Sjöutsikt

 Hej!

En sensommarvecka har gått sedan sist. På måndagen sken solen och Maken och jag fick en inbjudan till att sitta på den här verandan och dricka kaffe. Det säger man inte nej tack till. Vilken utsikt! Här såg vi hur en segelbåt tog ner seglen och puttrade in i gästhamnen. En turistbuss släppte av ett gäng seniorer, som säkert gick och köpte sig glass i någon av sjöbodarna. Och titta där! Är det inte paret från Sikudden som flanerar längs kajkanten?

Vår värdinna bjöd på rabarberpaj till kaffet, mums! I skvallerspegeln uppe till vänster avslöjas fotografen.

Jag återvände till den lilla staden vid Vätterns norra strand igår, då min väninna Ve och jag gjorde stan. När vi parkerade på torget var det fullt pådrag. Etthundra en pallar delades ut till nyfödda Askersundare och deras familjer. Själva gjorde vi några inköp i diverse butiker, innan vi pustade ut på det anrika konditoriet Tutingen.

Idag, söndag, har jag varit kyrkvärd vid ett festligt tillfälle i Ramundeboda kyrka. En av kantorerna går i tidig pension och avtackades med blommor och presenter. 

Som postludium spelade JKR sin egen komposition, skriven med inspiration från bygden. Jag tror det var ett uruppförande.

 

Efteråt blev det tårtkalas i fikahörnan

Imorgon drar jag ut på nya äventyr. Rapport kommer!

Toodeloo!

Augusti - en fin tid

Oj, oj, oj! Vilken helg! Vilka dagar! Vilka kvällar! Det tar tid att smälta så många intryck. 

Fredagen innebar både sorg och glädje. Min vän E-M och jag var med på en fin stund i Ramundeboda kyrka. En kvinna som vi, och många med oss, tyckte mycket om begravdes. Jag tror att Janne Präst sammanfattade hennes väsen på ett alldeles utmärkt sätt.

Sedan for Maken och jag norrut några mil. Vi var nämligen bjudna av Makens barndomskamrater på surströmming. 

De två systrarna och Maken hade många minnen att ventilera från barndomsstaden Lycksele, där de bodde i lägenheterna mitt emot varandra. Vi satt ute hela kvällen. Några fågelsträck drog kacklande förbi högt uppe i skyn. Maken tog fram dragspelet och fick oss att sjunga med. När kvällen svalnade av svepte vi plädar om oss och drack kaffe. Augustimånen, stor och röd, slog följe med oss på hemvägen.

Dagen därpå, en strålande sensommardag, åkte vi tillsammans med sönerna och deras familjer till Blomsterkullen. Där var det hålligång på logen! Svåger K-O fyllde 70 år och familj, släkt och vänner kom vallfärdandes. Åh, vad roligt det var för kusiner och sysslingar att få träffas igen. Stora V försvann som en oljad blixt till småflickorna, som ivrigt väntat på henne.

Lilla V var lite försiktig i början, men snart hade hon fullt upp med att upptäcka växthus och odlingar.

Svåger och lillasyster är verkligen duktiga odlare. Här växer aubergine, pumpor, morötter, potatis, tomater, ringblommor, solrosor .... Allt gott som vi bjöds på kom från egna odlingar, förutom den rökta rödingen och laxen, då.

Lilla V ville också hoppa på studsmattan som de andra flickorna gjorde. Men det var inte så lätt för henne och mamma Em. Det var ju första gången. Men vänta bara, snart ska ni få se på en som kan studsa!

Vi blev kvar, nästan till sist. Och när vi åkte hemåt dök månen upp igen på kvällshimlen, röd och grann.

💝

Små utflykter och Bäst-före-datum

God morgon!

Tittar in här denna tidiga måndagsmorgon. Jag gick upp redan kl 05.00, fast det är länge sedan nu som jag hade ett jobb att rusa upp till. Denna vecka är det skolstart för många och till och med Lilla V ska skolas in på förskolan. 

Maken och jag lever ett lugnt och stilla liv, nu för tiden. Men vi försöker göra små utflykter, anpassade till dagsformen. En dag hamnade vi i A-sund och beundrade Sveriges enda (?) hjulångare, som lagt sig till ro i hamnen. Där blev vi sittande i solen en stund och njöt av varsin mjukglass, medan vi blev uttittade av kajor och finkar.

