2015-11-29
Stockholmsbesök
Vi har gjort det till en tradition nu, att mötas i Stockholm i november och gå på musikal, vi tre barndomsvänner. Vi är födda samma år och samma månad i samma mellansvenska stad. Vårt yrkesliv har vi lagt bakom oss, så nu kan vi unna oss lyxen att stråla samman en helt vanlig vardag.
Ni kan nog tänka er att vi hade mycket att prata om när vi satt där i kajutan på konditori Vetekatten med varsin kaffe och smörgås framför oss. Vetekatten är, som ni vet, den obligatoriska startpunkten för Stockholmsdagarna. Samma kväll bänkade vi och en massa andra festklädda människor oss på Cirkus för att se och höra Kristina från Duvemåla. Jag blev något förskräckt när jag hörde att föreställningen skulle vara i fyra timmar inklusive paus, men de timmarna flöt fort undan. När Maria Ylipää som Kristina tog i från tårna i Du måste finnas, då var det så vackert och berörande att jag ville gråta.
Efter föreställningen packade vi in oss i spårvagnen och den kvinnliga konduktören hade inte en chans att kolla några biljetter. Vi stod tätt, tätt, som sardiner i en ask. Efter en isande promenad längs Skeppsbron kom vi till Slussen och passerade några bylten med sovande hemlösa romer, flyktingar från sina fattiga hem liksom utvandrarna var, de vi nyss sett på Cirkus.
Dagen därpå tog vi en promenad i I:s kvarter, längs stranden och förbi gamla vackra villor. Sedan blev det Gamla Stan, där de röda bodarna på Stortorget hade slagit upp sina luckor. Där såldes hantverk och korv. S köpte brända mandlar, som hon matade oss andra med. Lunch intogs på Kaffekoppen, som ligger i botten av det tegelröda huset med trappstegsgavel vid torget.
Vi hälsade på Sankt Göran och hans drake och tittade även in i Livrustkammaren, Där fick vi visa innehållet i våra kassar och handväskor för ett par stabila vakter vid entrén.
Sista dagen ägnade vi åt Fotografiska museet. Kön var lång till biljettkassorna och där hördes många tungomål. Museet har blivit ett riktigt dragplåster och det med rätta. Bilden ovan är från en av utställningarna i huset. Den visade flyktingbarns sovplatser. Berörande och aktuellt.
Idag, dagen efter, har jag ägnat mig åt körsång på två håll, stämningsfullt och vackert. Det första ljuset har vi tänt och lussebulle fick det bli till kaffet. Hoppas att ni har haft en skön helg, ni också!
Maggan
2015-11-24
Musarm och portvinstå
Jag vaknar tidigt varje morgon, inte längre p g a att Katten väcker mig, utan för att armen värker. (Och kanske för att jag börjar bli gammal.) Jag har drabbats av musarm i kombination med frusen skuldra.
En gång i veckan hjälper jag en ung kvinna med att komma in i det svenska språket. Vi läser, stavar och funderar över krångliga ljud. Skillnaden mellan den och det, springa, sprang, sprungit, hjul och jul... Det svenska språket är inte lätt.
På grund av min musarm har jag funderat på hur kroppen kan beskrivas från huvudknoppen till fotabjället:
Getögon
Blomkålsöron
Potatisnäsa
Äppelkinder
Mjölktänder
Adamsäpple
Svanhals
Buteljaxlar
Musarm
Meloner
Getingmidja
Päronstjärt
Portvinstå
Om man dessutom är kobent är det ett plus. Kommer du på mer liknelser?
Gårdagen bjöd även den på sol och rimfrost.
Ha en bra tisdag!
2015-11-22
Kontraster
En skön söndag är till ända. Bilderna får tala mer än ord. Krispig kyla versus stearinljussken. Saffransbullarna med mandelmassa avsmakades och blev till belåtenhet. Vi tjuvstartade på glöggen också, både på den med och på den utan.
Ha det!
