En vit vecka

Vojne, vojne! Snön har vräkt ner över den lilla galliska byn denna vecka. På måndag morgon var det svårt att få upp ytterdörren. Snön hade packat ihop sig och höll emot. Bilden ovan är tagen när jag banade väg för att hämta tidningen. 

Tidningen hade kommit såg jag på att snön inte tornade upp sig lika högt på vår brevlåda. 

På onsdag morgon kom nästa snösmocka. Då skulle jag på reporteruppdrag till samhället som ligger åt sydväst längs E20. Massor med snö och vind, ingen bra kombination. Jag vågade inte själv ge mig ut på grund av dåliga erfarenheter sedan tidigare. Men Maken var så bussig och skjutsade mig. 

Världens bästa grannar bor i den lilla galliska byn! Tre yngre män turas om att hjälpa oss att skotta. Rätt var det är på kvällen hör vi hur det skrapar utanför och då är det någon hjälpsam granne som fixar till så att vi får en gång tillräckligt bred för Makens rullator. 

Julen är bortstädad. Man blir trött på rött! Men denna gardinkappa får sitta kvar. Den har jag sytt av broderade tabletter som jag köpte på Kupan för några år sedan. Trevligt återbruk.

Så har jag fått min bloggbok för 2023. Jag beställer den på Från blogg till bok över nätet, ett mycket enkelt och behändigt sätt att bevara minnen. Lite som fotoalbumen man gjorde iordning förr. När jag tittar i boken förundras jag över så mycket som hinner hända under ett år.

Jag ser fram emot det nya fräscha 2024,

säger Maggan, fortfarande nyfiken

Snösmocka och grönsakssoppa

God morgon!

Det är tidig måndag morgon efter en intensiv Trettonhelg.

Den inleddes med två snösmockor. Lass med snö tömdes över Sverige. Lastbilarna ställde sig på tvären i Finnerödja-backen. Snöröjarna hade det svettigt.

- Nej, det ser inte ut som om det kommit någon tidning, kunde jag konstatera en morgon.

En körövning i den västra förorten fick ställas in. Det var alltför riskabelt att ta sig dit. Men Trettondagens musikandakt hölls ändå, trots ett ihärdigt snöande. Nu skulle man ha tagit sig de sexton kilometrarna med häst och släde. På hemvägen åkte vi i sakta mak i lång bilkö efter två plogbilar. 

Efter snösmockorna slog vädret om och det blev milt. Vår planerade familjedag kunde genomföras till vår stora glädje. "Ungarna" kom resande från olika håll och vi samlade upp oss på favoritrestaurangen.

Lilla V går i förskoleklass och har redan klurat ut läsningens konst. Hon ljudade sig igenom menyn och beställde själv med bestämd röst: - Jag vill ha grönsakssoppa! 

Hennes lillasyster fick nöja sig med nappflaskan i farfars famn. Vi andra njöt av Fengs goda mat. Lilla V fick testa sin läsförmåga igen, när Suqin bjöd oss på varsin lyckokaka. På min lapp stod det: Med lätthet får du nya vänner, samtidigt som du behåller gamla.

Hemma i den lilla galliska byn avslutade vi måltiden med kaffe och marängsviss och uppvaktade två födelsedagsbarn. Lilla Ve och jag lekte med mina änglar igen, men läsa i Den stora bilderboken, det ville hon göra själv. Att se hennes förvånade och glada min när hon förstod vad hon läste, det var nog helgens höjdpunkt för mig.

Ha nu fina januaridagar! Vi går mot ljusare tider.

Så här i slutet av november

God morgon!

Roligt att du ville titta in!

Sedan vi sågs sist så har det fallit rejält med snö. Temperaturen sjönk från sexton plusgrader till några minus. Det blev till att ta fram snöskyffeln igen. 

Jag skyndade mig att fylla på fågelfrö i fågelautomaterna och hängde upp en rejäl fläsksvål i spaljén. Det gillade skatfamiljen. Annars är det gott om talgoxar, blåmesar och en och annan nötväcka.

