Trystorps Ekäng - vår vårskog

Idag, äntligen, var det dags att göra vårutflykten till Trystorp. Ingen vår utan en promenad bland sipporna och ekarna. Här har vi vandrat sedan barnen var små. I en viss ålder (typ mopedåldern) var de inte så intresserade att följa med, men det var länge sedan.

Nu följer barnbarnet, Lilla Hjärtat, med. Nej, hon följer inte, det är hon som är först i ledet. Hennes glädjetjut ljuder genom skogen. Härligt att hitta blommor och fåglar och gömma sig i ihåliga ekar.

På väg ut ut lunden mötte vi ett sällskap. - Ska ni kolla på blommor? hojtade Lilla Hjärtat sittandes högt upp på pappas axlar. - Jag har hittat flera stycken!

Lägg till bildtext

Ikväll har Maken och jag avslutat dagen med en konsert i Ramundeboda kyrka. Det var The Sacred Band som spelade swing och folkvisor, All of me och Visa från Utanmyra i en härlig blandning.

Konstrunda

Efter att ha krafsat i rabatterna i en och en halv timme, rätade jag på ryggen och föreslog Maken en Konstrunda istället. Jag hade plockat upp ett program hos traktens bilverkstad där alla tillgängliga utställare fanns upplistade.

Först stärkte vi oss med lunch hos Stefanie i Sockenstugan nere vid Bodarnesjön. Sedan åkte vi vidare rakt in i Tiveden, Den sista vägsnutten var lerig och slirig, men fram kom vi till Bagarstugan i Sävsjöfallet där två Laxå-damer höll till.

Stickpaus i Sävsjöfallet

Gullvi Taaler och Britt-Marie Dahlberg bjöd på konst man blir glad av. Köpte med mig en tavla som jag tänkte ge till min kära sonhustru. Men den visar jag inte här, då blir det ingen överraskning.

Jag hade den stora lyckan att vinna tolfte pris i konstklubben på jobbets allra sista dragning. I måndags var det utdelning och när turen kom till mig valde jag en vårlig tavla av Birgitta Helgesson.

Vårbjörkar, Birgitta Helgesson

Söta syster S skickade mig en underbar teckning, som hon gjort när hon bara var fyra år gammal. Den har fått hänga på väggen hemma hos morfar och tant Brita. Jag minns att de var så förtjusta i den och tyckte att flickan såg så from ut.

Självporträtt av söta syster S, tecknat 1959 - Solveig Lindskog

Nu ska jag få ha bilden hos mig och glädja mig åt den varje gång jag tittar på den. När man ser teckningen så ser man att S har talang och hon blev också konstnär när hon blev stor.

En bild till vill jag ta med i Konstrundan. När yngste sonen Pe åkte runt på Mekongfloden för ett antal år sedan fotade han bilden nedan.

Foto: Peter Swenson

Foton kan sannerligen också räknas som konst.

Sommardröm

Fotograf: Olof Lindskog (min pappa)

Medans våren kämpar på, ena dagen grått och kallt och andra dagen sol och milt, drömmer jag mig tillbaka till en solig sommardag för länge, länge sedan.

Pappas kusin Britta är på besök i Västerås tillsammans med sin man Folke och dotter Margita. Året är 1953 eller 1954. Jag gissar det, eftersom jag ser ut att var två eller tre år på bilderna. Farmor ansluter till sällskapet och vi tar Elba-färjan ut på Västeråsfjärden. Mälaren ligger spegelblank och glittrande. Det luktar fernissa och äventyr. Sällskapet är finklätt, damerna i dräkt och hatt, mamma har till och med vita handskar. Papporna har en brun portfölj med blanka knäppen och en bag i canvas med sig. Vad kan de innehålla? I alla fall inte det som bandyportföljer brukar innehålla. Pappa var en orubblig absolutist.

Vi tar en promenad på ön Elba, längs barrdoftande stigar. Jag får hålla Margita i handen, Margita som jag beundrar så. Sedan sätter vi oss på restaurangens uteservering och njuter av kaffe och wienerbröd. Vi flickor får apelsinsaft eller kanske sockerdricka som killar i näsan.


Tack vare pappas fina bilder kommer minnena från barndomen tillbaka. Så skönt att minnas en gråmulen aprildag.

Uppdatering: Jag letade precis fram föräldrarnas gästbok och mammas dagbok från tiden: Pingsthelgen 1953. Mamma skriver: Britta och Folke och Margita kom på pingstdagen och stannade till annandagens kväll. Vi hade trevligt hemma på pingstdagen och tittade på färgbilder och på annandagen åkte vi till Elba.

Oset - en oas

Klicka gärna på bilden, så blir den större.

Söndagen bjöd också på ett milt och skönt vårväder. Sonen Pe och jag tog en promenad runt Oset, Örebroarnas oas beläget vid sjön Hjälmaren. Nu hade även omkringliggande gärden bildat sjöar, där gässen och sothönorna simmade omkring. Här och där utspelade det sig högljudda svartsjukedramor, där inkräktare och oönskade uppvaktande gåskarlar skrämdes på flykten.

Den röda stugan på bilden kallas Erik Rosenbergs stuga. Erik Rosenberg, 1902 - 1971, har betytt mycket för den svenska ornitologin och för Oset. Det är nog mycket på grund av hans insatser som örebroarna har sitt fågelparadis på bekvämt cykelavstånd från centrum.