Igår gjorde Maken iordning kycklingsallad, som jag packade i utflyktskorgen. Och så drog vi till skogs. Vi bänkade oss på det vanliga stället med den härliga utsikten. Denna gång var vågorna småkrusiga och det var lite svalare i skuggan. 

Sedan rullade vi iväg på skogsvägarna. Jag gjorde några stopp för att speja efter kantareller. Vid vårt gamla (och hemliga) svampställe fanns det fortfarande gott om de gula läckerheterna, trots att det röjts och huggits ner träd. Så det blev svampmackor även igår kväll. Det är gott om och med kantareller i år!

Häromdagen gjorde jag blomkålsstuvning och kryddade Bechamelsåsen med mald muskot, som jag brukar. Snart är kryddburken tom. Inte så konstigt, för det står stämplat Bäst före 85-12-31 på etiketten! Inte så ofta jag gör Bechamelsås, alltså.

En tripp till Arboga

Det var länge sedan jag var i Arboga (eller Armbåga som Maken trodde att det hette när han var liten). Jag har passerat staden med tåg och buss och kastat längtansfulla blickar mot idyllen genom fönstren. Men i onsdags blev det äntligen av att tillbringa några timmar där. Maken skulle träffa vänner från tiden då han bodde på pojkhem i Västerås och jag ställde upp som chaufför, eftersom han inte vill köra längre på grund av sin yrsel.

Joy och Eli följde med som mitt sällskap. Det första vi gjorde var att leta upp det mysiga stället Glass & Berså. En lite oansenlig skylt, "Glass", pekade in bakom en häck. Hade vi inte haft GPS så hade vi missat det. Och det hade varit synd. För vilken miljö och vilka glasskreationer!! Rekommenderas. 

Sedan strosade vi i staden, under väldiga träd och förbi röda gamla trälängor, ner till Engelbrekt och Heliga Trefaldighetskyrkan. Vi satt en bra stund på en bänk vid Arbogaån. Ett gäng ungar badade från en brygga. En dam gick och vattnade i sin prunkande trädgård. Ett enormt pilträd skuggade åpromenaden. Vi upptäckte det lutande huset i Arboga på andra sidan stranden. Inga räta vinklar där, inte! Sedan blev det några besök i butiker och förfriskningar på gården till Två Skator, innan det var dags att plocka upp Maken igen. Han hade haft en trevlig träff med mycket att prata om och ta igen.

Idag får jag hålla mig lugn. En sommarförkylning har smugit sig på och halsen är sårig och huvudet tungt.

Ha det så gott!

Sommartider hej, hej

Gårdagens lilla utflykt blev till ett fint sommarminne. Med oss hade vi flickorna V och deras föräldrar. Efter fikastunden vid det rustika träbordet upptäckte vi världen runt om: Citronfjärilarna som fladdrade över de gula fibblorna, kantarellknapparna under björkarna, fisken som slog i strandkanten. Stora V och mamma Em kastade "smörgås" och lilla V luktade på blommorna. På hemvägen tog Stora V ett dopp i en annan sjö, närmare farfar och farmor.

Stora V är en pigg och klok åttaåring. Det är en tjej med mycket fantasi, som älskar att leka rollspel.

Här står hon med kammen i högsta hugg och leker att hon är en något speedad frisör, som ska få iordning på kundens hår. Mamma Em har fullt förtroende för sin frisör.

Efter lek och bus, blir man gärna lite trött. Lilla V tar igen sig.

Vi tjuvstartade med kräftätandet och kalasade på läckerheterna på söndag kväll. Men det blir nog fler gånger i år. Grannarnas aviserade partaj på lördagskvällen störde inte nämnvärt. Lite dunka-dunka får man väl stå upp med ibland.

Em och jag gick på bio före kräftkalaset. Det blev Sommartider om Gessle och Gyllene Tider. A pro på blogginläggets rubrik.

