Isabelle i vimlet

Jag har varit så trött de här två vardagarna. Är det tidsomställningen, tro? När jag vaknar vid 6 (5), har jag ännu inte sovit klart. Jag vacklar upp, ger Katten mat som i trans. Sätter på tevatten och hämtar tidningen i brevlådan. Ikväll har det varit körövning, alltså sångträning, inte bilkörning, och snart är det dags att koja.

I söndags hade vi födelsedagsmiddag på Dahlins. Pe firades med "crispy chicken". Mums! Isabelle satt för första gången på egen stol på restaurang. Hon verkade lite snopen först, men fanns sig snart till rätta.

Isabelle ute i svängen. Här på Laxås innekrog Dahlins.

Maken och jag hamnade i biosalongen på kvällen. Vi såg Män som hatar kvinnor. Jag var lite nervös för att jag skulle tuppa av. Jag hade hört att det skulle vara rätt otäcka scener. Jag har nämligen svimmat förr, både på bio och på teater. Men jag blundade, när det blev för besvärligt på filmduken.

En gång, när jag var ung och grön, såg vi en käck pjäs som hette IFK Kamraterna. Det låter ju mycket oskyldigt, men jag levde mig så in i pjäsen att när det viskades om helförlamning när en av rollfigurerna bars ut från fotbollsplan på bår, så svimmade jag. Det var lite pinsamt att vakna till mitt i publiken. Till mitt försvar vill jag bara säga att jag var höggradigt gravid. Det hjälpte nog till.

Hur som helst så klarade jag av filmen i söndags kväll. Jag har blivit mycket tuffare, tuffare än somliga tror.

Natti, natti!

Snö, sol och sockerkaka

Födelsedags"barnet" har många strängar på sin lyra.

Söndagsfriden har sänkt sig över hemmet. Det luktar gott av nybakad sockerkaka från köket. Den ska bli omgjord till tårta vad det lider. Yngste sonen, Pe, fyller år idag. Vi har haft en skön morgon med kaffe och prat vid köksbordet. Om ett tag kommer storebror Joy och hans familj och vi ska gå på den trevliga kinarestaurangen som finns i samhället. Maken bilar upp från Malmö och ansluter nog framåt kvällningen.

Det ihärdiga snöfallet från i fredags och lördags morse drog bort. Snön rasade ner från trädens grenar och rann bort från gångar och vägar. Det var skönt, eftersom jag gav mig ut på E20 i riktning mot det enorma köpcentret och senare mot Staden, där sonen bor. Att åka till köpcentret en lönehelg är väl inte riktigt så klokt, men jag tyckte nog att det svalde bra mycket folk utan att bli trångt. En rad nya butiker invigdes igår och på estraden stod Laxås stolthet, showgruppen Janssons Frestelse. Danny, som bott granne med oss i många år, är gruppens frontfigur. Här och där stod och satt det skyltdockor. En del andades! Men inte dessa.Här är Kattens favorittillhåll, nära det sköna utblåset från värmepumpen och med god uppsikt vad som händer i huset.

Ha en riktigt skön söndag och glöm inte att det är sommartid från och med idag! Det låter väl härligt: Sommartid!!!

All by myself

Igår fastnade jag framför TVn med Katten i knät och såg finalen på Let´s Dance. Behållningen var ett fantastiskt shownummer av Laila och Tobias till All by myself. Det var så vackert och rörande. http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.914777
Brukar inte titta på Let´s Dance annars, men jag är glad att jag såg just det här. Att en amatör har kunnat dansa så här efter några månaders övning, det är otroligt!

Katten också!

Maken och svågern är på resande fot. Då passar jag på. Ena kvällen går jag på ljusparty och handlar extremt dyra ljus. Den andra kvällen ordnar jag tjejparty.

Jag bjöd in ett gäng mysiga kollegor och exkollegor: Det var

• häftiga Miss Jones i röda, snitsiga glasögonbågar
• Chefen, som tog med hembakad halloncheesecake
• änglalika A, hon med svarta vingar
• ärtan T
• brunögda E från Värmland
• Mlle Kå från Stora Staden

Här sitter de runt bordet, men de vill inte vara med på bild. I alla fall inte alla.

Det blev pajer, sallad och vin och en massa trevligt snack. Det fanns en del att ta igen. Och inte hann vi med allt heller. Vi får ta upp tråden nästa gång vi ses.

Idag har det vräkt ner snö och Katten vill inte sätta sin tass utanför dörren. Igår kväll satt hon utanför fönstret och knackade på, men fick inte komma in eftersom två av tjejerna är allergiska mot katter. Idag sitter hon på andra sidan rutan.

I helgen vankas det mer kalas. Pe, yngste sonen, fyller år och ska firas!

Ha en trevlig helg!

Apu, apu

Det är söndag, Jungfru Maria Bebådelsedag. Lätta snöflingor singlar i luften, men det hindrar inte fåglarna från att sjunga. Maken skramlar med kastruller i köket, det är lunch på gång. Jag är hemma en liten stund mellan uppdragen. Det har varit familjemässa med barnkör och efteråt serverades fruktsallad i ett hörn av kyrkan. På eftermiddagen ska vi öva inför Körfestivalen, som börjar kl 18.00 i Casselgården. Det blir en hel del vårsånger. Kanske kan de beveka Kung Bore.Pappa J och lilla Isabelle på släktträff i Åsbro.

