobels testamente laga kraft här, enligt en välputsad skylt i parken. Det fanns mycket fint att titta på i hallen, konsthantverk av skilda slag. Vid torget hittade vi sushistället Daisuke för dagens lunch. 

Karlskoga har vuxit rejält sedan vi bodde där, för fyrtio år sedan. Det kunde vi konstatera när vi åkte Kosiá ner förbi alla flotta villor med utsikt över Möckeln. 

Nej, nu väntar morgonkaffet och tidningen!

Adjöss!

Vilken fest!

Coola Kolis berättar om den fantastiska, sanna, historian när Manchester United kom till Laxå för att spela mot divisionfyralaget Laxå IF på Ramundervallen 1988. Det blev 4 - 0 till Manchester United, vilket måste vara ett mycket bra resultat för Laxå IF. Något att lägga till i Laxås historiebok.

Kolis var ett mycket trevligt inslag på vår hembygdsdag i herrgårdsparken igår. Vi damer i föreningen hade bakat 12 tårtor som vi bjöd på. Det var också ett populärt inslag.

Tårtor och kaffe fick en strykande åtgång. Maken och BP spelade dragspel till kaffet och jag sjöng i mikrofon för att leda några allsånger. Vilket drag!

Det kom mycket folk, rekordmånga.

Innan locken togs av suktade en liten kille framför tårtbordet:

Det bästa med hela dagen var att alla var positiva och hjälpte till. Vi fick låna stolar, bord och tält och alla högg i med vad man kunde göra. Satte upp, plockade fram, bakade, bryggde, bar, spelade, visade samlingarna för besökare... Fin gemenskap och mingel under träden. Och trots att regnmolnen hotade i horisonten så var himlen ovanför parken oskyldigt blå. Precis som det ska vara.

Bruksbesök i Boxholm och lukullisk lunch i munkkloster

Vacker rastplats, Boxholms bruksmuseum inrymt i en rosa kvarn. Boxholms kyrka med fasad av slaggtegel, tre glada Vadstena-besökare och den mycket välsmakande lunchen

En lördagsutflykt med Hembygdsföreningen, kan det va´nå´t? Jo men visst, det tyckte de tjugo som följde med till Boxholm och Vadstena idag.

Vi gav oss iväg tidigt om morgonen, då nattens regn knappt hunnit dunsta från asfalten. Det var fler som var i farten skulle vi bli varse. Det rustades både till ryttartävling och till race på Mantorpbanan och inte långt därifrån stod ett stort gäng trafikpoliser och vinkade in alla fordon. Vår chaufför Göran fick blåsa och visa trafikkort och godkändes. Han blev så lättad att han glömde stanna ordentligt vid stopptecknet. Men polisen såg mellan fingrarna och lät oss fara vidare..

Vi pustade ut på en rastplats som blev utnämnd till Sveriges vackraste rastplats år 2012. Där halade vi fram våra kaffetermosar och utflyktsmackor.

Rosettfönstret i Boxholms kyrka

I Boxholm hade vi stämt träff med kyrkvärden Birgit som visade den pampiga kyrkan, byggd av slaggstenstegel. Det mesta i kyrkan var byggt av ortens befolkning: de vackra träbänkarna, allt smide, fasaden. I taket hängde den väldiga ljuskronan från Gusum som enbart hade elektriskt ljus.

I Boxholms bruksmuseum träffade vi en nestor som jobbat sedan 1955, främst på gjuteriet. Han berättade om brukets långa historia, det märktes att han var stolt över att man varit först i Sverige med att få elektriskt ljus, bland annat.

Det här vykortet köpte jag också på Tre Systrar. Det andas frid, eller hur?

Lunchrasten tog vi på Klosterhotellet i Vadköping, i det gamla munkklostret. Munkarna skulle ha varit gröna av avund om de hade vetat vad vi fick till lunch idag. Sedan hade vi en stund fritt strosande, som jag använde till att titta in i några butiker och komma ut med ett och annat trevligt och välbehövligt. Som en söt mugg från butiken Tre Systrar eller en fin randig tröja i grått och vitt.

BW och Maken har inte svårt att orientera sig.