Allt gott! önskar

Maggan

Historiens vingslag

Tänk, den här utsikten hade Magnus Ladulås en gång! Historiens vingslag fläktade ordentligt i torsdags eftermiddag när jag stod i resterna av Sveriges första borg Näs på Visingsö och kikade ut över Vättern.

Jag var med på en bussutflykt igen, denna gång med ett gäng ESAB-seniorer. Det blev en härlig dag: sol, lagom temperatur, trevligt sällskap och mycket att titta på. Efter paus i Ödeshög med medhavd fika så åkte vi till Gränna och ställde av bussen och gick ombord på en stor gul färja. Den tog oss till den vackra, långsmala ön Visingsö.

Här möter vi den mindre färjan. Den skulle vi åka tillbaka med några timmar senare.

På Restaurang Solbacken i den soliga backen vid hamnen hade borden dukats för vårt sällskap.

För de flesta blev lunchvalet varmrökt sik med romsås, mycket gott!

Visingsö-tåget, en rad vagnar med tak dragna av en till lok förklädd traktor, körde oss i sakta mak på de små grusvägarna söderut. Under tiden fick vi guidning av "lokföraren". Å, så söta täppor och så mycket blommor längs vägkanterna. Vi passerade gravfält och mäktiga ekar. Vid Näs slottsruin stannade vi och klättrade runt på det som är kvar av borgen. När färden var över, efter en och en halv timme, ville vi nästan inte kliva av. Det var så rofyllt så vi kunde gott ha åkt en timme till.

I Gränna vimlade de av turister. Det var trångt för bussen att ta sig fram längs turiststråket. Men vår busschaufför Anders kunde ju inte låta oss åka hem utan polkagrisar, så han trixade oss fram till det anrika polkagrisbageriet Franssons. Så det blev lite röd/vitt godis med hem.

Sista stoppet på utflykten var Vadstena. Där hade vi en magnifik utsikt över Vadstena Slott. Här kan man snacka om historiens vingslag! Det var allas vår Gustav Wasa som lät bygga borgen i mitten av 1500-talet för att skydda svenskarna från anfall söderifrån. 

Ja, det var en fin sommardag att minnas tillbaka till.

Idag är det lördag. De nya grannarna har satt upp en lapp vid brevlådorna som kan tyda på att det kan bli svårt att sova ikväll:

Tur med buss

God morgon!

Det är söndag morgon och det ser ut att bli en alldeles strålande sommardag. Innan jag ger mig ut i det gröna ska jag bara berätta lite om bussutflykten i torsdags.

Vi var 39 seniorer som styrde kosan mot Östergötland, det landskap som nyligen fått sådana vattenmängder över sig i upprepade skyfall. Och nog såg vi vatten alltid, på gärden, i bäckar och forsar.

Första stoppet blev i Borensberg, där vi intog vårt medhavda kaffe medan vi tittade på slussningen i Göta Kanal. Där var det ingen större nivåskillnad.

Sedan var det dags att besöka nostalgimuseet Kornettgården. Där förflyttade vi oss bakåt i tiden och kunde titta in i ett tonårsrum från 60-talet med affisher på Tom & Mick och Shanes på väggen. Eller hänga framför kiosken för att köpa senaste numret av Starlet. B-I i vårt sällskap passade på att känna hur det var att sitta bakom katedern igen.

Vår chaufför hittade vackra vägar förbi slott och kojor, genom pampiga alléer och ofta längs kanalen. Vi såg Klockrike och Bergs slussar från bussfönstret. 

Efter en god lunch på Vreta Golfrestaurang blev det dags för shopping. Vi fyllde våra korgar med godis och delikatesser. En kopp kaffe hanns det också med innan vi drog vidare mot resans sista anhalt (och för somliga livets sista anhalt) Motala Griftegård. Det är nog den allra vackraste kyrkogård som jag sett.

Jag avslutar det här inlägget med två bilder från igår. 

Då fick vi nämligen besök av ytterligare en labradoodle. I måndags var det Batman, som var brun och släthårig och väldigt mycket labrador. Denna gång var det Zacki, en lockig och blond filur, som hälsade på med sin husse och matte som var på hemväg efter en månad i Sverige. 

Nej, nu vill jag inte sitta framför datorn längre. Ha det nu så gott denna soliga söndag!