Den här bilden är suddig, men jag tycker ändå att den är värd att tittas på. Det är Sonen Joys katt Ramses sedd uppifrån. Det är en ståtlig och panterlik hankatt, som är mycket värdig och social. Han hälsar alltid välkommen i tamburen när man kommer.

Idag, måndag, har jag varit på information om släktforskning. Det var Ewa på biblioteket som berättade och inspirerade. I eftermiddag ska jag välja en tavla, eftersom jag vunnit 12:e pris i det sista konstlotteriet på jobbet.

Det är kyligare och råare väder idag, så jag är nöjd med att ha hunnit vara ute så pass mycket i helgen.

Ha en skön vecka!

Äntligen vår!

Fredagsnöjet blev födelsedagsfirande på läckra Bullvivan i La Stada och trädgårdsmässa på Conventum.

Ärtan T och jag tog min grå Pärla in till staden och hämtade upp födelsedagsbarnet Ch, som jobbar på en firma som vi kan kalla KeepOn. Hon hade halkat och stått på näsan några dagar tidigare och hade skrapsår i ansiktet. Skönt att det inte blev värre.

Nu frossade vi på räksallad och hade det skönt medan det duggade utomhus. Ärtan T och jag som är daglediga passade på att besöka Trädgårdsmässan när vi ändå var i staden. Jag handlade knölar att plantera, en blommig rund duk och mirakelmedel som får allt att glänsa. Dessutom träffade jag en kvinna jag inte sett på 34 år. Det var hon som introducerade mig på jobbet och som lärde mig att hantera reklamationer innan hon försvann till Bergslagen för att starta eget.

På lördagen kom våren, äntligen! Det blev soligt och varmt och jag fick se mina första vårblommor: tussilago, blåsippor och vitsippor. Klanens kvinnor hade stämt träff och vår utflykt gick först till idylliska Smultrongården, norr om Dylta Bruk. Där var det lika gott att våra långa herrar inte var med. De hade slagit huvudena i taket, för stugan var låg och trång. V bjöd på fika, laxsmörgås för min del, på Fröken Brogrens veranda och så avslutade vi utflykten med ett besök i Wadköping.

Mot kvällningen drog jag ut Maken på exkursion. Det gäller att uppleva våren medans den varar. Vi åkte till de vattensjuka gärderna vid Hasselfors, dit massor av sjöfåglar hittat. Tranor spatserade i kanten på åkern, ganska långt bort så jag gick använda zoomen på kameran för att få dem på kornet.

Idag blir det ytterligare en vårdag, har meterologerna lovat. Härligt!

Tid för svamp

Nu har det snart gått en vecka sedan jag kom hem ifrån försommaren i Körsbärsdalen. Blåst, regn och sol gör sitt bästa för att avlägsna alla snörester.

Igår blev det bland annat städning och fönstertvätt och idag har jag tillbringat större delen av dagen i La Stada. Det var dags för den årliga synundersökningen och påfyllnad av linser. Synen hade inte förändrats och ingen starr kunde skönjas.

Jag ville ha lunchsällskap så jag slog en pling till Miss Jones, som händelsevis var ledig. Jag kvistade bort till hennes arbetsplats, universitetet, och fick en trevlig stund över en god morotssoppa.

Sedan var det dags att ge sig i kast med fobiträningen. Denna gång utspelades den inuti en jättestor svamp, alltså vattentornet Svampen. Jag och psykologistuderande N åkte hiss upp och ner i en och en halv timme. Till en början hade jag en hög puls och blundade. Jag lyssnade på konstiga knakande ljud och undrade om vi aldrig skulle komma fram. Tänk om det blev strömavbrott och vi skulle fastna i cementröret! Servitrisen i ljusa hästsvansen, som såg oss då och då skymta fram innan hissdörren slöts om oss igen, undrade säkert vad vi höll på med. Inte så konstigt.

Så småningom kände jag mig lite lugnare, men jag är ännu så länge långt ifrån fri från min klaustrofobi. Men jag jobbar på det!

Kilroy was here!

Tisdag den 9 april - Smakstart

Tänk att öppna fönsterluckorna och dra ifrån gardinen och mötas av den här utsikten när du vaknar! Planet från den höga Nord landade mitt i natten och mina vänner A & U väntade på flygplatsen. Efter hemresa och lite småprat över en kopp thé var det dags att krypa till kojs. Då var klockan redan halv två. Så det blev en lång skön morgon.

Här hade våren övergått i försommar. Körsbärsdalen gjorde verkligen skäl för namnet. Vita skyar av körsbärsblommor var man än tittade. Ett annat pålitligt vårtecken är alla de sportiga herrar i sina blanka neonfärgade trikåer, som kommer trampandes nerböjda över sina blänkande cyklar. Vi stötte till och med på sådana herrar på den slingrande, branta vägen mot Le Chalet d´Albere, lunchstället på 900 m höjd. Visst kände jag av fjärilarna i magen när jag sneglade ut över vägkanterna, men jag skulle bli van under min vistelse.

På vägen tillbaka köpte vi med oss en hel låda jordgubbar. Jordgubbar smakar sommar!

PS: Alla bilder kan klickas på så att de blir större.