2015-11-21
Uppåt väggarna
Så kom snön till sist och pudrade marken vit. Den gör omgivningarna vackrare och ljusare, men man får gå försiktigt så man inte halkar.
Igår hade jag ett ärende hos optikern i La Stada och Maken var bussig och följde med. Open Art har efterlämnat spår i staden. Den här gigantiska muralmålningen kunde jag se utan vare sig glasögon eller linser.
På torget höll man just på att lasta av den välväxta julgranen. Där kan man snacka om bred last. Undrar just var den har växt? Vi hade en sådan gran alldeles inpå knuten ända till parkförvaltningen lät ta ner den för ett halvår sedan.
På parkeringen utanför köpcentret ringlade sig en lång, lång kö av bilar framför en provisorisk däckbytarstation. Det var tydligen många som fått kalla fötter.
Jag hade tänkt att stå på loppis idag för att få sålt lite av vårt överflöd. Garaget är sprängfyllt, där har vi inte fått in någon bil på länge. Men loppiset blev inställt. Istället tror jag att jag ska baka saffransbullar så vi står rustade inför första Advent.
Trevlig helg!
2015-11-16
Festligt Födelsedagsfirande För Far
Gårdagseftermiddagen blev så trevlig. Vi firade Maken med god mat från Dahlins, vår omtyckta kineskrog. Su Qin hade skickat med klubbor till Hjärtat som en extra hälsning.
Efter kaffet var det dags för en "groupie". Jag hade 12 sekunder på mig att sätta mig på plats bakom födelsedagsbarnet. Hjärtat kunde inte låta bli att göra miner, förstås. Den här bilden är tredje försöket. När det var dags för henne att gå iväg till simskolan på Hagabadet, gick vi andra på bio.
Sönerna bjöd pappa på den nya James Bond-filmen Spectre, medan Em och jag valde att se Så ock på jorden.
I den filmen var det mycket håll-igång med ett tydligt budskap "Ta ingen skit". När Halleluja-kören hade paus, hördes genom väggen hur det mullrade och skakade från biosalongen bredvid. Bond körde någon muskulös maskin, både i luften och på marken, förstod vi. Epsilon påpekade härom veckan att Daniel Craig som spelar Bond är bra lik Putin. Jag håller med.
Önskar er en trevlig ny novembervecka!
2015-11-15
Den gamla dansbanan
Igår eftermiddag och kväll fick sig äldre Finnerödja-bor en redig nostalgikick. Henry Lindblad hade satt ihop ett program om den legendariska Adolf Vestlunds orkester som spelade i folkparker och i festlokaler från Örebro i norr till Mariestad i söder. Tivedspôjkera var uppklädda till tänderna, Maken var mycket stilig i svart kostym och fluga, och vokalissan Anna-Greta Dahl var söt som en pralin i röd klänning och lockig peruk.
Maken, som för övrigt har födelsedag idag, bjöd på en mäktig version av Nidälven. Jag spelade in solot och ska lägga in det här, om det går.
Ett gäng dansare i tidstypiska kläder svängde om under kulörta lyktor. En och annan skärmytsling uppstod, när det blev för trångt på banan. Själv blev jag uppbjuden på slutet, då de medverkande gav sig ut i publiken och drog upp oss på golvet till " I love you because".
Annars hjälpte jag till i kaffeserveringen i pauserna. Dagny kom hit och spill, liksom.
Nerikes Allehanda var på plats också. Här är reportaget.
Nej, hög tid att sätta på kaffet och väcka födelsedagsbarnet!
Ha det!
Uppdatering:
Den 15 november för två år sedan befann vi oss i San Sebastian med våra goda vänner. Då uppvaktades Maken med champagne på sängen och pryddes med en baskisk basker på huvudet. Sedan åt vi en utsökt måltid (det gör man ju gärna i den staden) på en restaurang som heter Lanziego och drack ett vitt vin som hälldes upp från 30 cm höjd från glaset. Den varma hummersalladen var delikat. Ett gott minne...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)