Dags att återvända norrut, sa Maken och tillika Hembygdföreningens ordförande. Sagt och gjort! Nu är vi hemma i den lilla galliska byn igen.

Hålligång i skogen

Överst till vänster: Anna och Tivedspôjkera tar ton. Överst till höger: Tiveds hembygdsförening bjöd på gudomligt god ostkaka i Dammtorps gamla skola. Nederst till vänster: Hantverkare av olika slag var på plats. Nederst i mitten: Norra Vätterbygdens Folkdansgille tar sig en svängom på ängen. Nederst till höger: Och här har vi tanterna Viola och Rosa.

En vecka har gått sedan förra inlägget, men det känns mycket längre. Kanske för att vädret gjort en totalomvändning. För några dagar sedan blev man svettig bara av att andas. Den allra varmaste dagen med 33 grader bakade jag. Det skulle bli äppelrutor till trettio personer.

Det blev gott, det verkade deltagarna i sista allsångsgången i sommarkyrkan tycka.

Igår, när det var stora Tivedsdagen i Dammtorp, ställde Tanterna upp på nytt. B-M och jag förvandlade oss till Rosa och Viola och tog plats i ståndet för att sälja bilder och böcker på de levnadsglada tanterna. Jag fick praktisera min knackiga tyska några gånger och förklara innehållet i boken för intresserade turister. Folk såg så glada ut när de såg oss. Ibland glömde jag bort hur jag såg ut men blev påmind av ett glatt leende.

Under de inledande timmarna ösregnade det. Tivedspôjkera och Anna musicerade för en minimal publik. Men sedan sken det upp och det blev ett normalt Dammtorparvär. Så vid de andra tillfällena blev det många som lyssnade.

Nu dröjer det två veckor innan Tanterna drar till Sannerudsmarken, men innan dess hinner det hända en hel del. Maken och jag följer med på en resa till Norge, till exempel.

Här är en bild från trädgården den 12 augusti 2014:

Ha det gott, du som tittar in här. Och kära kusin i sjukhussängen, krya på dig!

PS: Bilen är fortfarande hos bildoktorn, det dröjer nog innan den är hemma igen.

Tårttabberaset i hembygdsparken

En efterlängtad regnskur kom över Laxå, men den var inte efterlängtad av oss som skulle anordna hembygdsdagen i herrgårdsparken. Men som vid alla de andra tillfällena vi haft tårtbuffé utomhus var vädergudarna med oss. Solen tittade fram igen och lyste på alla besökare som kom för att äta tårta, lyssna på Christer Folkesson och besöka arkivet och museet.

Publiken sökte upp skuggan under träden eller vid husknuten medan de njöt av fikat och härliga slagdängor som väckte nostalgiska minnen från ungdomstiden. - Just idag är jag stark, Flicka från Backafall eller Guitar boogie, till exempel.

Och när musiken klingat ut och det var i stort sett tabberas på tårtbordet, så var det många som passade på att kika på samlingarna i arkivet eller få en guidad tur i Laxå Bruksmuseum av Hubert Oskarsson. Det är  riktigt fina minnen vi har att förvalta.

Det var trötta men nöjda tårtgeneraler som stapplade hem när dagen var över.

Over and out!

Fullt hus

Tillströmningen av intresserade åhörare var stor när Hembygdsföreningen ordnade hembygdskväll i onsdags. Kicki och Johnny Danielsson var dragplåstret. De berättade om sitt hus, den fantastiska Tyrolervillan vid Laxå Herrgård, och om det enorma arbete de har lagt ner för att renovera det. Bilden i mitten tog jag i oktober 2014, så en hel del är gjort på huset sedan dess.

Johnny berättade också om husets historia och hur det såg ut när det låg en läkarmottagning på övervåningen. Göte, vår nestor i föreningen, kunde tala om hur det var att gå uppför trappan, vänta i väntrummet, få en jättespruta av distriktssköterskan och sedan gå ut bakvägen, så att de som satt i väntrummet inte blev oroade.