Julbasaren på Casselgården var en trevlig tillställning. Kompisen och jag hade varsitt bord denna gång, hon sålde sina fina almanackor och julkort och jag hade med mig vår bok om tanterna på Villagatan. Diakonigruppens lotter fick en strykande åtgång och många slog sig ner vid kaffeborden och åt av våra hembakade bakverk. Det blev en bra slant till människor som behöver vår hjälp.

Idag ska jag till tandläkaren. Vad har du för roligt för dig?

Fåragö?

 "Aprilsnö är fåragö", så säger det gamla talesättet. Men riktigt så här mycket fårgödsel behöver vi väl ändå inte? Det började snöa lite smått igår för att tillta rejält under kvällen och natten. En av våra snälla grannar skottade åt oss sent på kvällen. Vid åttatiden i morse fanns det ytterligare några decimeter tung snö att skotta. Jag skottade mig fram till brevlådan, men jag såg ju på långt håll att några tidningar hade vi inte fått. 

Maken är hemma igen sedan i måndags eftermiddag, lite blek och trött efter pärsen. Nu är det vila, medicinering och återhämtning som gäller.

Vitt och svart

Oj, vilken inledning på sportlovsveckan! Under måndagen vräkte det ner snö. Det var som hela vinterns alla snöflingor ramlade ner på en och samma dag. På tisdagen var vi tvungna att få fram bilarna. Maken skulle lämna blodprov och jag skulle jobba på Kupan. Det var bara att hacka sig genom de isiga snövallarna, borsta och gräva bort halvmetern snö på bilarna och sedan skrapa av permafrosten på fönstren. 

Igår onsdag vågade vi oss iväg till syster och svåger i Bergslagen, de som bor på Blomsterkullen. Det var skönt att komma fram efter turen på delvis snömoddiga vägar. I deras kök sprakade elden i spisen och på bordet stod en god och värmande pumpasoppa och väntade.

Från en gren på det knotiga gamla fruktträdet hängde småfåglarnas lunchservering.  En flock rödbröstade domherrar trängdes med talgoxar och blåmesar. På en annan av trädets grenar hängde en röd gunga och väntade på våren och barnbarnet.

Idag, torsdag, byttes det vita ut mot svart, när det blev klart att Putin gjorde allvar av sina hot och lät ryska trupper attackera Ukraina. Hur kan vanvettigt maktbegär få vinna över människoliv? Arma ukrainare och arma ryssar, de vanliga människorna, som du och jag, som bara vill få leva sina liv i lugn och ro. Måtte det finnas människor som vågar gå samman och gå ut på gator och torg och sätta stopp för detta totala vansinne!

Jag avslutar med dikten jag läste idag som parentation på ett årsmöte:

Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans,

någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly.

Någonstans, o någonstans har alla tågen gått och alla klockor stannat.

Någonstans inom oss är vi alltid här och nu,

är vi alltid du intill förväxling och förblandning,

är vi plötsligt undrans under och förvandling,

brytande havsvåg, roseneld och snö.

av Erik Lindegren

Vit helg

Påsken har kommit och gått. Eftersom pandemin härjar mer än någonsin har Maken och jag firat själva här hemma. Vi unnade oss matjesill (och en liten snaps därtill), lammstek och svampsås. 

På påskdagen tog jag på mig trenchoaten, snappade åt mig kamera och anteckningsblock och åkte på reportageuppdrag till vackra Bålby. På vägen dit såg jag tranor, grågäss och rådjur på gärdena. Sjön Teen blänkte nedanför kullarna och längst bak i horisonten syntes det nya landmärket, Hasselfors sågverks jättelika justerverk. Uppdraget var att berätta om vad som hänt med Skagershults gamla kyrka, som ligger där vid Bålby backar. Resultatet kommer så småningom.

Det blev en total scenförändring på Annandag Påsk. Det snöade ymnigt när jag drog upp rullgardinen och under dagen blev det ett tjockt vitt täcke. Kolla bilden ovan! En masskrock inträffade på förmiddagen och E20 var avstängd mellan Laxå och Finnerödja en större del av dagen. 

