På besök på Bästkusten

- Här ska staden ligga, lär Gustaf II Adolf ha sagt och pekat på markerna där Göta Älv rinner ut i Kattegatt. Och där ligger nu Göteborg, dit jag begav mig för att hälsa på tre, för mig, kära kvinnor.

Jisses, vilket vimmel av människor jag möttes av på Centralstationen. Medan jag väntade på en bänk passerade hela världen framför mig i en aldrig sinande ström. Till och med två tibetanska munkar iklädda gula skynken och fötterna nerstoppade i raggsockor och sandaler skred förbi. Undrar just vad Gustaf II Adolf hade sagt om staden om han kommit på besök en novemberdag 2016.

Först träffade jag GP som inte ville vara med på bild. Vi landade på ett anrikt kondis och intog smörrebröd och kaffe innan vi promenerade tillbaka över bron och in till det fantastiska huset som en gång inrymde Ostindiska Kompaniet. Idag är det ett stadsmuseum med massor med samlingar och utställningar, från vikingaskepp till musikminnen från Tages och Spotnicks bl a. Där stannade vi i flera timmar och klättrade upp och ner för trapporna och in i olika salar. Ibland tappade vi bort oss, men fick hjälp att hitta rätt. - Är ni kvar än!! utropade en kvinna som hade hjälpt oss hitta vägen till vikingarna alldeles i början av vårt museibesök.

Sedan träffade jag T-S, som bor i Majorna de dagar hon jobbar med "sitt" Aeroseum, ett bergrum norr om staden med minnen från kalla kriget. Från hennes lilla lya i ett charmigt landshövdingehus kunde jag se morgontrafiken på Älvsborgsbron. Vi tog en frisk promenad ner till hamninloppet och värmde oss på Konstnärscaféet innan vi strosade vidare.

De här trevliga och innehållsrika dagarna avslutades hos min syster S, som bor med sin son O och lille hunden Å på Hisingen. Syrran och jag var med om en varm och fin kvällsmässa och dagen därpå tog vi en lång hundpromenad. Döm om min förvåningen när jag upptäckte en stilig bagge bland klipporna ovanför husen. Den tillhörde en 4H-gård, som låg högt över stadens sus och brus. Efter promenaden och loppisbesök njöt vi av färska räkor och avslutade med säsongens första lussekatt till kaffet.

Så förflöt mina dagar på Bästkusten! Hoppas på att få komma tillbaka snart!

Minnet är mig nära

Allhelgona-helgen 2016 har vi just lämnat bakom oss. För min del bestod den av väldigt mycket körsång. Bodarnekören sjöng på lördagen både i Tived och i Finnerödja och vi bjöd på bland annat Stad i ljus, Halleluja, Minnet är mig nära,,, Det blåste kraftigt när vi avslutade på kyrkbacken med Härlig är jorden. På söndagen var det Laxå-körens tur att sjunga i just Laxå. Mats blåste i flygelhorn och Kalle spelade på piano och kören sjöng i fyra stämmor. Tillsammans blev det en skön harmoni.

Mina tankar har varit hos mina föräldrar mest hela helgen. Jag tände ljus i ljusgloben för dem många mil från kyrkogården där de ligger. Men min kära systerdotter tog sig an graven i Hovdestalund på eget initiativ och såg till att den såg fin ut och att ljus tändes. Så skönt att ha omtänksamma unga vuxna i släkten.

På fredagskvällen träffades ett litet gäng "tjejer", forna arbetskamrater, och hade en skön samvaro med god mat och utbyte av tankar. Vi är på olika ställen i livet, två av oss är inne i jobbkarusellen och två av oss har stigit av men är fullt upptagna ändå. Trots att det ibland går lång tid innan vi träffas, så är det förunderligt lätt att hitta tillbaka till nära samtal.

Sedan helgen har det fallit en hel del snö. Nu ska jag hämta in morgontidningen och undrar just om jag får pulsa fram.

Lyckokakans spådom

Härom kvällen satt jag med ett gäng pensionärer, After Work, på ortens alldeles utmärkta kinesrestaurang. Vi hade det så trevligt och gemytligt. Efter måltiden delade Su Qin ut lyckokakor till var och en. Vi rev ivrigt upp det gyllene omslagspappret, bröt itu kakan och läste orden som var riktade till just oss.