Idag har Maken och jag varit en sväng till Karlskoga för att hämta hit en utställning som är på turné. Vi passade på att titta in på Karlskoga Konsthall när vi ändå var i närheten. Det visade sig att det var vernissage för en konstutställning med fina verk av Patrick Nilsson och Patrik Andiné.

Maken träffade på en f.d. arbetskamrat där och de hade mycket att prata om. Roligt!

Imorgon fortsätter vi att vara kulturella: Maken spelar med Tivedspôjkera i Kumla Folkets Hus och jag håller Andrum med Åsa och Jan-Kenneth i Ramundeboda Kyrka.

Det var snöblandat regn idag, riktigt otäckt väder. Då är det skönt att kura inomhus.

Ha det!

Åter i Nora

Laxå Hembygdsförening bjöd in till en dagsutflykt till den fina lilla staden Nora. Solen lyste över oss hela dagen och förstärkte färgerna i täpporna där det fortfarande blommade för fullt. Vi hade utmärkta ciceroner: Noras hembygdsförenings ordförande Eva guidade i Göthlinska gården, ett borgarhem som fått stå orubbat sedan 1886 då Agathon Göthlin flyttade in med sin familj. På Nora Brygghus berättade Kurt-Ola om konsten att brygga öl. Han frågade skälmskt om vi var en hembrygdsförening.

Efter en lång lunchpaus med god och fräsch mat på Bryggerikrogen blev det promenad. Den före detta stadsarkitekten Anders visade stolt upp "sin" stad. Vi fick följa med in i hemliga trädgårdar, längs små gränder ner mot den spegelblanka Norasjön, vi fick se den charmiga mixen av hus från tre olika århundranden.

Jag köpte några vackra ljusmanchetter av en mässingssmed som minne av den trevliga dagen.

Nu har jag dammat varenda bok i hela huset. Där fanns böcker som väckte läsminnen, böcker som jag inte visste att vi hade, olästa, vällästa, mammas gamla flickböcker, tjocka gamla släktbiblar, receptböcker, resehandböcker, Bra Böckers gröna uppslagsverk, romaner, deckare, biografier... Jag räknade till 1894 stycken och med posten samma dag kom den 1895:e. Och då har jag inte räknat alla STFs årsböcker som min farfar och min far samlat sedan 1900.

Bokhyllorna gömde inte bara böcker. Fram kom en påse hundgodis, ett gammalt brev, ett favoritrecept på kokoskakor, en inträdesbiljett till Norrvikens Trädgårdar från 2008....

Idag ska jag rösta i kyrkovalet och sedan deltaga i en körkonsert i Gullspång med Sonja Aldén.

Ha en skön söndag!

Lite i hatten

Bilder och intryck från helgen som just passerat:

Lördagen var regnig men det gjorde ingenting för då var vi på 90-årskalas. Vi firade en alla tiders trevlig kille, Göte, en hyvens prick. Han är vår klippa i Hembygdsföreningen. Det han inte vet om vår lilla stad, det vet ingen.

Här står han med några av sina forna medarbetare. Det blev en väldigt trivsam stund med mycket prat och mat. Göte hade önskat sig som enda present pengar till Barncancerfonden och det kom in över sextusen kronor. Sedan fick han förstås en massa blommor också.

På söndagen ryckte jag och Maken ut. Vi var lite i hatten, d v s Maken hade sin svarta guldgrävarhatt från Jukkasjärvi och jag var iförd den vita sommarhatten jag har när jag är Viola från Villagatan. I Dammtorp var det festdag. Mycket folk i görningen, många hantverk visades, det bjöds på kokt korv från Helges kokvagn och damerna i Tiveds Hembygdsförening hade bakat den godaste ostkakan.

Försäljningen gick bra. Många kom och pratade med oss och vi fick många leenden och komplimanger för våra hattar. Maken spelade tillsammans med sina "bröder" i Tivedspôjkera och jag fick rycka in i doakören till läsarsångerna.

Här är tanternas stödtrupp, de som fixar, bär, kokar kaffe mm.

Idag är det måndag och solen har återvänt. Snart ska jag och min vän Ve ut och kolla om det månne finns några blåbär att plocka. Om inte annat så får vi oss en nya frisk luft.

Adjöken!