Idag, två dagar senare, ligger snötäcket runt huset fortfarande kvar. Idag ska jag på ett nytt uppdrag, så det är bäst att sätta på sig långkalsongerna!

Hasta la vista!

Bakslag och andra bullar

 

Ja, det blev ju till att ta fram snöskyffeln igen! Ett tjockt, blött snötäcke la sig över hela vår värld under torsdagen. Men gumman Tö har varit på alerten och nu är det inte mycket kvar av eländet.

Utsikt över dammen på min runda runt kvarteret.

Maken fick slut på en viktig medicin för över en vecka sedan och försökte på alla möjliga sätt att få receptet förnyat. Han ringde, mailade, skrev brev, gjorde allt han kunde för att få kontakt. Nada! Igår lördag var det äntligen en hjälpsam person på 1177 som till slut kunde ordna så att medicinen fanns att hämta. Så veckans längre utflykt gick norrut till det närmaste lördagsöppna apoteket. På hemvägen passade jag på att handla vackra och goda bröd på Sur-Annas. Vilken ögonfröjd!

Annat förnöjsamt är den serie jag följer på Netflix: A suitable boy. Fick tipset på TV av C-G på Gokväll och den är verkligen jättebra. Har det sjätte och sista avsnittet kvar att njuta av. Rekommenderas varmt. 

Jag var med i bokklubben Svalan i några år, ibland med längre uppehåll. Nu upphörde den och jag fick erbjudandet att gå med i Bonniers Bokklubb istället. Jag skulle få 500 kr att handla böcker för om jag gjorde det. Jag svalde betet. 

Nu spurtar jag för att läsa ut de böcker jag fått låna av en vän, innan jag sätter tänderna i dessa. Tavlan är målad av mamma Barbro och föreställer stranden vid Ljugarn och lerhuvudet är skulpterat av min syster Solveig och föreställer mig i unga år. 

Ha en skön söndag!

Snö

 Idag blir det nog många bilder på snö på nätet. Och här är några till! Sett från mitt perspektiv. Det har snöat oavbrutet hela dagen och nu på kvällskvisten var det regnblandat. Det är nog inte roligt att ligga ute på vägarna ikväll,

Det sista av julen, tre julgardiner, har jag nu egenmäktigt tagit ner. Kände mig lite som gubben i Plankan, när jag svängde de långa gardinstängerna. För säkerhets skull avlägsnade jag krukväxter och dylikt som skulle kunna svepas ner i hanteringen. Sedan kom ljusa, fräscha gardiner upp istället. Jag använde mig av trappstegen istället för, som jag brukar, min långbente Make. Han måste ta det lugnt nu och undvika gymnastiska rörelser.

Hör ni, ta det lugnt och försiktigt om ni är ute och går i vintervädret!

Ha det!

Tacksam

Maken kämpar vidare med sitt läkande, ibland känns det riktigt bra och ibland dippar det. Han behöver vårdcentralens proffsiga hjälp då och då. Igår var vi där både tidigt på morgonen när de öppnade och strax innan stängningsdags. 

När vi var klara med morgonbesöket var världen alldeles blå och stilla. En tunn isskorpa hade lagt sig på vattnet i kanalen. Det hade snöat under natten och plogbilarna hade precis börjat köra sina rundor.

Imorse när jag skulle hämta tidningarna upptäckte jag att vår gång och gårdsplan var skottad. Jag blev alldeles häpen, för jag förstod ju att det inte kunde vara Maken som varit framme. Det visade sig att det var vår snälle granne som hjälpt oss med det när han kommit hem sent från sitt jobb. 

Tacksam är jag också för alla de som hör av sig på ett eller annat sätt och peppar. Underbart!

Det doftar av banankakan jag just tagit ur ugnen och Pernilla Wibergs röst kommenterar damernas störtlopp från TVn i vardagsrummet. Snart ska jag gå ner till köket och sätta igång med lördagslunchen. 

Det här pusslet la jag igår på datorn och kände att det är bra skönt att kura inomhus.