Där gullvivan blommar

Jag prickade in den absolut bästa tidpunkten för att besöka Oxaryggens naturreservat, den när gullvivan blommar som mest och majsolen ler. Det var i lördags förmiddag som jag knatade upp på drumlinen och hälsade på baggen i fårhagen. Marken under träden var översållad av gullvivor och utsikten över illgula rapsfält, gröna åkrar och bondgårdar var fantastisk. Vid horisonten norrut kunde man till och med se de blå bergen.

Den här gången gick jag lite längre än förra året. Jag klättrade över ett knäppande elstängsel in i Nalavibergs Ekäng. Jag undrade lite över elstängslet och såg avtryck av klövar i leran på stigen. Måtte det inte vara några frustande tjurar i närheten. De gillar väl ekar, har jag för mig.

Men det enda jag såg var mäktiga gamla träd i frodig grönska och ett äldre par som också var ute och promenerade. Nästa gång måste jag utforska lite mer av området. Hoppas att Maken kan hänga med då. Denna gång kände han sig för yr och väntade i bilen.

Idag har vi firat Mors Dag, Em och jag. En skön dag med mycket häng i trädgården. Pe klippte det långa gräset och Maken grillade lunchen. LL och jag lekte med mina änglar, för första gången på jag vet inte när. Men takterna satt i. Hon vet precis var jag har dem. Vilken morsdagspresent att få träffa sitt barnbarn igen efter låååång tid.

Ha det gott!

Knäppgök

Vi missade ju göken i år. Inte ett enda ko-ko hördes på gökottan på Kristi Himmelfärdsdagens morgon. År 2015 däremot blev vi rikligt belönade när vi njöt av vårdagen i Trystorp. Bilderna ovan är från det tillfället, fast bilden på själva göken hittade jag på nätet.

Från säker källa fick jag idag höra att en gök fullkomligt terroriserat sin omgivning i den norra länsdelen. Den flög runt från träd till träd och gol från samtliga väderstreck i timmar. Min käre svåger höll på att bli alldeles knäpp på olåten. Det var ingen musikalisk gök, bara högljudd och envis. Tur ändå att det inte var en get som gol, som Maken tyckte att jag sa (han hör lite illa). Det hade varit värre.

Idag fick jag en helsida i Nerikes Allehanda med prov på mina bilder. Det var roligt! Här är en länk till sidan. 

Ko-ko!

På hemväg

Pingstaftonens korta promenad bjöd på doftande hägg, spegelblank damm och en liten betande pålle på ängen. Det är ingen dålig hemväg jag har. 

- Ny vecka, nya beröm, som en arbetskamrat hurtigt brukade utropa på måndagsmorgnarna. 

Den här måndagsmorgonen hänger regnet i luften, gräset (och ogräset) växer så det knakar och ett ungdomsgäng mördarsniglar kravlar över cykelvägen det fortaste de kan. 

För övrigt väntar besök på ortens vårdcentral (omlindning av ben och fötter) och inköp av förnödenheter. Alltså inget spännande alls.

Ha det!

Hej, hej!

Jag gör en kortkort paus i fredagsfejandet bara för att säga hej. Det händer inte så mycket på min front just nu och inspirationen är inte på topp, heller.

Gläder mig åt bilder från nära och kära dock:

Syster S promenerade i Botaniska Trädgården häromdagen.

Syster L fick famnen full av de yngsta barnbarnen förra helgen.

Mitt yngsta barnbarn LL hittade sin egen väg när hon var på grillfest i ett koloniområde.

Ett trevligt möte för mig i veckan var ändå när jag gjorde en intervju för Sydnärkenytt och träffade de här två glada personerna. 

Over and out!

Halkade in på en räkmacka

Igår var jag på reporteruppdrag i den södra förorten. Jag fick en intervju med en nybliven företagare och hennes mamma, som redan är etablerad på orten. Vi fick en trevlig pratstund som resulterade i denna webbartikel, som bättrats på av webbredaktören.

Efteråt bjöd jag Maken på räkmacka vid Sockenstugan som tack för att han skjutsat mig. Själv har jag fått benen inpaketerade med hårt bandage för att få mina svullna fötter och vrister att anta lite normalare omfång. Imorgon bitti är det dags att få dem omlindade. 

Idag har vi tacksamt fått hjälp av Joy att klippa gräset för första gången i år. Nu växer det så det knakar i värmen. 

Ännu en bild från den gudomligt vackra morgonen vid Bodarnesjön:

Gyllne morgon eller gökotta utan gök

 Klockan är halv sju på morgonen. Sjön ligger absolut spegelblank. Morgondimman som svävat över vattenytan håller på att lösas upp. 

Tärnorna stör friden ibland med sitt skränande. De gör plötsliga utfall mot varandra i luften, som stridsflygplan under attack. Annars hörs mest humlesurr från den limegröna linden. Men ingen gök. 

Maken och jag är först på plats, när kyrkan ska hålla sin traditionella gökotta vid den gamla klosterplatsen vid Bodarnesjön. Men snart kommer folk släntrande med sina kaffekorgar och campingstolar. Klockan sju drar Tero igång kyrkklockan i sin stapel. Det är en hisnande tanke att klockklangen kan ha hörts på den här platsen ända sedan 1400-talet, på Antonitermunkarnas tid.

Ha en fin Kristi Himmelsfärdsdag!

Trystorp tredje vändan

Åh, det var länge sedan! Inte sedan vi såg Trystorp, men däremot sedan vi träffade LH och Joy. Ja, LH har blivit så stor nu att namnet Eli passar bättre. Så det får det bli, hädan efter.

Idag hade vi stämt träff i den gröna lunden, en fikastund och en promenad under trevligt småprat och bus. 

Tyvärr var yngsta barnbarnet LL snuvig, så vi får träffa henne och hennes familj en annan gång. 

Det var kö till den ihåliga eken för fotografering. Det är inte bara vår tradition, märkte vi. Vitsipporna bredde ut sig under ekarna som en tät matta. En helt ljuvlig lördagsförmiddag blev det.

Sedan skildes våra vägar igen. Vi åkte åt var sitt håll. Maken och jag hamnade på favoritrestaurangen på hemmaplan, så nu är man mätt och belåten.

Nu ska jag läsa lite i Je m´appelle Agneta. À bien tôt!