Igår hade vi en trevlig våreftermiddag i Åsbro med god middag och skön långpromenad runt sjön. Isabelle sov så gott i vagnen och sedan underhöll hon till kaffet. J brukar sjunga: I Medelhavet sardiner simmar, apu apu, apu, apu, Men i mitt hjärta där simmar du, apu apu, apu apu. Och nu sa hon minsann apu apu! Det hörde vi allihop. Istället för tårta så fick hon banan. Det gillade hon synbarligen, även om varje tugga åkte in och ut på den lilla tungan några gånger.Mamma preparerar en banan, medan Isabelle suger på ramarna, eller rättare sagt Mosters finger.

Nu är det lunchdags, Maken kallar nerifrån köket. Ha en skön söndag ni alla därute!

Smällar man får ta...

Jo det var det där med ansiktet utåt:

För drygt tio år sedan bytte jag jobb inom samma företag som jag fortfarande jobbar på. Jag fick jobbet som platschefens assistent. Platschefen var relativt ny på jobbet, en ung, trevlig och kompetent kille, full av västgötahumor. När jag sökte jobbet tyckte han nog att det var rätt praktiskt att anlita mig. Jag hade tjugo år på företaget, rätt utbildning och hade dessutom jobbat som chefssekreterare tidigare för några legendariska föregångare till honom långt tidigare. Han tyckte att jag skulle bli hans ansikte utåt.

Innan jobbytet tog jag, Maken och våra goda vänner A och U en välbehövlig veckolång semester på Mallorca. Det var sista veckan i oktober och fortfarande ett skönt och behagligt klimat. Vi skulle dessutom fira U, som passade på att fylla väldigt jämnt.

Vi gjorde en massa härliga utflykter; till Valdemosa, till Palma, till pärlfabriker och grottor... A och jag njöt också av ansiktsbehandlingar på hotellet. Jag hade en tysk tös, som omsorgsfullt la en ansiktsmask och behandlade hyn efter konstens alla regler.

Dagen därpå, lördagen, var hemresedag. När vi hade packat var det fortfarande lång tid kvar innan bussen skulle gå till flygplatsen. A och jag tog därför en lång, stärkande promenad längs havet och ut på klipporna. Nu bar det sig inte bättre att jag, efter en millisekunds ouppmärksamhet, snavade över en spetsig sten och ramlade handlöst med ansiktet före på den hårda stigen. Smällen förvandlade ena ansiktshalvan till en blodig, söderskrapad yta. A ledde mig till en restaurang som försåg oss med rent vatten och papper, där A försökte badda bort det värsta gruset. Sedan ledde hon mig tillbaka till den lilla staden, där den kvinnliga läkaren fick in mig som sista patient innan hon stängde för säsongen.

Efter stelkrampssprutor och isblåsor tog vi oss till hotellet och till den väntande bussen. Med på bussen skulle också den tyska hudvårdsterapeuten. Hon stirrade förskräckt på mig och undrade säkert om det var något i hudkrämen hon behandlat mig med som inte varit så lämpligt.

När vi kom hem så var det inte tal om att börja jobba på måndagen. Min chef var värd ett bättre ansikte utåt en det jag kunde visa upp. Jag väntade en vecka. Folk på samhället och på vårdcentralen tittade först på mig och sedan på min stackars Make, som ju var alldeles oskyldig till hur jag såg ut. Flickorna på kontoret kunde inte bärga sig. De kom hem på lunch hela bunten. Jag fick en stor bukett rosor och gerbia som plåster på såren.

Ja, det var historien om att vara ansiktet utåt. Det blev långt, men jag hoppas att ni stod ut. Nu kilar vi iväg till Åsbro snart!

Sedan sist

Speglingar i ån. Sett under lunchpromenaden.

Det är mycket nu. Jag hinner inte med. Det är så mycket jag vill göra och uppleva. Bloggen vill jag också hinna med, men det kan bli långa uppehåll emellanåt.

I söndagskväll, efter svanspaning, gick vi på bio och såg Hämden. Undrar just om det var Elisabeth som skymtade fram som statist i Ystad?

I måndags jobbade jag hela dagen och på kvällen var jag en av fyra som anordnade en samtalskväll på församlingshemmet. Vi fyra ingår i ett projekt tillsammans med församlingar i Stockholms och Strängnäs stift och den här kvällen var hemläxan till nästa projektseminarium i slutet av april. Det kom 20 personer och vi hade en mycket givande och trevlig kväll.

Tisdagen bestod av 8 timmars arbetsdag och sedan körövning på kvällen. Vi övar inför en körkonsert på söndag.

Solglitter i ankdammen.

På onsdag jobbade jag hela dagen och på kvällen åkte jag och Maken 6 mil till Staden för att mammografera mig. Träffade fullt av kvinnor från trakterna häromkring i väntrummet. Efter att ha blivit rådbråkad och klämd från alla håll, gick vi på bio igen. Nu såg vi eposet Australia med Nicole Kidman i den ena huvudrollen. Den ska man absolut se i storformat. Röda sandöknar, väldiga boskapshjordar, klippor. Mycket klyschor var det dock. Blev full i skratt när vackre mannen duschade sig kråmande i naturen framför en storögd Kidman. Den där scenen var tagen från Lady Chatterleys älskare, säkert!

Idag torsdag: Jobb hela dagen, lunchpromenad i solen och sedan FN-föreningens studiecirkel på kvällen med tipstolva, Tibet-information och mycket glad samvaro.Stilla flyter ån, brun av humus från skogen. Härifrån togs dricksvattnet till vårt samhälle en gång.

På studiecirkeln ikväll berättade jag hur det var när jag skulle bli chefens ansikte utåt. Den historian skall ni får höra snart.

Sköt om er!