Festligt Födelsedagsfirande För Far

Gårdagseftermiddagen blev så trevlig. Vi firade Maken med god mat från Dahlins, vår omtyckta kineskrog. Su Qin hade skickat med klubbor till Hjärtat som en extra hälsning.

Efter kaffet var det dags för en "groupie". Jag hade 12 sekunder på mig att sätta mig på plats bakom födelsedagsbarnet. Hjärtat kunde inte låta bli att göra miner, förstås. Den här bilden är tredje försöket. När det var dags för henne att gå iväg till simskolan på Hagabadet, gick vi andra på bio.

Sönerna bjöd pappa på den nya James Bond-filmen Spectre, medan Em och jag valde att se Så ock på jorden.

I den filmen var det mycket håll-igång med ett tydligt budskap "Ta ingen skit". När Halleluja-kören hade paus, hördes genom väggen hur det mullrade och skakade från biosalongen bredvid. Bond körde någon muskulös maskin, både i luften och på marken, förstod vi. Epsilon påpekade härom veckan att Daniel Craig som spelar Bond är bra lik Putin. Jag håller med.

Önskar er en trevlig ny novembervecka!

Nidälven med Tivedspôjkera

Den gamla dansbanan

Igår eftermiddag och kväll fick sig äldre Finnerödja-bor en redig nostalgikick. Henry Lindblad hade satt ihop ett program om den legendariska Adolf Vestlunds orkester som spelade i folkparker och i festlokaler från Örebro i norr till Mariestad i söder. Tivedspôjkera var uppklädda till tänderna, Maken var mycket stilig i svart kostym och fluga, och vokalissan Anna-Greta Dahl var söt som en pralin i röd klänning och lockig peruk.

Maken, som för övrigt har födelsedag idag, bjöd på en mäktig version av Nidälven. Jag spelade in solot och ska lägga in det här, om det går.

Ett gäng dansare i tidstypiska kläder svängde om under kulörta lyktor. En och annan skärmytsling uppstod, när det blev för trångt på banan. Själv blev jag uppbjuden på slutet, då de medverkande gav sig ut i publiken och drog upp oss på golvet till " I love you because".

Annars hjälpte jag till i kaffeserveringen i pauserna. Dagny kom hit och spill, liksom.

Nerikes Allehanda var på plats också. Här är reportaget.

Nej, hög tid att sätta på kaffet och väcka födelsedagsbarnet!

Ha det!

Uppdatering:

Den 15 november för två år sedan befann vi oss i San Sebastian med våra goda vänner. Då uppvaktades Maken med champagne på sängen och pryddes med en baskisk basker på huvudet. Sedan åt vi en utsökt måltid (det gör man ju gärna i den staden) på en restaurang som heter Lanziego och drack ett vitt vin som hälldes upp från 30 cm höjd från glaset. Den varma hummersalladen var delikat. Ett gott minne...

Lite i mössan

Undertecknad hör inte till de pyssligaste, men igår fick jag inspiration att försöka mig på att tillverka små mössor till Röda Korsets kampanj Små mössor för en stor sak. Det var jättekul! Maken tillverkade tofsar och jag stickade.

Mössorna skickas in via Röda Korsets Kupan eller till juice-företaget:

innocent
c/o Northern Link PR
Box 1077
101 39 Stockholm

senast den 4 december. För varje stickad mössa får Röda Korset 2 kr att använda till sin verksamhet att besöka ensamma äldre.

Vill du också sticka för en god sak? Här är grundbeskrivningen:

1. Lägg upp 28 maskor på stickor nr 4,0.
2. Sticka 2 varv resårstickning (1 rät och 1 avig)
3. Sticka 12 varv slätstickning.
4. Maska av: Sticka 2 maskor rät tillsammans varvet ut = 14 maskor. Sedan 2 maskor aviga tillsammans varvet ut = 7 maskor.
5. Klipp av garnet men lämna cirka 25 cm. Träd garnet på en nål och dra igenom de 7 maskorna och dra ut stickan.
6. Sy ihop mössan och fäst garnet.
7. Sy på tofsen

Klart!

Sedan är det roligt att hitta på mönster och färger. Inspiration kan du få på Den stora stickningen.

Lycka till!

Omgång två

Uppdatering:
De här fyra gjorde jag igår. Maken konstruerade mönster: En ren och Tre Kronor. Renen fick lite korta ben, så vi har modifierat mönstret något. Eventuellt blir det en ny minimössa med längre renben.

Bild från nätet

Så här kommer det att se ut i handeln, enligt företaget innocent, när mössorna tagits på.

Lev din dröm

Ibland är det efter en lång väg genom livet som vi förenas med vår dröm.

Hittade det här fina kortet från min vän PO66, som ju lever sin dröm nu, där i Körsbärsdalen vid foten av Pyrenéerna. Det är fortfarande "shortsväder" sa hon när vi talades vid per telefon härom dagen.

Här i gamla Svedala är det "varannandagsväder": ömsom grått och duggregn och ömsom sol och klar himmel. I söndags var det soligt och Maken och jag tog en liten sväng ut i naturen. Vi plockade några enstaka trattkantareller, andades skogsluft och intog vårt kaffe vid en liten skogssjö.

Igår drog jag mitt strå till stacken för att ljusen ska brinna i jul. Jag och ett gäng damer laddade med vekgarn och muttrar och förberedde för ljusstöpning nästa vecka.

På Facebook pågår en rolig utmaning. Jag fick i uppgift att lägga ut fem bilder på mig själv som är mer än 15 år gamla. Medan jag letade bland gamla foton hittade jag det här:

Vi är ett gäng som har dotterbolagsmöte med muntrationer, bland annat femkamp där paddling i kanot ingick. Jag håller i flaggan och mannen i röd tröja är minsann Björn Rosengren, nybliven VD för Sandvik. Han började sin karriär som trainee hos oss. Han har kanske också uppnått det han drömt om?

Nu ska jag baka, inte drömmar men en sockerkaka till morgondagens hembygdsmöte.

Kram

Insikter och utsikter

Huvaligen så mörkt det är de här dagarna. Usch för november! Men "klaga inte på mörkret, tänd ett ljus istället!"

Idag for vi till Karlskoga och till bibliotekets hörsal där den lokala FN-föreningen hade bjudit in till föreläsning av Vladislav Savic. Han gav bakgrund till Syrien-krisen och gav oss några aha-upplevelser, men kanske inte så mycket förhoppningar. Vladislav har varit utrikeskorrespondent och har en lång erfarenhet av politiska förvecklingar och kriser runt om i världen. Ve passade på att byta några ord med honom, eftersom han som liten bodde i närheten av Ve:s barndomstrakter.

Glöm inte Far imorgon!

Polisen blåste i pipan

God morgon!

Hur har ni det där ute? Har hösten kommit till Redmont i Virginia, till exempel? Skriv en rad och berätta!

Här är det milt, fortfarande. Vissa dagar begåvas vi med skönt solsken, andra dagar är det jämngrått och det mörknar tidigt.

På bilden här ovan sitter en polis och blåser i sin saxofon. Igår åkte vi ett gäng från Laxå till Svartå Folkets Hus, där polisens blåsorkester underhöll med musik varvat med brottsförebyggande tips. Vi fick höra att gamla damer är de mest brottutsatta. Chefspolisen trodde att det främst berodde på att vi är så vänligt inställda till våra medmänniskor. Det får bli ändring på det.

Annars glädjer jag mig åt Novemberkaktusen som blommar ymnigt just nu. Den röda är extra vacker:

Nu ska jag sätta på kaffet och hämta in tidningen!

Kram,
Maggan