Tabberaset i Herrgårdsparken

Åh, ett så lyckat tårtkalas det blev på årets Hembygdsdag i herrgårdsparken! Tolv vackra tårtor radade upp sig på bordet och innan eftermiddagen var över hade de försvunnit ner i magarna på de många besökarna. Det blev tabberas, som Emil skulle ha sagt.

Det nya rummet i Arkivet invigdes, fullproppat med nostalgi i både bilder och prylar. Kurt-Ola, trubaduren från Vasselhyttan, underhöll med sommarvisor. Och minsann lyckades han inte hålla regnmolnen borta från vår lilla plätt på jorden under tiden att kalaset pågick.

Ha en skön söndag!

I början av augusti

Min "tantkollega", konstnären bakom de tre tanterna, fyllde jämt igår och fick själv en vacker kudde i present. Motivet var givet: Rosa, Viola och Gullan, förstås!

Så har vi klivit in i augusti månad. Det känns. På morgonen kan fönstren, som stått lite på glänt, vara immiga av fukt. Tidningen i brevlådan är också lite fuktig och jag skakar den innan jag tar in den i huset, så att eventuella tvestjärtar inte följer med in.

De flesta blommorna i trädgården har blommat över, men än överraskar en och annan ros mig med att visa upp sitt vackra ansikte. Tomaterna mognar i sina krukor på uteplatsen och druvorna kämpar på för att hinna bli blå och söta innan det blir för sent. I år hade halva vinrankas frusit, men den tog sig, som väl var, och sträcker nu sina gröna, slingrande armar åt alla håll.

På lördag hålls Hembygdens dag även här på vår lilla ort. Det ska bli tårtfrossa och trubadur och så ska vi inviga vårt nya utställningsrum. Det har varit så roligt att göra i ordning det. Som att leka med dockskåp i kolossalformat.

På det gamla skåpet hänger min farmor Agnes vackra tvådelade klänning och på klädstrecket hänger rejäla laxrosa benkläder i charmeuse, inte farmors!

En rolig fest hölls av och för min tantkollega, hon som gör alla härliga bilder på de tre tanterna Gullan, Rosa och Viola. Hon fyllde jämna år igår och släkt och vänner samlades i hennes trädgård för att fira. När regnet föll satt vi torra, men ej torrlagda, i uterummet och åt god mat, pratade och sjöng. En trevlig kväll att minnas länge.

I museets dolda vrår och på Blomsterkullen

Ett efterlängtat återbesök på Blomsterkullen har äntligen blivit av. Igår drog vi dit, barnbarnen, Pe o Em, Maken och jag. Lilla Hjärtat (LH), som fick sluta en halvtimme tidigare i skolan, var full av förväntan och pirr. Och i bilen hem sa hon att dagen hade överträffat alla förväntningar. Dagen hade blivit ännu bättre än hon trott.

Vad som gjorde dagen speciell var nog den fina kontakten LH fick med Angelo, den glade, lurvige italienaren som älskar tryffel, Förstå mig rätt nu: Angelo är en hund av rasen Lagotto Romagnolo. Förutom tryffel äter han det mesta och han parkerade sig under Lilla Lilas (LL) barnstol för att fånga smulor som förhoppningsvis rasade ner från smörgåskexet.

Den andra varelsen som gjorde LHs dag var Domino, en svart-vit pålle med lång man att borsta. Verklighetens My Little Pony! Han bjöd på en ridtur också och LH visade sedan kusin LL hur man kan klappa hästen.

Tack, Lillasyster L och K-O, för en härlig eftermiddag i ert paradis!

Vi backar tillbaka till förmiddagen, då vi ryckte ut med dammvippor och trasor till vårt fina museum, som behövde lite uppfräschning innan sommarens visningar.

Här i museets dolda vrår kan man hitta en massa spännande saker från livet på bruket och på landsbygden omkring för länge sedan. På bilden ovan visas vackra och sinnrika gamla lås. Mästersmeden själv kom farandes och grillade korv åt oss i städpatrullen. Det blev ett välkommet avbrott i fejandet.

Nu önskar jag er en riktigt skön och trevlig Nationaldag!