Herr Johansson hade det besvärligt med det glatta pappret. Han slet och drog men lyckades inte öppna förpackningen. Efter fem minuters trixande lämnade han över kakan till Herr Danielsson mitt emot och bad honom om hjälp.

- Vad modigt av dig att be om hjälp fast du är karl, sa jag lite retsamt. - Ja, jag hade aldrig gjort det, sa herr Danielsson. Jag hade smusslat ner förpackningen i fickan och låtsats som ingenting.

Herr Johansson fick sin kaka, bröt den och läste på lappen. Med ett finurligt leende räckte han över den till mig. Där stod: Be om hjälp och du ska få det!

PS: Vad stod det på min lapp, undrar du. Jo, där stod: Du har humor och njuter av livet!

Farfar och Dolly Style

Idag kom det ett brev med posten. Brevet kom från syster S och i det låg det två vykort som föreställer farfar Edvard Lindskogs klasser. Vår stilige farfar har hatt och vit skjorta under rocken. Vår farbror Gösta står som nummer fyra längst bak. Han var född 1906 så det här fotot är kanske från 1916,

Här är Gösta lite äldre, sitter som trea från höger. Han var nio år äldre än pappa Olle, eventuellt kan det vara pappa som sitter som trea från vänster. Huset bakom är Amsta Skola där farfar och farmor både arbetade som lärare och bodde med sina två söner.

Farfar var mycket trädgårdsintresserad och skolbarnen fick lära sig trädgårdsskötsel i praktiken. Runt skolan låg en stor härlig trädgård med många äppelträd. Jag undrar vad som finns kvar idag av skolan och av trädgården.

I söndags var det en strålande höstdag. Denna bild är tagen utanför Tiveds Kyrka, där Laxå-kören sjöng sånger i Allhelgonatid. Sjön Unden var alldeles bläckblå och trädens löv, de som fortfarande klamrade sig fast, var guldgula.

Idag har den första snön fallit och stannat kvar på marken. Vinterdäcken är på, så jag ska nog våga mig iväg till min lilla tant (MLT) imorgon. Det var så länge sedan.

De här tre nioåriga töserna showade för oss i diakonigruppen i måndagskväll. De sjöng på engelska och dansade med stil och schwung. We are the new generation! hette en av låtarna. Undrar vad de skulle tycka om vi i publiken skulle dansa och sjunga för dem: We are the old generation. Inte lika poppis, säkert!

Till Lilla Hjärtat

Grattis mitt Lilla Hjärta! Idag fyller du åtta år. Du är en solstråle mitt i novembermörkret.

Kramar från Farmor Maggan

Det är insidan som räknas - tårtan man vill blunda för

Dottern önskade sig en prinsesstårta, men när pappa Joy kom till tårtbutiken fanns det inga vanliga rosa tårtor kvar. Vad som stod till buds var en makaber Halloween-tårta, som man fick äta med slutna ögon. Men då smakade den som en prinsesstårta, mycket gott.

Vi passade på att fira Lilla Hjärtat idag, fast födelsedagen inträffar först på tisdag. Hennes lilla kusin var med på kalaset, men fick banangröt istället för tårta.

Farfar förärade LH en synt, så nu kommer det att bli musik för hela slanten. Hon verkade redan taggad och funderade på en egen komposition.

Maken (Farfar) och jag körde hemåt mot solnedgången, som var praktfull. Vindsnurrorna avtecknade sig mot en orange himmel.

Väl hemma åt vi så småningom upp godiset vi skaffat utifall vi skulle bli gästade av spöken, häxor eller oknytt. Något sådant dök aldrig upp på tröskel. Så nu får man väl magknip.

Imorgon blir det två körkonserter och ett Andrum!

Ha det!

Strövtåg i hembygden

En dag till med det välsignade höstljuset. Maken och jag gjorde en tur runt i de närmaste omgivningarna på förmiddagen med våra kameror i högsta hugg. Så lugn alla som sett två mörkklädda personer med kameror röra sig i området. Det var bara vi!

Solen står lågt på himlen och skapar reflexer och skimmer. Här är ett porträtt på solen.

Ha det så gott!